Örongodis och ögonfröjd

En sådan helg det blev! Innehållsmässigt och vädermässigt! Helt ljuvligt med en sådan solig weekend. Det har blivit mycket utevistelse, för att njuta av solen och för att ögonen skulle få fröjdas åt de sista flyende höstfärgerna.
Gårdagen bjöd även på örongodis  av det allra bästa slag.
Det var Johanna som tipsade om att Gislaveds symfoniorkester skulle ha schlagerkonsert, och att hon och Martin skulle åka dit. Snabbt fixade hon biljetter även till sina gamla föräldrar, och det visade sig verkligen vara ett bra biljettköp.



En hel symfoniorkester, ett elektriskt kompband och tre proffs-artister. Kan det bli bättre?
Magnus Bäcklund ( Fame), Jan Johansen och Anneie Axon bjöd på en kavalkad av Melodifestivallåtar. Det var riktigt bra tryck i konserthuset, trots att medelåldern sannolikt låg någonstans kring/ något över min ålder.
Kul att se/höraAnnelie Axon på scenen. Hon är från Tranemo från början och var som riktigt ung "kapellmästare" i Dalstorparevyns orkester. Hon sjöng även några låtar, och överglänste förstås alla oss andra.
Kul också att se vännen Solgerds syster, som jag ofta hörde talas om då vi jobbade ihop. Hon är konsertmästare i symfoniorkestern, och sitter alltså allra närmast den glade och hårsvallande dirigenten.
Till Konserthuset i Gislaved, dit måste vi återvända, för där bjöds man verkligen på örongodis.

Idag var det dags för en geocachingrunda. Känns som om det var evigheter sedan sist. Vi har iallafall inte gått någon runda sedan i somras, för det där med geocaching har det varit ganska lugnt med under september och oktober.
Vänga mosse var det som lockade. Hade läst om den spångade leden över mossen i Boråstidningen, och upptäckt att där också fanns ett antal geocacher alldeles utmed vandringsvägen.

Trots att det hunnit bli förmiddag denna extralånga dag, så låg frosten osmält kvar på delar av den breda trävägen.

Mossar är vackra året runt... ja, t.o.m på vintern... eller kanske allra mest då.
Mängder av människor rörde sig på leden, det var många som fick sig lite ögonfröjd till livs, denna härliga solskenssöndag.

Vänga mosse är en gammal issjö, en grund sjö som skapades under inlandsisens tid, och där vitmossan slagit rot och skapat en mosse. Genom mossen flyter Säveån, och det är dit som den rullstolsvänliga leden går.

På andra sidan ån så finns det fågeltorn/utsiktstorn  och även där rejäla bräder, i trefaldigt antal, att ta sig fram på. En del av leden bestod av breda, väl underhållna stigar.

Naturligtvis fanns det ett antal fikabord/sittplatser längs leden. Bra för den som tycker att det är dags för förmiddagskaffe och äggmackor, alltså det traditionella geocachingrundefikat.

Vandringsleden tog oss till den lite ovanliga kyrkan, byggd i början av 1900-talet. Här fanns såväl vandringsledscache som en multi. Jag är inte så förtjust i multicacher, men testar gärna de som bara består av två steg. Det gjorde denna, vilket vi tackar extra mycket för.

Nära leden fanns denna välbehållna hålväg. Ja, Vänga är en relativt cacherik plats, det finns fler att leta upp om man så vill. Förhoppningsvis så återvänder vi, men kanske inte för att geocacha....



Vänga mosses cacher består av två delar, dels vandringsleden och dels Vänga mosse, som går utmed den handikappsanpassade leden. Det fattades en del burkar, antar att cacheutläggaren valt att arkivera det som "kommit bort" av någon anledning, istället för att ersätta. Absolut helt ok att göra så i detta ögonfröjdsområde, där man gärna vandrar utan att behöva ha ögonen med sig för att leta burkar allt för ofta.

