Energiska entrepenörer

Denna ljuvliga dag startade med ett besök på "Åvallamässan" I Gällstad. En liten mysig mässa, där man var bekant med många utställare och med många besökare.

Jag blir så imponerad av alla modiga tjejer.... för det var nästan bara tjejer som visade upp sina produkter. Tre av utställarna var lärare. De har gått ner på del av tid, och sysslar nu vid sidan av skolarbetet, med egen företagsamhet. Modigt! Samtidigt som det säger en del om hur krävande skolan är, då flera av de mest ambitiösa och duktiga pedagoger jag känner, har valt bort skolan och i stället satsat på det mest jobbiga man kan tänka, att starta eget.... För egen tillfredställelses skull, som de själva uttrycker det.

En av mina kollegor har startat en högst intressant firma, där hon säljer ekologiska kläder, tillika rättvisemärkta. Riktigt läckra kläder. För mig har det bara ett aber, jag som drar XL i normal storlek, har svårt att hitta tillräckligt stora kläder i ECO-kollektionen. Den läckra cerise klänningen/tunikan ( i bakgrunden) var etiketterad med storlek XL, men var inte större än en normal storlek M.

Kanske är det så att de flesta miljömedvetna kvinnor är av medelstorlek och mindre... ?

En annan kollega hade många olika heminredningssaker i sin monter. Jag gillade anslagstavlan i plåt, formad som en stjärna. Utmärkt även för klassrummet, varje dags "kom ihåg" kan skrivas in i var och en av de fem uddarna ....

Ull-mor visade på det mest utsökta hantverket. Hon hade tovat olika figurer, bl.a. tranor. Här borde verkligen Tranemo kommun passa på att beställa presenter till olika betydelsefulla personer som kommer på besök, t.ex. föreläsare. Som det nu är så får man som föreläsare en handduk, där motivet är målat av Tranemo elever och handduken är vävd på Ekelunds i Horred. Men nog vore dessa vackra tranor än mer en kommunpersonlig gåva.

Det var en trevlig stund på mässan, och jag är full av beundran för dessa energiska entrepenörer, som jobbar mest för att må bra och för att ha kul, och som skulle kunna ta ut betydligt högre pris för sina varor .... men struntar i den stora förtjänsten och låter oss kunder få handla till lågt pris, så att vi också tycker det är kul att handla och får en positiv kick av det.

Entrepenörskap i skolan? UF är föredömligt. Fröretaget finns att tillgå för yngre elever. Skulle gärna vilja testa med mina, men känner att jag måste lägga band på mig och mina idéer. Kollegorna orkar inte med mig, jag känner det....

Synd att det inte finns skolor /arbetslag med enbart innovationsrika och idéfyllda lärare. Jag undrar hur en sådan skola skulle funka. Kanske skulle det bli kaos .... för kanske är det så, att

våra mer modesta kollegor behövs för att ...........

..... nää, jag kan inte komma på varför.... :)

Promenad blev det sedan i det underbara höstvädret. Tankarna flyter fritt när man promenerar. Funderade på vad jag skulle vilja starta för eget företag.... Nånting där tvättnötter får plats..... Men nu är det så, jag är alldeles för feg!

Lade en tvättnöt i diskmaskinen i dag. Disken blev lika ren som med miljöförstörande lut. Vad som saknades var glansen, som blir efter den frätande disktabletten. Nästa gång ska jag testa med en nöt och en tsk ättika..... Disktabletter, nä, det köper jag inte fler...... Min disk behöver inte glänsa, den behöver bara bli ren. Och då räcker det med en nöt....

Bloggande berikar eller Da´n i Danhult

- Man får nya vänner när man bloggar. Riktiga vänner!
Så sa Marie, mera känd som Öpedagogen, när hon med stolthet berättade om sin blogg, under den mest fantastiska kompetensutveckling jag någonsin bevistat, e-twinningseminariet i Amsterdam.

Några dagar efter att jag kommit hem, så började jag mitt eget bloggäventyr. Ni som varit med från början, vet att det hade sina hyss från början, och min första erfarenhet blev att någonstans ute i anonymitetet så fanns det någon som tyckte så illa om mej, att den på alla sätt ville ge mig näsbrännor....

Det var en berikande erfarenhet det också, jag lärde mig mycket även på den negativa erfarenheten.

