Lite sommarkänsla

 Tittade ut genom fönstret på morgonen. Såg en blå himmel. Föreslog att vi skulle ta den traditionella cykelturen ( jaja, elcykelturen då) till Erikson Cottage, för en förmiddagsfika. En stund efter tio gav vi oss av. Kanske liite för varmt för att ta på den nyinhandlade fleecetröjan från Engelsson...men det blåser lite kyligt då man cyklar med el-hjälp, så det var väl bara att dra upp ärmarna lite.

Vi var framme fem minuter innan öppningsdags, kl 11. Första kunden för dagen, alltså.

C-E beställde två olika bullar... surdegsbullar. Jag beställde en vaniljbulle ( med hallon) och en surdegsfralla med ost och skinka. Den senare levererades av en av de sommaranställda ungdomarna. Det var helt ok för henne att hamna på social medier. Härligt glad tjej.

En surdegsfralla blir man mätt av. En nybakad bulle går alltid ner. 

Halvvägs in på bullen kom förstås regnet. Bor man i Sveriges regnrikaste område, så får man stå ut med det. Flyttade oss under tak och kom att samspråka med ett sällskap på tre personer. De hade åkt tio mil bara för att fika på Erikson Cottage. ( Från Nässjö) Det var deras lilla grej, berättade de, att åka runt på olika sommaröppna små pärlor och testa fikat. En kul grej, tyckte jag.

Lite blöta blev vi på hemvägen... men den nyinköpta fleecen, den visade sej stå emot regn bra. Förstås... den är ju till stor del tillverkad av plast.....

Igår var jag med Johanna och killarna på ett annat trevligt... och barnvänligt.... fika-lättlunch-ställe. Stålboms i Falkenberg. K-P valde räkmacka... han älskar räkor... och vi andra tog en toast av något slag... det var ju lunch vi var ute efter.... Jättegott!

Det var Johanna som föreslog en dag i Halmstad och sedan en dag i Falkenberg, nu när det äntligen  blivit bättre väder och sommarkänslan kunde infinna sig. 

Vi började med ett besök på Engelssons. En synnerligen välbesökt butik för fritidskläder. Inga träningskläder, rena rama skogsmullekläderna. Vilket ju passar både mej ( och maken) och dotterns familj. Bra priser, bra kvalitet... hittade en härligt mjuk chokladbrun fleecetröja. Ett plagg som jag använder från mars till november. Det blev lite annat inhandlat också... sån´t som en tant som vandrar på vägar och stigar har användning för....

En stor lekplats skulle finnas  anslutning till "nöjesparken" Vallarna. 

Naturligtvis var där mycket folk. 

Många roliga grejer för barnen. Dessutom en plats där flera generationer träffades. Många mor/far-föräldrar var där tillsammans med barn och barnbarn.

En äventyrsgolfbana fanns det också. Killarna hade testat en sådan tillsammans med föräldrarna för någon vecka sedan. De vill gärna testa igen. Bra med en bana som var öppen, och inte hade en massa trånga hinder. Konrad blev riktigt bra efter hand. Med mormodern är det som det är.

Tror att killarna gillade "äventyrsbanorna" bäst. Till stor del gjorda av naturens material.  Det  passar oss skogstroll!

En tur ner till Skrea strand hann vi också. Orkade dock inte ta med oss badkläderna. Kul att se en annan strand än den vanliga vid Östra Stranden.

Lite strandhäng och ett härligt bad blev det under fredagseftermiddagen, då vi var i stugan på Östra Stranden, Halmstad.  Lite kallt i vinden, så resten av familjen avstod.  Gott i vattnet var det... och för ovanligheten skull  "högflod". Underlättar att slippa gå hundratals meter ( känns det som iaf) för att kunna bada ordentligt.

Riccardos har övertagit den gula kiosken på strandvägen. Riktigt god italiensk glass. Dyr, förstås... men utan logik i sin prissättning. En kula kostar 50 kr, två kulor 60 kr och tre 70 kr. Naturligtvis köper man två kulor och ber att få en extra sked..... lite ekonomisk måste man vara i dyrtider som dessa.