Efter det att vi gått de dryga kilometrarna på och i närheten av mossen, så tog vi bilen till välkända Vänga kvarn. Har läst om denna plats, men aldrig varit där.
Det visade sig vara ett antal byggnader och bakom byggnaderna så fanns det en vattenled med härligt hösthoppande vatten.

Kanalvägen ledde till ruinen av den gamla kvarnen och i närheten fann vi dagens sista gömma.

Nöjda med en härlig dag, med massor av ögonfröjd, tittade jag in i kvarnområdets hantverksbod där fanns massor av roliga och dessutom "nyttiga" saker, så jag bestämde att vi ska återvända dit, då det är dags för julmarknad den 19 november. Hade inga papperspengar med och tiden var för knapp för att hinna undersöka allt som fanns att köpa.

I Finnekumla by väntade en god köttgryta på oss. Bror och svägerska hade varit inomhus och lagat mat åt oss,medan våra ögon fått fröjda sig fritt på Vänga mosse. En trevlig pratstund blev det och äpplekaka till efterrätt.

Ja, det avr en helg att vara tacksam över. I morgon väntar en stympad och barnfri arbetsvecka.

Fredagsfunderat

Solen sken då eleverna gick hem kl tjugo i två.
Då gick jag också hem. Det gäller att ta tillvara på ljuset, nu när mörkret härskar.
Lite osmart att gå ut på halvlång promenad utan mössa på huvudet,
med en halvförkylning i näsan.  Avskyr mössa. Mösstiderna är på ingående. Eller redan ingådd. Många tycks älska mössa. Vill inte ta av den alls. Undrar om de har nattmössa också.

Det var länge sedan som jag gick denna rundan motsols. Medsols också förresten. Någongång på sensommaren.
Kom ut på hygget som skapades i somras. ( Inte på bilden förstås, för det är inget hygge... alla kan väl se att  det är en väg..)
Var helt lost då jag stod där på hygget. "Måste  hålla vänster för att komma ut på skogsvägen", tänkte jag. Jag höll vänster... men kom ändå ut till höger om den väg som jag skulle gå åt vänster på.

Det är ganska ofta man känner sig lite lost, nu för tiden.
Gamla vana webbsidor ändrar sig gång efter annan, så man vet inte alls hur man ska navigera sig, då man hittat rätt.
Folk ändrar sig också, så man undrar vem det är som hälsar på en ibland. Dom kanske tror att de hälsar på någon annan än mej, förresten. Skönt att de inte kommer fram och ska ge en en hälsa-kram. Jag avskyr det där med att hälsa kramandes på folk som jag inte riktigt känner/ känner mig bekväm med. Ett ordentligt handslag ... eller bara ett hej med ögonkontakt, det räcker så gott för mig.

Sista dagen före ett lov, är det frågesport i mina klasser. Numera via Kahoot. Grej of the day- frågor och frågor på sån´t vi jobbat med i höst. Upptäckte att allt inte alls är som man tror. Eleverna mina, de utvecklas snabbt nu!
- Ganska onödigt vetande det här, kommenterande en klok elev. Kunde inte annat än att hålla med. Samtidigt som vi konstaterade att det är så frågesporter är uppbyggda. Allmänbildning? Onödigt vetande?  Ja, det kan man fundera på. De allra flesta tycker att frågesport är rätt så roligt.

Har funderat en del på fenomenet Grej of the day.  Har ju blivit jättestort. Upphovsmannen är ute och föreläser över stora delar av världen.
Vi har gjort över 200 grejs of the days. Eleverna tycker fortfarande att det är kul, då de två gånger per vecka tar fram Grej-anteckningsboken.
Men hur mycket kommer de ihåg? Frågesporterna visar att det inte är så mycket, Jag har också glömt en del som jag gjorde frågor på/hade "miniföreläsningar" om under förra terminen.