Det allra mest berikande med bloggandet är ju de nya vänner som, precis som Marie förutspådde, verkligen blivit riktiga vänner. I går träffades vi för andra gången, hemma hos "Bobo" i hennes fantasiskt vackra hem. Inga och jag blev serverade en utsökt lunch, och fick dessutom tillfälle att träffa maken och två av döttrarna. Oj, vad kul att träffa alla dessa härliga och positiva människor.

Eftersom vi är tre pedagoger som träffas, så kan vi berika varann med våra kunskaper, erfarenheter och idéer från skolan värld. Ett resultat av gårdagens träff är att jag strax ska gå in på Adlibris och beställa boken "Hungerspelen" som ska vara otroligt bra och kan användas i skolan från duktiga sexor och uppåt.... Jag ska läsa den först, förstås ...Kontakten med Inga ligger till grund för att vår skola nu jobbar med "Grön flagg"....

Och så pratar vi om allt annat förstås, samtalsämnena tar aldrig slut....

Bodil visade oss sina smultronställen -och jag blev riktigt avundsam på hennes vackra sjöutsikt.

Highland Cattle kalvarna var charmiga, och Ferdinand lät mig komma riktigt nära....

Kvarnen, med anor från 1700tal, och restaurerad till funktionsdugligt skick, var av det imponerande slaget.

Och så de vackra bokarna som stod och glödde lite här och var i höstlandskapet.

Jag får tacka Marie som startade alltihop, bloggande är synnerligen berikande.

Och tack Bodil och Inga för en superkuldag! Vi ses när det blir lov igen..... Till sommarn får gubbarna våra också komma med.....

Att bloggande berikar ser jag också på den elev som startat en egen blogg, som sin IUP. Oj, vad såväl uttryckssätt som stavning utvecklats när han vet att mottagare/läsare finns!

Och visst blir man själv en bättre - och framförallt snabbare- skrivare, när man tränar nästan varje dag. Dessutom får man ett nytt förhållningssätt till såväl upplevelser som till de bilder man ser genom kameran. Kan jag utveckla detta till något jag kan skriva om? Faktum är att man kan det med det mesta - och den kreativiteten gör att hjärnan går på betydligt högre varv än den tidigare gjort.... Jag hoppas att hög hjärnaktivitet håller demensen borta...

Lite samhällsdebatt slutligen. Hörde på morgon nyheterna att 120 personer skulle få gå från Södra Älvsborgs Sjukhus. Detta för att BUDGET skulle gå ihop. I samband med detta skulle ett antal personer erbjudas avtalspension, från 61 års ålder. Det kostar förstås det också, MEN det är inte samma BUDGET. Man undrar ju hur många av de som styr och ställer som är allvarligt sjuka i sitt tänkande, som har drabbats av oförnuft, tunnelseende , inflexibilitet, girighet .... ja, allt som gör att man inte kan tänka klart.....Det är synnerligen allvarligt!

Samma ska gäller ju skola, där ska det skäras ner ännu mer 2010. Jag känner ju redan att jag gör ett betydligt sämre jobb detta år än vad jag gjort tidigare. Beroende på att jag har 25 elever i två klasser under stor del av tid. Jag är sällan helt nöjd med det jobb jag gör, då jag har den stora klassen, jag hinner inte med alla och vi är för stor, och för heterogen grupp, för att alla ska kännas sig helt delaktiga hela tiden.....

Så jag undrar bara varför det är så farligt att höja skatten - 50 öre till landstinget och 50 öre- 1 kr till kommunen..... Det drabbar inte skattebetalaren speciellt hårt, men skulle ge en betydligt bättre möjlighet för oss alla anställda inom kommun och landsting att göra ett bra jobb utan att själva slita ner oss helt. Mest av allt skulle det gynna barn, äldre och sjuka....

Finns det någon politiker där ute, som kan förklara varför det är FULT att höja skatterna? Jag vill ju så gärna förstå!

Småländsk sightseeing

Man hinner mycket på en dag. Det mesta av denna dags ljusa del hanns med i norra Småland.

Konstaterade att A6s toaletter är lika fräscha som de som finns på Knalleland i Borås. De är dessutom 100 % billigare. De kostar ingenting. Alltså använde jag faciliteterna två gånger och kände att jag gjorde ett riktigt kap.... jag tjänade 10 kr.....

Matematiken i ovanstående är intressant .... hur korrekt är den ....? Måste diskuterade detta med mina elever på måndag.... :)

Huskvarna var klätt i orange. Inte i pumpa, utan i ek och (tror jag) boklöv..... Vackert!

