Vatten

 

Visst är det något speciellt med vatten? Och framförallt med sötvatten.

Har badat i sjövatten fyra av de fem senaste dagarna.  I fyra olika sjöar. 

Ganska olika vatten, men alla har fått mig att må så bra.  Det var en ren njutning att simma fram och tillbaka mellan bryggorna i dagen badsjö, Kroksjön. Ljummet på ytan, men med kalla och "uppfriskande" stråk.

Vid gårdagens badplats, Hofsnäs, har jag aldrig tidigare badat. Sjön ingår i ett större sjösystem, en del av Åsunden... ja, den Åsunden som har sin nordspets vid Ulricehamn.

Ett helt underbart vatten, så mjukt. Huden kändes extra mjuk i timmar efter badet...och när jag plockade ner baddräkten från klädstrecket, ja då kändes det som den blivit sköljd i mjukaste sköljmedel.  Märkligt!

Bra simning, mellan sten och mur...

 

Bra ordnat med handikappsramp på Näsudden. Hindsen. 

En av alla sjöar som finns i området kring Värnamo.

Kändes dock lite småskitig, då vi var där på årets varmaste dag i måndags. Lite "oljig" på ytan... förstår inte hur det kan bli så...Helt ok att simma omkring  i.

Besöket vid sjön, det blev ett flera timmar långt besök i sjön. Avkylande.

Gusjön, en favoritbadplats, har också blivit besökt. Så gott att simma längs den långa stranden, i klart och småkyligt vatten. 

Är absolut ingen god simmare... behärskar bara bröst och ryggsim... men tycker att det är så gott att glida fram i vatten. 

Funderade på om det är sötvatten i livmodern... om det är därför det känns så behagligt att befinna sig i det elementet! Något med ens ursprung..

Gissar dock på att fostervattnet, liksom all annan kroppsvätska är svagt salt...

Många föredrar salta bad. 

Jag är ingen direkt älskare av saltvatten. Och ju saltare, ju mindre tilltalar det mej!  Egentligen! 

I morgon åker vi till Halmstad igen. Över dagen. Ska ju bli oväder på kvällen. Är inte alls säker på att det blir så mycket bad i morgon. Inte efter midsommarhelgens manetmöte....

Får väl plaska inne vid stranden...

Pool? Nja... eller egentligen inte. Inte alls samma känsla att simma i en pool, som att simma i en sjö. Utomhuspool är väl ok... men i ett badhus... nej tack!

Vad föredrar du? Hav, sjö eller pool? 

Tisdag

 Mormorstisdagarna är inställda under sommaren. Blev  mormorsmåndag denna vecka. Barnvaktsuppdrag under förmiddagen. Välbehövligt insjöbad under några eftermiddagstimmar.Konrad avläste termometern till 32 och en nia, vid halv femtiden. Puh !

Tisdagen har varit betydligt bättre ! 14 grader på förmiddagen . 21 i eftermiddag. Man orkar göra något mer än vara.

Får sammanfatta en "ledig" tisdag;

Vaknade 01.15. Det regnade! Och ... Så konstigt...ett plötsligt ljussken.  Just det...åska innebär blixt och dunder. Inget nedslag som kändes skrämmande. Flera sekunder mellan blixt och muller.

Vaknade vid halv åtta igen.  Fortfarande regn. 12 mm, informerade maken.

Bestämde mej för ett besök på gymmet. Har gått över en vecka sedan senast. Inte en själ bland alla maskinerna. Radioapparaten fick jag inte igång. Går att träna i tystnad också. Ganska kontemplatoriskt!

Men... Vad nu! Det blev skumt! Ljuset försvann. Kollade på mobilen: Jodå, Eon hade strömavbrott.

 Funkade att lyfta "skrot" ändå. Fick sällskap av Sandra.  Bra att ha någon att växla några ord med, i skummet.

Strömmen höll sig borta en bra stund. Kom tillbaka lagom tills det var dags att laga lunch.