Tre dagar med lite riktig sommarkänsla. Har suttit på altanen och läst i eftermiddag.... utan  att en   droppe  regn överfallit mej. Hoppas att sommarvädret vill fortsätta... och jag kan stå ut med en skur eller två... bara det nöjer sig med det...

Tidiga tankar

 

Hör inte till dem som brukar sitta vid datorn klockan nio på morgonen.   Om det blir datorsittande, så får det normalt vänta tills framåt kvällen. Oftast nöjer jag mig med att kolla de viktigaste apparna via mobilen... Aftonbladet, SMHI, Instagram, Facebook, Bloggen.... ja, sen har man koll på det mesta, i stort och smått. Men som jag tidigare skrivit, jag kan inte längre kommentera en del Blogger -bloggar via mobilen. Ej heller svara på kommentatorer på min egen. så då behövs det lite datortid....

Blev väckt redan halv sju idag, av att  makens telefon ringde. Han hade den på laddning i ett annat rum, och hann inte svara. Då ringde min mobil.... Alltid lite otäckt med så tidiga påringningar. Hade dock en känsla av varifrån samtalet kom. Det visade sig stämma.  Så det blev så att maken fick rycka ut och köra gallstensanfallande person till akuten i Borås. Naturligtvis var jag klarvaken också. Konstaterar att man känner sig rätt pigg då man vaknat lite tidigare, än då man ligger och halvsover fram till  åttatiden....

Regndag idag. Igen. Tänkte gå ut i trädgården och ta lite blombilder... med  droppar på... men stannade på verandan och  zoomade in en liten del av perennrabatten vid  "gången"  Det är tydligt att växligheten inte "lider" av allt regn, på samma sätt som soldyrkande människor gör. Tvärtom. Perennerna har vuxit sej så stora, så att de går in i varann. Plus att nya plantor, fröspridda, växer upp lite varstans. Just nu får det vara så.... gott att slippa rensa. 

Krukorna, där det frösådda också växt ihop, kommer upp på veranda... eller in i växthus... när väderprognosen säger "mycket regn".  Så det har blivit mycket bärande ut och in under juli. Bra för maken att få till lite träning!

I vårt hus står radion på från morgon till kväll. P4. Bra att ha koll på vad som händer, såväl lokalt som i stora världen. ( Typiskt pensionärsgrej, antagligen... )

I våra trakter, ja, dryga fem mil norrut, har det varit ett antal vargattacker mot fårhjordar. Som senast var det ett trettital får som blev rivna, nära den sjö, där vi tog vårens vackraste vitsippspromenad. ( Åh, vad jag längtar tillbaka till vårens tid)  Någon dag senare  sköt man en varghane. Förhoppningsvis den som som utfört masslakten. Har svårt att avgöra om jag tycker att vi ska ha varg i våra trakter eller ej. Tror inte att de är farliga för människor, men ändå... är det ok att hela fårflockar blir rivna? Eller är det så att det ligger i vargens natur, lika mycket som det ligger i människors natur att föda upp sina djur och sedan skicka dem till slakt. 

Min bror berättade f.ö. att han sett en varg alldeles nära mitt barndomshem, en morgon då han åkte till jobbet i Borås. Detta var under senaste veckan. Han meddelade fårägarna i byn, och dessa satt vakt under följande natt. Inga får blev angripna. Kanske det var en mätt varg på vandring...?

Funderar också på vårt lands utsatta säkerhetsläge. Beroende på koranbränningar. Skakar på huvudet, känner ilska långt ner i magen. Förbjud sådana tramserier, sådant som bara utmanar  och provocerar. Har ju inget med yttrandefrihet att göra.  Klart att de som vill Sverige "illa" använder sej av möjligheten att göra det.  Men jag är ju inte juridiskt utbildad förstås.... har bara något lite förnuft ( inbillar jag mig).