Styrde kosan mot Aneby. Hämtade en laddning tvättnötter direkt hos grossisten ...Tina på Tvåleriet. Jag har ju blivit superfrälst i universalmedlet, som funkar på både döda och levande ting.... på bilar, golv, tyg, ugnar, hundar, människohår, växter, guld och silversmycken. Och dessutom som odlad grön växt av modell större.... se bild...

Visade nötterna på fruntimmersfredagen, alla ville prova - och i stället för att jag skulle beställa genom Ida, som beställer från Tina, så kunde jag lika gärna beställa/hämta därifrån direkt ..... och dessutom få göra en småländsk resa så här mitt i lovveckan.

Vägen hem gick över Taberg. Har sett siluetten av den svarta malmkroppen på långt håll ett antal gånger, men jag har aldrig varit uppe på berget. Utsikten var förstås jättefin, naturen söder om Jönköping i höstskrud och norr därom Vättern. Höstluften var siktig, och man kunde se ända bort till Visingsö i norr och långt ner mot smålandsskogarna i söder.

Vaggerydskorv har en kvalitét som ingen annan korv. Eller också innehåller den, i likhet med snus, ett beroendeframkallande medel. Man kan liksom aldrig få nog av Vaggerydskorv....Så jag tänkte att jag skulle undersöka om jag hittade någon korvbod i samhället i fråga, och köpa med en laddning hem... jag var ju ändå i närheten. Nu fanns det ingen försäljning på företaget, men ICAs korvdisk var välfylld med Vaggerydsdelikatesser, så det blev en kasse korv att ta hem inför kommande behov.

Småland har mycket att bjuda på och landskapet är värd en ny resa i morrn! På resan i ydlig riktning får jag dessutom supertrevligt sällskap! Fortsatt reseskildring lär följa...

Bortbyggt barndomsbo

Ja, i allafall på god väg. Har inte varit "hemma" i Rångedala sedan mitten av sommaren och sedan dess har mycket hänt med mitt gamla hem. Total ombyggnad är på gång, väggar har rivits, en del inne i huset och en del yttervägg. Nya takstolar är uppsatta, övervåningens låga tak ska höjas rejält. Stugans mer än hundraåriga stomme står till stor del kvar - och det känns bra - allt det som tidigare "suttit i väggarna" får nu bli bevarat i husets hjärta.

Det är väl fantastiskt att under nästan 56 år ha haft egen nyckel till sitt barndomshem. Nu kan jag kasta den, och jag har blivit lovad en ny, men jag tror inte att jag behöver den, för när huset är klart, så kommer min bror och hans fru att bosätta sig där, och då kan man ju passa på att åka dit när de är hemma.

Det är inte huset som är det viktiga för mig, nej, det bästa med att alltid kunna åka tillbaka till Backgården, det är att komma tillbaka till sin barndoms stenar och att vandra på de välbekanta vägarna och stigarna.

Efter den sedvanliga dryga halvmilspromenaden längs Viskan, så åkte jag hemåt, och hade bestämt mig för att passa på att hälsa på Svea (89) i hennes servicelägenhet i Dalstorp. Med mina prunknade azaleor, orkidéer och cyklamen i åtanke, stannade jag till vid handelsträdgården i Rångedala, för att ta med lite blomsterglädje också till Svea.

På disken låg en lotterilista "Lotteri vid Rångedala kyrkliga Missionsauktion". Oj, finns dessa auktioner kvar! Jag fick en riktig back flash och mindes hur jag, mamma och mormor åkte till missionsauktionen i skolans församlingssal. Först var det aftonbön, sedan var det kaffe och TÅRTA och sedan såldes en massa olika handarbeten och en massa olika lotterier. Vi barn satt längst fram och turades om att bära ut det som sålts, och ta med pengar till kassören, som tillsammans med utroparen satt längst fram. Min mormor brukade skänka stickade sockar och vantar, och hon och mamma diskuterade på hemvägen om det blivit rätt pris på det sålda eller ej.

Under min första tid här i Stockremma, så var jag med svärmor på handarbetsauktioner både i Grimsås och i Nittorp. Inte riktigt samma goa känsla som barndomens varma, trygga, ombonade, lätt upphetsande känsla - men ganska så trivsamt. Det är säkert femton år sedan auktionerna upphörde - om det berodde på att de gamla flitiga handarbetarna dog ut eller om det berodde på att kundkretsen blev för liten, det vet jag inte.

Men det kändes gott i hjärtat att se att barndomens missionsauktioner fortfarande lever kvar. Jag köpte fyra lotter - tänk vad kul om jag skulle vinna - och om någon gammal dam i Rångedala skulle komma ihåg Anna-Lena i Backagår´n. Lillys och Ejnara tös.....