 När vi satt vid köksbordet och precis försett oss med Flygande Jakob, körde en "första insatsbil" förbi. I full fart. Med blåljus på.  Vad hade hänt? Någon som insjuknat plötsligt i vår lilla by? 

Hade bara tänkt tanken innan ytterligare en bil med blåljus körde förbi.  Strax därefter kom tre brandbilar. 

"Tänk om det brinner i din skog" sa jag till maken. Varvid han slängde i sig maten och gav sig efter utryckningsfordon.

Nu var det ingen fara. Det var en stolpe utmed järnvägen som blivit mottagare av en åskblixt, och efter ett antal timmar fattat eld.

Stort pådrag för en stolpe, tyckte jag.

Strömmen försvann igen. Denna gång på ett mindre område.... I en halvmils radie från stolpen.

Kylskåpet var tomt, vinflaskorna likaså och låneböckerna var utlästa. Dags för en tripp till centralorten. 

Maken var på ICA medan jag var på biblioteket.  Gick till affären, då jag lånat klart.

Och tänk, utanför ICA höll kommunens sommarmusikanter konsert. Superduktiga! Kul att lyssna en stund.

Hemmavid igen, så hade det torkat upp i gräset  Dags att ta itu med trädgårdsarbete, som försummats i värmen. Gräsklippning, lite plantering och rensning. Får nog bli mer i morgon... trädgården tar sin tid, trots att den absolut inte är någon speciellt vacker eller...ja, speciell trädgård.

Tänkte på dem som har "visningsträdgårdar"...Vilket jobb!

Äntligen lite sevärt på TV! Allsång på Skansen... och favoritdeckaren.."Ett fall för Vera". 

Dags att lägga fokus på TV-rutan.

Midsommarmarodörer?

 Man tycker olika, därav frågetecknet....

Men...skulle jag bestämma, så skulle jag absolut förorda sol på midsommar, men med en max-temp på 25 grader. 

Många håller med mej, andra älskar värmen.  Man tycker olika! Men jag tyckte nog att många midsommarfirare upplevde värmen som en marodör, många sökte sig till skuggan... eller förstås till stranden.

Tyvärr hade man inte fått tag på någon speleman till dansen kring midsommarstången på Knipans fritidsområde.  Att dansa till Bosse Larssons glada tillrop via CD-spelare, det var inte riktigt samma sak. Speciellt behövde man pausa lite då och då... det var varmt på den stora öppna platsen.

Karl-Petter var alldeles nyvaken efter middags-tuppluren. Han ville vare sig ha krans i håret, fin skjorta eller dansa med egna ben.

De årsgamla kusinerna skötte dansandet riktigt bra. Kollade hur de andra gjorde och gjorde likadant. Moster och Mormor fick rycka in som danspartners några gånger.

Värme-marodören tog ut sin rätt, även på de unga.   Skuggplats är bästa platsen när det är ösande sol och trettio grader i skuggan...

Gott att komma till stranden och svalka sig. Blåsigt, så det blev faktiskt kallt och obehagligt med blöta badkläder. För egen del, så var det rent gudomligt att sitta en stund i nya solstolen, vinst i midsommarlotterierna, och få känna lite svalka.

Vattnet var helt ok, men det var oroligt i vattnet en bit ut.... det är extremt långgrunt, så man måste "gå halvvägs till Danmark" för att kunna bada på riktigt... Inte läge för någon simtur, alltså.

God mat och trevligt sällskap på kvällen, men bästa sommargrannarna. Mamma Johanna åkte hem till hästarna, morfar tyckte att en dags värmeplåga räckte, och åkte hem till katter och växthus. 

Johanna kom ( i vanlig ordning) tillbaka redan vid tiotiden på midsommardagen. 

Strandhäng på förmiddagen hade vi tänkt och sedan lite siesta. Områdets tipspromenad startade klockan 15. Den ville vi inte missa.

