Beträffande begravningar

Visst kommer det en hel del funderingar när man är/har varit på begravning.

Alla har vi en begränsad tid på jorden. Det enda vi vet om vår framtid, det är att den har ett slut.
Tänker ibland; det kan ju inte vara så farligt att dö, eftersom t.o.m. min mor, som alltid oroade sig för att allt, klarade det.

Begravningar samlar ofta många människor.
Det är då "alla" kommer, även om man inte hade något större umgänge under en stor del av livstiden.
Gamla människor är ofta ensamma. De uppskattar besök.
Visst är det viktigare att se varann när man lever, än att vara närvarande då livslågan slocknat.
Samtidigt förstår jag att avslutet är viktigt.

Tänker om begravningar; Det är en ganska kort ceremoni.... kanske det kunde förlängas lite, inte genom prat, utan bara rent meditativt under det att stämningsfull musik framförs.
Ett tal som berättar om den avlidne på ett personligt sätt skulle kännas bra. 80 % tal kring den bortgångne, 20 %  bibelord, det kunde vara lagom. Inte tvärtom.

Dysterheten i klädsel. Är det inte dags att klä sig i vanliga finkläder när man går på begravning? Inte det svarta.... Man sörjer ju inte med kläderna. När min mamma begravdes, så hade jag en mörkblå klänning med turkos och gröna prickar. Det kändes alldeles lagom. Sorgsenheten sitter inte i kläder. Är det inte dags för förändring?

Mer personliga psalm/sångönskemål, gärna utifrån vad den avlidne gillar för musik. Återigen min mammas begravning, då sjöng vi "Barnatro", en sång som hon verkligen gillade. Man måste väl kunna sjunga annat än psalmer, trots att man har begravning i kyrkan?

Mat i samband med begravningar? Jag tror att det är bra med mat och "minnesstund".Man hinner lätta på anspänningen som blir i kyrkan, man får ha människor runt omkring sig. Mat är bra för då blir magen mätt och glad, och är den det, ja då blir livet något mindre tungt.

Tiggeri i samband med begravning? Minnesgåva alltså. Personligen gillar jag inte det alls, men jag förstår att det är olika från person till person.

Begravningsplats? Jag ser ju minneslund, där namnen på dem som har sin aska där finns angivna, som den bästa begravningsplatsen. Då blir det inget tvång på gravsmyckning för efterlevande. Det är ju långt ifrån alla som bor kvar i hembygden, och har möjlighet att komma till anhörigas gravplatser så här i gravsmyckningstider.

Lite tankar en dag som denna, en fin begravningsdag, då många tog avsked av en uppskattad person.

Fritt flygande funderingar

Flyget till Göteborg gick enligt tidtabell i måndags.
Alltså hade vi kommit hem som tänkt och dessutom fått uppleva riktigt ruskigt Londonväder.
Jag blir så besviken på mig själv, besviken på att jag inte kan fixa någon presumtiv svårighet, utan att helt falla ihop.

Nu var det väl inte fel att komma hem, och det ekonomiska avbräcket blev i slutändan inte speciellt stort.... men ÄNDÅ!

Den låga stresströskeln har sannolikt med barndomsmiljön att göra.
Men då uppkommer en fundering.....

Hur kunde jag få barn som inte blev som jag, när jag är lika hispig som min mor var i sina värsta stunder?
Knepigt!

Förstår i allafall varför jag inte kunde bli något annat än en sketen mellanstadielärare, förstår varför jag aldrig vågat mig på att byta jobb. Jag är för feg, en riktig äkta "chicken".

Jag kommer att gräma mig över att jag aldrig gjorde något annat än att vara lärare i hela mitt yrkesliv , att jag aldrig försökte ...ja, det grämer mig väl delvis redan... men nu känns all yrkesmässig förändring för sen.
Vem vill förresten anställa en bitter gammal lärarinna, en som sällan tar saker på riktigt stort allvar? En gammal lärarinna som inte längre är säker på att hon varit en hyfsat bra pedagog....

Fritt funderande, det blir gärna lite negativt ... och självnedvärderande.

Hade en elev i förra klassen, som ofta påpekade att jag inte var snäll emot mej själv. Bra insikt av ung person.
Gammal tant har sämre insikt....