Nä, nu blev jag för nostalgisk...

Vädret har iallafall varit underbart denna lovdag. Svea blev glad för azalean, den passade så bra på hennes köksbord. På TVn ska BlåVitt spela för guld. Jag håller på AIK, jag, nu när Elfsborg inte har guldchans längre. Blå Vitt vann förrförra året - så det är faktiskt AIKs tur att vinna! Jag tycks vara ensam i hela södra Sverige att ( i Elfsborgs, Malmös och Halmstads omöjlighet att vinna) hålla på ett Stockholmslag ..... och framförallt då AIK.

Långledigt

Fem timmars kompetensutveckling blev det för alla på vår skola, under detta höstlov för barnen och dessa tre dagars "studiedagar" för lärarna. Jag ser alltid till att samla på mig så mycket matnyttig kompetensutveckling som möjligt, för att kunna ta ledigt på de dagar då man kan ta kompledigt för redan utförd kompetensutveckling. Eftersom man har möjlighet att kompa ut 2 ( inte 3!!) av dessa dagar i mitten av höstterminen, så finns det ju ingen komptensutvecklingsmöjlighet att tillgå, så de som inte komptensutvecklat sig får vara på skolan och arbeta med det vardagliga - och det är väl ganska dålig kompetensutveckling.... (Det här blev krångligt....men nu är jag i allafall ledig veckan ut)

Ämnet för fem timmars utvecklande vetande var PUG, och det handlar om att bekräfta, lyfta och stärka de barn som är lite struliga - och som normalt får mest negativ bekräftelse. PUG-kursen omfattar tio gånger och den kan säkert bli bra. Så här första gången så tog jag med mig ett visdomsord: "Det beteende som får näring fortsätter". Och detta gäller också negativ näring. Så det gäller att se det positiva och förstärka det. En uppgift som vi nu alla ska träna på tills nästa möte - i mitten av november. Vad som är positivt med PUG är att det ger tankar som ska kunna förändra det egna beteendet, vilket inte kräver att en massa värdefull lektiontid tas till värdegrundsarbete. Ja, missförstå mig nu rätt .... vi jobbar ju förstås hela tiden med värdegrundsarbete - men jag tror inte på att man har speciella lektioner utifrån mall och med papper att fylla i. Och det behöver man inte ha om man använder PUG tankarna.

Hittade det vackert brev i brevlådan då jag kom hem.Poststämplat i Katmandu och med nepalesiska frimärken. Det var UNICEF som skickat ut meddelandet till sina "världsfamiljer" - vilket vi väl då är - vi betalar väl ett eller tvåhundra kronor varje månad till organisationen.

Man hade låtit göra detta vackra papper av barken från ett träd som växer i Himalaya. Tillverkningen sker för hand och syftet är att skapa sysselsättning för befolkningen i det fattiga Nepal. Priset för utskicket var inte dyrare än att ha skickat det från Sverige.

Man blir lite deprimerad när man läser om hur barnen och framförallt flickorna har det i Nepal. Flickorna måste ta hand om småsyskon och arbeta för familjeförsörjning, och ges inte möjlighet till utbildning.2,6 miljoner barn mellan 5-14 år arbetar och över en miljon går inte i skolan. UNICEF har gått in med stora projekt för att förbättra förhållandena för dessa barn.

Om man vill stödja projektet och dessutom köpa fint papper ( synd att man skriver så få brev numera) så finns papperet i unicefs butik www.unicef.se/butik. Funderar på att köpa en uppsättning papper och låta alla tjugofem eleverna i fem-sexan skriva ett brev till någon som står dem nära.... och sedan posta det.... för jag tycker ju att saker ska göras på riktigt. Ochskulle nu dessa mina elever bara få tillfälle att skriva ett brev i sitt liv, så har de ändå fått nosa på det föråldrade hantverket.

Att få det ekonomiska möjlighetiserat genom skolan, det tror jag inte går...men det är ju inte farligt att försöka. Annars får jag se det så att den "höga" lön som jag efter 34 år i skolan uppbär, den räcker till papper och porto... och det blir ändå lite över. : ))

Apropå organistioner som försöker utjämna skillnader mellan världens länder och folk, så är jag besviken på Röda Korset. Anmälde mig och betalade medlemsavgift för ett par år sedan. Hoppades att bli kontaktad av den lokala föreningen, men inte ett ord har hörts därifrån. Läser man sedan om hur högsta cehefen förskingrar pengar, ja, då då vill man inte vara med längre.

