Vilt varierad vackert väder vecka

Visst skulle jag kunna sitta här hela förmidagen och fundera och skriftligt artikulera mig kring denna otroliga vecka... men det har jag inte tid med.... jag har andra roliga saker på gång under dagen. Så det får bli lite kort... om jag klarar det, för denna vecka vill jag verkligen dela med mig utav.

Vädermsääigt, innehållsmässigt, kvalitésmässigt, rolighetsmässigt..... jag är bara så tacksam att kunna leva livet i det tempo och med det innehåll som det fylls med. Att orka njuta.... och ibland faktiskt lite känna efter, att nu måste du pausa... en stund.

Söndagen innehöll ett besök i Halmstadsstugan, med promenad på stranden, läsabok vid stugan och på ( den ödsliga) stranden, bad i havet och...

....fiskplanka på Pio.
På söndagar har man "tillbudspris" på de läckra plankorna, både kött och fisk. 100 kronor under normalpriset, ett fynd om man ser på vad man får för 198 kr.
Sjötunga ... eller annan fisk av liknade art, hel spenat och ett stort antal handskalade räkor, döljer sig under den mjuka gräddsåsen. Otroligt gott!
Kunde bara inte låta bli att festa till med efterrätt också, hemgjord vaniljglass med hemkokt kolasås och färsk frukt och färska bär.
Helt sagoikt god måltid!


I måndags var det dags att ta emot eleverna igen.
De hade blivit riktigt stora, mina "små" femmor. Visst ändrar sig tolvåringar lite grann, såväl till utseende som sätt under en sommar. Det märks att mina fina elever är skolans förebilder nu, de är äldst, de ska ta lite ansvar för både det ena och det andra.... och det gör de.
Så roligt att vara tillbaka i skolan och träffa barnen igen. Tror att de flesta eleverna kände likadant.

Spin-Mix-säsongen startade på kvällen. Kändes jätteskönt för tantens gamla lekamen att få använda musklerna lite mer strukturerat igen.

Värmen kom och tog oss lite på sängen i mitten av veckan. Ljuvligt att kunna sitta i solstolen efter skolas slut, skönt att kunna ta promenad längs sensommarblommande vägrenar och utmed mogna sädesfält i shortsljummen seneftermiddag.

Vi jobbade med OS-tema i skolan under veckan.
Alla skolans 83 elever, från F-klass till åk 6, delades in i grupper. De yngre eleverna blev indelade så att de hade sina faddrar från de övre klasserna med i sin grupp.
Varje grupp bestämde sig för vilket land de skulle representera i det OS som gick av stapeln under torsdagen.
Elva olika länder blev det... Brasilien, USA, Zimbabwe,  Jamaica, Frankrike, Tyskland.......
Man målade flaggor och sökte fakta om landet. Varje land presenterades genom en färggrann och informativ affisch.

På torsdagen tändes den olympiska elden, efter det att invigningstalet hållits.
Åtta grenar avverkades...

bl.a. "Kasta rockring"

... badmintonssbollspoängjakt....

.... och hoppa två lika långa längdhopp.

En kul dag, tyckte vi nog alla.

På kvällen hade vi fixat en fest för vår kollega som valt att gå i pension, men som ställer upp som vikarie framgent. ( Toppen att kunna boka en sådan, och ha möjlighet att ta lite ledigtunder terminerna)

Kollegor till Karin, från olika tider,hade bjudits in, och alla som hade möjlighet, kom på festen.
De som inte hade möjlighet att komma, hade skickat hälsningar.

Nitton kvinno-skolfolk fick lyssna på Marks ljuva gitarrsträngsvibrationer,
prata roliga minnen, skratta mycket, och smaka vår tidgare stjärnkock, Ingelas, delikata måltid.

Det var verkligen en rolig kväll, och jag hoppas att alla tyckte så.
Jag är nog väldigt känslig vad det gäller hur människor som kommit på ett kalas känner det. Om jag står som arrangör för kalaset, så vill jag ju att det ska vara en fest med ett innehåll som gör att alla känner sig sedda, delaktiga och glada. Naturligtvis är  festen tillägnad festföremålet, men glädjen, positiviteten och den sociala samvaron ska vara för alla.

