Burkar, burkar, boll och burkar

Blir nog gott när skolan börjar igen, så det blir lite lugnare... : )
Full fart har det verkligen varit genom sommaren... ja, vad nu den här årstiden egentligen ska kallas... den sista veckan har varit allt annat än somrig.

I onsdags var det kvalitétscaching i Bredaryd.  Johanna och Martin drog i väg med gamlingarna över stock och sten, över kalhyggen och genom våta marker.

De cacher som vi fann, dem skulle man kunna skriva mycket om... men nu väljer jag att bara säga... vill man behöva klura lite och vill man uppleva otroliga ställen mitt inne i skogen... ja, då ska man leta cacher i Bredaryd, signerade 1000sjöar.

Gårdagen gick till stor del åt till att lägga på burk. Dock ännu inte blåbär, ska försöka komma iväg och plocka sådana nästa vecka. Nä, det var Västeråsgurka som blev lagd på burk och det var trädgårdens svarta vinbär som förvandlades till sylt och saft, för framtida vitaminrikt bruk.

Boll blev det på kvällen. Elfsborg spelade cup-match mot norska Odd i Europa Leauge. Kul att det blir av att man beger sig till Borås Arena ibland. Matchen var spännande och Elfsborg vann med 2-1.

Dagen har använts till att lägga ut en burkrunda i skogarna runt Hallåsen. Vi fick till det riktigt bra, tyckte jag. Inte så som de riktiga cachemakarna får till det, men man får göra så gott man kan.

Väntar på att cacherna ska publiceras. Hoppas nu bara ingen tokig cachare ger sig ut på de dåliga skogsvägarna, när vi bett dem låta bli. Det är inte ok att köra ner andras egna vägar. Tycker att de som kör "rundor" med bil inte fattat vad det handlar om. Men det kanske är jag som inte gjort det...när jag inte är med i en enda "mängdtävling" vad det gäller geocachande.
Nu får ju man göra som man vill med tävlandet... men att köra bil på promenadrundor, det är inte ok!

Riktigt kul var det att göra runda iallafall. Nästa grej blir ett försök att fixa till ett event.

 I morgon drar vi till Halmstad. Få se om jag stannar ända tills på måndag. Känns inte läge att packa väska med shorts, linne och baddräkt just nu, men stoppar väl ner det ändå. Solen ska komma i morrn, sägs det...och då gäller det att njuta för fullt.

En vecka kvar av ledigheten. Någon burk ska man väl kunna få till på den tiden.

Fägnenflopp

 Hade tänkt att vi skulle cykla runt sjön Fägnen, nordost om Vaggeryd.
Lastade in två vanliga cyklar i C-Es bil. Det skulle vara ungefär en mil runt sjön. lagom vanlig-cykelrudna.... Mountainbike eller promenad var föreslaget av rundeutläggarn... men jag tänkte att vanliga trampcyklar också skulle funka...
Tog vägen över Bondstorp för att komma på rätt infart till sjön.  Funkade bra.

Parkerade på anvisad plats vid fritidsbyn Ranstad, belägen vid Fägnen. Cyklade glatt i väg mot gömman där... men hittade inget. Ingen bra början....

Ett imponerande ställe var det, massor av superfina fritidshus... eller var det även åretrunthus? Skulle funka som det iallafall, många byggen tycktes vara riktiga "lyxhus". Tomt var det på badplatsen... och inte var det badläge heller. Skitsommar, som inte kan ge rimliga chanser till att bada!

Flopp blev det vid första försöket, och flopp blev det att försöka ta ta cykel till det som kallades Fägnen 1. Det fanns en kanal/liten å emellan vår plats och den plats vi ville till Tänkte att vi kunde ta oss ledandes cykel på stigar genom blåbärskogen... men gav upp... detta var bara jobbigt.

Det fick bli plan B... eller plan extra. Fikarundan. Den började mindre än en kilometer bort, och där skulle det vara bra cykelvägar, det hade jag läst på Ingas blogg.

Fikarundan var väl ingen riktig runda, men den gick lätt att få till som cykelrunda. Promenad fram och tillbaka... nä, det hade inte varit så kul. Men jättebra cykelvägar var det....

Första gömman hette "Bullen". Någon sådan hade vi inte med. Vår fika bestod av mackor och kaffe. 

