Septemberslut i Skåne

 Tiden går snabbt.... eller så finns den inte alls... man kan ju tolka namnet på växten hur man vill... Tidlösa heter den... tror jag iallafall.

Det var under sommartiden, i juli, och det känns ganska så nyss, som vi planerade en resa till Kiviks äppelmarknad i kombination med en övernattning i Karins och Hampus´ på-landet-stuga i Önneköp.
Igår var det dags.....

Paradisträdgården utanför Önneköp var ännu vacker ....

 ... höstanemonerna blommade i massor,

liksom fler olika nävor.

Spanska sniglar lär trivas i paradisträdgården, men dem såg vi inte skymten av, utom  en som förirrat sig in i vasken.... Vilket ställde till lite huvudbry för husets ägare.... tills sambon hans kom på att den måste ha följt med  en skål in, en skål som stått utomhus ett par veckor.
Skönt att inse att huset inte var invaderat av mördande brunslemmiga krälande organismer....

Åkte de tre milen till Kivik, under det att finvädret övergick i regn. Många var det som ville till äpplemarknaden, så vi var lite bekymrade över hur det skulle lösa sig med parkering. Men det hade de ordnat bra, marknadsanordnarna. Fick en parkeringsplats bara hundra meter från marknaden.

 Det kostade hundra kronor per person att gå in på marknadsområdet, ett område som visade sig vara ett fint hamnområde, Området var ganska litet, och hade ett ett antal marknadsstånd med olika varor av god kvalitét. Äpplen och äppleprodukter var förstås välrepresenterade försäljningsobjekt.

Hungriga blev vi snabbt, det var ju en bit efter lunchtid och vi hade kört dryga trettio mil... Fullt med folk var det på matställena på och alldeles bredvid marknadsområdet, så vi tog en promenad uppför backen mot centrum... och fann en otroligt fin och prisvärd restaurang på hotellet. Fisksoppa blev det för oss alla...

.... och så lite sött och gott till kaffet efter maten. Ett lugnt ställe, med mat som både var en fröjd för öga och gom.

Regnet hade upphört när vi kom tillbaka till marknadsområdet och kunde  njuta anblicken av den traditionella äppletavlan. 35 000 äpplen, 70 000 spikar på  108 kvadratmeter. Jo, den var imponerande de tavlan, och väldigt roligt att få se den "på riktigt" en gång. Årets tema var "Moder jord". Ja, den var fin.

Inne i ett utställningstält fanns det hundratals olika äpplesorter, ett äpple av varje sort, för att man skulle visa vilken mångfald av svenska äpplesorter det finns. Äppletavlor och pärontavlor och andra konstverk av äpplen och päron fanns att beskåda. Imponerande och intressant!

Roligt att ha sett äpplemarknaden en gång... även jag inte var så imponerad av marknaden som helhet... utan bara av äppletavla och skulpturer...

Det var faktiskt roligare att åka till Kiviks musteri och handla lite på fabriksförsäljningen. Cider, gele, godis...
Var på ytterligare ett ställe som Karin och Hampus kände till, och köpte några kilo äpplen av olika sorter.

 När jag är på ett nytt ställe, så vill jag gärna ha en "souvenir-cache". Karin hjälpte mig att hitta den i vildvuxen terräng nära musteriet.

 "The king´s grave" hette cachen och syftade på den 3000-åriga jättegrav som låg mittemot. Området vid Hanöbukten har många historiska minnesmärken, och detta lär sannolikt vara det största.

 På vägen hem ville Hampus  återuppliva sommarens islandshästturridning, över fältet där marknaden brukar anordnas, ner mot havet. Det blåste friskt och härligt, utsikten var jättefin, men hade varit ännu bättre om det inte varit en rad med husbilar i vägen.
Husbilar fanns f.ö. överallt, det måste ha blivit riktigt poppis.... här har jag inte hängt med...

 Kollade i c:geo-appen om Kiviks marknadsfältet hade någon cache ... och det hade den ... mindre än hundra meter bort. Det blev Karin som hittade bonus-souvenir-cachen.

En kvarts vila i  det härliga huset i Önneköp, innan det var dags för tacosmåltid och lite kortspel..... alltmedan mörkret föll och en stor fin fullmåne tittade in genom matsalsfönstret...