Måste sluta jämföra mig med andra. Måste sluta tänka på saker som bara gör mig nedstämd,  bitter på mig själv, ledsen på mig själv och som tär på den eventuella självkänsla som finns.

I morgon är det Sveas begravning.
Fick en konstig begäran. En begäran om att jag inte skulle skriva någon om begravningen på Facebook.
Begriper egentligen inget, men har en dålig känsla i magen... vad är det man vill och vad är det man tänker om mig?
Vad jag vet, så brukar jag inte lägga ut opassande inlägg på FB.
De länkar som jag skickar till bloggen, de är genomtänkta att inte vara stötande eller utmanande.
Länkar gör jag när jag har något att berätta.
Idag länkar jag inte.
Idag skriver jag av mig.... och så njuter jag lite av de fina bilder som "nya" kameran tar åt mig.
Nej, jag hade inte tänkt att skriva om Sveas begravning på FB:
Kanske hade jag gjort ett blogginlägg... nu låter jag bli det ... och undrar vad hela friden varför jag blev misstänkt  att skriva något olämpligt.
Saknar Svea, det gör jag faktiskt! Känns tomt att aldrig kunna åka till Hjälmå och hälsa på henne mer.

Under denna månaden har FB påmint mig om två avlidna personers födelsedagar.
Känns konstigt!
Dödsdagar borde också ha angivits.... eller!
Några av mina bortgångna vänners FB-konto försvann direkt efter deras död.
Borde finnas en möjlighet för anhöriga att ta bort kontot, utan att känna till lösenord. Fast jag kan förstås på egen hand ta bort den "vän" som inte längre finns, från mitt konto... har inte tänkt på det tidigare. Lösningen funnen under det att de fria funderingar flög och flaxade.
Det kan ju finnas anhöriga som verkligen vill ha kvar kontot, som ett minne från en levande tid....

Stormen blev det inte mycket med.
Hispiga jag hade förstås ont i magen nästan hela måndagen, under det att varningarna i media gick från kategori 2 till kategori 3 och tillbaka till 2.
Den som har mött Gudrun, glömmer inte hur hemsk en riktig storm kan vara.
Väntade och väntade, hoppade över spinningen, utifall stormen kom och träden föll under tiden som svetten lackade.
Klockan halv tio började det blåsa. Men inte värre än att det gick bra att somna.
Vid midnatt var det färdigblåst.
Stormen gick dock inte helt obemärkt förbi. En plastskiva hade lossnat från växthusets gavel. Den återfanns i ett stycke på andra sidan vinbärsbuskarna.
Vi får försöka sätta tillbaka den under helgens ljusa timmar.

Under förmiddagens promenad fick jag huka mig för komma under ett par nerblåsta granar.
Så lite tog vinden allt i, även om det var kort.

Igår blev det gympa. Tycker att tisdagens funktionella träning är så bra.
Gårdagens pass leddes inte av ordinarie ledare.
Tror aldrig det tidigare hänt att jag inte blivit ett dugg svettig på ett gympapass.
Musklerna kändes dock lite möra. Och det var ju bra....

Blir säkert läge för transpiration på kvällens planerade spinningpass istället.

 Två studiedagar blev det under veckan.
Ok bra, men inte speciellt utvecklande.
Gav mig mest självnedvärderande tankar; Tänk om jag inte är tillräckligt noggrann i min bedömning av eleverna....
Men....
... vad spelar det för roll om en elev i sexan får C när den skulle haft D... eller tvärtom.
Jag vill hjälpa mina elever till självkänsla, till att bli nyfikna och vetgiriga och till att våga tycka, tänka samt att hitta sin kreativitet.
Betygen vill jag inte ha.... men naturligtvis måste jag sätta sådana.... men om det blir fel på en bokstav i alfabetet, det är väl inget jag behöver gräma mig över ...
Och hur ska man veta att man valt den rätta bokstaven????

Har en dum fot.
Alltid har jag lite ont någonstans...undrar om det sitter i huvudet det också?
Fast känns i foten.
Hallux Valgus....? Ja, en smula. Plattfot... ? Kanske.Annat skelettfel? Kanske. För tung tant? Absolut!
Men jag orkar inte banta.... orkar inte svälta.... vill äta det som är gott....
Är full av beundran och omättligt avundsjuk på dem som lyckats med en lyckad viktreducering .. och lyckats behålla den.....

