Översnöat, övergivit, övertäckt

Tog en ny promenad genom det frusna blågråvita.

Mötte inte en levande själ, och känslan av de tre orden i rubriken grep tag i mej allt mer under promenadens gång. Hittade en upplogad skogsväg och följde den. Tänkte på ( ja, jag vet att jag är tjatig) på hur mycket jag längtar efter vår och sommar.

Gillar färger, idag såg naturen ut som en gammal svartvit film.

Inga mänskliga spår syntes på körvägens tunna nysnölager. Många djurspår, däremot, i olika storlekar. Här hemma har vi fått besök av rådjuren igen, ända in på altanen. De letar efter mat i rabatter och i bärbuskar. Nog längtar de efter vår och sommar, de också.

Älgspår är det gott om. De hör väl till de djuren som har lättast att klara vintern, de kanju i nödfall även äta barr/barrträdsskott. Men jag är helt övertygad om att de också gillar sommarn bäst. Då finns det lite att välja på i naturens skafferi.

Idag tvekade både Fredrik och Fransson länge innan de gick ut. Jag fick erbjuda dem utgång genom att öppna dörren vid tre olika tillfällen, innan de tröttnade på mig och tog ett varv runt huset. Sen gick de gärna in igen.

Vid detta vackra gamla hus, hade plogen vänt. Så gjorde ock jag. På vägen genom skogen flög en liten kungsfågel förbi. Inte heller den levande varelsen kunde jag skönja, men jag hörde hans lågmälda sånguttryck om att han ville ha vår, sommar och lättare att hitta mat.

Mysteriet med den stora bilen från gårdagen blev upptäckt, men var övertäckt. Kanske ett hus att bygga upp när det blir vår igen?

Fritz vill absolut inte gå ut. Två gånger under den senaste månaden har jag sett honom gå ut av egen vilja. Vid julaftonens spontana konsert och då fläktsystemet löpte amok igår. Han kommer in så fort lugnet är återställt. Han sover mycket, men går ibland oroligt jamande omkring härinne. Han vill ha lite omväxling i mathållningen.En nyfångad smågnagare står högst upp på matönskelistan. En översyn av reviret vore också önskvärt, men reviret är ju försvunnet. Översnöat, övertäckt, övergivet.

Dryga veckan har gått sedan mörkret varade som längst. Kollade
hur mycket längre ljuset håller i sig idag. Fem minuter blev svaret. Jaja, det har vänt - vi går mot vår och sommar. Hoppas alla vilda djur klarar de tuffa månaderna dit. Huskatterna och hustanterna de får acceptera tillvaron och göra det bästa av den. De har ju både mat och värme.

I morrn är de nyårsafton och med tanke på att firarförberedelser och grillartraditioner sannolikt gör att det inte blir något bloggskrivet, så önskar jag alla ett GOTT 2011!

På plogad promenad

Planerade att gå fram och tillbaka till järnvägen. Det hade sagts mig att dir var det plogat och lätt att gå. Vintern var otroligt vacker, då jag vandrade genom den. Men ändå inte så tilldragande. Kände mig som en Michelingubbe både i kött och i kläder. Kängorna, som jag köpte för ett par år sedan, och aldrig gillat kändes bra på foten. Det skulle gå lätt att promenera. En mindre buss stannade. Tre yngre män satt där i. Jag trodde att de skulle fråga om vägen. I stället bad man mig gå ur vägen, för en stor lastbil skulle kunna passera. Jo, nog för att jag är stor.. men SÅ stor....? Lastbilen var BIG, undrar vart den skulle och med vad... ?Finns bara två ställen att välja på. Får bli morgondagens promenad att ta reda på detta. Lade fram nyfikenhetsplanen för maken. "Curiosity killed the cat" var hans replik på det. Nu är jag ingen katt och tänker inte ta med någon sådan.... men kolla upp måste man ju, annars får man ju inte veta något...

Passerade hästarna, i vars spår jag tänkt gå. De var nämligen ute på vift på julafton. Rymde genom en grind som blivit bortglömd vad det gäller stängning och tog, efter en stunds glädjegalopp på ett öppet fält, den plogade vägen ända ner till järnvägen. En km ungefär. Begav sig sedan upp på järnvägen och dansade omkring där i ca 150 m, innan ledarhästen gav de andra åtta hästarna klartecken att återvända hem. Husbondsfolket var på julaftonslunch, hade lämnat mobilerna hemma - inget ska väl behöva störa vid middagstid på julafton.

En granne gjorde vad han kunde genom att följa efter hästskocken och ringa polis som i sin tur underrättade SJ. Allt slutade lyckligt och hästarna var tillbaka i hagen då det ovetande husbondsfolket kom hem.

Jodå, visst fanns det hovspår på vägen. Delvis överkörda, delvis väldigt tydliga. Ända ner till järnvägen ledde spåren. Den bleka solen gjorde att alla skiftningar i snön framträdde tydligt.