Fika på fikarundan, det var lite häftigt!

Man kunde smaka på schackrutor, dammsugare, bondkakor och hallongrottor. Morotskakan lyckades vi inte få smak på. Konstgjorda växter, det är svårt mitt i allt det gröna, tycker tanten.

Det var en hel del saker utlagda i naturen... och tanken slog mig igen.... tar vi hand om våra grejer som vi lagt ut... eller får de bli kvar, då geocachingen inte är rolig längre?

 Vid supatallen, visade sig nästan solen en stund. I övrigt så var det ganska så fuktigt i luften under hela cykelfärden. Men inte så fuktigt så att man blev blöt... även om det små-smådroppade mest hela tiden.

Vi tog oss allt till Fägnengömmorna också, via liten asfaltväg och grusväg med gräsmitt.

Nu har jag ingen erfarenhet av mountainbikes... men då vi promenerade mellan  Fägnen 1 och 2, så tyckte jag att stigen var så smal och oansenlig att den måste vara svår att ta sig fram på med något fordon på hjul.

Så nära och så långt bort.... ett par hundra meter från oss, på andra sidan kanalen, där står bilen parkerad. Varför bygger man inte en bro, när man bygger så mycket annat i fritidsbyn??

Det blev till att cykla över Lagan på asfaltvägen igen. En och en halv kilometer i stället för 200 meter.. Sådan är naturens lag ibland...

Fortsatte en gömma bort på andra sidan fritidsbyn. Har fått en ny favorit i cacheutläggarna Team Abris. De går in för sina kreativa gömmor. Önskar att jag också kunde lite sådant här.... 

Jaja, jag vet... det gäller att försöka. Man kan lära sig det mesta och med lite träning, så skulle jag också kunna bygga holkar. Som alltid, så handlar det om att prioritera. 

Jag betalar för grejer i stället... men de blir inte så här roliga.

Tog vägen över Skillingaryd och stannade till i Åker. Detta stenkors har en historia tillbaka till vikingatid. Ett kors med runinskription... måste vara i övergången till den kristna tiden.

Ett antal gamla hus fanns,  i det som jag antar,  måste vara någon typ av hembygdspark.

En äldre man kom och pratade med oss, han bodde i huset bredvid och vi hade parkerat lite olovligt i utkanten på hans tomt. Han ville prata mycket och berättade om hur  det pyttelilla samhället förändrats sedan han var liten.
Men nybyggd skola ( 1-3??) fanns, liksom ett utslussningshem för män med någon typ av problem... han visste inte problemställningarna... men på trappan till det som jag trodde var ett hyreshus, satt några unga killar.

Under nacknockarna i Åker hade naturen gjort moss/lavformationer. Har aldrig sett något liknande!

Tanten hade tappat pennan IGEN.... då kan det vara ok att visa att man varit på plats på detta sätt.

Åkers kyrkstallar har haft en cache, men den var borta. Spelar ingen roll, för något liknande detta har jag heller aldrig sett. Ungefär dubbelt så många stall jämfört med vad jag fick med på bilden fanns det, alla med en gårdsskylt ovanför dörren. Tänkte bara att hästarna var rätt så små om det var tänkt att de skulle stå inomhus, medan folket gick till kyrkan.

Väldigt kul att se de gamla byggnaderna.

Medan regnet tilltog, styrde vi hemåt. Stannade till vid Flatenbadet och hittade en burk i en stenig backe. Tittade ut över Flatensjön och tyckte (FÖRLÅT) att det var den fulaste sjö jag någonsin sett. Jag som verkligen njuter av vattendrag, tyckte att detta var en riktigt själlös plats. Vattenspill.

Körde över Marieholm och Åsenhöga... inte ofta man kör i de krokarna. Går lika bra med semesterresor i närmiljön, som att resa långt, tänkte jag. Det finns så många fina platser... och massor av skogar. Mellan Marieholm och Åsenhöga fanns det en jättefin sjö... men ingen cache.. Synd, för där hade vi gärna stannat till en stund.

Nå´n runda kring Fägnen blev det inte, och kommer inte att bli... men en rolig utflykt, det blev det ändå.

Extra energieffekt

... eller är det nyhetens behag?