Svärsönerna hade tagit med sig barnen till stranden, och när jag och Karin kom mer, sist av alla, så såg vi att något hade hänt med Konrad. Han satt i en stol och grät och hade så ont i händerna. Man hällde på både söt och saltvatten, men det fortsatte göra ont. Vad hade hänt, varför fick han plötsligt så ont?

Någon pratade om brännmaneter. Men... så här tidigt? Visserligen hade vi sett öronmaneter redan på midsommarafton, men brännmaneter.... det är så sällan man ser sådan i Laholmsbukten. Och i så fall i slutet av sommaren....

Havet låg som en spegel. Äntligen skulle denna tant få ta några simtag i det lugna vattnet.

Mej oj... där var ju andra maneter än de vanliga öronmaneterna.... rosa saker, som såg ut som garnnystan... Inte som de brännmaneter som jag kommer ihåg, med sina långa trådar.  Ingen simtur alltså, för inte vill man störa ihop med  en sådant hotfullt väsen. Men något simtag kan jag ta ... på betryggande avstånd...tänkte jag och sneglade på den rosa ulltusen  ett par meter bort. 

Sagt och gjort.... men AJ.... 

Där konstaterade jag att det med säkerhet var en manet som Konrad råkat komma nära. 

Aj,aj,aj... båda benen.... en bit upp på låren.

Det gör jäkligt ont att bli bränd av ett rosa geleklumps-garnnystan.  Så var den förmiddagen maroderad. Konrad återhämtade sig ganska snabbt, som tur var. 

Jag ville helst bara skrika rakt ut... eller gråta... men vad hjälpte det. Läste på hur man ska lindra marodör-skador. Saltvatten..... rakhyvel.... smärtlindrande. De senare hjälpte nog bäst. Men faktum är att det fortfarande sved då jag gick till sängs vid halv elva i går kväll. 

Helt kunde ju inte marodören förstöra midsommardagen. 

Svärsonen går under alias  när han går med på våra tipspromenader..... lite knäppt... Men iaf, så gick både första och andra pris till vår lilla stuga. ( Presentkort på ICA... bra vinst)

Ava blev under eftermiddagen allt tröttare.... Jodå, ytterligare en midsommarmarodör: Vattenkoppviruset.  ( Killarna är vaccinerade mot vattenkoppor, så vi hoppas att de slipper...)

Men i stort... en fin midsommar med mycket glädje.... så mycket att inte ens marodörer kunde förstöra den, trots goda försök.

Hemma igen... och sötvatten inom en kvarts biltur. Får bli ett dopp... eller två i eftermiddag. Och absolut manetsäkert är det! 

Midsommarblomster

Midsommarblomster, eller nävor, som jag egentligen vill kalla dem, har sin högsäsong. Så vackra. så kortlivade... Ingen blomma man binder in i midsommarkransen, den tappar sina färgglada kronblad  nästan direkt. Men njuta av den, där blommar utmed vägkanterna, det kan man absolut göra.

Körde vägen över barndomsbyn i Rångedala, då vi var på väg hem från det traditionella besöket i Borås Djurpark. Tradition sedan Konrad var ett och ett halvt. Förra året fick jag stå över, knäet var inte så roligt att tas med då. Är så tacksam för att det kunde bli så bra igen....

Djurparksbesök är nog för de allra  minsta. Fem och ett halvåringen verkade inte jätteintresserad längre....

Djurparken är väl ingen höjdare för den som är sextioåtta heller. Hoppas dock att traditionen kan leva vidare ytterligare några år....

Njöt iaf storligen av att kunna vandra omkring en stund på den plats, där jag helst av allt skulle vilja ha min aska spridd, den dagen det blir aktuellt.  I Finnekumla hagar, Rångedala. Barndomens hagar. 