Är grej of the day flugan en nedåtgående trend? För mig känns det så. Bäst före tiden är ute. Läroplanen ger inte så mycket stöd för frågesportskunskap....
Men det är mycket intressant hur en företeelse kan byggas upp till något riktigt stort, med hjälp av media/sociala medier. Lika intressant är att jag går på allt nytt i ett tidgt skede.... och ganska så snabbt tröttnar. Snart kommer det ju något annat och då blir det da capo.Igen.

Hälften av klassen ville göra mer Kahoot, fler än den jag gjort, sista dagen före lovet, till ära.
Vi tog en gammal. Jag har tydligen 20 stycken. En del kunskap blir kanske lite gammal, men grej of the day grejer, de håller oftast ett tag. Iallafall några år. Så länge som Kahoot är den frågesporttillverkarsida som är i ropet.
Hälften av klassen ville göra, det som jag tänkte att de egentligen skulle göra. Programmera.

Att programmera, det är inne nu. Undrar om det också är en fluga. eller om det kommer att komma in i läroplanen, vilket en del/ många tror/förespråkar.
Jag köpte in ett programmeringsprogram från Natur och Kultur, Codemonkey. Försöker hänga med  i det senaste själv, genom att göra uppgifterna. Inte helt enkelt. Inget som jag har med mig från barnsben direkt.
En del av eleverna tycker att CodeMonkey är för enkelt, och jobbar hellre  i gratisprogrammet Schratch.
Det är ok för mig. Inser att en blind höna inte kan undervisa om något, som de klart seende haft mitt framför sina ögon under en lång tid.

På kommande veckans kompetensutvecklingsdagar, så ska det programmeras, både med Navet och med en av de unga kollegorna. Så de blinda hönan kanske blir lite mer seende.
De flesta eleverna gillar att programmera. Bara det att vi skulle behöva utöka skoltiden för att hinna med både det och allt annat, så det blir någorlunda kvalité i allt.

Som sagt, om livet är vänligt, och låter en hänga med några år till: Undrar om programmering kommer att vara ett ämne på det alltmer tydligt synliga barnbarnets schema?

En del lärare är lediga nästa vecka. Alla skolbarn ( tror jag) har sovmorgon och fri tid. I vår kommun jobbar vi må, ti och on. Jag tycker att det är rätt goa dagar. Äntligen får man tid att sitta ner med kollegorna och PRATA. Och göra det vi inte hunnit med. Tyvärr är inte våra förskoleklasslärare med. De är med på läslyftet, däremot. Det är verkligen toppen att kunna samla ALLA som jobbar på vår lilla skola, vid något tillfälle.

Efter lovet börjar vi med luciaövningarna. En härlig tid.
En sak kan dock uppröra mig till vansinne och ohälsosam blodtryckshöjning.
Det är när killar kommer och säger att de ska vara lucia, och att det är diskriminerande att killar inte får vara  lucior. Skitsnack! Lucia är en tjej, punkt slut.  ( Pratar inte om mina egna elever..... säkrast att framhålla detta...man vet inte vilka lömska figurer som letar efter inte-lämpligt-att-skriva-grejer på min blogg.)

Lite, lite sommarkänsla finns det kvar en dag som denna.
En del vill behålla sommartiden året ut. Det skulle jag också vilja. Men nu har vi inte sommartid året om, och då gör det ju inte så mycket att vi ställer om till den normala tiden. Mörka kvällar, ja visst. Det gäller att skynda sig hem när elevtiden är slut. Elevfritt jobb går bra att göra i lampans sken.

Rätt risande Revy #2.0-recension

För många år sedan var jag del av en lokalrevy, Dalstorpsrevyn.
Det var en superrolig tid, men det vi höll på med, det är inget som jag är speciellt stolt över.
Det är inget jag skäms över heller,även om jag understundom gjorde det på scenen, under de sista åren.
Har inte riktigt koll på exakt hur många år vi höll på med revyandet, det var 6-8 år.
Under några av mellanåren drog vi mycket publik och körde 10-15 fullsatta föreställningar, men efter det att materialet blev sämre och flera lokarevyer konkurrerade om skrattsalvor och applåder, så fick vi förstås ett sämre publikunderlag. Ganska snart var Dalstorparevyn ett minne blott, ett roligt minne.