Köpte en stock snus när jag handlade idag. Skitdyrt! Kostade över 500 kr.
Tio dosor snus var inte till mig... men till annan invånare i samma hus...
Tycker snus är så äckligt! Vill inte köpa, vill inte se....
Men jag kan inte säga nej....
... däremot är jag bra på att gnälla. Vilket jag nu gjort offentligt! förlåt!

Lite London....

.... blev det bara den här gången.
Tant fick stora skälvan när man redan i går morse varnande för det STORA OVÄDRET som ska dra över London i natt och i morgon. Samt ta samma bana åt nordväst, som vår flygväg mellan London och Göteborg.
Som tur var fanns det platser kvar på dagens morgonflyg med British Airways.
Känns bra att fly i från stormen, som sannolikt kommer att utlösa jätteproblem, med massor av folk i väntan på alltid nästan överfulla Heathrow.


Lite bilder från den jättemetropolen och ett sammandrag blir det NU:

 Kom fram till ett ljummet och lite regnfuktigt London strax efter kl 10 i fredags. lokal tid.
Började ( som vanligt då vi åker med SAS morgonflyg) med en riktig engelsk frukost, på en närbelägen pub, i detta fall Stanford Arms.
Engelsk frukost är bara så gott, korv, skinka, stekt tomat, stekta champinjoner, bönor och ägg. Man står sig länge på den maträtten.

Dagens uppgift bestod i att ta oss till Leicester square för att köpa musikalbiljetter till fredag respektive lördag kväll, samt att bege oss till Camden för att hitta Braintrees enda egna affär. Köpte en sådan fin tröja hos vännen och kollegan Elisabeth på Petersson rum för några veckor sedan, fick veta att den och allt som kommer  från Braintree tillverkas i England och importeras där ifrån, och tyckte att det kunde vara kul att besöka Londonaffären.

Camden visade sig vara ett  häftigt ställe.
Där fanns Camden Market, massor av kläder och smycken som såldes på den marknad som syns på de två översta bilderna.
Där fanns Camden Street ( bilden ovan) med olika affärer, även en del märkesaffärer.

En kanal gick genom området och detta var en kanal som under 1800-talet var viktig för att  frakta varor på, från Themsen och upp till Camden , som på den tiden var ett livligt handelsområde.
Man såg många annorlunda människor ( ungdomar) i Camden, sådana som tillhör några av de subkulturer som har sitt londonscentrum där, som t.ex. emo och punk.

 Braintrees affär skulle ligga alldeles norr om kanalen, i Camden Lock.
Här fortsatte marknadslivet och här fanns också en marknad för lunchmat, tillagad på plats.
Det tog en bra stund innan vi hittade den oansenliga affären.
Det första jag såg när jag kom in genom dörren, det var "min" tröja.
Trodde att det skulle finnas många kläder i samma härliga stil som den, men faktum är att det blev lite av en besvikelse, jag hade redan köpt det enda riktigt snygga-"min stil"- på Petersons rum.
Köpte iallafall en skön långärmstop ... och några par bambu-bomullsockar.
Allt i jättehärlig kvalité, men nu vet jag att vi inte behöver dra i väg till London för att fynda Braintreekläder. Elisabeths (antagligen ganska låga priser) var helt jämförbara med priserna i Londonaffären.
Men häftigt var det att se och uppleva Camden under den tidvis soliga fredagsförmiddagen.
Tack, Elisabeth, för det!

 Lite vila på hotellrummet blev det, och sedan trerätters på en indisk restaurang nära hotellet vid Gloucester road i västra delen av south Kensington.

Därefter var de dags att ta tunnelbanan in till West End och gå på "Spamelot".
Musikalen började i en "okristlig tid", kl 21 lokal tid, kl 22 svensk tid.... och vi som varit uppe sedan klockan 04...

 Teatern låg alldeles bredvid bron som man byggde vid milleniumskiftet, Jubilee Bridge.
Themsen är säkert 500 m bred när den rinner genom centrala London.