Gårdagens/fredagens väder var helt ok. Solsken för det mesta. T-shirtsväder. Det duger för en tant.
Nyblivna med elcykel var vi ju bara "tvungna" att ge oss ut på en tur.
Det blev en runda med ett mittmål; Mossebo Stom. Hit har vi cyklat ett antal gånger, ätit våffla och nästan alltid hittat något att handla i den lilla hantverksboden med självbetjäning.
Det är en ordentlig runda, och synnerligen kuperad, så den brukar ta sin tid. Igår gick det betydligt snabbare, eftersom vi hela tiden trampade framåt med en liten extra energieffekt... och i uppförsbackarna lade på ordentligt, I de tyngsta backarna blev det, trots extraenergieffekten, i det närmaste mjölksyreeffekt på lågväxel. Det kostar på att trampa en tung tant uppför de riktigt branta backarna.

Vägen mellan Grimsås och Mossebo var riktigt tungtrampad. Här håller man på att  göra om beläggningen på vägen, och man hade tagit bort all asfalt och lagt storkornigt grus på vägbanan i väntan på ny asfaltering. Hu, så jobbigt det var.... tungcyklat och stötigt. Gårdagens våffla var liksom injobbad på vägen till våffelstugan.

Mossebo Stom har en fin trädgård, som till stor del återställdes till en gammaldags trädgård av Agneta Blomberg. Hon var prästfru och barnbibliotekarie och världen finaste människa. När hon var 40, gick hon bort i cancer. Jag tänker alltid på henne då jag går i trädgården... på hennes tid var det så naturligt och enkelt med samarbete mellan kommunbibliotek och skolbibliotek. Många goda initiativ kom från Agneta. 

Vi har jättebra samverkan med kommunbiblioteket även idag... men det är alltid skolan som måste ta kontakten.

Lade ut denna bild på instagram/FB och skrev just att jag tycker att livet är orättvist, när de allra bästa människorna får ett så kort liv...

Fick ett mycket klokt svara av Elisabeth, några ord som jag kommer att ta med mig i det liv som jag har kvar: Det finns inga rättvisa liv! Vi får bara ödmjukt försöka leva det liv vi fått, så bra som möjligt....

Tack för de orden, Elisabeth..

Efter våffla och inköp av ett stickat pannband ( jag avskyr  mössa... och så skulle jag kunna tänka mig att sticka fler pannband när jag har ett som mall) så gav vi cyklarna lite extra energi och trampade uppför Mossebobybackarna.

Vid Övrarp har man avverkat en massa skog sedan sista turen här ( två år sedan) och det otroligt inbjudande naturhuset var helt synligt.

- Ett sådant hus vill jag ha, sa jag till C-E. Han besvarade inte önskningen.

När skogen var borta kom den fantastiska utsikten i dagen. Vi stod länge, helt hänförda över hur långt man kunde se. Här ser vi rakt över till Kroken, där Karla bor... två kilometer från vårt hus.

Mossarna i våra skogar syntes i all sin öppenhet... och i fjärran såg vi Gölingsstorp och ännu längre bort vindkraftverken söder om Ulricehamn.

I östlig riktning skymtar det småländska landskapet bortåt den blånande horisonten.

Övrarp heter utsiktsplatsen, ligger utmed grusvägen mellan Mossebo kyrka och Brandsmo. Väl värd ett besök.

Sträckan på asfaltsväg gick snabbt, med bara lite extra energieffekt....det gällde att spara batteri till de ordentliga sista backarna, de som jag brukar ta mig gående uppför. Att gå, det behövdes inte nu... men andfådd det blev jag ordentligt, det gäller som sagt, att trampa som bara den, om man ska kunna utnyttja den extra energi som batteriet ger.

Den extra energieffekten fortsatte här hemma. Jag tog den vanliga cykeln till Moghult coh plockade lite fläderblommor och testade att göra en fläder-rabarber-citron-jordgubbssaftvariant.

Har använt Emmas formidabla recept en hel del i sommar, framförallt för att använda lite rabarber. De brukar nämligen stå oanvända i vår trädgård.

Recept: Rabarbersaft

2 kg rabarber

1, 5 msk citronsyra

2 citroner

2 liter kokande vatten. 

Låt stå i två dygn ungefär. Sila bort citroner och rabarber och rör ner ett kg socker i saften. Tillsätt natriumbensonat... eller frys.