 Hampus har en riktig pärla till bil på sitt "på-landet-ställe". Han ville gärna ta med oss på en liten åktur i den. För säkerhets skull, så tog vi en följebil, så jag och C-E åkte var sin stund i den gamla "bubblan".

 Förra hösten gömde jag en geocache vid Yang-Torp ... ett helt osannolikt ställe ... ett buddisttempelliknande spa-ställe en halv mil från Önneköp. Mitt ute på vischan. Förra året åt vi lunch i den stora matsalen... idag var allt stängt och stället i konkurs. Den stora bygganden har aldrig hunnit bli riktigt färdigställd, här och där syns det cementblock och trä som inte har hunnit rappas eller målas.

 Min gömma arkiverade jag i våras, då någon hittat den utanför sitt gömsle,i dåligt skick. Nä, man ska inte ha geocacher längre bort än att man kan se om dem, om det behövs. Nu hade någon annan lagt ut en cache under ett annat träd, lite bättre gömsle än det jag fann förra året.
Hampus visar stolt upp burken som vi lätt hittade.

 Önneköp är ett ovanligt samhälle. Ett litet. litet samhälle, med ganska gamla och halvdåliga hus, men med restaurang, affär, thai-restaurang, bageri och lanthandelsmuseum. Samt en fin idrottsplats.
Utanför byn finns en riktig landsbygd, ja, jag skulle vilja säga att det är ett pastoralt landskap... Många gamla gårdar är det, lite nedslitet men levande. Kor och hästar går fridfullt på bete lite överallt. Det är små jordbruk och det är många.
Det känns som om man har kommit tillbaka till ett Sverige av modell sextio-sjuttiotal, ja, Önneköp med omnejd är en plats värd att bevara .... och som varande ett föredöme, att man kan lyckas med att bevara det småskaliga och det som är gott för människor och djur.

Människorna i bygden är engagerade i sina små samhällen, de bryr sig både om det och om varandra. Affären är en samlingspunkt... precis som det var i andra småsamhällen för bara några decennier sedan.

Till byarna vid foten av Linderödsåsen borde det gå studieresor från hela södra och mellersta Sverige, i syfte att se hur man bibehåller en levande landsbygd, anser jag.

 Nybakta bullar från bageriet blev det till förmiddagsfika. En halvtimmes poängpoker innan det var dags för C-E och mej att resa norrut igen.
Vi tackar Karin och Hampus för denna gången och hoppas komma tillbaka till paradiset utanför Önneköp när det blir vår igen.
Dessemellan får det bli ett par turer till stadslägenheten i Malmö....

I Hjälshammar väntade en trattkatt ( Fransson som fått en sårinfektion, sannolikt av ett fästingbett) och hans bror på att bli hämtade. Johanna och Martin hade dukat fram en god lunch, vilken vi åt av med god aptit.
Dessutom kunde vi gratulera Martin till att ha fullföljt årets klassiker, genom att springa Lidingöloppet på en bra tid. Imponerande!
Tack döttrar med sambos som alla bidragit till en rolig helg för oss "gamle"!

Prov på prov

 Måste säga att jag tycker om den nya läroplanen till många delar. Om inte annat för att den inbjuder en gammal mellanstadielärarinna till ett nytänkande och till nya lagoma utmaningar.
Idag hade jag prov på prov.
Jag sa det till eleverna när det var dags, att det var första gången för mig också som jag gjorde denna typen av prov... eller som jag kallar det "slutredovisning" av ett område.
Vi kollade på kunskapskraven vad det gäller försök/experiment i fysik.
Det krävs det att man ska kunna planera och formulera enkla försök, genomför dessa, dokumentera i ord och bild, jämföra med andra och föreslå förbättringar.

 För egen del tyckte jag att det var en tämligen utmanande uppgift att "hitta på" ett experiment om ljud och hörsel. I allafall med den spartanska utrustning som finns i skolan.
Eleverna lottades i grupper två och två... en femma och en sexa.
De allra flesta grupper kom igång väldigt snabbt, efter det att vi haft en inledande gruppdiskussion.
De planerade och formulerade undersökningar som t.ex. handlade om att påvisa ljudvågor genom att spänna en ballong över en burk och sedan strö salt ovanpå,  försöka spränga mina medhavda IKEA-vinglas med sin röst ( nä, det lyckades inte...), någon kollade hur många ljud man kan få av en ballong ( oräkneliga) och någon kollade vilka ljud som framkallade röd varning på det uppmonterade ljudkänsliga örat i matsalen.