Kvällsutsikten över de upplysta parlamentsbyggnaderna på Themsens norra strand och London Eye på den södra, var alldeles fantastisk.
London har ju den egenskapen att det alltid finns något nytt att upptäcka, trots att man redan varit där bortåt tjugo gånger. ( Jag vet, dålig fantasi...men man vet ju vad man får... om nu inte ett oväder kommer emellan)
Denna gång blev det Camden och Jubilee Bridge som blev nyupptäckterna.

"Spamelot" är en Monty Pyton-musikal som utgår från berättelsen om Kung Arthur och hans riddare.
Den var speedad till max av de kreativa, svänguttagande manusförfattarna... ja, den var verkligen en superkul musikal!

En god natts sömn blev det, innan jag vaknade av att man på TV varnade för STORM....
Efter att ringt ett par telefonsamtal till British Airways och blivit försäkrade om möjligheten att fly från ovädret, så blev det tre timmars shopping på Oxford street, den allra västligaste delen.
Det gick lätt att göra åt några tusen kronor på Primark, Marks and Spencer och Clarks. Men man får massor för pengarna och dessutom bra kvalitét, då man handlar kläder och skor i London.

 En publunch, innehållande fish and chips, det vill jag gärna ha.
C-E valde köttpaj. Gott till ok pris!

Puben var smyckad för Halloweenfirandet, som äger rum på riktiga halloween - på torsdag, den 31 oktober. Inget man blandar ihop med allahelgonsdagen, inte!

Det fanns en sak till på attgöralistan, och det var att åka till Queen Mary´s garden, i Regent´s Park.

 Det fanns fortfarande många blommande växter.

Absolut ögonfröjd att se olika höstblommande färgsättningar, där färgerna kompletterade varandra så bra.

De flesta träden i det, för att vara en sådan jättestad, gröna London var fortfarande gröna.
Här, i regentens park, fanns det rejält med höstfärgade träd.

 ... och tappade löv.

 Irrade,  som vanligt, runt en stund för att komma till målet i parken, The Rose Garden.
Det drog i hop sig till regn... inte alldeles ovanligt för Londonbor... men när vi besöker London, så brukar det alltid vara fint väder....

 
Egentligen skulle vi ju sett en fotbollsmatch idag, söndag. Charlton -Wigan. Detta var ju ingen match i högsta ligan, utan i divisionen därunder, så C-E hade inte så svårt att byta bort den matchen mot att få komma hem till Stockremma, och invänta ev. oväder under eget tak.
Lite fotboll kunde vi dock se, här i den stora parken.

Sparar lite rosbilder till senare. Rosenträdgården är helt underbar att gå i och bara njuta av alla rosor i olika färger som fortfarande blommar.

Kvällens musikal blev "Wicked", en story som berättar hur figurerna i "Trollkarlen från Oz" blev de de blev. Stor, nybyggd teater med massor av ljuseffekter.

Kul och bra!

Packa, sova och tack för extra timmen vi fick i natt. Vakna vid före klockan fem. Tunnelbanan hade inte satt igång för dagen när vi skulle ut till Heathrow i morse, så det fick bli taxi.

Flyget hade bra medvind, vi landade i Göteborg kl 10.25, tio minuter före utsatt tid.

Känns väldigt gott att vara hemma igen, nu när södra Storbritannien hotas av det värsta ovädret på decennier.

Inte helt fel att åka till London på två heldagar heller... man hinner mycket.

Nu ska vi strax åka och hämta hem katterna.... och i morgon blir det studiedag.... 

För FN....

... dagen, i morgon, hade vi planerat en temadag idag, en onsdag när alla elever och lärare var på plats i  skolan.

Det är ju mycket som "stör" vår tillvaro, det är resor åt olika håll... för eleverna är det bad, språkval, navet.. och så är det flera av oss lärare som ska ut på egna privata tjänstlediga resor....