När jag kom till järnvägen, såg jag att det tycktes vara plogat på andra sidan också. Möjlighet att gå hela åttakilometersrundan alltså. Fick lite Ågren när jag kom ut på spåret. Vi hade besök från Trafikverket i höstas, av en kvinna som verkligen fick fram hur farligt det är att gå över järnvägen, där ingen bevakning finns. Det har jag gjort hur många gånger som helst, men aldrig funderat på några farligheter. Sikten är god, tåget hörs, vad skulle kunna hända? Ändå kände jag en viss rädsla när jag passerade spåret. Kvinnans budskap hade tydligen gått hem. Hoppas att det gjort det, även bland eleverna.

Tåget kom när jag gått så där 500 meter. Det var inte tyst, men körde fort, fort, med massor av snö yrande där bakom.

Naturligtvis hade jag många tankar i huvudet på den mer än en och en halv timme långa promenaden. En av de längre tanketrådarna handlade om professionalism.

Ofta får man höra - Det gäller att vara professionell! Men jag vet inte vad som menas med det, mer än att man sköter sitt yrke utefter de planer och lagar som riksdagen har fastställt. Flera gånger har jag uttryckt ett engagemang i yrket och då fått påpekandet - Det gäller att var professionell. Så engagemang och professionalitet går inte ihop. Vilket jag protesterar emot.

För mej är professionalitet också ett brett kunnande inom olika områden. Detta är inte självklart hos de senare tillkomna lärarna, jag blir förskräckt över vad de inte känner till, rent allmänbildningsmässigt. Så kunnande tycks heller inte vara förenligt med professionalitet. Lojalitet, säger någon. Nej, säger jag, för mej är det inte förenligt med professionalitet att blint följa det som andra tycker. Diskussion är viktigt för utveckling.

Så det där med professionalitet.... nä, jag förstår inte. Kan någon hjälpa mig....?

En avbarrad gran var utslängd vid skogsvägen. Alldeles nyslängd. Funderade mycket på hur den hamnat där.... redan. En bra skrivuppgift för eleverna.

Kom hem, bjöd katterna att gå ut och tömde kattlådan för andra gången idag. När jag kom in hördes ett dovt bullrande ljud i huset. Det lät så mycket att även Fritz gav sig ut genom en öppna dörren. Jag gick ut och tittade och lyssnade. Åska, flygplan.....varför slutade det aldrig? Gick in. Det lät värre inomhus. Källaren.. pannan ? Nej, lugnare därnere. Ljudet kom ifrån tak och väggar. Riktigt, riktigt otäckt. Dessutom började det lukta konstigt, en stark konstig lukt. Som det luktat när torktumlaren gick sönder för ett antal år sedan. Fläktsystemet? Vred ner kontrollen som sitter på köksfläkten till noll. Oväsendet försvann. Skruvade upp igen. Nytt oväsen. Jag hade funnit oväsendets källa.

Slog också av huvudströmbrytaren till det trettioett år gamla friskluftssystemet. Vi får klara oss utan det så länge..... inklusive spislampa. Kändes som om änglarna satt här och vaktade på systemet tills jag kom hem. För vad hade inte kunnat hända om det brakat ihop när jag gått hemifrån precis.... Jag som är så noga med att inte ha på tvätt/diskmaskin när vi inte är hemma. För det vet jag är farligt. Aldrig har man funderat på ett fläktsystem som alltid varit på...

Nu gick allt bra... och faktum är, jag tackar änglarna för det.

Idiotisk idé

Ja, det tyckte i allafall mannen som jag levt ihop med i trettiofem år, när jag berättade om mina planer för dagen. Jag får väl delvis ge honom rätt .... bara det att jag tycker om att genomföra de tämligen harmlösa idiotidéerna.

Tog dubbla sockor i de tunna pjäxorna inför dagens planerade skidgång. Ända fram till det vackra huset vid vägs ände, så gick allt så lätt, fick t.o.m. ett härligt glid i en nedförsbacke.

Sen var det slut med plogad väg. Körvägen i skogen hade massor av djurspår, ja, det var en riktig djurstig som jag kunde dra nytta av. Men att ospårad uppförsbacke skulle vara så bakhal, det hade jag ingen aning om. Kom i allafall upp till ruinerna av det gamla soldattorpet till slut.

Hann ju fundera mycket där jag så sakteliga tog mig fram i den obanade snön. Tänkte på bedömning av elever, kom i tankarna in på nationella prov. Har insett att jag måste lämna det enormt dåliga läromedlet i matte - Safari- ännu mer än vad jag redan gjort, och använda gamla nationella prov som vägledning för vårens mattelektioner. Jag vill verkligen att alla ska lyckas, att alla ska känna den förnöjsamhet och glädje som det är med att lyckas i prov-utmaningssituationer. Det är bara jag som kan leda eleverna rätt, och då måste kursplanerna få styra - inte läroboken.

Funderade också på hur jag ska göra C-Es faster S glad och nöjd. Hon vill besöka sin sängliggande syster. Igår hade vi kunnat åka, då var C-E ledig, men S var trött efter helgen.

