Välkommen våren!

Vi har inga valborgsmässotraditioner i vår familj. Det blev aldrig så, vet inte varför. Massor av människor samlas ju på olika platser och lyssnar på vårsång, vårtal och ser vårbrasa.
När jag var barn, så åkte alltid jag, mamma och mormor till majbålet vid Rångedala skola. Kören sjöng, den stora brasan brann när mörkret föll ( det var ju före sommartidstiden), man fikade hembakat ( allt var ju hembakat på den tiden, köpebröd var fest - idag är det tvärtom) i skolans matsal och sedan avslutades det hela med aftonbön i kyrkan. Klockan nio kom pappa och hämtade oss i den gråa Volvon ( som jag skämdes för - den var ju så omodern - idag hade jag gärna velat ha den evighetsmaskinen kvar) för mamma tog inte körkort förrän hon var över femtio - när jag redan hade ett eget sådant.

Man fick alltid nya vårkläder när man var barn, skor och kappa var obligatoriskt att köpa nytt. Jag ville alltid ha på de nya kläderna vid majbrasan, men det var inte alltid mamma tillät det, det fanns ännu kyla och vinter kvar. När jag inte fick som jag ville, ja, då blev jag tjurig och skulle inte följa med till firandet ... och för att få lugn och ro, så slutade det oftast med att jag fick ta på vårkläderna ... och att jag FRÖS ... men det skulle jag aldrig erkänt att jag gjorde.

Under några perioder var jag själv med i kören och sjöng de härliga vårsångerna. I Rångedala kyrkokör, under - för många i vårt område välkände - Jörgen Sandbloms ledning, så var det sopranstämman som gällde. Det var många ungdomar med i kören på den tiden, sent sextiotal, tidigt sjuttiotal, körledaren var själv ung och då kom gärna de unga tjejerna också.

Var med i Nittorps kyrkokör också under ett par perioder. Kommer speciellt ihåg en helt fantastisk ledare som hette Anne- Maja. Tyvärr gifte hon sig och lämnade vår bygd, och efterträdaren hade jag lite svårt för.... och slutade. Men en dag som denna, så går jag fortfarande och nynnar altstämmorna på "Vintern ra.." och "Sköna Maj". För det är där mitt begränsade röstomfång ligger - i altstämman. Kul, kul att sjunga i kör, borde nog börja igen, nu när man har härlige Kalle Gollnik som körledare i Nittorpskören. Gäller bara att våga ... jag är ju ingen storsångare som man jublar över att ha med i kören .... men jag duger allt som altkörsångare...

Valborgsmässoafton 1979, så började grundgrävningen för vårt hus. Då var det ingen riktig vår, det var fortfarande grått och tråkigt och ingen växtlighet som satt igång. Kommer ihåg att det kom snöblandat regn av och till hela dagen. Året innan, då C-E fyllde 25 den 14 maj, då var det ännu värre. Dalstorpasjön gick upp den 8 maj och den 14 maj, så fanns det inte den minsta tillstymmelse till vårsippor.

Året därpå, 1980, väntade jag Johanna, och slutade jobba den 30 april, den dag som ankomsten var beräknad till. Våren kom första veckan i maj, och när jag satt i sjukhusets park den 7 maj och väntade på att förlossningsarbetet skulle komma igång, då såg jag de första vitsipporna.

1990 gifte sig C-Es syster den 5 maj. Då var allt löv utsprucket och man kunde plocka liljekonvaljer som var planterade nära husen.

Så det skiljer sig verkligen från år till år, vädret på valborgsmässoafton. Vanligare med kyla och ruskväder än med den fantastiska vår som vi fått uppleva under de senaste två veckorna, och så även idag.
Har sått grönsaker och blommor idag. Jorden var absolut redd för att ta emot frön. Lite vattenhjälp behövs förstås, och om man ska tro på väderleksprognosen, så kommer det sådant uppifrån i morgon. Såg att yr.no utlovade +2 grader och 16 mm regn på torsdag. Usch, vad kallt det låter. Men regnet är välkommet.