Jag har testat att lägga i jordgubbar... blir också gott... och även grapefruktklyftor. Lite beskare.... Nu blev det en annan variant med fläderblom, klar för avsmakning i morgon. Vet att samma recept funkar på svarta vinbär, för sådan saft har jag ofta gjort.

Att fixa kvällsmat gick sedan som en dans... samt att läsa ut den alldeles utmärkta, klart rekommenderade boken "De stumma flickan" av Hjort/Rosenfeldt.

Framåt tiotiden var jag behagligt sömnig.... men lite energi fanns kvar att lösa lite av Aftonbladets roliga, svåra fredagskorsord.

Dagens cykeltur fick bli direkt efter frukost. Före det utlovade regnet.
Lagmanshagarundan stod på agendan.

Stannade till vid Elisabeths fina sommarhus och såg att ekan redan hade gjort sitt för i sommar... eller hade den kanske inte gjort någonting...

Rosorna blommade och doftade....

... och sjön låg alldeles spegelblank i väntan på regnet.

 Cyklade vidare, förbi hällkistan... där jag borde byta ut en blöt geocache, tre år gammal. Usch, vad jag är dålig på att att hand om mina burkar. Tänker bara .. : ) .... fixa lite bättre burk först, en sådan med riktigt lock. Jaja, det ska nog kunna bli fler rundor runt sjön, nu när vi har cyklar som gör det lite mer snabbcyklat  att ta sig fram.

Stannade förstås till på badplatsen.... och tänkte på att jag inte badat en enda gång i sötvatten i år. Har väl aldrig hänt tidigare somrar....Även om sommaren har varit ok fram till idag, så har det inte varit någon badsommar. Tanten gillar ju att bada!

Utmed Lagmanshagasjöns strand har ett antal hus byggts upp. Åretrunthus. med egna bryggor, flottar, bastuar och båtar. Så skulle jag vilja bo... ja, t.o.m. hellre än i huset med milsvida utsikten. Sjölägesboende, ja, den drömmen finns..... och drömma kan man ju....

Det här huset skulle jag gärna vilja ha.  Har ett av de vackraste lägen runt sjön. Det är ett hus som saknar el och vatten, och som sannolikt inte används så mycket.

Undrar om "någon" vill sälja det för en billig penning????

Bakom huset skulle man kunna ha sin solstol, och sitta där och bara lyssna på vågornas rogivande kluckande. Dröm.....

  I skogsterrängen nära sjön, fanns det gott om blåbär.
Så mycket så att det absolut är lönt att ge sig ut att plocka. Kunde gott tänka mig att ägna några timmar åt den sysselsättningen, men inte förrän om en vecka... än så länge var bären ganska sura.

Blåbär lär ju vara supernyttiga... helt tokigt att de ska stå kvar, när det finns så det räcker till både djur och människor.

Funderade på vad jag mer skulle vilja göra under de två veckornas ledighet samt under helgerna i augusti/början av september... så länge det fortfarande finns lite sommar kvar.
Kom fram till följande:
Cykla till Limmared och äta lunch på Glasets hus.
Åka till Borås och fika/äta lunch på nya Orangeriet.
Åka till Halmstad minst två gånger till ... och om det då inte går att vräka sig med en bok på stranden... fortsätta promenaderna och leta geocacher längs Prins Bertils stig. Vi har misnt två promenader kvar där...
Cykla runt sjön Fägnen och leta geocacher.
Åka till  Bredaryd och gå de båda rundor som finns där.... ( Här behöver vi ha med Johanna och Martin... tror inte jag och C-E klarar alla 1000sjöargömmor på egen hand....)
Åka till Gränna och besöka Countryline och ta cykel med till Visingsö och leta geocacher....

Få se vad det kan bli av ét....

Cyklade uppför backarna mot Askåker, stannade till och fick en sista glimt sjöutsikt.

Många vackra platser utan vattenkänning, det finns det också. Härligt att susa fram på en tyst cykel- med extra energieffekt  - och bara njuta av allt det vackra.

Det började bli lite blött i luften under de sista kilometrarna, så det var bara att gasa på.
Flyttade uteväxterna till mer skyddade platser... och katten Fransson gjorde det samma.