Jag vill ha en person med som hjälp att stödja S i det hala vintervädret. Men det finns en massa konstigheter, de som skulle kunna tänkas hjälpa till med detta tycker antingen så illa om mej eller om S-systern, så att det blir en omöjlighet.

Varvid tankarna gick vidare .... hur kan folk orka vara arga i år efter år efter decennier... ?

Är det något konstigt i vattnet i dessa trakter ? I min hemort kunde man bli gramse på varann, men ett förlåt, ett nytt kommunikationstillfälle räckte, sen var det ur världen.
Det är mycket jag inte fattar, och jag blir lite ledsen i själen, när dum prestige går ut över en nittioårings möjlighet till ett möte med en gammal, sjuk människa.....

Den sista biten av de (skulle jag gissa) drygt en och en halv oplogade kilometrarna blev rätt jobbiga. Det värsta var att jag frös om ena foten, trots dubbla sockor. Behöver tjockare pjäxor, absolut. En riktigt brant (men rätt kort) uppförsbacke tog ganska ordentligt på krafterna. Tänkte på spinningen och hur ledaren "tjatar" om att nu ska vi upp på 90% och mjölksyra. Jag har aldrig en aning om var jag ligger utifrån mina 100 % när jag cyklar inomhus. Här kände jag av både mjölksyra och ordentlig puls. Fick hitta en väg runt backen, för att klara mig upp. Missade på så sätt lite gratis glid i nerförbacken, vars opp jag aldrig nådde.

Så småningom nådde jag tillbaka till byvägen igen. Men tror ni inte att man lagt upp en ordentlig snövall precis där. Bara att ta av skidorna. Kändes rätt befriande att klättra utan dem, faktiskt.

Liksom det kändes att åkapå plogad väg. Men riktigt bra var det inte, bilarna hade tappat lite grus/sten, och det inkräktade på glidet.

Var tvungen att ta kort på den knäppa tanten, för att se om hon såg medtagen ut. Det gjorde hon inte. Kände sig inte så heller. Bara det att vänsterfoten värkte innan den blev varm igen.

Svetten som brutit fram under mössan, den hade frusit in i håret till riktiga "svettappar". Häftigt!

I morrn blir det nog ingen skidgång. I allafall inte i opreprerad terräng eller på byväg. Ska åka och nyårshandla i morgon ... och åka till Fyndlagret och köpa ett par nya adventsstakar ....Våra små charmtroll till katter ( klumpige Fredrik i det fall jag såg/hörde) har lyckats göra sönder en helt idag, och gjort åverkan på en annan.

Ska dra mig till en öronlappsfåtölj ( den som inte Fritz lagt beslag på) och fortsätta läsa "Svartvinter" av Marianne Cedervall. En författare som skriver spännande och lättläst med hög mysfaktor.

Åh, vad jag önskar att jag också kunde skriva en spännande, engagerande bok. Bara man kunde hitta en idé att jobba med. Fast en idiotidé som en tant på skidgång skulle kanske vara en bra början. Ovanlig i allafall.

Smidighet, skidspårande, smygande, snösky

Vaknade av att något for i golvet. Kollade klockan. Lite över sex. Vände mig om och sov ett par timmar till, det som var gjort var ju ändå gjort....
Det var Toarpskronan som farit i golvet. Inte av sig själv, men sannolikt med hjälp av svart vit katt, namngiven till Fransson. Den lilla duken som Toarpskronan står på, den hängde ut en bit över bordskanten, och sådana små hängande saker är lockande för svartvita Franssonnar.
När jag kom upp - efter det att solen kommit upp - satt han på fönsterbrädet i arbetsrummet och såg ut att fundera på om det var dags att plocka ner julsakerna.

Bestämde sig för att de kunde få stå kvar ett tag till och kom sedan fram ur sin djungeltillvaro på fönsterbrädan, med en förvånansvärt smidighet. Elljusstaken på bilden har redan varit i golvet två gånger, under det att belysningen var på. Lampbyten behövdes, jag stod och funderade på om kalla lampor skulle gå sönder också, men jag fick inte möjlighet att kontrollera detta.

Smidige Fransson tog sig med lätthet ut från det ställe han gått in i. Misstänker att det är Fredrik som är boven, när saker faller ner från fönsterbrädena. Han är inte alls lika smidig som sin svartvite bror, han är klumpigare och framförallt tyngre i gumpen. Jag känner samhörighet med Fredrik och hans utanförskap vad det gäller framstående smidighetsuppvisningar - och imponeras av Franssonsmidigheten .... en så´n skulle man ha ... eller i allafall nå´ngång haft.

Inspirerad av skåningar och smålänningar på julbesök, spände jag på mig skidorna och tog den plogade byvägen en bit framåt, innan jag svängde av och kom in på en skogsväg, där jag kunde ta mig fram i översnöade traktorspår och jägarfotspår.

Otroligt vackert att komma ut i orört skogslandskap. Precis i detta området plockade jag 30-40 liter lingon för tre och en halv månad sedan. Fick förresten god lingonkola av C, gjord på just dessa bär. Riktigt gott ... smakade mer hallon än lingon. Nu är de nästan slut ... de var populära under julen.