Tog en tur runt största perennrabatten i trädgården här hemma, så här dagen före midsommar, och insåg att där finns det sju olika arter av "midsommarblomster",'

Alla har sina egna latinska namn, men dem har jag aldrig lärt  mig... är så dålig på att skilja  trädgårdväxter åt, och att veta deras artnamn.   Geranium är iaf samlingsnamnet. Fast jag säger hellre näva. 

Senaste tillskottet, planterad i vår, den hade jag nästa glömt bort. Lik sin vilda släkting, skogsnävan.... ja, det vanliga midsommarblomstret. 

En låg näva, hämtad från dotterns ex-pojkväns trädgård i östra Skåne. 

Har inte en aning om att jag köpt denna som planta, men det måste jag ha gjort. Förra året "bara fanns" den där.  Hade sannolikt köpt den på hösten innan, då det var utförsäljning på blomsterlandet. 

Köpt, för många år sedan. Finns numera i flera rabatter. Lätt att dela... och fröar också av sig...

Värstingen till att sprida sej, också från trädgården i Skåne. 

Fådd av vännen Karla, för många, många år sedan. Finns på ett par tre platser i trädgården. Återkommer troget varje år.

Och med detta önskar jag alla som klickar sig in på min blogg, EN FIN MIDSOMMAR!

Vägval

 

-Tänk, så mycket vi har lärt oss om att följa en karta, sa jag till C-E. Förra året var vi noviser, hade glömt det mesta sedan orienteringen i skolan, för femtio år sedan.... Nu kan vi ju verkligen se var vi är  och var kontrollerna ligger. Man ser ju varenda  sten på kartan.....och varje liten sväng på stigen...och då är det ju enkelt att hitta rätt.

Det där skulle jag aldrig sagt, för oj, så FEL jag hade.... en stund senare skulle jag/vi vara helt "lost".

Vi hade hittat 34 av 40 "naturpass-konroller" i Hestra. Sex kvar att leta upp. Vi började i skogsområde med tydliga stigar ( MTB-banor mest- finns MASSOR på Isaberg med närmaste omgivning). Två lätt funna, en fick vi leta lite efter... Men vi läste kartan ok...

Så var det de tre sista, uppe på berget, i närheten av pisterna.

Nr 8, nära barnbacken,  hittades lätt. För att komma till nr sju, så var man tvungen att ta backen upp. Den asfalterade bilvägen, var halvt avstängd och eftersom vi redan kommit upp en del i höjd, så sa jag till C-E.... vi genar uppför stora backen, så slipper vi mixtra med bilen. och så kan vi ta nummer 9 uppifrån.

- Jag går inte längre upp, sa C-E. Du kan gå upp och leta upp nr 7.

Det vackert att vandra genom lupinerna, genom invasionen av ovälkomna växter... 

Utsikten var det heller inget fel på. I bakgrunden, strax innan horisontlinjen syns Nexans-tornet, det som tillsammans med en annan hög byggnad på industriområdet, utgör Grimsås Skyline.

Sjuan hittades lätt. Väldigt lätt.

Sen hade jag ju planerat att ta nr 9 uppifrån. Här blev det tankefel. "Klättrade" ner till C-Es position och sa att vi måste upp en bit innan vi går neråt. 

Så fick det bli, men hittade inte alls de, på kartan,  gulfärgade pister som jag visste fanns i området. 

( De som var så branta, så att jag aldrig vågade åka dem, de få gånger som jag var med döttrarna i slalombacken) Vi virrade omkring, upp och ner på MTB-stigar längs berget. Kom fram till en brant, och jag trodde att jag äntligen kunde lokalisera mig på kartan. Men inte hittade vi någon sten där en kontroll skulle finnas. Hamnade uppe på toppen igen, via en fin stig... ej MTB-väg. Tog den gamla bilvägen ner till parkeringen. 

Fick bli lunch på Rixi i Hestra, innan vi gav oss på den sista kontrollen, genom att välja en annan väg. 

Mitt tänkta vägval funkade inte....