Tidigare lärare på skolan, träffade gamla elever som också jobbat om pedagoger i Gimsås, men som nu jobbar i andra skolor.

Och här har vi festföremålet!

I fredags var det högsommarvarmt och medelhavskänsla.
Favoritcykelväder för tanten.
Skyndade mig hem från skolan och tog baddräkten under shortsen, packade ner lite frukt och vatten och trampade iväg mot Lagmanshagssjön.
Det värmde gott i den ljumma vinden, ja, det var så varmt så att tranorna sökte skydd för solen i skuggan av hängbjörken.

På favoritsjön ( en av de två jag har)  krusades vattnet av den hårda vinden.

Några barnfamiljer hade kommit till den badvänliga sjön.
Man får gå en bra bit för att bada ordentligt... så när jag nu tagit den långa vattenpromenaden till badvänligt djup, så stannde jag i det våta och svalkande en bra stund.

Fruktsockerenergi för hemtramp i motvind avnjöts,

... och ett visst mått av avundsjuka uppstod då jag trampade förbi åretrunthus med egen brygga.

Igår, lördag, gick färden till Väröbacka.
C-Es morbror och hans fru bor där, och hade bjudit in oss tillsammans med C-Es syster Helena och svåger Roger  till besök.
Bengt-Göran, det är farmors lillebror, född tjugo år efter henne. Bengt -Göran hör ju egentligen till vår generation, vilket vi inte tänkte så mycket på, då vi träffades på alla släktkalas som anordnades förr i tiden.
Numera träffas vi bara på begravningar och det var det som Bengt-Göran och Gunilla tycke var lite tokigt. Man kan väl träffas och bara ha trevligt ihop, någon gång också.
Det hade vi!

Denna märkliga buske hade B-G fått av, numera framlidne, bror Gerhard.  Superhäftig...och vi har blivit lovade en planta. Pensionär C-E kan åka ner till Väröbacka och hämta om någon månad,

Käschmerbär,kallade B-G busken. Sökte med såväl ordet som bilden på google, men hittar inte. Någon som vet??? Ska funka som brännvinskrydda, hade B-G fått veta av sin äldre bror.

I den välskötta trädgården fanns nästan mogna äpplen.
Vi fick avsmaka dem i en äppelpaj till kaffet. God, frisk smak  var det på dem.

Häftigt med genetik C-E och B-G är mer släktlika varann, än vad B-G är med något av sina fem syskon. ( Varav numera enbart en finns i livet)

Och tänk, dryga hundra meter från Bengt-Görans och Gunillas hus, beläget ett par km från Värö samhälle, fanns en geocachingrunda. En ny en, som publicerades i början av denna månad.
Dessutom var B-G insatt i geocaching, och hade både app och konto, tack vare en av sina döttrars intresse för  den roliga fritidsaktiviteten.
Det var en runda på knappa två km och med varierade gömmor.
Svåger Roger var modigast av oss, med lite assistans från de övriga herrarna,  nådde han denna svåra gömma.

Här letade jag knappast alls, det fanns tre andra som var intresserade av att hitta.

Helena och jag kunde ägna oss åt att njuta av de fullmogna björnbären. SÅ goda de är!

B-G blev extra glad av att  hitta en gömma direkt, innan någon annan hunnit börja leta.

Med gemensamma ansträngningar lyckades man också bärga hem en burk med hög terrängrankning. Den som  fanns på mindre än tvåhundrameters avstånd från värdparets hus.
Det var en kul runda!

B-G ville visa oss ett häftigt ställe, nämligen Borrås skåra.
Denna 100 meter långa och 10 meter djupa skåra i berget, tror man att inlandsisen åstadkommit.

Det allra häftigaste, det var denna sten, som kilat sig in mellan bergväggarna.
Det sägs att den stenen ska falla ner över den sista människa som passerar den.
Vi klarade oss!

Man påstår också att man vid gamla tiders anställningsintervjuer för drängar, lät dem göra provet att hoppa över skåran, på tiometers höjd. Otäckt, men knappast omöjligt.... sprickan är bara en halv meter bred där den är som smalast.

Utsikten från bergets topp var förstås toppenfin.
En earthcache blev bärgad på denna synnerligen intressanta plats.

Lokalt uppfödd kyckling bjöd Gunilla på, när vi kom tillbaka efter utfärden.
Vilken skillnad på smak, jämfört med den "fabriksuppfödda".