Torbjörn och Janne från Hestra missionsförsamling inledde temadagen, som hade rubriken" Vad är orsaken till ojämlika levnadsvillkor i världen? Hur kan människors levnadsvillkor förbättras?", genom att berätta om och visa bilder från sina resor till Vitryssland. Ända sedan sekelskiftet har man flera gånger per år kört bussar med kläder, skor, skolmaterial, utrustningar till sjukvård mm till landet. Man har dessutom hjälpt till att bygga en kyrka.
Janne och Torbjörn höll berättade om sitt biståndsarbete i en dryg timme, och barnen var väldigt intresserade.

Efter jul gör vi en insamling i skolan för att hjälpa de fattiga människorna/barnen som bor på landsbygden i vårt grannland, inte mycket mer än 100 mil bort. Med stor sannolikhet kan vi samla många avlagda/urvuxna kläder som Janne kan ta med på nästa resa. Penga-gåvor mottages också tacksamt, då det kostar en del att göra resan med färja över Östersjön.

Vi fortsatte temadagen i blandade grupper, med elever från åk  3-6. F-2 hade sin egen verksamhet på samma tema.
Många intressanta diskussioner kom upp och eleverna argumenterade väldigt moget.
Tänkte att efter denna dag, så var ett antal av läroplanens kunskapskrav avprickade för många elever, ja, för dem som hade egna tankar och åsikter att framföra... och visst har de allra flesta barn det, om de för lite tid att tänka på vad de ska säga.
En superbra dag för alla elever- och lärare!

Denna termin har vi ÄNTLIGEN fått till ett bra Elevens Val- arbete.

Tidigare år har det varit si och så med innehållets kvalité, och under några år har vi faktiskt använt elevens val-tid,  till att jobba med elevernas egna utvecklingsplaner.

Kvalitetsmässigt högre standard än tidigare.

Detta året har det blivit ännu bättre tycker vi; under en fyraveckorsperiod kunde eleverna välja mellan friidrott, geocaching och utomhuslektioner ( bild, sv, ma). Under denna period har vi lärare valt åt eleverna. Vi har varvat foto/collage med  idrott i tjej-killgrupp. ( Efter lovet är det bl.a. dags för luciaövning, som en av valmöjligheterna)

I går visade tjejerna sina foton genom ett bildspel i Photo Story. Alla tjejer i åk 3 -4 hade gjort bildspel i grupp om  2-3 elever.

Jag blev mycket imponerad över vilka fina bilder eleverna tar. 

Alla tre bilder i inlägget är hämtade från en tjejgrupps fotofil. Jag har tagit av de bilder som inte visar barnen, för det blev förstås många sådana ... 

Många bilder var av väldigt hög kvalité.

Ja, det var en höjdargrej.

Nästa vecka är det lov för eleverna.
Vi lärare har inte lov förrän torsdag- fredag.
Nu tar jag mig lite extra ledigt, både fredag denna vecka och måndag nästa vecka . Vi åker till London IGEN, jag och C-E.
En långhelg i London gör att man får uppleva den härliga färgsprakande hösten ännu en gång, då man går i någon av alla fina parker. Rose Garden i Regent´s park måste också upplevas, den är helt underbar så här års. Temperaturen är heller inte helt fel, 14 -18 grader. Så vinterjackan, den får stanna hemma.

Väl valt, vacker vandring, varierad Visp

Det var C-E som föreslog att vi skulle ta en geocachingpromenad idag.
Man upphör aldrig att förvånas.... ja, plötsligt bara händer det!
Han hade fått geocachingrunde-abstinens!
Jag hade tänkt mig en hemmalördag med inget alls att göra... det var så längesedan sist!
Men nu blir det inte alltid som man tänkt sig och istället för ingenting, så blev det en rolig geocachingförmiddag.

Rundan fick jag välja och eftersom jag är ganska sjövild av mig, så såg jag ju till att vi hamnade nära vatten.
"Näsetrundan" vid Holsjön i Holsljunga, visade sig vara ett toppenbra val.

V
i parkerade vid sommarstugeområdet/campingplatsen.
Den första gömman gick vi bet på. Det visade sig att campingplatscachen inte ingick i den i övrigt väl varierade vispen som Vispen bjöd på. Det var en annan cachare som designat den för oss, för svårt gömda gömman.

Näsetrundan består av åtta cacher plus en bonuscache.
Alldeles lagom svåra och med bra variation.
Sträckan anses vara ca 3 km. Det kändes som tre korta kilometrar.