Var det bra det vi gjorde?
Tja, en del var säkert helt ok, annat var riktigt dåligt. Min roll var delvis att skriva en del material, och det är väl bara att konstatera att många av de sketcher jag totade ihop, de var ganska undermåliga, medan sångtexterna och "minimusikalerna" ibland var hyfsade. På scenen var jag aldrig någon större stjärna... men trivdes ändå ganska bra i strålkastarskenet.

Igår var jag på revy. I Göteborg. Revy #2.0. Byn egen revyartist, Micke Riesebeck, var med på Lisebergsteaterns scen, och det var honom som vi ville se. Micke är en supertrevlig kille, en kille som inte alltid haft en räkmackeresa genom livet, men som genom talang, envishet, gott humör... och lite tur... gjort sig ett namn i revy, musikal och filmbranschen. Både på och bakom scenerna.

Revy #2.0 hade fått tämligen bra kritik, men eftersom jag är ( genom egen skäms-erfarenhet)  helt o-road av bajsskämt, gamla dåliga historier, sex-anspelningar, bröst och underliv så hade jag inga högre förväntningar på spektaklet. I recensionerna har det framkommit att det skulle vara  en hel del sådanti föreställningen, men jag trodde ju ändå inte att det skulle var det genomgående.

Kända TV-underhållare, i form av Annika Andersson, Claes Månsson och Ola Forssmed var med i ensemblen, liksom inte helt okände Mikael Riesebeck från Kroken samt för mig okända Jessca Heribertsson.
http://www.werecki.com/2016/03/17/ny-revy-med-komikeressen-annika-andersson-och-claes-m%C3%A5nsson-till-lisebergsteatern-i-h%C3%B6st!-31227101

Inledningen var relativt lovande. Annika och Månsson skulle sätta upp en revy och behövde några artister som kunde vara med och uppträda, om inte annat då Claes och Annika skulle byta kläder.

Man hade en audition i bästa  Idol-stil, och kunde dela ut den första guldbiljetten till en skönsjungande Jessica. Den tjejen, hon kunde sjunga hon, och mitt första ris, det är att man inte använde sig av hennes superröst mera än vad man gjorde. Hon kunde få haft några riktigt bra sångnummer, med underfundiga, samhällskritiska/nutidskritiska/ samtidsskojande sångtexter.

Mikael var nästa aspirant till revy-jobbet. Han visade på sin förmåga att göra film, en film med en massa effekter som han visade upp för "juryn". Egentligen väntade han på en roll i Hollywood, men tills den kom, så kunde han visst vara med i revyn.

Just detta med filmrollsförfrågan från Spielberg, den kom tillbaka ett par gånger i revyn. Bra och kul med röd tråd.

En annan röd tråd, det var Mikael som "Jesus" - Schösses - en man som tilltänkta primadonnan i skepnad av Annika, förälskat sig i Rio.

Tanken var god, men själva manuset till såväl Annikas som Mickes roller, det kunde ha lyft sig lite från den lägre nivån.

Pilsnerfilmer från 40-talet gycklas det en hel del med i vår tid tycks det. På årets Torpa-spelen pratade några tjejer pilsnerfilmsstockholmska och Peter Dalle såg jag nyss i någon sketch på tv, där han och någon medspelare skojade kring de gamla filmernas speciella sätt att prata.
När nu Ola Forssmed härmade fyrtiotalsepokens filmer, ja, då kändes det redan uttjatat. När sedan Claes Månsson kom in som en föråldrad sjuttiotalshippie och drog dåliga historier, sådana som man redan hört dessutom, rakt upp och ner, och Annika Andersson gjorde honom sällskap, ja, då började föreställningen dala markant.