Solen gick ner och himlen visade ett vackert färgspel. Det var dags att bege sig hemåt.

En jättetrevlig dag! Tack Gunilla och Bengt-Göran.
Nu får vi se till att träffas lite oftare, för oj, vad detta var roligt!

Tre toppar

Under de senaste veckorna, så har det kommit ut tre nya cacher, i området nordöst om Gnosjö, i Marås.

Denna lördag var det läge att ge sig ut att försöka hitta dem, med tanke på perfekt geocachingväder och med tanke på att det faktiskt skulle vara ett bra sätt att fira den internationella geocachingdagen.

Första gömman blev en bra uppvärmning för vad som skulle komma. En kort "bergsklättring" längs en stig som visade till en kallkälla.



Källan hittade vi inte, men en burk i format större, det fann vi.
Ljungen blommar som mest och bäst nu, vilket gör att skogens öppna platser är extra  vackra.

Nedfärden från den lilla branten togs delvis på  rumpan

Skyltcacher brukar inte vara så roliga, inget som man åker extra för att logga.
Nu passerade vi på tre meters avstånd, och då är det klart att man stannar.
Extra roligt då, att cachedesigner Hembygden ( vackert alias tycker jag...) gjort sig lite möda med skyltgömman. Den var inte som dem man är van vid, sådana där som man lyfter upp eller plockar från magnetfastsättningen, utan detta var en arbetad gömma.
Det tackar vi speciellt för!

Den tredje gömman i Maråsområdet, det var den som lockade mest. Det var en liten bit att promenera till gömman, 5-700 meter, och det skulle gå uppför, det förstod vi. Vi skulle upp på en höjd, varifrån man skulle kunna se sju kyrkor.

Vid anvisad parkeringsplats fanns det ett stort björnbärssnår. Ovanligt i våra trakter, antagligen inplanterat. Frisk och god smak hade de mogna bären. Inte är det många gånger man har möjlighet att smaka.

Uppåt, neråt och uppåt gick det på väg och stig.
Visst fanns där utsikt över både sjö och mosse,där uppe på toppen, men några kyrkor fanns inte i sikte. Kanske vi sett någon om vi haft kikare med.

Kaffet, som var bryggt här hemma, och kanelbullen, inköpt på Bernts konditori i Gnosjö, smakade alldeles utmärkt,

Store Mosses norra område syntes i hela sin prakt, däruppe från Granåsens ( området där vi började vår vandring hette så) östliga topp.
En kvalitétcache, en  burk som är lätt att hitta och som har något att visa.
Första favorittoppen!

Dagens andra topp, det blev en ännu större favorit.
Skylten till Rudö, den har jag tittat lite extra på, under alla de resor som jag/vi gjort längs länsväg 151.
Rudö Alpin är cachenamnet på den gömma som jag många gånger tänkt att jag skulle svänga av mot, men som aldrig blivit av.
Förrän idag.
Då vi om tre veckor ska bege oss mot de italienska alperna, Dolomiterna, för att vandra, så kunde säkert en tur i smålänska alpin miljö vara en bra träning.

Det var fanns bra körväg ända tills man kom ca 600 meter från gömman.
Där vi parkerade bilen, fanns en välmarkerad vandringsled, och den kunde vi följa, ända tills vi var 30 meter från gömman.

Uppåt gick det hela tiden, bitvis var det ganska så brant backe.
Suverän träning, alltså.

Lön för mödan...  nu var den korta uppförsvandringen mer  njutning än möda... fick vi flerfaldigt.

En älg sprang över vandringsleden på nära avstånd, och vi kunde också lokalisera det mäktiga djurets senaste lega och senaste "bajsplats". Häftigt!

Utsikten, vid den lättfunna cachen, var suveränt fin.
Sjön nedanför oss, det är Flaten.
Store Mosse och Kävsjön, syns också tydligt från toppens högsta punkt, markerad med ett T inhugget i stenen, där gömman också fanns. 305 m över havet befann vi oss, enligt cachebeskrivningen. På samma höjd som Isabergstoppen, alltså.