Men UNICEF, Plan och Frälsningsarmén ... ni kan räkna med mej!

Eget ekologiskt

.. fanns till stor del på lunchtallriken. En härlig känsla, absolut - när man konstaterar att morötterna är från det egna landet, trattkantarellerna i såsen från närbelägen skog, löken i köttbullarna, liksom i den egna gurkinläggningen från det egna landet, tillika dillen i gurkinläggningen. Köttfärsen har traktens skogskonungar bidragit med. (Jag är väl inte helt förtjust i detta med jakt, men färsen är god. ) Potatisen är tyvärr ICA-köpt, men när man nu en gång reflekterar över detta med mat, så bestämmer jag mig direkt att fortsättningsvis handla potatis direkt från odlare, dryga halvmilen härifrån. Lingonen? Ja, det var några år sedan jag plockade sådana - och jag har aldrig lyckats med konststycket att koka god lingonsylt, så den är också från ICA. Men totalt sett, så ger dagens lunch inte bara mättnad, utan en viss tillfredställelse att man lagat från grunden och dessutom vunnit vissa miljöpoäng.

I e-twinningprojektet "Question of the week" ställde mina elever frågan hur det är med skolluncher i våra samarbetsländer Slovenien och Rumänien. För oss är det ju så självklart med fri skolmat - och skolmaten har i alla tider dessutom varit föremål för tyckanden, vid många föräldramöten under mina 34 (!) år som lärare.

I Slovenien kan barnen köpa lunch för 28 euro per månad. Det är inte så många som gör det, men nästan alla köper ett mellanmål för 9,5 euro per månad.

I Rumänien använder man skolans lokaler hela dagen. De små barnen går på förmiddagen och de större barnen på eftermiddagen. De större barnen serveras ett gratis eftermiddagsmål bestående av youhurt och kex/skorpor.

Både jag och mina elever har fascinerats av detta faktum att vi tycks ha det väl förspänt vad det gäller skollunch. I dag kom jag på idén att försöka undersöka hur det är med skolluncherna, i så många europeiska länder som möjligt. Jag tog fram deltagarlistan från senvinterns e-twinning konferens samt listan över e-postadresser till mina vänner från veckan på Hydra. Jag utgick från dem som var med i min egen grupp i Nederländerna och tillsammans med hydravännerna, så gjorde jag en distributionslista till kollegor i tjugo olika länder. Jag blev faktiskt väldigt imponerad över hur många kontakter jag fått under sammanlagt åtta-nio dagars kurs och konferens. Så visst satsade EU rätt, när dom lade ut pengar för dessa båda sammankomster!

Vesna från Kroatien svarade direkt. I det lilla landet så finns ingen samsyn på luncher, i det område där hon jobbar har man fria luncher för barn mellan 5-9 år. Därefter kostar en lunch 1,2 euro. Genomgående fria luncher finns inte.

Det ska bli spännande och se om ytterligare nitton pedagoger hör av sig. Tänkte sedan använda svaren som undervisning i engelska och i so för främst sexorna - men även för femmorna....

En lång tråkig dag utanför fönstret. Har flera gånger varit ute och känt på vädret med vänt in igen. Det där med "inget dåligt väder, bara dåliga kläder" gäller inte mej. Dagsregn är dåligt väder för mig ... om det inte kommer efter en lång torkperiod.... och regnkläder, det använder jag bara om jag absolut MÅSTE vara utomhus i detta dåliga väder. Annars stannar jag inne. Fast lite duggregn det stör inte, det kan man vara ute i med rätt så normala kläder...

Nåja, röra mig får jag förhoppningsvis ändå göra - är det blivit mörk kväll och klockan bara är sex, så är det kul aerobics + styrka med gympaledar-geniet Åsa. Tills dess är det väl risk att jag blir sittandes här vid datorn .....

Njutbara nyanser

För några år sedan visade SVT en serie kritikerrosade filmer under samlingsnamnet "Fyra nyanser av brunt". Filmerna var klart sevärda, men föga upplyftande. Min tolkning utifrån totaltiteln, blev att brunt det är en deprimerande färg.

Jag håller inte med om det, jag tycker att de olika bruna nyanserna är klart njutbara.

På förmiddagens promenad fångade kameran ett antal bruna nyanser. Jag tycker att det bara är vackert. Och faktum är, när man kommit så här långt in i höstmånaden, så har man accepterat tingens ordning - att det blivit höst...