Välkommen vår, jag har längtat efter dej sedan dagen efter jul! Nu är du här iallafall, sen må det bli vilket väder som helst, för man vet ju att det då och då kommer sol och värme under de närmaste fyra-fem månaderna. Och nå´n snö, det lär det väl knappast komma under det närmaste halvåret.
I morrn blir det förhoppningsvis en vandring längs havet ...

Vandrar vidare i vacker vitsippsvår

Tycker lite synd om gympaledarna. De kan inte göra som jag, ta en promenad i stället för att gå på gympa. De måste hålla ut hela aprilmånaden ,trots att solen skiner femton timmar om dygnet och att vitsippshagarna är vackervita och väldoftande.

Fast å andra sidan, de slipper alla små växtförökningssporer som flyger runt i luften och som får näsan att rinna och ögonen att tåras. Nu har jag bara en lindring släng av pollenallergi, så jag står ut ute... men jag lider med dem som är riktigt allergiska och för vilka denna underbara årstid är en riktig plåga.

Torr jordrök blir det av all sol, men faktum är, än är det ingen torrkris, jag tramapde ner i ett par "blöthål" i skogen.

Lillhästen växer så det knakar och blir finare för varje dag.

För visst är det likadant med djur som med människor, de som är nyfödda är inte speciellt vackra - mer än i förälderns ögon.

Tycks inte som detta tranpar har lagt ägg ännu, de håller ihop i sitt par när man än ser dem.

Annars tycker jag fåglarna har fullt upp, ärlparet bygger för fullt under skorstensplåten, blåmesparet på verandataket ... precis som de gjort de senste åren.

Funderade inte så mycket under dagens femkilometersvandring. Tittade på naturen, njöt, och kände mig tacksam över att vara frisk och att få uppleva allt det vackra.

Tänkte på teaterföreställningen vi fick se i skolan idag. Fantastiska Mia Petersson och hennes make Stefan har gjort en föreställning tillsammans med tiotalet utvecklingsstörda personer och deras assistenter. Handlade om Blåbärstrollen och Lingontrollen som blev vänner. Jättefin föreställning som eleverna tyckte mycket om. Och så bra att få se och att få prata med utvecklingsstörda personer, det är ju inget som man gör dagligdags i lilla Grimsås.

Pratade med Mia om hur viktigt deras framträdande var och hur spännande och viktigt det skulle vara om man kunde göra något med gamla människor. Det är ju inget som barn träffar heller. deras far och mor föräldrar är mellan 60 och 75, och faktum är att idag så är man medelålders ända upp i sjuttiofemårsåldern. Jag skulle önska att barnen fick träffa pigga 85 - 90 åringar. Det finns det många av också. Mia tog till sig idén, vore toppen att på något sätt få vara del av Mia och Stefans kreativitet.....

Min goa klass blir större och större. nya och nygamla elever tillkommer. Bra tycker jag, nyttigt för dynamiken i gruppen. Man blir glad av att se eleverna ta så väl hand om sina nya kamrater.

Torsdagskväll.... har blivit veckans bästa kväll..... bara en kortjobbdag kvar ... och sen är det helg. Ska ta nya dieselbilen ( som man kan köra hur långt som helst på en tank med) och åka ner till Halmstad och öppna upp den skruttiga gamla stugan. Och ta en havspromenad ... för inte vågar man sig på ett bad väl.... slänger ner baddräkten för alla eventualiteters skull..... kanske.

Påskpunkt

Så var det vardag igen och påskpunkt för denna gång.

Fast riktig vardag blev det inte, det var det alldeles för mycket kalasväder kvar för att bli.
Tycker iallafall jag.

Hoppade över spinningen i går och tog en runda på cykel i stället. Kom fram till att det frestar på betydligt mer att föra hundra kilo kärring framåt, och speciellt i motlut, än vad det gör att sitta på en cykel som står still.
Betydligt mer njutning att ta en naturrunda än att sitta inne i träningslokalen, speciellt i dessa vitsippstider.

Ser ut som västsidan av sydsvenska höglandet ligger tre dagar efter norra Skåne i vitsippsblomning. Tog en promenad i dag också, och konstaterade att nu är det lika vitt här som det var på Linderödsåsen i lördags.

Otroligt vackert!

Gick ganska så bra att vakna till ny skolvecka i morse. Kände mig utvilad efter det långa lovet.