Musiken i P4 är något tjatig. Vet inte hur många gånger dagligen man spelar Loreens tatueringslåt. Så tjatig. Även förra årets "mello"-vinnarlåt körs ett antal gånger dagligen. Nordman sjunger ofta ut om att han inte har några sorger och pojkarna från Norge  meddelar att de  kan andas utan luft. Gissar att det är en AI som gör låtlistor, och  sätter ihop efter de lätar som streamats mest under en längre tid. Större variation på musiken önskas....Kan förstås sätta på Rock-kanalen, men då missar man nyheter....

I-landsproblem. Men det kan man ju fundera över en regnig torsdagsförmiddag i juli. Maken är just hemkommen. Den gallstensplågade blev inlagd och morfinmedicnerad. 

I morgon lovas bättre väder. Då får det bli en tur till Halmstad. Få se om det kan bli en övernattning,,,

Ingenting

 Det är faktiskt vad jag planerade att göra idag. Ingenting. Mest för att det har varit någonting varenda dag, hela sommaren. Nu gick det si så där med att göra ingenting. ( Med ingenting menade jag att läsa en bok, från pärm till pärm, och därutöver göra ingenting, mer än att vara maken behjälplig med lite handräckning under måltiderna. Eller iaf äta det som serverades... )

Var på ytterligare en kusinträff i går. Fast då var det äldsta dotter och hennes äldsta kusin som träffades. Det är dessutom vårt gudbarn, så C-E och jag åkte med Johanna och killarna till Rångedala.

 Richard och hans familj har ganska nyss flyttat in i ett hus, bara några kilometer från mitt barndomshem. Var kul att  se det huset, som jag tidigare bara sett på håll, kul att träffa hela familjen, och kul för tredjedelskusinerna/sysslingarna, som är i nästan exakt samma ålder att träffas. Jättekul hade de ihop, trots att det var länge sedan som de sågs senast.

Det blev bara en barnbild tagen. Ingen bra  bild... mera en sådan som de som inte visar bilder på barn och barnbarn lägger ut. Men bättre det än inget.

Vad jag skulle komma till, det är hur genetiken slår igenom. Eller om det handlar om miljö. Att göra ingenting, det är jag inte bra på. Sitter jag framför tvn, så behöver jag ha en stickning i händerna... eller också sitter jag och spelar ett spel på mobilen, samtidigt som jag kollar tv. Lite jobbigt, om man ser på en fransk eller spansk film/serie...  Vi kom att prata om det igår. Richard är likadan, en rastlös typ. Så även hans far, min bror. Även vår äldsta dotter vill ha något för händer. Att göra ingenting, det klarar hon inte heller. Medan vi har andra exempel i släkten, där man verklige kan göra ingenting. Vore gott att ha den förmågan.... Vi är olika, och tur är det... men nog finns det egenskaper som tycks vara släktbetingade....

Hälsade f.ö. på hos bror och svägerska lite kort också. Det var flera år sedan som killarna var vid huset där mormor växte upp. Tyvärr var det regnigt och blött, så det blev inget besök vid min barndoms stenar. ( Jo, dom finns!)

Men som sagt, i dag tänkte jag ta en bok och sitta med den framför näsan hela dagen. Måste vara gott att kunna göra så någon gång, tänkte jag. 

Men så kom jag på... gymmet, där har jag ju inte varit på en vecka. Har lovat mej själv att det ska bli minst ett besök där, varje vecka. Åttio minuter på ett i övrigt tomt gym. Rockkanalen på radio, gjorde mig sällskap. Det spelas väldigt bra musik där, mycket från sjuttio och åttiotal.

Åkte ner till Hestra för att hämta några paket. Ett par skor av märke Merrell blev också inköpta. Kände att jag behövde ett par ordentliga goretexskor, som inte är helt nedslitna, om vi ska åka och vandra om en dryg månad. Fyrahundra kronor billigare än i fotspecialistbutiken i Borås.   Klart man ska handla alla friridskläder i Hestra sport och radio. En konstig kombination, men en superbra affär. Paketutlämning från de flesta företagen finns också där. Inte alltid att vi får våra paket till Hestra ( en mil exakt att köra). Det finns gånger då man inte kan välja ( oftast gäller det Post Nord) och då hamnar de i Tranemo.. sexton kilometer bort. Spelar egentligen mindre roll, vi veckohandlar alltid på ICA i Tranemo.