Inomhus prunknar blommorna i njutbara nyanser av rosa/cerise. De sista höstastrarna pryder vas och kruka, orkidéerna blommar om och om igen och den rosa azalean slår upp blomma efter blomma. Igår fick jag dessutom en vacker rosa cyklamen och en stolt vit azalea, som var klippt och skuren för den hamrade kopparkrukan. Det är så fint med blommande växter, och de gör verkligen höstskymningen en smula mindre grå. Snart slår novemberkaktusen ut sina rosa blommor också - både här hemma och i klassrummet. Det är en fantastisk växt, tråkig och torr på sommaren och sedan heltäckt av blommor mitt i höstmörkret. Julrosen är också spännande, under hela sommaren så har den stått där halvt täckt under andra växter, men nu när de klippts ner så uppenbaras återigen ett antal knoppar vid bladrosetten på denna vinterblommande växt. Om några veckor kommer de vackraste vita blommor att synas i den i övrigt vissna rabatten. Om det inte blir FÖR kallt....

Fruntimmersfredagen var lyckad. Av femton inbjudna kom kom sju, och egentligen är åtta personer en alldeles lagom samling för att alla ska göra sig hörda. Hade alla kommit, så hade det blivit väldigt trångt. Men det finns ju alltid någon som inte vill, någon som inte kan och någon som tyvärr blivit sjuk.....Trevligt var det, mycket skratt, en del allvar och framförallt den viktiga sociala samvaron. Vi konstaterade att de flesta av oss var med i det symöte som bildades av byns yngre damer 1981. Från början var vi bara 6 stycken och vi träffades varannan vecka. Under de första åren, så var det ett riktigt symöte, där vi stickade, virkade och broderade så det stod härliga till.

Efterhand som flera av de yngre flyttade tillbaka till byn med sina respektive, så utvidgades samlingen yngre damer. Yngre än de äldre, som hade sina egna träffar. Våra träffar kom att vara med allt längre mellanrum, och med allt mindre handarbetande. Vi träfafdes många år med ca en månads mellanrum utan att ha något för händer...

Vi gjorde många saker tillsammans, under 80-tal och långt fram på 90-talet.Vi åkte på gemensamma teaterresor, danstillställningar, vi hade regelbundna byfester. Ju fler som bosatte sig i byn, destor svårare var det att hitta en lokal som rymde alla. Under ett antal år så brukade vi träffas på någon loge i slutet på sommaren....i somras träffades vi i samband med ett dubbelt femtioårskalas här i byn. Det är kul att träffas, det är kul att fixa till en lyckad träff.

Igår bjöd jag på paella, tillagad i den gamla gjutjärnsgrytan - och till efterrätt världens häftigaste äppelpaj - vad det gäller tillagningssätt. Hämtade bloggvännen Ingas recept på Matklubben och blev en erfarenhet rikare vad det gäller matlagning. Så här gör man:

Skiva äpplen och lägg i botten på en eldfast form - strö över socker så det täcker ( ca 1 dl) - strö över kanel så det täcker ( ett par matskedar) - strö över vetemjöl så det täcker ( ca 1,5 dl) - strö över havregryn/ havregryn blandat med kokos så det täcker ( ca 3 dl) - skiva tunna margarin/smörskivor så det täcker ( ca 100 g) - ringla ett par matskedar sirap över -- och sedan in i 200 graders ugn i 20-25 min. Alla fruntimmer var imponerade av den delikata och lättgjorda efterrätten - den kommer att serveras på många ställen här i byn. De numera rgavt medelålders damerna i Moghultsbyn tackar Inga för ett användbart recept.

Toppen torsdag

Skoldagen blev en härlig dag. En riktig drömdag. En dag som man har med i sina visioner om en bra fungerande skola.

Grön Flagg arbetet påbörjades i måndags. Arbetet ska bedrivas i tvärgrupper, från F-6.

Först måste ansvarsklasserna 5-6 få information om och delaktighet i vad som ska ske. Därefter tar alla 5or och 6or över och hjälps åt att genomföra arbetet i sin grupp. Helt otroligt härligt att se hur bra både femmor och sexor fungerar i ledarroll, och vilket ansvar de tar för att det ska bli bram och att alla ska komma till tals.

Idag har vi grävt ner olika material i marken. Varje grupp har grävt ner glas, metall, papper, äpple, cigarettfimp, tuggummi, plast mm. Man har i grupperna funderat på hur lång tid det tar för olika material att brytas ner. Många trodde att allt är borta på högst tio år. Man trodde att cigarettfimp och papper bryts ner på bara några veckor.