Skidåkning - eller snarare skidgång - jag har ju ingen teknik... och det är dessutom svårt att ha när det är nästan ospårat, tycks vara bra motion. Man blir lika svettig som på ett spinningpass.. och sätter man lite fart i det ospårade, så blir man allt en del andfådd också.

Så det var en härlig tur..... ska ge mig ut i morrn också.... man behöver inte alls ge sig ut i preparerade spår ... det duger det man har här hemma....man får göra det bästa av det.

Tog ut katterna när jag kom hem. Fransson gick till sin vanliga plats vid fågelbordet och väntade på att maten skulle komma flygande. Några gånger har han legat så länge, så att fåglarna verkligen vant sig vid den stillasittande svarta och kommit för att äta. Då har det känts säkrast att plocka in katten.... inte för kattens skull, utan för hans tilltänkta måltids skull.

Fredrik han skyr snön och kylan, han vill gå in så fort han kommit ut. Jag känner även här en viss samhörighet med Freddiekatten..... Jag hade inte heller velat gå ut i kylan idag, om jag inte haft skidor att sätta på fötterna. Och skidor för katter ....även om det kan kännas innovativt .... nä, det skulle nog inte funka.

I morrn får Fredrik stanna in och syssla med sin favoritsysselsättning, att sova. Kommer nog att göra honom sällskap i den gemenskapen en bra bit in på tisdagsförmddagen, om jag känner mig själv rätt.

Vintervardag vorden

Känns lite tomt, så här på annandagseftermiddagen. I huset förstås, men också i själen. För nog är det så att man - trots att man är gammal- lever med julförberedelser i hela december. Det är julklappstänk-vilket hos mej börjar redan på sensommarn - om man nu skulle hitta något som passar - gärna hemslöjd eller garn.... Men december är julmånad ända fram till den tjugosjätte, man sätter fram julsaker, man går på julmarknader, man firar lucia och man börjar fixa julmat, slå in klappar, städa hus.... ja, ni vet...

... och så, snabbt som ögat, så är juldagarna förbi .... och tomtarna är inte alls lika mysiga längre. På annandagseftermiddagen är julen förbi.... vilket har den klara fördelen med sig... NU går det mot vår och sommar!

Försökte mig på att "gilla vinterläget" ett tag, men insåg dagen före julafton att det inte funkade. Med K och H sittande på Malmö C, med helt tågstopp, ja, då kom vinteraversionen tillbaka med besked. Försökte hitta något vinterbra, men det gick inte (går inte) ... mer än att det är vackert. Men det är mycket som är fint, som är rätt värdelöst, och så är det med vinterkänslan....slut diskuterat med detta.

K och H kom i bil med J från V-mo, lagom till traditionell lutfiskmåltid, kvällen före julafton, fem timmar försenade. Trötta, frusna, hungriga ... men allt gick att råda bot på. Ungdomarna var ute på spark-skidtur på julaftonsförmiddagen och så anlände M lagom till jullunchen. På eftermiddagen plockades alla husets instrument fram - jag fick t.o.m. fram min gamla tenorblockflöjt .... en kul stund.... värd att bevaras i minnet ...dessutom djupt imponerad över hur bra K fortfarande spelade på klarinetten, trots att den stått oanvänd i många år.

Fritz valde att gå ut en stund.

Kattjullunch tackade dock ingen katt nej till - dagen till ära så bjöds det på Sheba. Fransson och Fredrik tyckte verkligen om att ha storasyster Bella på besök.

Många klappar blev det, helt sanslöst för att vara ett julfirande med nio vuxna personer och en person som har ett år kvar till myndighetsdagen. Men visst är det kul med klappar, och det var ingen överdådighet i några. Kul saker, de flesta väldigt användbara - några att mest bli glad åt.

Juldagen blev det skidtur för såväl smålänningar som skåningar. De såg ut att ha riktigt kul när de gled i väg.

K och H reste sen hem till Malmö på tidig juldagskväll. Inget tåg från Hestra denna gång heller, det blev buss till Alvesta och sedan fick man åka med ett senare tåg än vad man tänkt. Men hemresan blev bara en dryg timme försenad .... det är riktigt bra med SJ-ögon sett.

C-E och jag spelade julklappsspel med J och M på kvällen. K och H hade köpt en roligt spel som heter Cardcarsonne till oss i julklapp ... en hel annorlunda variant av Carcasonne... jättekul.

Ännu lite roligare var spelet som M hade fått av K och H, Pandemic.

Här gällde det att tillsammans rädda världen från en pandemi och hitta botemedel mot fyra olika epedimier. God tanke att spela tillsammans i stället för att spela mot varann.

Sent blev det innan vi, på andra försöket, lyckades rädda världen och M åkte hem till V-mo, för att under annandagen ta hand om alla som julen satt krokben för, på ett eller annat sätt.