Det blev "katederundervisning" en stor del av dagen. Eller rättare sagt "vita tavlan-utgångspunktundervisning."

Mycket berättande och en del dramtiserande i berättandet. Tänkte på såväl Björklund, Gärdenfors som Robinson i samband med att jag undervisade om påsken och påskens traditioner.

De allra flesta nio-elvåringarna lyssnade mycket uppmärksamt och kom med inlägg och frågeställningar. Detta, trots att jag körde "stand up education " i nästan två timmar.

Så den under reflektionen som automatiskt sätter igång under en promenad, så fastslog jag ( återigen) med bestämdhet att det är väl ändå alldeles för mycket fokus på ett sätt att lära, må så vara problemlösande, It-baserat, faktasökande, grupparbete, eget arbete, berättande eller katederundervisning.

Jag är helt säker på att det är variation i undervisningen som skapar den bästa förutsättningen för lärande. Så lita på att varje lärare klarar denna balansgång, i stället för att peta i allt vad vi gör.
Nog om skoltyck för denna gång. I morgon ska vi spela in "Teddybjörnen Fredriksson" inför årets Schoolovision. Övade idag ... med levande elevorkester, jättekör, gossedjur och två solister.

Hoppas att vädret består, så att vi kan spela in utomhus!

Vedstaplar kan också varieras. Tycker att det är vackert med vedhögar. Påminner om barndomen, då jag fick tio öre för varje korg som jag bar in i skydd, när veden var torr. Bra sommarjobb vad det gäller styrketräning iallafall!

Fint föl, förträfflig fotboll

Oj, vad tiden rusar i väg när man har kul. Bara en dag kvar på ledigheten - en "extended" ledighet, fylld med roligheter.

Efter att lagat till lite påskmat, och läst några kapitel i den den utmärkta boken "Ängelens lek" - sittandes i solen på altanen, så kom Johanna och Martin.
Det var bestämt sedan länge att de skulle komma på påskdagsmiddag och sedan åka med och kolla när topplagen ( trodde vi det skulle vara när biljetterna beställdes) Elfsborg och Malmö skulle mötas på Borås arena.

Något som blev en extra bonus för dem, var det nyfödda lilla fölet i halvblodsstallet .... Tindras helsysters dotterdotter ....

Corina är ett socialt sto, som låter människor komma nära och bekanta sig med det nya lilla fölet.

Hon ville verkligen visa upp sin ett dygn unga lilla dotter.

Alla nyförlösta ston reagerar inte på samma sätt. Corinas mamma, Magina, brukar sticka i väg med sina föl. Hon gillar inte närkontakt när fölen är alldeles nya.

Nya fölet är fux-färgad, och då antar jag att hon kommer att behålla den färgen. Skimlar, som mamma Corina, brukar vara gråa eller nästan svarta när de föds. Tror att en del också kan vara bruna.

C-E hade fixat det sista på påsklunchen tills vi kom hem. Smakade riktigt gott. Är det inte konstigt att påskmat, som påminner ganska mycket om julmat, om man ser till vad som serveras, smakar mycket bättre än det sistnämnda ? Tror att det är den härliga årstiden som påverkar aptiten.

Så bar det i väg till Borås. Malmö som etta efter fyra omgångar - Elfsborg åtta poäng bakom, tionde plats.

Pessimisten i mej hade tippat 0-3.

Nu visade inte skånelaget prov på någon mästarfotboll. De första tio minuterna var de överlägsna, men sedan var det Elfsborg som hade de flesta farligheterna och det bästa spelet.

När matchen var över, ja, då hade Elfsborg vunnit med 3 mål mot noll. Och jag skämdes för att jag alltid ska vara en pessimist, och inte våga se något positivt.

Får nog ta med C-E på nästa hemmamatch också, mot Norrköping, den 9 maj.

Kul dag idag också, en fantastisk ledighet, så här långt.

5-6 veckor kvar av terminen bara. Mycket schemabrytande på våren. Plus att vi ska ha några hälsoveckor i Grön Flagg projektet. Och så är det dags för alla härliga vår och sommarsånger - ska bli kul att gå till skolan på tisdag igen.