Om det inte blir tjäle, så ska vi kolla om en månad -annars får vi vänta till våren. Vad tror ni är borta då?

Man åt sedan lunch i arbetsgrupperna, köttbullarna smakade extra gott, när man trivdes så bra ihop.

Många grupper gick sedan in i sexan klassrum och testade de nya spel som jag skickat efter från ABC-leksaker.

Så härligt att se och höra alla, från förskolebarn upp till sexor, koncentrerat och med inlevelse, spela spel ooch hjälpa varann. Och skönt för de som ville "slippa" gå ut på rast, att det fanns bra aktiviteter inomhus.

Härligt att få uppleva ett verkligt "Halleluja moment"!

Mera möten, mattemänniskor medverkar

På dagens områdeskonferens, så medverkade tjejerna från Navet. Naurligtvis handlade det om matte. Dagens ämne var skolgårdsmatte. Nya tankar för mej - och intressanta.

Ett bra sätt att snabbt lära geometriska figurers namn är ju att göra samma lek, som då man byter träd. Alla pentagoner byter plats, alla trianglar byter plats, alla figurer med nittio graders vinklar i byter plats, alla figurer utan vinklar byter plats.... ja man kan fortsätta hur långt som helst. Kollega J kom direkt på en variant, att göra måla area på en del figurer - att märka ut omkretsen av andra. Du står på eller i en figur....

En annan användbar figur var cirkel/cirklarna med tal 1 -10. Vi gjorde en multiplikationslek. Bestäm en siffra 1 -4. Ledaren kastar en sten som hamnar på någon siffras område, multiplicera denna siffra med din egen, fortsätt sedan att multiplicera och addera de olika produkterna tills man kommer till hundra - men du måste sluta i tid, man är "UTE" om summan blir över hundra.

Tallinjen med såväl plus som minus var också uppritad. Vi fick bl.a ställa oss vid det tal som vi tyckte var lagom temperatur - och det var en uppgift som gav upphov till en del diskussion. Vad då lagom varmt ? Ute, inne, i vattnet????

Kul och utvecklande - och jag tar gärna emot fler idéer på skolgårdsmatte/utematte.

En mindre rolig information var att den databas där vi skriver omdömen och IUP i, helt ska byta skepnad. Vi har haft PODB (jag kommer inte ihåg vad förkortningen står för) i 4-5 år, och är nu inkörda i hur den fungerar. Men nu ska allt stängas ner och byggas om - och först den 18 nov får vi nästa utbildning i hur den funkar.När jag då ställde frågan om vi kunde få fram till den 20 januari på oss att lära oss databasen och skriva omdömen om eleverna, så fick jag ett rungande NEJ av den som makten besitter. DET SKA VARA KLART FÖRE JUL!!!

Jag blir så besviken på ett sån´t bemötande - och jag blir också besviken på mina kollegor - ingen annan öppnade munnen, och jag tror att det är fler än jag som är trötta och stressade när vi går mot adventstid. Varför måste lärare vara så otroligt flata - bara tiga tyst och göra som sagt är, trots att det ofta slutar i knägång och aska?

Hemma hos handlande hangover

Nu har jag gjort det igen! Fast jag aldrig mer skulle! För jag hade bestämt mig! Visst kan jag gå på "hemma-försäljningspartyn", mest för det rent sociala - men handla på det sättet, det ska jag inte göra mer.

Det är ju DYRT det som säljs, och det händer alltför ofta att det inköpta blir ståendes i något skåp.

Tupperwares utbud har ju varit bra och välanvänt, absolut.Men visst finns det en del burkar som bara är platsupptagande.

Marja Entrich höll sig många år, även om jag till slut fick slänga en del.

Mary Kays krämer står här halvanvända, mest för att de var så dyra, så jag måste ju spara på dem..... och snart är de för gamla....

Nature Own´s nutrition slängde jag för ett tag sedan ett par burkar utav....

Alpnärings salladskrydda och citronmeliss står i halvfulla burkar i skafferiskåpet.

Idag gick jag på "kryddpartyt" för att vara social och för att köpa grönsaksbuljong. Det blev mycket mer. Bland annat ett nytt pulver som ska återställa syra-bas-balansen i kroppen, göra att man får mjukare leder och dessutom att man går ner lite i vikt.... Naturligtvis köpte jag TVÅ burkar av detta universalmedel.

Att jag inte lär mig!!!!!