Dokumentationen gick som smort, många begrepp som vi jobbat med inom område "ljud" användes, man jämförde och kom fram till att man upptäckt ungefär samma saker.... och man kom på enkla förbättringar.
Så provet på det nya sättet att göra prov på, det föll väl ut.

Vi kollade mot de på väggen uppsatta Big five-förmågorna och kom fram till att man använt flera delar av alla fem, minst av informationsdelen.... för den har vi redan jobbat mycket med.
På tisdag blir det mer prov på ljud... en skriftlig del också.... Kanske är det lite överambitiöst och onödigt, jag kunde se och tolka många förmågor genom prov-provet.
Man lär sig efter hand, hur man ska handskas med läroplanen, förmågorna och kunskapskraven.
Tackar sociala medier för att jag kommit så här långt i tänket, känner mig verkligen på väg att "erövra" läroplanen och göra den till min egen. Även om jag inser att jag hela tiden måste tolka, värdera, pröva och ompröva.

Tog en promenad med stavar på den regnfria fredagseftermiddagen. Tog sedan kameran och gick en sväng i trädgården. Den är fortfarande i allra  högsta grad levande. Än finns det allt lite finhöst kvar.

Lyckade lektioner

 Ibland blir det bara bra. Oftast när man spontant kommer på hur man ska genomföra en lektion.... när den från början är ganska oplanerad, när hjärnan fortfarande har möjlighet att kreera lektionen, när den inte är mer eller mindre förtryckt i en pedagogisk planering.
Ok, de "strikt" planerade lektionerna blir helt ok de också, men de är inte de lektioner som man vill stjärnmärka.
Förr-förra veckans haikuskrivning var en stjärnmärkt lektion och idag hade jag en igen.
Har både femman och sexan i matte under sextio minuter per vecka. Stressigt värre, man hinner inte hjälpa alla om man har ambitionen att ägna största delen av lektionen till att göra bokens uppgifter.
Idag var det inte alls speciellt stressigt, bara kul. Femmorna fick i smågrupper tillverka en kvadratmeter och sexorna fick rita bilder på olika uppgifter med bråk. Oj, vad bra den blev!

Vore klokt att skriva ner alla bra lektioner i efterhand. Kanske lägga ut dem på nätet. Eller skriva bok... det är ju inne nu....Saknar den fantastiskt bra webbplatsen "Näthinnan" från Beringsskolan i Örkelljunga. Där var det nästan bara bra lektioner, genomarbetade sådana ... och inte bara ett uppladdat arbetsblad, som det ofta är på lektion.se....
Hade själv en superbra grej om grammatik där, jämförande i flera språk.  Numera har jag bara några papperskopior kvar. Synd när man stänger ner en webbtjänst som är så bra!
Kanske man skulle försöka sig på att ge ut en bok "Lyckade lektioner" .... och samla sina och andras gyllene undervisningsögonblick... Vad säger ni om det kolleger?

Halmstadshöstat

 Det är då som det stora vemodet rullar in.....
När det är dags att stänga till Halmstadsstugan för året, ja, då är hösten obönhörligen här....och det känns i den nordiska vemodssjälen.
Efter två dygns regnade, så var det dock rätt gott att komma till en plats där gräset var torrt och där solen gjorde försök att bryta igenom molnen. Även om det inte lyckades helt, så syntes det att solen gärna ville visa sig och lätta upp vemodshösten en smula!

Årets sista fika på Halmstadsaltanen blev det. Som så ofta med bröd och god kaka från Göstas konditori i Smålandsstenar.   Inte så nyttigt, men gott.
Läste förresten i dagens BT att det finns ett ställe i vår hjärna som kallas striatum och som styr vårt beroende av sötsaker. En kemikalie, kephalin, tillverkas där och den vill få oss att överkonsumera sån´t som vi ser som belöningar. Choklad och goda kakor i mitt fall, medan narkomaner inte kan motstå en drog.
Känns som min striatum vuxit till sig med åren, i takt med att resten av kroppen också vuxit.
Kan någon tala om får mig hur man gör för att lura det rackarns striatumstället? Vore gott att kunna lära sig säga nej till det som man egentligen inte behöver äta.....