Vi imponerades av hur mycket det finns att se på Näsetrundan.
Den första delen av sträckan gick genom fin skog.
När vi närmade oss vatten igen, kom vi fram till en plats där man matar fåglar.

Vi skulle leta upp ett litet bo, enligt hinten.
Det fanns massor av presumtiva boplatser, i ganska varierande form.
Nu var varken gps eller c:geo speciellt intresserade av dessa bon.
Den ville åt annat håll. Det var bara att följa efter.. och snart fann vi ett minibo  nära vatten.

Det fanns självserviceutfodringsställen för tvåbent, ej bevingade art, utmed  hela sträckan.
Även dessa i varerande form och kvalité.
Den bleka höstsolen tittade fram och speglade sig i vattnet.
Tyckte väl kanske att den såg lite för blek ut för att vilja visa sig ordenligt denna dag, så den gömde sig snart bakom molnen igen.

Förr i tiden åkte vi ganska ofta till Falkenberg. Länge så var väg 154 den naturliga vägen till Ullared.
Så visst har vi passerat Holsljunga många gånger, och varje gång kommenterat de stenar som sticker upp ur sjön och som sätter prägel på den del av Holsjön som man ser från "stora vägen".

Det var häftigt att komma nära stenarna, stenar som sannolikt fascinerat människor under alla tider.
Undrar om det är en massa småsten emellan de stora stenarna, eller om det kanske är djupa hålor. Undrar om man vadandes kan ta sig över till de båda öarna som finns en bit ut i sjön...?

 Under det att jag funderade på detta, så hade C-E hittat ännu en fikaplats och dukat upp kaffe och äggmacka.
Det var lite för kallt om ändan att sitta ner denna kylslagna höstdag, så vi stod vi vattenbrynet och njöt av stensättningen i sjön och dess vackra omgivningen

Vi skulle komma att ta oss ännu närmare istidsresterna (?).
Det fanns en gömma längs sjön, som inte var en gömma av Vispen.
QWE2 hade placerat en burk här ute på Näsets näsa, redan 2005.

Det var inte utan att man kunde känna en fläkt av historiens vingslag, när man öppnade den välbehållna, åtta år gamla burken.
År 2005 hade jag aldrig hört talas om geocaching.
Det kändes som en kvarleva från geocachingens forntid.
Bläddrar lite bland de 150 loggarna och inser att även den forntid som fanns 2005 -2006, hade sina burkletare.Tänk vad länge jag/vi missade detta roliga.... Hörde nog talas om fenomenet geocaching 2009-2010 men trodde att det var något för sådana som var modiga, sådana som vågade sig in i djupa grottor och upp på otäcka höjder.
Nu vet jag att geocaching är en synnerligen superbred sysselsättning.

Holsljungaborna har konstnärliga ådror, det är uppenbart.
Små färgglada, glädjespridande installationer fanns lite varstans.

Att Holsljungaborna gillar att designa varierade rastplatser är också tydligt.
Det fanns säkert dussintalet, kanske mer, utmed slingan. Ingen var den andra lik.

Den som vann kampen om bästa rasplats, torde vara den som byggde en hel grillstuga.
Med tillhörande portaler.
Tänkte på det; på många platser har man cykelfester, där man cyklar till varann och någon bjuder på förrätt, någon annan på huvudrätt och en tredje på efterrätt,  innan alla samlas och dansar/festar tillsammans.
Här är det som gjort för en sådan tillställning, förrätt vid något bord, huvudrätt vid grillarna och efterrätt på en sten vid sjön... och sedan fest på stranden vid campingplatsen....

Undrar om Holsljungaborna gillar att ge sina ändor lite extra frihet?
På två olika platser hittade vi avslängda herrhosor.
Vad kan man annars dra för slutsatser om detta ...?

 En bonuscache fanns också, så tio cacher sammanlagt blev det på den väl valda vispenrundan.
Tant var glad och nöjd, C-E hade fått sitt geocachingrundebehov tillgodosett.

 Försökte oss på den svåra gömman vid campingplatsen igen... men nej,det lyckades inte!
Det blåste lite kyligt från sjön, så det var ganska så gott att sätt sig i bilen för att leta upp ytterligare några burkar.