Efter lunch, som jag och maken hjälptes åt att fixa, ville jag gärna testa de nya skorna. Blev "Stockremmarundan" med en extra avstickare. Sex kilometer.  

Ljungen har börjat blomma. Västergötlands landskapsblomma. Vacker. men ändå lite vemodsframkallande. När ljungen blommar, så har det mesta av sommaren gått. Framförallt så börjar mörkret smyga sig på . Kvällarna är inte lika ljusa längre, och nätterna blir mörka igen. 

Tog en liten avstickare för att kolla myrliljorna. De har någon vecka kvar att blomma. Tyckte att det var färre blommor i år, än vad det brukar. 

Sädesfälten börjar också anta höstfärg. Vilket ingav lite mer vemodskänsla.... Nåja, än är det två fina månader kvar. ... Fast fyra härliga månader har redan passerat, april, maj, juni och ( nästan) juli....

Gick förbi många blåbärsställen på min runda.  Kände att jag bara "måste" plocka lite. Tog bilen tillbaka ut i skogen och plockade en liter. Gott att bara äta till mjölk eller fil. Maken hade varit på eftersök av kantareller i eftermiddag. Hittade så pass mycket, så att det räckte till två rostade mackor med stekta kantareller till oss var.  Blåbär och mjölk därtill... lyxmåltid! Blåbär är bra, de  håller sig fräscha  på sina kvistar i flera veckor än.

Kanske har jag gjort ingenting? Fast jag gjort någonting hela dagen. Nu ska jag bara skriva klart en inbjudan till resa genom PRO, sen ska se om jag kan sitta framför tvn och göra ingenting. Eller jag kanske skulle plocka fram lite stickor och garn....

I morgon ska jag besöka kiropraktor Josefin. Sen ska jag göra ingenting... mer än läsa den där boken då....

Barnbarn

 Gillar inte klyschor. som det där med livets efterrätt. som ju barnbarn lär vara. Jag hoppar f.ö. oftast över både förrätt och efterrätt! Håller mig till huvudrätten... och ser till äta ordentligt av den.   

På lördagar går det ett program i radion, P4. Tror att det heter Studio 65. Man brukar ta upp olika ämnen varje gång. Oftast lyssnar jag med ett halvt öra. Gjorde så idag också, under det att vi städade huset, ja, iaf undervåningen fick sig en rejäl omgång. Dagens tema var barnbarn.  Kattis Alhström, ännu ej 65, samt Ingmar Skoog, 65 + är programledare. Kattis, som inte  har några barnbarn, frågade i inledningen av programmet, trebarnsmorfar/farfar Ingmar, vad som är det bästa med att ha barnbarn. Svaret blev: - Det ger en anledning att fortsätta leva. Samt att man får möjligheten att ge något av all den livserfarenhet man har, till dem som fortfarande är nyfikna och vill veta, både hur det är och vad som hände.

Tycker att det sammanfattar det  här med att vara mormor, ganska bra. Samt att jag inte hade en aning om att man kunde bli så betydelsefull för någon igen. Mormor och morfar betyder mycket för barnbarnen. Och tvärtom. Har förstått på dem som har äldre barnbarn, att det förhållandet fortsätter även när barnen blir tonåringar, unga vuxna.   Och visst, min mormor levde till jag var arton. Hon var väldigt viktig för mej. Farmor var med ännu längre, ända tills jag var tjugofem och hade eget hem. Jag träffade gärna min farmor också. 

Igår träffade jag "alla" min tre barnbarn. Karins familj inledde semestern med ett besök hos systerns familj fredag till söndag. Naturligtvis var mormor och morfar välkomna också. Fanns dessutom anledning att ta med en tårta till namnsdagsbarn Johanna Margareta....

En härlig dag, trots att temperaturen visade på ynka sexton grader. Rätt gott när solen var framme ändå. 