Botten nåddes lite senare, med en sketch som vi möjligen kunde haft med i Dalstorparevyn under det första året, men sedan blivit struken av att den var för dålig.

På en kuliss i form av en bergstopp, kom Claes och Annika åkandes in på scenen. De var ett par, som hade vandrat upp på toppen av ett berg, iklädda varma overalleroch som nu satt och beundrade utsikten, under det att det gav varandra små kärleksförklaringar.
- Vad är det som luktar?Har du fisit?
- Nej, jag har inte fisit... ju, för tjgofem minuter sedan. Kanske fisen är kvar inne i min goretex-overall?
Sen höll man på att att tjata om denna fis i minst tre minuter, innan upplösningen kom.

Sådana skitsketcher FÅR man bara inte ha med på en scen, där (i grunden) duktiga komidienner uppträder.

Första akten avslutades med årstämman i Mårdaklevs byalag. Helt ok, inte så kul som jag trodde dock... för denna sketchen hade  jag ju hört om i lokalradion och läst om i Boråstidningen.
För det första fattade jag inget alls av vad Annika och Jessica höll på med på scenen under det att de flyttade bord, drog i bordsduken  och ställde fram olika slags rekvisita och samtidigt sa sina rollnamn-Maria/Maj-Britt. Men jag drog slutsatsen  att det handlade om en maktkamp.

Anledningen till uppmärksamheten i lokal media, det var att sketchen handlade om grannsamverkan och en incident som sägs ha utspelat dig i vår by. Nitiska grannsamverkanssspejare jagade en bil en tidig morgon, och fick stopp på den vid Piskapung, ett ställe med ett namn som passar SÅ bra in i Revy #2.0 innehållet, som ligger längs vår byväg.

Sketchen hade passat väldigt bra i Dalstorparevyn.... i den lokala revyn... men inte lika bra på storstadsscenen.

Andra akten hade ett nummer, då jag äntligen kände hur mungiporna drogs uppåt. Skönsjungande Jessica sjöng ( och visade bilder) om att hon bara fick fyra likes på Instagram, vilken bild hon än laddade upp. En härlig gospellåt var det, med Micke, Ola och Annika som kör.

Sångens "upplösning".... skit.... t.om den förstörde man. Jessica tog en bild på sina "pattar" och genast hade hon 44 000 likes. Visst kunde man fått till ett bättre slut än så.

Tänker på mina revyfavoriter Galenskaparna/After Shave och tänker också på den utmärkta Falkenbergsrevyn. Där skulle också Instagram-låten kunnat vara med, men där hade man fått till ett annat slut, för där är "kropps- bröst- underlivs-bajs"-skämt ytterst sparsamt förekommande.

Visst kan man ha med några låga skämt/nummer i en revy, men de måste lyftas upp av andra sketcher och sångnummer. Det finns så mycket man kan skoja om och häckla. Något som sketchförfattarna till Revy #2.0 hade missat.....  Vi var inte så bra på att skriva skecher av god kvalitét i Dalstorparevyn heller, men vi fick till en del sångtexter  av lite högre kvalitet iallafall.

En fin sång hade man iallafall fått till. Den var förlagd till tvättstugan, och där hade Ola fått syn på att det var ett hål i hans favoritstrumpa. Kring detta att skiljas från ett klädesplagg som man gillat speciellt mycket, hade man skrivit en riktigt ömsint sång.

Den tackar jag speciellt för.

Jag kan inte låta bli att tänka på vad som hade hänt med dalstorpsrevyn, om den fått visa de dåliga manusen via goda skådespelare, med påkostade kulisser, proffsmusiker ( våra musiker var förresen bäst av oss alla, de var i det närmaste proffs allihop) på en etablerad scen. Visst hade innehållet varit lika dåligt ändå, men publiken skulle ha kommit, för det var kända ansikten som framförde skräpet.