Med lite mat i magen, så kom jag på.... kontrollen ligger ju anslutning till den undre delen av back-systemet. den som jag tyckte bäst om, då när det begav sig.... Jag hade tänkt helt tokigt, vi skulle neråt från parkeringen istället för uppåt. 

Valde än en gång fel väg, hamnade i en brant precis under liften. Det hade förstås gått att ta sig ner och upp den vägen, för vi var nära och rätt.... men valde ändå att gå tillbaka och gå i kanten av slalombacken.  Otäckt när det är för brant....

Och visst fanns kontroll nummer 9 där, precis där kartan visade att den skulle vara.

Om jag lärt mig att följa karta och karttecken? Ja, idag fick jag iaf en ordentlig lektion. 

En vacker utsikt över Alguststorpasjön, en av alla sjöarna i Nissans vattensystem. Djup och kall... men otroligt rolig att ta en roddtur i... det finns massor av små öar att gå i land på.

Fyrtio kontroller funna. Har även registrerat dem på naturpassets hemsida. 

Vi har tolv av trettio kontroller kvar i Berg, utanför Tranemo. Får bli två olika besök. Och nog för att det är brant och lite utmanade att ta sig fram där också, men det finns inga slalombackar. där man måste tänka rätt.

Naturpass är toppenkul.... även då man är helt "by west"... eller "east"

Och det där med "vägval", det skulle man kunna filosofera en hel del omkring... men det får bli en nannan gång.

Jesus Christ Superstar

 

 

Favoritmusikal! Alltid! Bästa musik som finns. Anslagstonen, den allra första i overtyren, den  berör. Måste vara en överjordisk ton... en som inte finns. Känns så iaf....

Under det att overtyren spelades, så gick hela ensemblen förbi, precis framför mina fötter, där jag sent omsider tillskansat mig en biljett på bakre parketts första rad.  Vardagsklädda var de, det tog någon sekund innan man förstod att det var skådespelarna, inte en sen publik. Anledning: De var mickade.... 

Snabb omklädning på scenen, och sen var föreställningen i gång. 

Scandinavium är stort. Jättestort. Gissar att man använde 75 % av anläggningen som publikplatser. Sitter man på rad 33, så sitter man långt från skådespelet. Storbildsskärmar, fem olika, fick alla i den stora arenan att känna sig nära. Läste i BT att ljudet på fredagsföreställningen varit  dåligt. På lördagseftermiddagen var det hur bra som helst.

´

 Visst blir det effektfullt! Tittar nan noga, så ser man kameramannen längst ner på scenen. 

Dessa präster, med sina helt olika röster. Basrösten, i denna uppsättning  från Kristoffer Hellström,  ger rysningar.

"This Jesus, This Jesus, this Jesus  must DIE! "

Har sett ett antal föreställningar av JCS. I Sverige och i London. Senast såg jag den svenska versionen, som Ola Salo gjort översättningen till. Han spelade Jesus, i en helt annan typ av uppsättning än denna. En musikal, och speciellt denna, kan verkligen uppföras på olika sätt.

Ola Salo gestaltade Jesus i den uppsättningen.

Han gjorde det bra......

... men Peter Jöback gör det ännu bättre. Viket utspel. En skörhet. En kraft. Och så hans röst!

"Would you betray me with a kiss?"

Herodes, Patrik Martinsson, gjorde också en superbra gestaltning. En man som inte är så känd för allmänheten, men som gjort många bra musikalroller. Huvudroll i Les Miserables bl.a.

Tyvärr fick jag varken till bild på den superduktiga Janice, som spelade Maria Magdalena, eller Anton Lundqvist som gör den alltid lika tokiga rollen som Herodes. 

Glamrockare Salo, var som gjord för Judasrollen.  Hade också ett väldigt starkt utspel.

Och i det näst sista numret, då Judas har lämnat jordelivet, där får han verkligen leva ut sin glamrock!

Vilken supergrej med Salo och Jöback i de tyngsta rollerna.! Wow vilka killar.... eller rättare sagt... medelålders män!