Lite bilder från en rolig dag. Tycker att den lilla gården som dottern och hennes familj har är rena idyllen. Helt olikt hur jag har det och har velat ha det.... men så likt som döttrarnas mormor hade det. Äldre hus, härlig trädgård, massor av djur.... Tänker ibland att det är så synd att min mamma Lilly inte fick uppleva sin dotterdöttrars vuxenliv - dotterdottern på landet med alla djuren och dotterdottern i stan, som har hund. Lilly var så mycket för sina husdjur. Medan dottern här iof har två katter i huset, men dem kunde hon lika gärna varit utan... jag är ett "svart får"... är ingen husdjursmänniska.

Nu kommer bilderna!

Hej Ava på taket!

Käpphästtävling! Starten går!

Vägran!

Högt över!

Vi kör en gång till!

Panoramabild, på en helt underbar plats. Russen Bolt kom ändå inte med i bild. Han var och socialiserade med grannhästarna.

Funkar med agility också!

Johanna Margareta firas med "hallontårta".

Bästa gungan!

 

-Kolla så snyggt med de olikfärgade tomaterna på den här tallriken. Ta en bild, tyckte Karin. Och då gjorde jag det!  

Solglimtar

 Får alltid lite dåligt samvete, då jag gnällt offentligt. Jag ju egentligen inget att klaga över. Så varför då utsätta vädret för detta gnäll? Bättre att försöka ta tillvara de solglimtar som finns mellan moln och regnskurar. När solen kommer fram, så är det riktigt behagligt. Har suttit på altanen och läst någon timme.... det känns lite gott "solbränt" på kinderna. 

På förmiddagen tog vi tillvara en längre solglimt, och lyckades logga de tre sista Naturpassen i Ambjörnarp. Det var inte långt mellan kontrollerna, blev en runda på två och en halv kilometer bara.  Sen var "stämpelkortet" fullt! Tycker att det är en go känsla, då något blir klart. Vi höll ju på med geocaching i många år. Där blir det aldrig klart.... däremot finns det en massa statistik som talar om hur många cacher man loggat, vilket svårighetsgrad,  terränggradering, typ av cache .... Men färdig blir man aldrig! Kanske det blir någon geocachingrunda under sensommaren eller hösten.  Det är kul som omväxling. Och man kommer ut och rör sig i naturen....

En fin avslutningsvy på naturpassen i sjörika Ambjörnarp. Lite blå himmel syns, och molnen är mer vita än grå. 

När vi kört de sex kilometrarna till Tranemo, där vi skulle veckohandla, och där jag skulle besöka kommunens bibliotek, då började det störtregna. Ett regn som följde med oss ända hem, Solglimtarna återkom efter en stund...

Igår njöt vi också av ett bra väder. Mycket sol, en del vind, inget regn!  Och en så trevlig eftermiddag vi fick. Kusinen, som jag tack vare Facebook kunnat återuppta bekantskapen med efter ett halvt sekel, hade bjudit in till lunch, på hennes och makens torp. En helt underbar plats långt från allfarvägarna. Så fantastiskt vackert, både som hus, med en smakfull inredning och med ett läge 250 meter från en sjö.

Brodern med fru, fanns också på plats. Den kusinen har jag träffat något senare, och under något år jobbade jag ihop med hans fru. Lite kul är att vi alla tre damer jobbat inom det pedagogiska spektret, men med ganska olika inriktning. Så visst blev det en den skolprat. 

Så roligt att träffa dem som man delar både barndomsminnen och genetik med.  Även våra respektive kommer ihåg vår farmor/mormor. Hon levde tills 1978. Farfar är det bara kusinens man som har minnen utav. Lite kul var det när min kusins fru berättade att hon besökt mitt barndomshem. Jättekonstigt, tyckte jag, vad gjorde hon där. ( Min faster avled alldeles för tidigt, 1973, och det var väl anledningen till att vår kusinkontakt också avbröts) Jo, när C hade träffat E, så körde han runt och visade upp alla släktingar och var de bodde. Min far, hans morbror med fru, fick också ett besök. Tycker att det var jättefint av honom!

Och angående genetiken; här fanns minsann ingen som mätte under 170 cm. Trots att jag gissar att vi alla blivit några cm kortare på äldre dagar.  Farmor var en stor kvinna, farfar var inte så jättelång, men i båda de släkterna fanns gener för över medellängd... Kul att se att de påverkat oss alla... samt val av partner.... 