Ingen skugga över skådespelarinsatserna i Revy #2.0.  Men manuset, var till största delen, som sagt,  riktigt dåligt.

Tjugofem år efter Dalstorpsrevyn tid, så är det bara att konstatera att inte så mycket har hänt.... samma dåliga skämt tycks roa..... man kanske skulle sälja sina gamla maskinsskrivna manus till # 3.0... fast det vore väl ändå en form av själslig prostitution.... att sälja nåot som man inte är det minst stolt över.

London levererar

Skulle också kunna rubriceras femtonde färden. Fast vi vet inte riktigt exakt. Kan vara ytterligare någon gång som vi besökt den alltid lika sjudande storstaden. Men minst femton  färder dit, det har både jag och C-E gjort.

Brist på fantasi, tyder det kanske på, detta att återvända till samma plats år efter år.

Anlände till London i torsdags kväll och tog tunnelbanan till vårt excepionellt centralt belägna hotell, alldeles vid alltid lika "crowded" Tottenham Court Road - vid den plats där  West End och Oxford Street möts.

Musicalbiljetter införskaffades på fredagsmorgonen, denna gång blev det en musikal om sextiotalgruppen Kinks utveckling från okänt kvartersband till världskändisar.
Det gick vilt till på sextiotalet, det var tydligt. Musikalen, med massor av kända låtar för den som gick under namnet "Pop-Anna", då det begav sig, var jättebra.


National Gallery ingick också i förmiddagens ( med londonska mått mätt) promenad i närområdet.

Vore inte helt fel att kunna ta med sig sin skolklass och få en guidad tur genom en del av världens konstskatter....



Typisk londonlunch för den som ofta besöker landet som har "fish and chips" som en av sina nationalrätter. Publunch, det blev det både fredag, lördag och söndag. Tycker att publunch är helt ok,  även om man inte med bästa vilja i världen, kan påstå att Storbritannien har någon matkultur av den högre skolan.

London levererar shopping av kläder och skor, till billiga priser och av bra kvalitét.
Primark är en butikskedja som vuxit fram under senaste  tio åren. Där kan man köpa kläder- och en hel del annat också- till "Ullaredspriser". Känns nästan lite olustigt att köpa snygga koftor för £7 eller en långärmad T-shirt för £5. Trots att man förstår att de som tillverkar kläderna, gör detta till slavpriser, så kan man inte låta bli att handla.

Mark & Spencer levererar kvalitetskläder till svenska  KappAhl-priser... ochså hittade jag en ny affärskedja, Evans, som hade massor av bra kläder till oss storvuxna tanter.

Blir man törstig och trött mitt i allt shoppande, så finns det alltid en pub på nära avstånd.
Öldrickande, det är också en london-grej... i Storbritannien smakar öl betydligt bättre än hemma.... och jistanes, vad mycket öl det måste gå åt i denna stad. I Storbritannien är öl, av olika bryggningar och bryggerier, en kulturdryck.

Fotbollsmatchen på Selhurst Park, ja, den var väl inte så märkvärdig. Men den vithövdade falken som flyger från målbur till målbur före matchstart, den är häftig. Liksom hela stämningen. Inte en bengal, inga hulliganbråk.... men en ljudlig maktkamp mellan hejarklackarna, speciellt som vi var på ett London-derby, mellan Crystal Palace och West Ham.

När ska mesiga svenska makthavare våga ta tag i de bråkmakare, som har som största intresse att ställa till en massa skit på svenska fotbollsarenor ?

Så här kan man se ut. även 2016. "This is England", tänkte jag ... och kände lite försiktigt på blondinens hårsvall. Nä, hon var ingen äkta blondin, men håret var äkta syntet.

På dagen fem år efter att vi firade min bror, på denna kinesiska resturang på Queensway, så åt C-E och jag femrättersmeny, och sände en tanke åt broder Roger på hans femtiofemårsdag.