Slutet? Ja, det är ju som det är. Inte lyckligt på något sätt. 

Har ju haft mina "kristna" perioder, men har inte fattat det där med att Jesus var tvungen att ge sitt liv för att rädda oss människor tillbaka till Gud, att vi skulle få frälsning genom hans död. 

Jag förstår inte det... 

....och ännu mindre förstår jag varför den stackars Judas blev "utsedd" att bli den store skurken. Tycker att det var orättfärdigt!

Är väldigt glad att jag vi ändan ur och beställde en biljett. Maken var inte så intresserad av att se JCS IGEN, men så skulle svägerska och hennes dotter åka, samt ytterligare en mamma och vuxen dotter från byn. Så det blev också en utflykt i trevligt sällskap. 

Wow säger jag bara! Vilken föreställning!  Och toppen att man fick ta  bilder.... så kul att se tillbaka på!

Halland

 

Dags att kolla till gamla stugan på Östra Stranden i Halmstad. Även om vi varit där ett antal gånger under våren så har vi vare sig använt kylskåp eller  (bänk)-spis. Tänkte att vi behövde kolla så att allt fungerar inför midsommaren och sommaren, då vi förhoppningsvis kan samlas hela lilla familjen, vid några tillfällen.

Konstaterade att semestersäsongen långt ifrån kommit igång. Det var ett fåtal stugägare som befann sig på vårt område. Vår bil såg väldigt ensam ut på den stora parkeringen.

Gräset har vuxit dåligt, och i gräsmattan har det sannolikt funnits ( finns) larver av "Gyllenforsbaggen", ( trädgårdsborre) så som fåglarna hackat sönder och rivit upp av de befintliga gräset. Likadant var det vid grannhusen... Det har regnat alldeles för lite under våren, det är tydligt. Många gräsmattor mår dåligt.  Här hemma har det varit  "lagom" med regn. Gräsmattan, som oftast är tråkig i början av våren, den ser nästan ut som gräset på en golfbana just nu....

Kylskåp och spis funkade alldeles utmärkt.

Tänkte förstås bada. Men tänka går ju bra. Baddräkten låg kvar i stugan, när vi gick till stranden. 

Hade förstås gått bra att gå tillbaka och byta om, tror att det är trehundra meter att gå. Ibland är det bra att ha något att "skylla" på....

Nyponrosorna blommade för fullt, och doftade himmelskt.

Vid grannhuset hade schersminen slagit ut. Den doften är också helt ljuvlig. 

Här hemma får vi vänta på schersminens doft ännu några veckor. men "gammelrosorna" från mitt barndomshem, de hade slagit ut idag. Väldoft där också.

Vi tog en liten omväg hem från Halmstad. Mest för att se något annat än "Nissastigens" ( rv 26) omgivningar. Sökte på sevärt i Halland och fann Danska fall, vid Simlångsdalen.

Historien förtäljer att en trupp av danska soldater föll i vattnet, då de jagades upp på en skranglig bro över vattenfallen, av svenska trupper. Detta utspelades under det krig, på 1670-talet, då Sverige "vann" Halland, Skåne och Blekinge....

Klart värt ett besök var denna plats. Hade inte en aning om att vi hade sådana häftiga vattenfall i södra Sverige.

Tog den tre kilometer långa vandringleden, genom bokskogen. Ordentligt kuperat, stenar och rötter... då är det gott att ha stavar att stödja sig på. 

Hade lätt blivit ett tant-fall på stigen annars.

Små avstickare tog oss nära ån, Assman.  Ej lämplig för kanotfärd, helt tydligt.

Men vackert och dramatiskt var det...och en plats att rekommendera. Dock ej för barn under sju-åtta år. Kändes "livsfarligt" för små "vildingar"....

Ett kreatursfoto blev det också. Närmaste vägen från parkeringen till fallen gick genom ängsområden. Betydligt behagligare vandring, än den genom bokskogen.