Bara ett aber ..... man måste gå upp minst en timme för tidigt .....

Men det är häftigt att höra koltrasten när man hämtar tidningen klockan sex!

Skåne sejour

Så gott att släppa allt skoltänk, och ge sig ut på en trevlig liten tripp.
Lämnade katterna i huset, la in A-växeln på nya bilen och tog ( trodde vi) bästa - men ej närmaste - vägen till Skärhus och Karins och Hampus´ fritidshus på Linderödsåsen.

Åkte över Halmstad och stannade för att fika på Hallandsåsen.

Vitsippsdoften blandades med koavföringsdoft... men allt luktar ju vår ... så det var helt ok. Många vackra vitsippsbackar och hagar såg vi på vår resa, ja, Sverige är helt underbart just nu.

Svängde vänster - österut- i Landskrona och åkte sedan på mindre vägar tvärs över ( nästan) hela Skåne för att komma till det vackra Linderödsåslandskapet. Drygt trettio mil och mer än tre timmar - nej, det var inte snabbaste vägen!

Fika väntade när vi kom fram, och så även Johanna och Martin - och Bellakatten. De hade varit lediga på skärtorsdagen och besökt lillasyster med sambo även i deras hem i Malmö.

Solen sken, vädret var underbart ... och det var dags för att göra det vi lovat hjälpa till med .."make over" i trädgården.

Efter ett par timmars arbete så hade mycket bråte som förra ägaren använt som odlings och underlagsmaterial rivits upp, och de värsta ogräsen var borta.

Bella satt i skuggan och njöt av de vackra blommorna.

Trädgården, i det sedan hösten ägda fritidshuset, är helt bedårande härlig.

Utanför tomten hittade jag gulsippor i stora täta stånd. Döttrarna beordrades till uppställning bakom det vackra ... inte ofta man har Jo och Ka på en gemensam bild på detta sättet.

Vi tog med div. plantor hem till vår trädgård.... hoppas att de överlever. Denna välkända växt fick hänga med ... sen var det några som vi inte har en aning om vad det blir av. Men planterade är de nu iallafall, i vårt sorkangripna perennrabatt. Få se vad som klarar sig...

Sen "Good Friday" -lunch i den härliga trädgården.

En lite promenad i omgivningarna......

där det huserade Shire-hästar ...

... och storkar i granngårdarna.

Johanna och Martin begav sig hemåt, och Karin och Hampus ville gärna använda den nylagda jorden till att börja så blommor och grönsaker.

När Bella åkt hem, så vågade sig de bofasta katterna fram. Den här katten kallades "Slampan", men jag tyckte att det var alldeles för nedvärderande för en katt att heta så, så den fick byta namn till ... var det "Smulan"?

Grillgott till kvällsmat och härlig solnedgång.

Efter att i arla ( iallafall för mig - uppstigning kl åtta en fridag) morgonstund, i dag på påskafton, fixat det sista i trädgården, så begav vi oss österut för att se havet. Två tre mil senare hade vi nått en härlig sandstrand vid Olseröd, norr om Kivik.

Visst blir det fina bilder i sand och med havsbakgrund?

Och med Karin som fotograf, så kom även jag och C-E med på en bild....Solen sken ymnigt, men det blåste lite kallt från Östersjöns vatten. Skön vårtemperatur - omkring 15 grader.

Fikade i Brösarp, med det säregna landskapet i bakgrunden. Enormt vackra vyer i dessa trakter - även om vägkorningen förstörde en del av utsikten från fiket.

Innan vi återvände till Skärhus, så åkte vi till ett annat paradis, nästgårds med Hampus och Karins by. Här kan man fika, man kan köpa korgar och trädgårdsmöbler, färg och tapeter.

Plus få en pratstund med stället ägare ... en häftig man.

Lunch och en sista tur i trädgården, innan det var dags att säga hej och tack för denna gång.

Tog närmsta vägen hem, över Hässleholm, Markaryd, Ljungby och Värnamo. Vid Lagan, norr om Markaryd, fick jag ta över ratt, gas och broms. Tjugofem mil blev det "rätt väg" - nästan tre timmars resa.