Hade varit kul om min bror också kunnat delta, men både han och Annki började jobba efter sin semester, denna vecka. Några år kvar till pension, har de, "ungdomarna".

Ska försöka få till en träff i höst, i september, då vi  alla kan besöka mitt barndomshem. En plats som alla har minnen från.....

Ja, det var en rolig eftermiddag, mycket god mat... och härliga samtal. Släkten är bäst! 

Solen  lyser på det "egenodlade". Är med ett stort mått av tillfredsställelse som jag ser hur de små, små petuniafröna, som jag sådde inomhus i april, utvecklats till riktigt stora plantor, med mängder av blommor.

 Inhandlade två påsar petuniafrön i våras.En högre sort ( fast jag hade inte en aning om att den skulle bli SÅ hög) och en lägre. Den låga varianten  är så färgrik och varierande i färgerna. Den höga har mer pastellfärgade blommor. De höga har en behaglig doft.

Tagetes, det är det många som inte gillar. Jag tycker att de är extremt tacksamma att odla.  Den här färgvarianten är lite ovanlig. Gillar den.

Visst kan det vara lite trångt för växterna i mina krukor. De är ju så små då man planterar ut dem... och man tror att det blir lite lagom med sex- sju olika plantor i en kruka.... Man = jag,  har alltid fel!

Blommorna är nog nöjda med dagen, en stunds regn och många solglimtar. Känner mig också lite förnöjd med att jag inte gnäller idag. 

Hallå sommarn!!!!

 

Hallå sommarn, var är du?

Tycks som om Sommarn tagit med sig sitt pick och pack och flyttat till södra Europa. Bara det att jag inte förstår varför den tar med sig allt den har och gör Sydeuorpa helt galet varmt, medan vi nordbor får gå och huttra i kyla, blåst och understundom regn. Kollade i femårsdagboken, hur det sett ut den 18 juni under de senaste fyra åren.  24 grader sol, 24 grader sol, 20 grader sol och vind, 20 grader växlande. Just nu, kl 14 visar termometern på 15, 5 grader.... 

Jag vet, jag har inget att gnälla över... men ändå... jag gnäller över vädret. Jag vill kunna sitta vid vatten och höra vågskvalp, under det att jag läser en bok... och tar ett svalkande simtur då och då. Juli är till för bad och sol.... och lite åskväder däremellan.

Man talar om den "femte årstiden". Företrädesvis i vårt lands allra nordligaste delar, vad jag förstår. Känns som om vi har fått en femte årstid även till sydligare delar av Sverige. Det är inte sommar i vädret, men ändå sommar i ljus och växtlighet. Vädret känns dock mest som höst, men inget i naturen är ännu höstlikt. I stället prunkar det som aldrig tidigare denna sommar, nu när växtligheten återhämtat sig efter den långa torkan på försommaren.

Ett riktigt skitväder är det i alla fall. Inte speciellt "sýnd " om mej, som är ledig nästan jämt och har både badat och solat en hel del... men jag beklagar dem som tagit fyra veckor semester på högsommaren och inte fått uppleva det sommaren normalt bör bjuda på.

När pappan i familjen haft ( tror jag) fyra veckor semester och börjat jobba igen, medan mamman  har en hel del ledighet kvar, så åkte man en tur till mormor och morfar. Det blev en promenad i regn till hästgården i byn, och på eftermiddagen så tyckte vi att det kunde passa med ett besök på Torpa stenhus. Pojkarna har varit där ett par gånger tidigare , men denna gång kunde vi testa en guidad tur. Förra veckan var familjen på Kalmar slott, och där hade de kunnat lyssna på flera guidningar.

För egen del så har jag besökt stenhuset många gånger. Med skolklasser. Med vänner och bekanta. Har varit med om guidning både på svenska och engelska. Men en så dålig guide som vi hade igår, det har jag aldrig tidigare träffat på. Lågmäld, oartikulerad, oengagerad, osäker. Jaja, alla är vi barn i början... och det kanske hon var... men lite mer hade vi allt velat ha. Hon tog oss heller inte med ner i de spännande källarlokalerna, soldaternas hemvist... för att inte tala om fängelsehålan.  Spökena nämnde hon bara i hastigheten.