Äntligen!
Med femhundra meters avstånd till British museum, så var det verkligen läge att få till ett besök på denna jätteanläggning.
Vi gick förbi förra året, då vi också bodde i samma område. Då blev jag trött, bara av att se den enorma byggnaden.
I år tog vi tjuren vid hornen och ställde oss i den långa kön, som ringlade sig in på ett av världens mest kända museer.



Den egyptiska delen lockade mest.... häftigt att se de omtalade mumierna.... både mumier av folk...

... och fä.
Jodå, British museum var en imponerande plats, väl värd sitt besök.
Men man blir snabbt trött av alla intryck, och orkar bara titta aktivt på en bråkdel av alla föremål som finns utställda.

Tunnelbanan, liksom snabbtågen... ja, de levererar londonbesökaren på ett smidigt, och ibland sardinburkstrångt sätt,  mellan de olika delarna av jättestaden.

På söndagsförmiddagen värmde solen gott, ja, det var som en sensommardag med svenska mått mätt.

Hyde Park lockade. Tanten från landet behövde se vatten och gräs, efter två dagars travande i betongen.

Glömde förresten att berätta om fredagsnattens trauma. Lite överdriven beskrivning kanske.... men klockan ett på natten mot lördag, så gick brandlarmet på det jättestora hotellet. Det tog en stund innan jag fattade att det var brandlarmet som ljöd, jag låg säkert kvar i sängen i nästan fem minuter... och C-E han sov vidare, han, trots oljudet.

När signalen som lät så illa, inte slutade, så öppnade jag dörren till hotellkorridoren, och där rusade människor förbi, mot brandutgången.

Så det var bara att väcka C-E, dra på jeans och skor, ta på jacka, glasögon... och mobiltelefon i jackfickan ... och ta sej  ner för alla trapporna från våning nummer sex.

Falskt alarm, så det blev ett litet motionspass mitt i natten. Det är rätt många trappor att gå sex våningar upp.

Söndagslunchen intogs på stamstället, "The Swan", mitt emot en av ingångarna till Hyde Park.

Hej då, för denna gången, London. Hoppas det blir fler gånger som vi ses!

Tunnelbana till Heathrow, på plats i god tid....men ve och fasa; det fanns inte plats för oss på den flygavgång som jag bokade i juli. Flygbolagen överbokar... och nu blev vi "offer" för detta.

Tårar fälldes av trött tant, som visste att hon skulle jobba mellan halv åtta och fem nästa dag.

Nu fanns det ytterligare ett kvällsflyg till Göteborg. Så allt ordnade sig, vi blev bara ungefär en och en halv timme försenade, jämfört om vi kommit med den bokade avgången. Kompensation för olägenheten fick vi också.... i svenska pengar 2300 kr. Mer än halva resekostnaden tillbaka! Bra timpeng för att vänta....

Den som är trött på London, den är trött på livet, har det sagts. Även om London tröttar, så dras jag tillbaka dit, för jag vet att bara en kort flygresa bort, så finns det en häftig plats, som har allt man kan önska, som verkligen levererar upplevelser av olika slag.

Och trots de få timmarnas sömn i natt, så har skoldagen gått som en dans.... för även om London dränerar en på en energi understundom, så har man också fått massor av nya krafter på resan.

Arbete och Afzelius alternativt Härlig hektisk helg alternativt tacksam tant

Ja, det är bara att välja bland rubrikerna. Alla stämmer.
Kanske allra mest den sista
Hundra kilo tant som snart fyller sextiotre. Låter inte så bra.... men är ganska så bra. Eller kanske t.o.m väldigt bra!

Jag är så otroligt tacksam över att den tunga kropp som bär upp mig, är så stark... trots att den åldersmässigt borde vara på dekis.