Roligt att träffa Karin och Hampus - och roligt att hela familjen var samlad en stund.

Längtar redan tillbaka till miniparadiset i Skärhus..... förhoppningsvis blir det en ny trip framåt sommarn.

I morrn tittar vi på nyfött föl och på Elfsborg.....

Tordagstänk

På självaste skärtorsdagen tänker jag så här:

Mängder av erfarna lärare, skolledare som vågar ha ett eget tyckande, forskare - och även föräldrar och elever vänder sig starkt mot den väg som skolan slagit in på.
Trots detta styr en man, utan skolerfarenhet och med många gånger ounderbyggda uttalanden,
skolan i Sverige.
Är det detta som kallas demokrati, det som står inskrivet i vår läroplan, som något som ska genomsyra vår verksamhet...?

Blåsippsbacksbryderier

Åkte till närmsta blåsippsbackarna, vid Skårtebo, Limmared. Gick omkring och njöt av det vackra och funderade på skolan. Som så ofta.
Mina skolfunderingar rör sig ofta i synnerligen positiva tankar kring elevmöten och kring kollege-samverkan. Men därefter så är det lite mer dystert!

Hittade en intervju med Peter Gärdenfors på FB igår.
Han är professor i kognitionsvetenskap och har just kommit ut med en bok som heter "Lusten att förstå". Intervjun, som jag med största intresse insöp igår kväll, hjälpte mina tidigare tankebanor att få en fastare förankring.

Det är alldeles för mycker snack om kunskap i dagens skola, det är alldeles för mycket fokus på konformitet, anser jag. Kunskapen är föränderlig, och den förändras hela tiden, det är inte där tyngdpunkten ska ligga. I stället bör man fokusera på att göra barnen medvetna om sitt lärande och på att fortsätta att låta barns nyfikenhet vara styrande. Varje människa är unik, det gäller att ta fasta på hur man kan låta varje människa utvecklas optimalt utifrån sina förutsättningar. Och att låta varje elev känna att den duger, var den än befinner sig i sin lärande process.

Att alla ska kunna samma saker samtidigt - och att detta dessutom ska kollas centralt - det gör mig mörkrädd. I stället ska varje elev få utveckla sina förmågor och vidga sin intressesfär, så långt det någonsin går. Lära sig söka kunskap, men samtidigt förstå att dagens kunskap inte är den samma som gårdagens och inte den samma som morgondagens. Lärarjobbet är ett av de svåraste jobb som finns- som lärare ska du hitta varje elevs bästa lärandekanal - och dessutom fortsätta att hålla både den och nyfikenhetskanalen öppen. En härlig utmaning dock, det är ett härligt gensvar att se motiverade elever lära sig att förstå hur saker hänger samman och lika härligt att se hur de på ett kreativt sätt försöker dela med sig till andra.

Under nästa läsår kommer jag och många med mig sannolikt att genomgå en massa studiedagstid för att lära oss sätt betyg - som gammal mellanstadielärare så har jag inte gjort det sedan min lärartids begynnelse.

Jag vill inte bedöma mina elever i latensålder och tidig tonårstid, jag vill inte göra dem som jobbar så kreativt, utvecklande och motiverat besvikna med att att ge dem en summativ bedömning via en bokstav .... för att de inte riktigt nått dit som regeringstjänstemän tycker att de ska ha nått.

Nej, jag vill lära mig mer om hur barn lär och jobba ännu mer med olika vägar till positiva, nyfikenhetsskapande lärprocesser på dessa dagar då lärarkompetensen ska utvecklas.

Jag är fullständigt övertygad om att det skulle påverka vår framtida BNP på ett mycket mer positivt sätt än vad kunskapskoll och likakunskap gör.