J och Bella stannade till lunch idag, så vi tog promenad till stall och hästuppföderska för en stunds prat. Fransson tyckte att det var lite tråkigt när Bella åkte i väg, men förhoppningsvis så kommer hon tillbaka redan under jullovet, när hennes matte och husse ska ut och resa några dagar.
Kul jul blev det - fort gick den .... tur att jag kunde spara den i en Photo Story film som jag skickat till alla som kan tänkas vara lite intresserade.
Annandagsfilm ska det förhoppningsvis bli om den stund. Änglagård på Dalstorpsbiografen... 160 platser har man ... kan ej förbokas .... hoppas att det finns tre platser kvar när jag kommer tillsammans med svåger och svägerska.

Koka knäck...köpa klappar

Varje jul ställer jag mig frågan ... varför måste man koka knäck till jul? Men då är det redan för sent ... för det är när man kommer till formiläggning, som det krisar. I ett antal år, så har jag gjort knäck i mikron- smidigt och bra - men i år tänkte jag gå tillbaka och testa att koka knäck på spisen. Vilket slutade med knäckkatastrof ... brända fingertoppar, en trasig tand på C-E och stenhård knäck stående i bastun - vårt extrakylskåp.

Förr i tiden tog det ju halvtimmesvis att koka knäck på spis. Idag gick det så snabbt, så jag hann inte med. Beror det månne på induktionshällen?

Får bli nytt försök i morrn - med termometer !

Två godissorter som alltid funkar, fick jag i af till. Lite knäppt med julgodis, det är nästan bara jag som äter , och jag BEHÖVER inte äta sån´t .... men det handlar om ren nostalgi. "Ischoklad" med Bailyes kommer jag iaf att få hjälp att äta upp... det var ett godis i C-Es smak.

Så var terminen slut, senare än någonsin i mitt trettiofemåriga lärarliv. Fint i kyrkan, fast lite panik, för att kantorn var sjuk. Med A från musikskolan, mina noter och lite insats från min sida, så blev det bra ändå.

Både präst och rektor talade om vikten om att vara snäll, att säga varann snälla saker och göra varandra glada. Jag köpte allt, för det är precis det som en stor del av en bra tillvaro handlar om.

Barnen sjöng julsånger av hjärtans lust, en kille spelade så fint på gitarr ( gillar verkligen finstämd musik på aukustisk gitarr) några spelade flöjt och min luciakör sjöng två fina sånger.

Fick en tovad tomte som frökenpresent.

Jo, jag gillar frökenpresenter till jul. Fast egentligen hade jag föredragit en blomma --- får man tycka så? Två gånger i mitt lärarliv - på två olika skolor- så har jag uttryckt följande:

- Ja, så ska vi ha klassföräldrar ... er uppgift har väl mest blivit att köpa en blomma till jul... och det behöver ni inte göra.

Resultatet: På skola ett fick jag tomtar och grisar i stället, på skola två fick jag inget alls. Och blev LEDSEN.... Ibland ska man faktiskt hålla TYST!

Ställde tomten bakom de fina röda virkade tomtarna jag fick av C tidigare i veckan. ( Dem blev jag SÅ glad för, de var ju PERSONLIGA!) Tog en promenad på en knapp timme - och när jag kom hem, så hittade jag den grå tomten på golvet i hallen. Våra små charmtroll till katter, hade sett tomten som en stor råtta och FÅNGAT den.

Julgransglitter har också fallit i kattpojkarnas smak. Ett par slingor låg på golvet, delvis i bitar, när jag kom hem. Så det får bli en gran utan glitter i år.

Det känns som om jag är julberedd ... liksom hela huset.... Nytt knäckförsök i morrn alltså, koka rödkål och lägga in citronsill. C-E ska åka till T-mo och inhandla det "sista".

Sen är det bara att hoppas att tåget från Malmö kan avgå i tid- för i så fall är det dags att hämta K och H i Hestra vid kvart över två. J kommer med bil framåt kvällen och M ansluter när han är klar med sitt jourpass, någon gång på julaftonen.

På julaftonskvällen kommer C-Es syster med familj - och nytt för i år är att dotterns pojkvän kommer med.

Julklappar i ett ganska så stort antal är inslagna. Ingen är affärsköpt - men ändå har det blivit en hel del.Många säger att de avskaffat julklappar, men det tycker jag nog låter lite tråkigt.

För precis som prästen Jösta sade i kyrkan idag, så är vuxna människor också barn .... åtminstone så är jag det .... och alldeles särskilt på julafton.

Nå´t som barnet i mig gillar är riktiga julkort. Tycker att det är så charmlöst med en massa näthälsningar - eller SMS. Årets roligaste julkort fick vi från C-Es Malmökusin. Egenritad julgran på en bit kartong - det är personligt det!

Om nu julen ställer sig i vägen för bloggen under några dagar, så önskar jag er alla en jättebra jul - med eller utan knäck - med eller utan klappar.

GOD JUL!

Göra gumman glad

Bloggning i en hast. Tänkte hinna med ett spinningpass innan det är dags för två favorit- tvserier.

Måste bara tala om hur glad en gumma kan bli.