 Brandröken från hamnbranden syntes tydligt från stranden. Röken drev ut över havet, och det kändes väldigt bra, för i rökens riktning hade vi inte velat vara, den var fortfarande tät och gulvit.
På väg hem, så hörde vi radion, att vinden vänt och blåste in irriterande rök över Östra stranden och sedan även in över centrum. Där hade vi tur som slapp undan det otäcka rökmolnet.

 Under det att  vattnet tömdes ut ur systemen i den oisolerade stugan, så tog vi en promenad. Stranden vittnade om att det blåst ordentligt från väst under de senaste veckorna. Massor av tång, maneter, snäckskal och en och annan död fisk gjorde att det verkligen luktade hav där vi gick fram, över det som nyss var strandnära havsbotten. Jag gillar den doften/lukten....

 Det allra mesta var förstås igenbommat, det var inte många av sommarstugeägarna som var i sina stugor idag. Tänkte på det, att bara på Östra stranden, så finns det stugor värda sammanlagt flera miljarder kronor, och dessa används bara några veckor på sommaren.
Tänk vilket jättevärde och vilken mängd fritidsstugor som finns i hela Sverige, och som används på samma sätt. Medan det finns folk som inte har tak över huvudet, även i vårt land.
Helt tokigt!

 Inspirerad av gårdagens roliga event, så kollade jag om det fanns någon ny cache längs Östra stranden. Det fanns det, ca en och en halv km från stugan. Rishålan hette cachen, och det var mycket riktigt en massa ris, både levande och dött. Inte mycket att ta kort på alltså.... Men gömman hittade vi...
Grannstugas sista rosknopp får symbolisera Rishålan.

 Lade in några fler cacher längs vägen i natt, då jag satt vid datorn och väntade på att ag skulle bli uppringd för att hämta hem svägerska och svåger från en fest.
Känns bra att kunna ställa upp i bland, även om det just runt midnatt var lite tungt, jag ville ju hellre gå och lägga mig än att ge mig ut i regn och mörker. Men allt blev bra till slut, alla var nöjda och glada och kom i säng någon timme in på söndagsdygnet.

Förra sommaren var vi vid den fina stugan, Karl XIs stuga, utmed riksväg 26, alldeles utanför Halmstad. Vi letade efter en cache som skulle finnas på hustaket. Ett heltokigt ställe, man var ju rädd för att förstöra det vasstäckta taket, så vi gav upp ganska direkt.
Under förnattens sökande efter cacher längs Nissastigen, så upptäckte jag att cachen var flyttad en liten bit från huset.Hittades lätt, nästan för lätt...

Åt sen onyttig snabblunch på Spånstads kiosken....numera ombyggd och riktigt fräsch. Känns betydligt nyttigare med Scan-hamburgare än med hamburgerkedjornas dito...
Alldeles bredvid "korva-boa" fanns det också en ganska enkel gömma, åtminstone tyckte C-E det, eftersom det var han som fattade hinten.

 Har haft cachen vid Spenshult inlagd i c:geominnet hela sommaren. Idag blev det av att köra fram till denna imponerande plats. Det var som att komma till en annan värld, när man gick längs det palatsliknande reumatikersjukhuset och genom den vackert anlagda parken.

Cachen låg på dåliga koordinater men med bra hint, på andra sidan dammen.
Detta var verkligen en njutbar rekreationsplats. Hoppas att de personer som vårdas här för reumatism och andra led/muskelsjukdomar har möjlighet att röra sig i de vackra omgivningarna.

Körde hemåt och mötte regn igen. Letade upp en femte cache norr om Smålandsstenar. Ett riktigt häftigt ställe, mitt ute i skogen. Villstads brunn hette det, och här har det från mitten av 1800-talet fram till 1930, badats brunn. Linné har också nämnt källan i flera av sina skrifter. Så här måste det ha varit dåtida välbärgade personer som varit på den tidens spa. Superhäftigt!

Lite trött efter sen natt, flängande hit och dit under tre dagar, femton funna geocacher,  vemodskänslor och glad-känslor, så är det bara att se fram emot en ny vecka.
Ska försöka få kontakt med en veterinär i morrn, vår Fransson har nog fått skabb.... Han har kliat sig kal på en stor fläck mellan höger öra och öga. Annars är han pigg, men det känns som om han behöver behandlas för att bli en snygg katt igen....

Är tacksam för att jag har ett bra liv.... och vemodskänslor är ganska sköna... iallafall en stund.