En härligt hetisk helg har det varit. Med både arbete och avkoppling.
Mycket utevistelse, det är riktigt gott att vara ute i friska luften, trots att det varit lite väl friska vindar understundom.
Ställde förresten frågan till mina elever, som "Veckans fråga" denna vecka: Vad är det som gör att du mår riktigt bra?
Svaren blev: träning, frisk luft,  vara med vänner, vara med familjen, god mat, musik
Min helg har innehållit det mesta av ovanstående. Inte konstigt att jag summerar den som en härlig helg.

Började helgen med trädgårdsarbete här hemma, redan i fredags eftermiddag.
" Grönsakslandet" rensades upp, så nu finns där enbart lite morötter och ringblommor- still going strong sådana- kvar. Förfrusna sommardalior och vindpinade solrosor blev också borttagna.
I lödags insåg jag attd et var dags för städning av hus, och då fick det bli så.
Det lilla växthuset blev också utstädat, de sista tomaterna skördade, all jord utlagd i "grönsakslandet" och väggarna tvättade.

Efter en arbetslördag, så blev det lite välförtjänt avkoppling och musiknjutning.
Fem män i övre medelåldern spelade Björna Afzeliuslåtar, på teatern i Jönköping.
För andra hösten i rad, så åker de landet runt och spelar mina favoritlåtar.
Oj, vad bra det var, det tyckte nog de allra flesta av alla oss 55-plusare ....+ några yngre Afzelius-diggare, som var på plats på Jönköpings gamla anrika teater.
Två av "killarna" hade spelat med i Björns band Globetrotters, sångaren "Guran" Blomkvist var gammal kompis till Björn och gitarristen., Micke Nord Andersson var SKITBRA.
Helt underbart att lyssna på de välkända låtarna, och stundtals skråla med.
Oj,oj vilka härliga två och en halv timmar... utan minsta paus.

Söndagens dagsverke utfördes i Värnamotrakten.
Katterna fick åka med i C-Es "pickup", i det stora utrymmet därbak.
Vi trodde att de inte alls skulle gilla att sitta i sina burar i detta ovanligt stora utrymme, men det tycktes inte alls bekomma dem.
Lite konstigt känns det här hemma, utan en enda katt i sikte... men det var ju inte helt osmart att ta med dem redan idag, istället för att köra en extra kattresa till Hjälshammar på onsdag eller torsdag.
På torsdag kväll ska vi åka på helgresa till London är det tänkt, och då behöver våra fyrbenta familjemedlemmar ett extra-hem över helgen.
Hjälshammar känns väl nästan som ett andra hem för katterna. Undrar hur det blir på nya stället?

Idag publicerades f.ö. de fina bilderna på huset som är till salu på hemnet.
Väldigt fina bilder! http://www.hemnet.se/bostad/villa-6rum-varnamo-varnamo-kommun-hjalshammar-dalsgard-10163335

Dagsverket var ett ved-flyttarjobb, vid nya hemmet.
För att stallet ska bli anpassat för hästarna som ska bo där framgent, så behövdes det göras en förflyttning av en årsved, från ett "skjul" till ett annat.

Det blev ju lite vedplockande förstås, och sedan en körning ( backning... ) på 20-30 meter  och sedan vedplockning igen.  Med kärra bakom  Le Mans, så gick det alldeles utmärkt, att tömma ett skjul 

( som snart ska göras om till hästbox) och fylla ett annat.

God lunch serverades i Hjälshammar av blivande husfrun, som i sitt "välsignade" tillstånd passar mycket bättre för hushållsgöromål och hästskötsel än att kröka rygg och plocka vedträn.

Bra blev det iallafall och faktum är att jag känner mig väldigt nöjd med helgen.... en helg med mycket frisk luft, en helg där kroppen fått arbeta, en helg med en fantastisk musikupplevelse ( för den som är gammal progg-diggare), en helg med god mat, en helg med dottern och svärsonen... och sedvanligt söndagssamtal med dotter nummer två via telefon.

Tacksam tant ska strax gå till vila. I morgon börjar en ny härlig arbetsvecka.