Påskpaus

Asiatisk rhodedendron från Kew Garden -Tänk om jag missuppfattat det här med lov, tänkte jag i morse, när jag körde C-E till sitt jobb. Tänk om alla andra är i skolan.... och jag tänkt fel! Men när jag passerade skolan på väg till Nexans, så var där bara två bilar, så det var tydligt - alla grundskollärare hade lov. Skönt! Och skönt att få ta påskpaus när gårdagens Londonväder också hade infunnit sig i Stockremma. Fick mycket fixat på förmiddagen; städa och leta fram påsksakerna ( det är inte så många), ut i solen och påbörja kirskålskriget och gräsmatteansningen. Fortsättning följer förhoppningsvis i morgon. Efter lunch bar det av till Värnamo, där jag hade bestämt fikamöte med bloggvännen Inga, på nyöppnade Vandalorum. Cykelutställningen var intressant, tänk, att det finns en sådan mängd OLIKA cyklar - och alla var nutida sådana. Den här cykeln gillade jag allra bäst, den ser lättrampad ut...och så får man plats med både det ena och det andra som man behöver på färden. Det fanns en konstutställning också, av en man i sina bästa år ( f 54), vid namn Göran Karlsson. Han hade målat olika ljud som han såg när han hörde bäcken porla. Ja, det låter lite knäppt - men det var lite knäppa bilder också. Olika tekniker - alla föreställande ljud - det blev ungefär lika obegripligt för mig, som en del av konstverken på Tate Britain. Men det var dekorativt, absolut. En del riktigt vackert.... Fikat på Vandalorum var i världsklass, såväl smörrebrödet med en tjock god kall strömming på som den fyllda kladdkakan med smaksatt grädde. Otroligt gott! Klar rekommendation ... åk till Vandalorum för fikans skull och passa på att se de utställningar som finns.

Resan till V-mo var planerad sedan länge, och det var verkligen läge att träffa Inga och få en trevlig pratstund - hon bor bara någon mil bort och jag skulle hämta kattkillarna bara någon kilometer från Vandalorum.

De hade haft det bra hos Bella och Max och deras matte och husse. Hittat var sin favoritsovplats i fåtölj respektive soffa ....

... och ytterligare en favoritplats i badkaret.

Diskbänken funkar också bra, bara det rinnande vatten....så ska inte katter bete sig... de ska ju sky det som är vått.

Tack Inga för en trevlig fikastund - och tack Johanna och Martin för god omvårdnad av våra sällskapsdjur.

Lite London

Nu vet jag varför det var så svårt att få tag i flygbiljetter till London denna helgen. London Maraton! Drygt fyrtiotusen springfanatiker träffades vid Greenwich i dag på förmiddagen, för att springa lika många meter. Ett antal kom från Sverige, och ställde sannolikt till det så, att vi fick ta vägen över Köpenhamn för att ta oss till världens härligaste huvudstad. Men det gick bra det också, och vi hann se lite typiskt danska hus, under det att vi landade på Kastrup - och så hann vi äta ljuvligt goda smörrebröd och dricka dansk öl. I London var det vår, riktig vår. På vägen från hotellet, genom Hyde Park till Marble Arche och Oxford Street, blommade kastanjerna för fullt. Shoppade - förstås -kläder och skor och sedan tog vi tunnelbanan till Leicester Square, för att köpa ( rabatterade) musikalbiljetter.

Fredag- lördag är ju de stora nöjesdagarna, så det var varken billigt eller fanns så mycket att välja på ... så det blev "Legally Blonde" på fredagskvällen och ( rekommenderade) "Jersey Boys" på lördagen.

Fick flera timmar "över" och passade på att besöka "Tate Britain" - konstmuseet nere vid Thamsen. Den här konkava spegel installationen var fascinerande.... liksom en del av målningarna. Plus att det fanns en del som jag inte förstod alls, utan anser att både jag och mina elever i skolan klarar att göra lika bra .... Men det är bara att inse .... man förstår långt ifrån allt. Var förresten på "Serpentine Gallerie" i Hyde Park också. Där var det bara en massa konstiga verk.

På söndagar säljer man konst utanför Hyde Park.Vi såg en del när vi gick till bussen på förmiddagen... och många av de målningarna var mycket vackrare och mer förståeliga än tavlorna på museet... men den konsten räknas ju då som motsvarande vår "Hötorgskonst". Nä, man behöver inte förstå allt.... och gör det inte heller.

Promenerade längs Themsen och förbi regeringsbyggnaderna. Tog tunnelbanan sista biten till teatern. London är STORT och man blir trött i benen av att gå och gå och gå.