Fyra förstafunna i fina Fänestad

 Har funderat lite fram och tillbaka om jag skulle våga åka på ett geocachingevent. Har känts lite ensamt och kymigt, även om merparten av de som anordnat eventet är kända vänner och geocachingkollegor.
Nu löste sig allt, då Johanna hade möjlighet att åka med, och dessutom tyckte att det kunde vara kul och intressant.
Vi kände oss välkomnade redan från det att vi gick in genom dörren i Sommarhemmet i Fänestad. Idel glada miner och välkomnanden.

Eventet hade fått sitt namn efter en skatt som hittats i byn, en silverskatt från omkring 1000 e.Kr.

 Kreativa och kontaktrika Inga ( forjoi) hade lockat dit vikingatidsmannen som grävde ner skatten i de orostider som var för ungefär tusen år sedan. Han hade rest mycket den här mannen, han hade med sig ett arabiskt mynt hem, samt ett stort antal tyska och engelska silvermynt.

 Den fantastiska kvinnan hade även fått kontakt med silverskattens upphittare, Sven Anders Andersson Falk, som hittade silvermynten år 1873. Det var en lite girig man, som försökt behålla skatten för egen vinning, men han blev avslöjad och fick lämna ifrån sig alla pengarna.

 Johanna och jag tog det lugnt, när klockan blev två och det var dags för vår skattjakt. Några tokiga förstahittarnördar sprang i väg först av alla, vi gick sist ut. Det där med att komma först, det har jag ju aldrig fattat.
De flesta gav sig av söderut, där gömmorna låg tätt, medan vi gick åt nordväst ...längs byvägen.
Och tänk vi kom först till de fyra första cacherna, till de två första tillsammans med "united colours" från Anderstorp. Han hade bil, vi hade bestämt oss för att promenera och förlägga dagens motion till Fänestad.

 Cache nummer två var jättefin, ett litet råttbo i en en. Konstigt tyckte vi, att ingen som hade bråttom brytt sig om att gå åt det är hållet. Nu fick en ointresserad förstafinnare ändå finna först. Johanna tyckte nog att det var roligare att vara först, än vad jag tyckte, hon manade på, så att vi skulle hinna före vår (trevlige) kombatant även till nästa gömma.

 Vandradee i vackert väder genom en fin by, Fänestad. Ett fin landsbygd, bara dryga milen från Värnamo.  Super-superfint. Antar att Stor-Bolmen skapat landskapet.

 Jodå, Johanna blev första att hitta även  nästa gömma. Lite snårigt, stenigt att ta sig fram. Gömman fanns i en gammal mjölkkruka, ja, det var ena nostalgikänslan att se en sådan igen.

 Förstafinnargömma nummer fyra, den hittade jag före Johanna. Lite liten gömma för mina fumliga fingrar, lyckades med nöd och näppe få in loggremsan i den kretiva gömman.

 Förstod att det var färdigt med förstafinneriet när vi mötte två fot-blöta killar. De kom från Växjö och hade  genat genom sankmark och var blöta långt över stövelskaften.

 En fågelholk, placerad en bra bit från skogsvägen, var den svåraste gömman. Johanna fick balansera på en hal björkstock för att nå upp, och väl uppe så kunde hon inte se hur den skulle öppnas. Fick ringa Fredrik, cachegömmaren, och få lite hjälp.
Att vi kunnat öppna denna gömma, var sedan till hjälp, när vi fann en likadan som dagens sista och tionde gömma.

 Det lilla huset i den fina vitlavsbacken, den blev min favorit. Känns välkomnande att hitta en fin gömma på en fin och välkoordinerad plats.

Efter den här gömman övergick mulenhet och trivsam, kul promenad i en regnig, genomblötsgörande vandring. Sammanlagt blev det tio cacher - och allt var toppenkul, utom det som föll ner från skyn.

Blodsockernivån var oroväckande låg när vi kom tillbaka till sommarhemmet vid halv fem tiden. Yrsel och huvudont började göra sig påmint, men det botades med tre grillade korvar och torra kläder.

På ett event får man priser också... alla fick (!)... jag valde en bok om Erik den fjortonde, utgiven på Isabergs förlag i Hestra. Ska bli kul att läsa.

Kaffe hos Johanna och sedan hem till ännu mer mat, som C-E fixat.
Varm dusch och torra kläder, det var inte helt fel.