Tänkte att vi skulle utgått ur den lilla gruppen, och gått på egen hand, men killarna höll sig lugna... och så fort man skulle byta rum, så var de båda de som gick närmast efter guiden. 

Bra att träna på att vara tyst, när det är lite tråkigt!

Och visst gick vi både upp till vinden och ner till fängelsehålan på egen hand, efter den nästan timslånga guidningen. Och visst gick vi i de läskiga trappgångarna mellan våningarna.  En...nej två glassar... på den närliggande restaurangen fick avsluta besöket. Så det blev en bra dag ändå. Var nog mest vi vuxna som var lite besvikna, vi hade förväntat oss en helt annan guidning. Det var ett litet sällskap, kanske 10-12 personer som gick i gruppen. Ytterligare en kille i tidig skolålder fanns med. En bra guide hade ju vänt sig lite extra till de tre barnen och berättat om dasset som hade avrinning ner på marken, om de små öppningarna i muren där man hällde kokande tjära över danskarna som anföll befästningen, om Grå frun, om fängelsehålorna, om soldaternas vedermödor i den kalla källaren och med mer emfas om den inmurade flickan och vad som hänt dem som försökt ta ner muren för att se om det fanns ett skelett där bakom....

Låter som om jag ska ta över guidningen nästa år.... hm... kunde vara en idé. Undrar om man har guideklänningar i modell XL?

Trött på Blogger

 

Nu är jag trött på Blogger. 

Men vad ska jag göra åt det .. jag har "hela mitt liv", nästan 15 år tillbaka där...och vill gärna fortsätta med det, så länge det finns några bilder och tankar att spara.

Egentligen är det mobilfunktionen som har försämrats. Är lite bekväm och sitter väldigt gärna kvar i favoritfåtöljen och , ⁸framför allt, kommenterar... men skriver också på bloggen och hämtar bilder från mobilen. Går jag en trappa ner och och använder den klumpiga laptopen, så funkar alla funktioner.

Det är kommentarsfunktionen som är så "knäpp". Mina egna kommentarer... hos några av bloggvännerna samt hos mig själv, vägrar att publiceras. "Kan ej publiceras just nu, försök igen om en stund" Det meddelandet kommer upp allt som oftast.

Hos några av bloggeranvändarna måste jag bevisa att jag inte är en robot, och klicka på bilar/bussar/cyklar eller vad som efterfrågas på upp emot fem bilder, för att kommentaren ska visas.  Irriterande.

Och hos någon annan  så funkar allt perfekt. 

Absolut världsliga problem. Dock irriterande. Har kanske med inställningar och göra... och jag ser inte vad jag ska markera för att det ska bli annorlunda.

Eller också får bekväma tanten lösa det hela genom att använda datorn ..

Helgen har bestått av "barnvaktsuppdrag" igår och långpromenad och lite hemmafix idag.  Vädret? Typiskt svensk sommar. Regn varenda dag, ganska behagligt där emellan. Naturen mår bra igen. Jag skulle önska några  stranddagar... men tar hellre detta väder än en värmebölja, likt den som drabbar medelhavsländerna. Otäcka temperaturer... känns riktigt olustigt. Och det där med att spendera någon sommarveckor vid Medelhavet, det är något som man inte längre skulle fundera på.

Helt plötsligt kändes det superdumt att skriva om mina mobilproblem gentemot Blogger.  Men nu är det iaf gjort.

Examensdags

 

Idag är det "examensdags" för dotterdottern. Hon och hennes kompis skulle bli hämtade med "tutor" och sedan gå ut och äta med sina mammor.  Papporna kanske också fick gå med, det framgick inte..  Äldsta dottersonen tog sin första examen för  ett par veckor sedan.  Vi fick en video från hans pappa, där man fick se pojken springa ut genom ett blågult draperi, med vit mössa på huvudet och blågula ballonger i handen.  En kusin till våra döttrar hade lagt ut en film på Instagram; Man var på pinchos och firade sonens "examen".