Energi fanns det kvar i tanten efter hemkomst. Två sorters kakor ... mer välsmakande än vackra, samt Märtas ringar blev det. Dessutom var det tanten som fixade dagens lunch.

Märtas ringar är riktigt goda... men går absolut inte att få lika goda som hon fick sina.
Receptet kan jag iallafall dela med mig av.. om någon skulle få lite extra energi....

Sockerringar ca 40 st

2 hg smör
ca 40 g jäst
1 dl ljummet vatten
Vetemjöl i mängd så att det blir en fast deg.
Jäses minst en halv timme.
Bakas ut och doppas i strösocker.
Jäses ca 15 min och gräddas i 175 grader i ca 20 min.

Hoppas vädret rättar till sig till i morgon, så att det kan bli ytterligare en energigivande cykeltur. Äspås och Hestra skulle kunna passa.

Elcykel, det var verkligen en bra grej... det känns som man själv också får energi, bara genom att sitta på den batteribehjälpliga cykel och trampa som attan.

För det är väl inte bara nyhetens behag....

Hjälshammar och Hulared

Semester i Hjälshammar? Ja, varför inte. Dotter med make skulle ge sig ut på en liten tripp och tyckte att det skulle vara bra om vi ville bebo huset och ha lite koll på djuren deras.
Finns absolut sämre semesterplatser än den vackra byn vid Vidösterns  östra strand.
Var på plats på tisdagseftermiddagen. Vädret var väl ingen höjdare, och då tyckte C-E att jag skulle åka med till Biltema, beläget bland alla hamburgerställen på kullen Bredasten.  Har aldrig varit i den välkända affären tidigare ( har inte varit på Rusta eller Ö och B heller.... men i Ullared har jag varit...) och blev väl inte jätteimponerad. Utbudet ligger inte helt inom min intressesfär... men en ny skolväska för 50 spänn, det köpte jag.

Johanna hade berättat om en några roliga geocacher som hon och Martin letat upp i början av veckan.
Jag lade in koordianterna i gpsen och sa i förbifarten till C-E att det fanns nya cacher att leta upp. Stövlar och regnjacka såg jag till att det kom med på resan.
Och tänk, det var C-E som föreslog en cachingtur på seneftermiddagen. Stövlarna kom väl till pass, regnjackan tidvis.

Rolstorp var en ny bekantskap för oss. En liten fin by nära gränsen till Kronobergs län, söder om Tånnö. Det fanns sex gömmor längs vägen, och de var av tre olika slag.

Det fanns någon gömma som skulle öppnas med hjälp av sjövatten... eller annat vatten.... det fanns en där man skulle leta upp rätt nyckel för att kunna öppna en låda, en annan där lådan var full med pennor...  Absolut kreativt!

Sjön, där vi skulle hämta vattnet, det var Vidösterns "systersjö" ... eller kanske "kusinsjö"...Flåren.  Vidöstern och Flåren ligger nära varann, med bara några småbyar emellan. Och E4an...

Som vid alla vattendrag, så var där riktigt vackert och inbjöd till en extra promenad längs vattnet och ut till den lilla ön/landtungan, som sköt i ut i sjön. Längst ut på ön fanns ett större sommarhus. Inte helt fel läge att fira sommarn på ... ja, om man nu inte är rädd för ett sjöodjur, förstås.

I Flåren finns ett odjur, som när man en gång försökte fånga det, med en smaklig kalv som lockbete, drog ut hela den lada som förankringen av fångstanordningen var fäst vid.

Odjuret höll sig nära land denna dag: Det såg, som tur var, ut att  vara rätt liknöjd för de båda vägvandrarna som av försiktighetsskäl höll sig nära motsatt vägkanten.

En multicache med fyra olika steg har jag aldrig varit i närheten av tidigare.
Här gällde det att leta upp fakta om Gustav på Sjöahemmet och använda dessa uppgifter för att komma vidare.

Det var inte riktigt enkelt, för all fakta var - om inte huggen i sten- så gömd under sådana. Om det var något som jag lärde mig under den närmare kilometerlånga promenaden, enkel väg, så är det att Småland är ett stenrikt landskap. Visst har vi sten hos oss på andra sidan gränsen, men inte tillnärmelsevis så mycket....