Fick ett paket av positiva kollegan och bloggvännen C idag. Öppnade den när jag kom hem efter skoldag och julmatshandel. Vilka härliga, fina figurer C har virkat! Så roligt att få en så personlig (tack-) present ..... speciellt som det hon skulle tacka för att räckt att tacka för med ordet TACK! Men glad blev jag från hjärtat!

I stora ICAaffären träffade jag min gamle rektor. Världens härligaste, roligaste, mest empatiske man. Han är numera sjuttio år och jobbar fortfarande med svenska för invandrare. Det skulle jag också vilja hinna med att jobba med ett tag, låter väldigt givade. En stunds glatt samtal blev det - och plötsligt dök en gammal hemkunskapslärare och kollega upp. Glad positiv pensionär. Hon lovade att komma och hålla en kostföreläsning för våra elever när vi ska ha "Grön flagg"- hälsovecka i vår.

Sån´t här gör en gammmal gumma glad .....liksom gårdagseftermiddagen med glada östgötar hos Värnamodottern....

Bakbestyr

Igår var det städdag, idag blev det bakdag. Jag har inget emot någon av dessa sysselsättningar, men bakning är nog ändå favoriten. Det har blivit lite av varje - Bodils prästgårdslimpor, vörtbröd, upplandskubb, sockerringar, mandel och kanelhjärtan och biskvier. Allt blev helt OK - men jag kan ändå aldrig sluta beundra dem som kunde få sockerringarna smala och jämna även efter gräddning. Mina ringar är så slanka och fina när de blir lagda på plåten, men efter jäsning oh gräddning så har de blivit lika tjocka som bagarn själv :) Men de är goda.

De riktigt duktiga ringbagarna - de är på utdöende. Tyvärr..... Känns som den yngre generationen helst bakar mjuka kakor - sådana som inte tar så lång tid att göra. Helt OK - och jag tycker att det är värdefullt att ungdomarna bakar hemma - att den hemtrevliga bakväldoften fortsätter att spridas.

Baka och städa ger mycket funderartid. Har tänkt mycket på det här med att bedöma/betygsätta barn. Det är ju bedömningstider på många skolor så är dags. Det finns ett antal olika webbtjänster att använda, en del kommuner väljer det, andra kommuner väljer att låta sina pedagoger göra bedömningar utan färdiga mallar.

Jag har gjort bedömningar väldigt länge, inför de samtal som man alltid haft med föräldrarna två gånger om året. En gång om året har det varit ett skrivet bedömningsunderlag som jag diskuterat med föräldrarna .... framförallt har dessa diskussionsunderlag tagit upp hur man ska kunna utvecklas i positiv riktning, såväl kunskapsmässigt som socialt.

Numera är vi ålagda att skriva bedömningar varje termin. Jag tycker att det måste vara svårt att göra det, i de fall man bara har eleven någon lektion i veckan. När jag själv styrde mina föräldrasamtal, så skrev jag aldrig något till det första samtalet - det var ett "lära känna varann samtal".

En del kommuner väljer att bara skriva omdömen, andra väljer att ge betygsliknande bedömningar - "inte så bra "-" ok" - "riktigt bra" ..... Har hört att det finns barn som får betygsliknade bedömningar redan från förskoleklass och att det finns barn som är väldigt oroliga för dessa omdömen - att få för många ( eller t.o.m. något) "inte så bra" gör att det får obehag därhemma. Föräldrarna ställer krav på sina barn att de ska vara åtminstone "ok" - helst "riktigt bra".

Hörde en riktigt dum grej när vi diskuterade bedömningar här om dagen.

Det var eleven A i skolan B i kommunen C som fått ett antal "inte så bra"- Hon var nio-tio år, hon tyckte att hon gjorde sitt bästa och hon blev väldigt ledsen när hon fick se sitt bedömningsformulär.

Den kloka modern gick tillsammans med den ledsna flickan för att träffa läraren redan samma vecka.

Flickan ställde själv frågan: - Varför har de gett mig så många "inte så bra" när jag jobbar så bra jag kan?

- Jo det förstår du, sa läraren, det är för att du ska bli ännu bättre!

Fattar någon logiken? Inte jag i allafall...

Jag tror att det är riktigt farligt med negativa bedömningar vad det gäller yngre barn - och framförallt barn i latensåldern. I stället ska man ta fram det som är bra och utgå helt från detta.

- Men eleverna (och föräldrarna) måste väl varnas om att man inte har nått målen/kommer att nå målen? säger någon.

Här gör ju fortfarande skolpolitikerna en skrivning som inte håller ihop - man ska möta eleverna där de är - samtidigt som eleverna ska ha kommit till samma nivå i trean och femman ( sexan) enligt de prov som ges då.

Personligen tror jag även att prov i trean är farligt .... barnen utvecklas ju i så olika takt. Under mina år som lärare, så har jag vid flera tillfällen haft elever som inte lärt sig läsa med flyt och förståelse förrän i fyran eller t.o.m i femman. Jag har också haft elever som haft riktigt svårt för matte. Alla dessa elever har gått igenom gymnasiet och i många fall fortsatt på högre utbildning. Flera har blivit goda yrkesmän inom praktiska yrken. Det har alltså gått bra för dem, trots att de var sena i utvecklingen. Matten har en del förstått, först när de verkligen behövt använda den.