Kyrkan hade förstås en gen enkel gömma.
Tycker att kyrkcacher ska vara lätta!

När jag MANUELLT lade in rundan i den PQ-trilskande gpsen igår, såg jag att det fanns några mysteriecacher i Holsljunga.
Jag är absolut ingen erfaren mysteri-lösare. Har försökt mig på några och insett att det finns tre olika sorters mysteriecacher:

• Dom där man inte fattar något.
• Dom där man ska besvara diverse frågor, ofta gällande ett ganska smalt ämne.
• Matteuppgifter.

De senare gillar jag.  Här fanns det en Vispen-gömma som var utlagd en PI-dag, den 13 mars.

Gammal mattegillande lärarinna löste  mysten genom att räkna med Pi, och lade in koordinaterna i gpsen.

Dessa tog oss till en plats i samhället, där det fanns en levande ICA-affär. 

Respekt och länge leve ett samhälle som visar på framtidstro och initiativförmåga!

Har alltid undrat varför man har ett stoppljus mitt i lilla Holsljunga.
Nu vet jag! Samhället ligger på ena sidan vägen och SKOLAN och kyrkan på den andra.
Den gröna gubben skyddar Holsljungabarnen från att bli påkörda av stressade Ullaredsresenärer!

Jag såg till att få grön gubbe innan jag tog stegen över körbanan och ut i mittenrefugen, där Vispen magnetiserat en liten burk.
Kändes lite häftigt att två bilar fick vänta vid rödljus, trots att jag inte passerade deras sida av vägen.
-Dement tant, det var nog vad de tänkte.

Vände vår bil mot nordost och mot hem.
Hade bespetsat mig på en cache som hade fått flera favoritpoäng, och som kallades "vedhögen".
Såg framför mig hur vi kom fram till en gård där stor ordning, bl.a. i form av en ordentlig vedstapel, rådde.
Kanske var det t.o.m Visp-bunken vi skulle hamna vid.

Döm om min förvåning då vi fick cachekänning mitt ute i skogen:
Återigen, allt är inte som man tror! Det var här som Vispen vispat ihop björkved att elda med därhemma och där han som tack för detta gjort en minivedhög med en liten burk i .

Dagens häftigaste gömma.

Det allra roligaste med geocaching, det är ju att man får se en massa nya platser.
I Revesjö har vi aldrig varit.
Två gömmor skulle finnas där.
Inte visste vi att badplats och ett antal sommarstugor låg vid den liten blänkande sjö.

Det var nästan så jag ville bada ... eller kanske ännu hellre gå på det blänkande vattnet, som absolut såg ut att hålla för hundra kilo tung tant.....

Men att saker inte är som de ser ut, de vet jag ju... :)

För att hitta cachen vid badplatsen, hade vi god nytta av att ha hittat en annan cache- den vid fågelboplatsen.

Även geocachings-förmågan bygger på emperi.
Vad det gäller cacher med svårighet över tre, har jag ingen sådan att bygga på.... Synd!

Vid dagens sista gömma, var vi med om en nära-döden-upplevelse.
På vägen utanför Revesjö kyrka, satt den svarta katten och åt på något som såg ut som en groda.
Han satt en bra bit ute på den inte alltför breda vägen.
En bil närmar sig, men katten gör inte som man förväntar sig att katter ska göra... den rör sig inte ur fläcken.. den fortsätter sin måltid, må vara den sista...
Om det var mitt viftande som fick  bilföraren att sakta ner och köra ut på vänster sida, det vet jag ju inte.
Kanske är man van vid oförsiktig svart katt här i trakten...
Vi slapp iallafall se katten bli till mos. Platt katt är inget man vill se!

Revesjö kyrka, den ligger vid sjön.
Kanske det kan vara Revesjön ? :)
Vacker var platsen och kyrkan såg ut att vara besläktad med Holsljungahelgedomen.

Innan jag bestämde mig för att stänga av gps och stoppa in kameran i fodralet, så kunde jag inte låta bli att knäppa denna höst-häst-bild.

Tack C-E för initiativet till den vackra vandringen och rundresan och tack Vispen för de varierade och roliga gömmorna... som alla hade något att visa!