Fast jag tänkte på det, att första gången vi var i London, 1978, så var jag enormt trött och hade värkande ben och fötter utan dess like. 33 år senare orkar jag mycket mer Londongående .... en del av det får jag tacka de fantastiska Clark-skorna för.

Musikalen om den blonda tjejen som uppnådde sina drömmars mål, var förutsägbar och amerikanskstylad ... men den var ändå bra .... artisterna och musikerna är så sanslöst duktiga och produktionerna så genomtänkta och påkostade.

Trots att vi varit i London 10-15 gånger, så har vi aldrig besökt Portobello Market. Vi passade på igår. Jag hade ju tänkt mig en jättestor inomhus marknad - men Portobello market var en nästan kilometerlång gata, kantad med marknadsstånd som sålde det mesta. Massor, massor av folk... kändes lika många som Maratonlöpargänget, trängdes på den trånga gatan. Det blev inte så mycket köpt, men det var kul att se den omtalade marknaden.

Att ta sig till Upton Park och West Hams hemmaarena, det medförde div. svårigheter. Tunnelbanesystemet var under reparation - man gör så på helgerna - och bryr sig inte om att det är hemmamatch och 35000 människor ute. Tunnelbanan tog stopp fyra stationer från Upton Park. Sen var det buss. Massor av människor i kö, vi kom långt bak, några började gå ...C-E ( den otålige) hängde på. De flesta stannade på ett annat busstop, men inte C-E, han hängde på några killar som skulle till matchen. Men de visst nog inte vägen bättre än vi, för plötsligt så hade vi travat i fyrtiofem minuter och hamnat i en annan förort - mycket fräschare än West Ham ... Denna plats hette Stratford och som tur var så hittade vi en busslinje som tog oss till arenan. Vi var framme precis när matchen blåstes i gång.

West Ham gjorde mål efter några minuter och man trodde ju att hemmalaget skulle vinna, efter en sådan bra inledning. Men det blev deras enda mål... Aston Villa var det bättre laget och vann genom att göra två mål.

Nä, West Ham ska vi inte se mer, det har blivit att vi sett dem vid de tre senaste tillfällena. Nu får det bli ett bättre lag.

Tog bussen tillbaka till Stratford, och kom på det sättet på rätt tunnelbanelinje in till centrala London ....Central Line. Så det var det finns ofta något bra, även med det dåliga. Vi hittade ett snabbt sätt att ta oss in till stan igen... och hann på det sättet äta supergod pasta med skaldjurssås på en italiensk restaurang före teatern.

Många klagar på maten i Storbritannien. Jag tycker att det är lite "unfair". Vi brukar oftast äta publunch ... och det är god och vällagad mat.

Det enda ställe som jag inte rekommenderar, det är China Town. Tycker inte att maten är speciellt bra där. Däremot åt vi på en "kinesrestaurang" på Queensway i torsdags .... där var maten supergod och väldigt prisvärd. I "China Town" är det hutlöst dyrt, tycker jag. Åtminstone sett till vad man får.

"Jersey boys" handlar om femtiotalgruppen "Four Seasons" framgång och sönderfall. Jättebra, superbra ... och vilken sång och musik. Rekommendationen rekommenderas.

Idag sken solen från en klarblå himmel, då vi gjorde ett besök i Paradiset.

För finns det något sådant, så måste de vara som Kew Garden. Dofter av blommor, grönt och gräs, sjungande fåglar ( koltrastar hörde jag flera stycken) och så alla dessa växter, planteringar av olika slag, växter från världens alla länder - en del i glashus- alla sorters träd, och så en alldeles lagom temperatur på ca 20 grader. Snacka om Paradis.

Magnolier är nog det vackraste jag vet. I Kew garden finns ett antal olika arter.

Magnolier och rhodedendron har kort blomningstid, och nu har vi lyckats pricka in den två år i rad.

-Nästa år får det bli "Queen Park Rangers", sa C-E-fotbollsnörden. De är på väg upp i Premiare Leauge - medan West Ham är på väg ner.

Sade C-E och luktade på en magnolia i Parkernas Park - i parkernas, fotbollens, musikalernas, shoppingens, museernas och den rika människovariationens stad.

Jag längtar redan tillbaka .....