Däremot kan proven var bra i diagnostiskt syfte ... vad behöver var och en jobba extra med .... fast egentligen vet man det ganska väl, som deras klasslärare.

Jag hoppas att inte alltför många barn i vårt land känner dig lite ledsna och nedtryckta av alltför nitiska bedömningar. Hoppas att man i stället för att bli bedömd "inte så bra" fått idéer om hur man kan utvecklas och komma ännu längre än vad kursplanerna beskriver i sina mål.

Detta har gnagt i tankarna så här i julförberedelsetider. Liksom tanken att det viktigaste för en lärare måste väl vara att ge barnen positiv respons, en så trygg och positiv skoltillvaro som möjligt samt att ge eleverna olika vägar att hitta kunskap, färdigheter och få social kompetens.

Två skoldagar kvar - sedan avslutning och ledigt i två veckor och en dag. För kort tid att släppa skoltänket helt .... Den sjunde januari börjar lärarna terminen - på årets mesta klämdag! Är det fler terminsplanerare som glömt att kolla almanackan?

Juljobb

Åt julbord med jobbet igår Ett trevligt initiativ. Ändå lär jag mig nog aldrig att uppskatta matfrosseriet som julbord/smörgåsbord innebär. Visst är det gott med sill, lax och paté - men nog skulle det räcka med det. Att sedan fortsätta frossandet i Jansson och omelett och i ostkaka och ris á la Malta, struvor och godis ... det blir bara för bra. Kommer mig att tänka på hedninska traditioner - och jag antar att det är därifrån julfrosseriet urspungligen kommer.

Trevligt att träffa personer från förvaltningens övriga arbetsplatser och dessutom få bekräftat att de tankar man har om sakers tillstånd också delas av andra. För bekräftelse, det är viktigt det!

Fick dessutom tillfälle att se ett luciatåg, då gymnasiets luciakör åkt ända från Tranemo till lilla Ljungsarp för att underhålla ett antal pedagoger och administratörer. Dom var superbra! Och tänk vad kul att få vara med i en så proffsig kör med en av kommunens bästa ( kanske den bästa) musikledare.

Slutade med elever klockan halv två idag. Åkte hem nästan direkt, för idag var det stora städardagen. Fyra timmar tog det att hyfsa till huset och få det lite jullikt. Som tur var kom C-E hem och tog hand om mattor och fredagsmat. Hade sällskap under hela städningen, då två halvårsgamla katter nyfiket följde varje steg som jag tog med dammtrasa, dammsugare och golvmopp. Fritz, han gick ner i källaren för att slippa ifrån allt det upp och ner på vända.

( Märk väl: Upp och ner på vända - det finns sådana som tycker att det ska heta upp och ner vända ... men de kan väl inte ha rätt?)

Trött blev man av städandet, och den i stort sett roliga, men jobbiga veckan.

"På spåret" ska det bli så småningom - i morrn är det dags att hämta hem utvalda granar (vilken tur att man varit lite förutseende, denna snötyngda julmånad) - och så ska det bakas både kakor och bröd.

Julen står för dörren - men hur ska man då komma ut?

Färdigfirat

Nu är det färdigfirat för luciaföljet. Tror nog att många är ganska färdiga själva också. Känner mig lite så´n .... denna kväll är det ingen risk att man påbörjar några projekt. Lite dator, lite stickning i väntan på en av favoritserierna på TV, "House".
Vad bra det gick idag också! Absolut succé på det stora företaget. Tre sittningar för de anställda i företagets matsal och en föreställning för företagets pensionärer i Bygdegården. 160 pensionerade IKOanställda med respektive var på plats. Tänkte tanken när jag såg ut över de månghövdade kaffedrickarna "Snart sitter jag här också". Uttalade det till ljudteknikern och han hade samma fundering, han har ännu närmare i tid tills det vankas pensionärskaffe.
Oj, vad tiden går fort - det kunde vi gemensamt konstatera. Det gäller att ta vara på den.
Tycker att jag fått möjlighet att göra det så här i Luciatid, då jag fått hålla på med något av det roligaste jag vet - sång, musik, barn och publik.
Succé blev det som sagt. 3-6ans elever kommer som tack att få en valfri endagarsresa med mat och inträde, att göra någon gång under våren. Bodaborg ligger nära till hands, men kanske finns det andra förslag...
Vi blev på stående fot bokade till nästa år igen, och jag sa ja direkt, har jag bara hälsan i behåll, så återkommer gärna både jag och eleverna. För jag är en riktig Lucianörd, jag....
Lite tomt känns det nu när allt är över, men jag fick suga länge på luciakaramellen, så jag känner mej ganska så nöjd och luciamätt.

Lucialåtar...

...har det blivit mest hela dagen.

Startade redan i går eftermiddag med stor föreställning i Bygdegården. Fullsatt med föräldrar, mor-farföräldrar, andra anhöriga och intresserade samhällsbor. Det var samhällsföreningens luciafirande - tradition sedan lång tid tillbaka, söndagen närmast ( före) Lucia.