Det finns många cacher kvar i fina Fänestad. Dem ska jag ( och Johanna) återvända och leta upp vid fler tillfällen. Bra närman kan promenera mellan gömmorna, då förenar man motionsnytta med geocachingnöje på ett bra sätt.

Tack Inga, Katrin, Fredrik, Ingemar; Stickan ... och alias Virrepinnen för ett kul event. Kommer sannolikt att besöka fler sådana, om de finns i närheten.

Burr, bak, bil, bra

 Burr: Vad kallt det är! Hade förväntat mig en fin höst med sol och njutbar temperatur. Så blir det kyla och regn mest hela tiden, det stämmer inte alls med snacket om den globala uppvärmningen. Om man nu ska köra jorden i sank genom att  höja temperaturen, så tycker jag att det vore rättvist att denna temperaturhöjning skulle komma alla till del.
Kommer ihåg september månad på den gamla goda tiden. Då var det fortfarande sommarkläder som gällde. Har verkligen försökt  visa att jag tror på en fin höst, genom att klä mig som det vore en sådan. Idag föll jag till föga och tog på jeans, sockar och sweatshirt, istället för kjol och tights. Jag tyckte ändå att det var kallt.... Burr!

Bak: Kom på att  jag kunde förhöja innetemperaturen här hemma genom att baka. Längesedan jag gjorde det senast. Köpte jäst för någon vecka sedan för att kunna baka lite bröd. Idag blev det gjort. Två sorters bröd och så chokladbröd, de goda sneda snittarna som alla gillar.
Tänk, att chokladbrödsdeg ska vara så gott! Hade nog blivit en kvarts längd till, om inte den seretoninhöjande substansen pockat på att bli avsmakad... flera gånger.
Nåja, både innetemperaturen i huset och hjärnans förnöjsamhet ökades i och med baket.

Bil: Var inbjudna till Grimstorpets örtagård idag, för lite undervisning om grönsaker och avsmakande av  desamma. Ett trevligt initiativ som jag verkligen tackar Angelie för. Hade tänkt att de 18 eleverna skulle cykla dit upp, ca 2 km.  Men regnet öste ner redan på förmiddagen, så jag hade inte hjärta att skicka ut eleverna i blötan. Två modiga killar tog cykeln, resten körde jag i bilen. 4x2 billass alltså. Bad inte ens om tillåtelse, ibland får man ta egna beslut ... och att köra barnen i bilen i stället för att låta dem cykla, kändes som synnerligen förnuftigt.
En mycket intressant stund blev det i örtagårdens ena växthus. Vi smakade på polkagrisfärgade rödbetor, röda morötter, ekbladssallad, lila chili ( för den som vågade)  och mycket, mycket mer.
Så roligt när föräldrar tar initiativ och vill dela med sig av sina kunskaper!

Bil: Regnet öste ner och jag tyckte att det kunde vara läge att åka till Tranemo att handla på seneftermiddagen, trots att det inte var något akutbehov av något. Åkte till Willys, då vi behövde påfyllning i toapappersförrådet.

Blev lite förvånad att det var så få bilar på Willys parkering på bästa handlingstid. Dessutom stod det ett antal personer under taket vid entrén. Det visade sig att affären drabbats av strömavbrott och tvingats stänga. ( Usch, vad sårbart vårt samhälle är...)

Åkte till ICA och mötes av en överfull parkering där bilar VÄNTADE på att få en parkeringsplats. ( Brukar som mest vara halvfullt!) 

Såg att det var kö långt ute i entrén. Nä, det var ingen alternativ inhandlingsplats... jag som avskyr när det är trångt och långa köer.

Inhandlingsresan slutade i Hestra, efter en omväg på fyra mil.... Där fanns allt jag behövde, och lite till, och kön var en person lång.... 

Gillar mer och mer affären i Hestra, och även om en del tycker att den är dyr, så är det bara marginellt. De har alltid ett antal bra extrapriser, samt fräscha varor.

Dessutom är Hestra riktigt vackert, även i regnväder. Låga moln som täcker en del av Isaberget... ja, det känns som om man vore i ett fjällnära landskap. Där skulle kylan och regnet kunna passa riktigt bra.

Bra är också gratisfotoredigeringsprogramet Photo Filter. Gillar vad det kan göra med en cerise cyklamen!