Har aldrig tänkt på att man kunde fira att man slutade "dagis", "föris", förskola... ja, det finns ett antal namn på den utmärkta första pedagogiska instansen i en människas liv. Nu har vi ju inte haft barn på "dagis"/"lekis" på trettiofem år, så detta med "examen" är kanske är en företeelse som funnits ganska länge. Och visst kan det var en  bra och rolig grej, det är ju faktiskt den första "milstolpen" i livet. Nu är det slut på det fria livet, nu är det skolplikt som gäller. Måste säga att jag upplever som våra barns två olika förskolor har varit superbra, att förskolepedagogiken utvecklats under åren som gått. 

Så jag säger grattis till Ava idag, på sin första examensdag. I augusti väntar stora skolan, med elever från f-klass till åk 9. Klart att det blir lite skillnad!

Någon examen på årets naturpass, det har vi ännu inte kommit fram till. Har tre kontroller kvar i Ambjörnarp, och tio kontroller kvar i Hestra.  Så tre gånger, gissar jag att vi tar på oss för att komma till examen. 

Idag var vi uppe på Isaberg. Det finns bra skogsvägar, så man lätt kan ta sig fram till de stigar som sedan leder till de olika kontrollerna. Hittade åtta idag. Någon riktigt enkel, uppe på Isabergssplatån, några lite svårare, varav ett riktigt ordentligt backpass. ( Vi skulle nog tagit den kontrollen från andra hållet, det hade varit enklare. ) Att gå uppför branter, det stör mig inte ett dugg, känns bara bra att bli lite andfådd. Men nerför, huvaligen,... tycker att det är jobbigt, trots att jag har stavar till hands.

Fin utsikt hade vi på väg till och från flera av dagens kontroller.  Blåbär, hur mycket som helst... och dessutom massor av hallon på ett av hyggena. Dit får vi nog återvända och plocka några liter....

Mannen till vänster, han och jag tog "grundskoleexamen" samtidigt. Vi gick i samma skola under högstadietiden. I sjuan, då fick man välja på om man ville ha slöjd eller musik. Jag valde musik. Vi var sju sjuor, och P-G var en av de som hellre musicerade än slöjdade. Han har hållit på med musik och uppträtt i många olika konstellationer under årens lopp.   

Igår bjöd han och kollegan Lasse på Povel Ramel-låtar, på ett av mina favoritställen, trädgårdscafeet vid Mossebo Stom. Kul att äntligen få tillfälle... eller kanske mer ändan ur... att höra dem.  Fick också några ord med honom efteråt det timslåga framträdandet... jodå... han kom ihåg mig. "Hon som kom från Rångedala".... 

Tycker att det är rätt fantastiskt av föreningen kring Mossebo Stom ( gamla prästgården) att bjuda på musik fyra torsdagar i rad, sommar efter sommar. Inget inträde. Man förväntar sig att publiken köper kaffe och våffla ( eller annan fika) för 50 kronor.  Även amatörmusiker kostar... och det handlar om tusenlappar.... Eloge till den livaktiga föreningen kring den gamla prästgården!

Tredje våfflan i sommar. Den klart godaste! 

Härligt sommarväder idag. 20 grader och omväxlande sol och moln. Svensk sommar. 

Jag blir så glad av alla småkryp som jag ser. ( Eller jag blir inte glad-glad av myggor och getingar... men ändå lite glad... dessutom funderar MYGGA bra att hålla borta mygg och knott) Förra året så var det så få insekter, så att jag blev riktigt orolig och betänksam. I år är det som vanligt igen... och även om jag är väldigt medveten om att jorden är överhettad, så är jag glad att vi har en ganska så normal sommar. 

Inget bra foto, skulle inte få godkänt på examensprov... men lite häftigt att se den lilla baggen  söka upp riddarsporrens  nektargömma.

Och här kommer en getingfluga för att kolla om det finns någon nektar i den lilla rosen. 

Gissar att de flesta sexåringar är examinerade från "dagis"  i mitten av juli. Grattis till att ha kommit avverkat den första delen av livets småsnåriga och backiga stig.