Tjugotalet vitklädda tjejer och fyra rödklädda killar gjorde verkligen succé. Det sjöng så fint, så fint, starkt, tydligt, rent och klart. Även 1-2an hade ett framträdande då de gjorde en liten dramatisering av Viktor Rydbergs "Tomten". Oj, vad mycket svåra ord det är i den dikten. De små barnen framförde sin julspel med den äran, och det trots att inte ens en gammal lärare riktigt förstod alla ordvändningar. Men innebörden, den förstod alla.

I morse var det repris på båda föreställningarna, inför skolkompisar och skolpersonal. Idag lät sången ännu bättre än i går.... det var tydligt att barnen var lite spända under sitt första framträdande.

Dagen fortsatte sedan med julaktiviteter. Julsånger och sällskaplekar föll på min lott. Bara att konstatera att under fyrtio minuter, så hinner man inte så mycket till lek. Men någon lek och julens favoritsånger blev det.

En liten kille från de tidiga åren kom in i musiksalen och talade om för mig att han minsann inte tyckte om att sjunga. Nu var det inte mycket att göra åt det, jag hade inga alternativ. Till min glädje så sjöng han glatt med i julvisorna, nästan direkt.

Han var nog en så´n person som jag, en så´n som måste tala om att man inte gillar saker och ting... och bara man fått göra det, utan negativa kommentarer, så kan man vara med på det mesta.

Lite småtrött var jag allt vid halvtre .... sjungande och spelande ger inget utrymme för vila.

Löste det genom att provköra en bil med automatlåda - kul- en sådan får det bli så småningom -samt ett spinningpass på en timme. Förra veckans spinningpass var långpass på 90 minuter. Bra med ett sådant ibland, för då känns en timme som en baggis.

Så nu är jag pigg igen, ska se på Broadwalk Empire ( engelsk serie) och svenska feel good serien "Våra vänners liv." Och så sticka lite under tiden .... än finns det lite julklappsbestyr att utföra framför TVn.

I morrn blir det Lucialåtar vid fyra olika framträdanden. En go karamell att suga på.....

Överövat

Nu är det färdigövat. Bara framträdandena kvar. Kanske har vi överövat, men så länge barnen med glädje sjunger de vackra jul/luciasångerna, så ser jag det mer som att man befäster texterna mer och mer genom att öva gång efter annan.

På söndag klockan tre är det upp till bevis, och jag är inte ett dugg orolig. Luciatåget är superbra. En så´n massa skönsängare det finns i Grimsås! Både tjejer och killar.

Känns lite som när jag hade en klass i Dalstorp, där det fanns flera killar som sjöng superbra. Idag försörjer sig några av dem helt eller delvis på sin musik. Andra spelar i hobbyband. Det känns kul att få ha varit en liten kugge i deras musikutveckling.

Det är så underbart roligt när man hör sina elever sjunga julsånger på raster, på slöjdlektioner och t.o.m. i matkön. Musik och sång är glädje.


Alla har väl hört historien om musikens ängel: Det var när Gud hade visat ut Adam och Eva ur sin lustfyllda gård, och änglarna var lite bekymrade över hur det skulle gå med människorna, när de inte kunde vara med och beskydda dem. Då beslöt sig musikens ängel för att följa människorna till den jordiska tillvaron och ge dem vad den hade att dela med sig av. Och det har musikens ängel verkligen gjort, den har haft något att ge till alla människor. Vilket urtråkigt, omänskligt liv det hade varit om vi inte hade haft musikens ängel med oss.

Nymånens skära stod högt på himlen, när jag tog eftermiddagens fyrtoifemminuters promenad. Kallt var det, men vackert, vackert. Tänkte ändå på det, under det att jag flitigt använde kameran: Visst är vinterbilder vackra, men ser man dem under en annan årstid, så uppbringar de ingen längtan. Tvärtom.Ser man en vår eller sommarbild på vintern, ja, då får jag magsnörp av längtan till de årstiderna.

Svårt att få till det med skidor... ljuset är alldeles för kortvarigt...när man kommer hem är det mörkt..... Helgernas ljus är också alldeles för kort, det finns saker som man behöver göra .. och rätt som det är, så är det mörkt.

Pepparkaksdoften känns över hela huset. Bakade väl ett hundratal för en stund sedan. Tycker att det ska vara hembakade pepparkakor till jul. Lussebullar blev det förra helgen. Resten av baket får vänta tills nästa vecka. Tycker att det är bra att slippa frysa "julkakorna". Några sorters bröd får det också bli, men det är snart fixat ... lika bra att göra allt på en bakeftermiddag i julveckan.

C-E har lovat att bjuda på schnitzel och potatisgratäng i kväll. Det ska bli gott. Sen får det bli Idol... "På spåret "är ju inställt p.g.a. Nobelfesten. Det finns en del saker som jag bara inte kan förstå. En av dem är hur folk kan sitta och glo på TV och se när folk kommer till en fest och när de sitter och äter....Fullständigt obegripligt!