Gpsen irrade runt bäst den ville och vid en av de tre faktainhämtningsställena, så missade vi helt och fick ringa Johanna för att få rätt ledtråd.  Hittade den fina burken så småningom... men kan väl säga att jag inte blev så jätteförtjust i fyrstegsmulti.... det kan gott räcka med två steg... speciellt som det enda vi fick se var sten, sten och åter sten...

Under helgen löste jag Ingas mystar, med rondellhundtema, utlagda i Värnamo. Löste också ett par av en annan utläggare - Orroz.. Zorro??- och under tisdagsförmiddagen var det dags att, på cykel, försöka leta upp några av gömmorna.

Det blev en cykeltur från Hjälshammr in till första rondellen vid Vandalorum, och sedan vidare tramp längs fina cykelvägar.

I Apladalen blev det fikastopp och jag fick äntligen min efterlängtade sommarvåffla. Nu var jag ju alldeles för "åpen" på den... så kameran kom inte fram förrän C-E mumsat i sig ostfrallan och bara hade havrekakan kvar.
Mysigt ställe, kaféet i Apladalen.

Ett backpass blev det  upp till sjukhusområdet. Längs vägen hamnade vi på en synnerligen överraskande plats. Kul-snopet ( eller var det snopenchock),  att förvänta sig något helt annat.

Det gick snabbt nerför in mot stadscentrunm och sedan längs Lagan hemåt igen.
En vällagad och smakrik dagens lunch, åt vi på Vandalorum.
Vägkanterna ut mot Hjälshammar gick för dagen i gult.

Funderar på varför så många sensommarblommor är gula... och tidiga sommarblommor går mycket åt det cerisa hållet. Måste vara något med insektslockelsen, tänker jag... men kan ha fel i detta....

Eks lilla bod fick ett besök på eftermiddagen... och framåt kvällen så även Rosegarden med sin asiatiska buffé. Vet inte om jag egentligen tycker att det är så gott... men äter det gör jag ju ändå.

C-E lånade Martins cykel på gårdagens cykeltur. En Skeppshult.
- En sådan vill jag ha, tyckte C-E. Mycket bättre gubbcykel än min gamla citybike..
- Då åker vi till Eks i Hulared och köper en, sa jag.
Sagt och gjort!
- Ska ni inte pröva en elcykel, undrade Janne i cykelaffären.
- Nej, så långt har vi inte kommit än, svarade jag. Vi är ju gravt halvgamla, men vi behöver ju träningen som en cykeltur ger. Förresten är det C-E som ska cykel, min treväxlade, men långsamma sak, duger till tant.
- Det är klart att du ska pröva en elcykel, sa Janne. Du får precis så mycket träning som du vill, skillnaden är att du cyklar längre sträckor... och oftare.
Janne plockade fram var sin cykel med batteri till både mig och C-E och visade hur man skulle handha dem. Oj,  så bra det gick... och visst blev man andfådd i backen... bara det att backen gick mycket fortare att ta sig uppför med lite extra gas.

Drygt 30 000 kr fattigare och var sin superhäftig cykel rikare var vi, bara en stund senare.
Så det kan gå.
Fördomar... att det där med elcykel är för  gammalt och handikappat folk... det har jag inte längre. Ett ungt par kom för att köpa cykel till tjejen. Janne satte dem på var sin elcykel. Efter det var det inte bara en cykel de ville ha... och inte längre en standardcykel.

Cyklade hem från Hulared .... dryga en och en halv mil, gissningsvis. Oj, vad jag trampade... för cykel driver inte sig själv. Men med hög växel, två hack motorhjälp ( av fem hack) så bara susade man fram. Och i backarna var det bara att gasa, så fick man ännu mer hjälp av motorn.... men trampa ut av attan, det behövde man göra.  Ganska likt sista årets spinningpass kändes det, trampa så mycket man orkar, men inte så mycket motstånd. Tänkte mig också jämförelsen med min morfars gamla trampmoped, vad det gällde farten. Ja, det var en rolig grej..... absolut energigivande. Gick jättelätt att klippa gräsmattan, då jag kom hem. Är väl en av de få, som fortfarande går och skjuter en maskin
( bensindriven dock) i stället för att köpa in robothjälp. Skjuta på en gräsklippare, det är träning det också.... så roboten betackar vi oss så länge. Men en cykel med extra skjuts, det var verkligen en höjdargrej....