Kantareller, lagom att göra kvällsmackastuvning på, fanns på vandringsledsstigen.
Ögontrösten blommade rikligt på sina ställen.
Ja,det var en riktig favoritcache.
Glad att jag hade tre favoritpoäng att tillgå. Det blev två topputdelningar.

Den tredje toppen, den tog vi bilen upp till.
Hade ett ärende i Jönköpings södra storhandelsområde, så vi passade på att fixadet också, när vi ändå var ute och körde.

Omsvidning till mera lämplig stadsklädsel gjordes, ärendet uträttades och därefter begav vi oss upp till en av mina favorittoppar, Tabergstoppen.

Här är cacherna redan loggade, och hade de inte varit, så hade de fått anstå, för nu var vi presentabla vad det gällde klädsel och syftet med den branta färden upp till toppen, det var att äta lunch.

Någons veckans lunch finns ju inte på lördagar, men utbudet av rätter var ändå bra, även vad det gäller pris. Saknade dock det salladsbord som finns uppdukat under veckans arbetsdagar.

Både jag och C-E valde kåldolmar. Den var jättegod, smakade verkligen hemlagat, och fick mig att tänka att jag nog borde laga en laddning kåldolmar, det är ju egentligen rätt så enkelt.... och väldigt bra "frysa-in-mat".

Över Månsarp, Bondstorp och Norra Unnaryd gick hemvägen.  Sannolikt den närmaste vägen till Jönköping, och helt klart mycket roligare att köra/åka än den vanliga vägen - rv 26 + 40.

Och kolla ... en souvenir det fick jag också..... tredje året i rad. Nästan så det blivit tradition....

Skolstart, sexton-sjutton

Det känns alltid lite spännande att börja ett nytt läsår.
Der är spännande och utvecklande att få möta nya kollegor.

Kommer eleverna att vara lika fantastiska som de var när vi lämnade dem i juni, eller har de naturligt förändrat sig, kommit in i puberteten, blivit trotsiga och utmanande?
Kommer alla elever ta skolarbetet på allvar, göra sitt bästa?

Kommer arbetet i lärargruppen, arbetslaget, att fungera bra även detta år?
Kommer vi alla att orka göra vårt bästa?

Skolåret sexton-sjutton tycks långt och är alldeles outforskat.
Man lär snart upptäcka att sexton- sjuttonskolåret kommer att ta en ordentligt fart, och att det bara rusar iväg mot jul och juni....

Konstaterar att jag är inne på mitt fyrtioförsta år som lärare.
En lång tid. Ändå tycker jag att det fortfarande är ett fantastiskt roligt arbete. Det känns så bra att vara igång igen. För mig känns det helt främmande att det ska komma en dag, då jag inte ska gå till jobbet mer.   Har lite svårt för att vara ledig.....

Vi är olika. En del njuter av ständig ledighet från sextioårsåldern. Man tycker att det är jätteskönt att göra vad man vill, eller ingenting.
En del av oss tycker att jobbet är  en positiv del av livet. Vi måste få tycka så, utan att få en massa tyckande om att vi inte tar tillvara våra liv ordentligt.
Man kan ta tillvara och njuta av sitt liv, även då man jobbar....

Eleverna börjar ännu inte på en vecka. Det är ovanligt långt sommarlov i år, åtminstone i vår det av landet.
De allra flesta elever brukar tycka att det är rätt roligt att komma tillbaka till skolan. De allra flesta föräldrar tycker också det är skönt när terminen börjar igen, när kommer in i normala arbetsrutiner.

Jag ser verkligen fram att möta eleverna på måndag.
Innan dess så ska jag bl.a. lära mig lite mer om hur man hanterar Crome Books ( datorer som jobbar direkt mot nätet och google) och hur man lämpligen jobbar som ledare för läslyftet.

Sommaren har varit toppenbra, innehållit massor av glädjefyllda saker. Jag är så tacksam för den lediga tiden, då jag hunnit träffa många vänner och nära kära.
Tänker tillbaka på allt roligt jag gjort och kommer fram till att i en fantastisk sommar, med massor av aktiviteter, så var nog den rofyllda utflykten på Algutsstorpssjön vatten, den allra bästa upplevelsen.

Skönt är att ännu under någon månad kunna njuta av fin natur, efter skoldagens slut.
Det gjorde jag idag, och tänk, trots att skolan startat igen, så kändes det som riktig sommar.