Fast det är rätt trevligt att gå på de här träffarna..... och faktum är att kvalitéten brukar vara bra på hemförsäljningsprodukterna.

Men ändå, jag hade ju bestämt mig, produkterna är för dyra....

Fast å andra sidan - jag har råd.....

Men ändå....

Tjejen som höll demonstrationen var supertrevlig och bjöd på mycket gott. Hon måste ju få tjäna lite på sitt extraknäck!

Nä, jag får väl tacka nej nästa gång ..... eller, nä........inte ändå....

Ännu en vacker höstdag. Stannade till på väg hem från Tranemo och tog några bilder i Nittorp. "Mellankameran" - som alltid är med - tar också fina bilder.

Oväntad oktoberovation

Idag fanns det ett överraskande och glädjande meddelande på mailen.

Månadens eTwinnare . oktober 2009 Anna-Lena Larsson på Grimsåsskolan i
Tranemo arbetar med elever på mellanstadiet i många olika projekt. Det är nästan svårt att
välja vilket som ska bli månadens eTwinningprojekt! Vi har i alla fall beslutat oss
för att det European Label-belönade projektet Question of the Week är det som i all sin
enkelhet är ett strålande exempel på hur man utan en massa avancerad teknik kan skapa
kontakt och nyfikenhet på varandra hos elever i Europa. I projektbloggen
http://europeanquestions.blogspot.com/ kan eleverna just nu ta del av varandras
skolluncher. Och är sannerligen ett tillfälle till perspektivtagning för de svenska eleverna att
läsa vad som vankas till skollunch i Slovenien och Rumänien. Grattis Anna-Lena till din
välförtjänta webbamera. Vi hoppas att den ska komma till nytta i samarbetet.

Sån´t blir man glad av, det är nästan så att amn skäms att e-twinningarbetet ger så mycket positiv respons. Speciellt som det verkligen är ett samarbete mellan mej och ytterligare två otroliga kvinnor - Ingrid i Slovenien och Adriana i Rumänien. De har verkligen lagt ner minst lika mycket jobb på det här projektet som jag har gjort. Nu kommer vi alla tre att få var sin webb-kamera som pris. Hoppas att vi kan få till webbmöten med jämna mellanrum, det skapar ju ännu mer kontakt.
Det där med skolluncher är intressant - vi kan konstatera att svenska barn är lyckligt lottade som har en daglig och gratis måltid i skolan.

Gourmet godis

I såväl Malmö som i Lund finns det en affär som säljer det godaste av godis.Det har väl blivit en hel del kalorier därifrån under årens lopp, men nu var det ett tag sedan sist. Idag kom M och J resandes söderifrån och hade med en grön påse, och blotta åsynen av påsen gjorde att det hoppade till av glädje i godistarmen. Så efter gemensam sen lunch, for ungdomarna med katt ( som varit inhyst hos oss några dagar) hemåt och innan bilen hade försvunnit från byvägen, så var både jag och C och tullade i gröna påsen. Mmmm, vad gott! Det bästa med högkalorigodiset från söder, är att det räcker med en bit, sen är godistarmen nöjd. Så påsen räcker hela veckan...minst!

Till lunch åt vi fiskgryta - tre sorters fisk plus räkor i saffranssås. Gott! Grytan som jag lagade maten i, är bland det bästa jag köpt till hushållet. Det är en gjutjärnsgryta med emaljerad utsida. Säkert från 50-talet. Jag köpte den för minst tjugo år sedan, då man hade en auktion i skolan, med sådant man städat ut och ville göra sig av med i skolans kök.

Har använt grytan till älggrytor, kycklinggrytor, fläskköttsgrytor, nötgrytor, fiskgrytor, soppaor av olika slag ... och på fredag ska jag använda den till att göra paella i.

Damerna i köket uttryckte flera gånger att de ångrade att de sålde grytan.... och jag förstår det, jag gjorde ett riktigt kap.

Idag skulle ingen använda en gjutjärnsgryta i vårt skolkök. Där är det bara ugnar, och ugnkok och värmning som gäller. Är det inte märkligt att inom vissa områden, ja, de flesta- så pågår en ständig utveckling. Men vad det gäller matlagning, där har det gått bakåt - det är synd att så många inte längre får möjlighet att anlägga en gourmettarm - för man får aldrig chans att smaka riktigt god mat. Tyvärr är jag rädd att det samma gäller godis....

Projektpartner

Under sista årskursen på gymnasiet, så ska varje elev göra ett projektarbete. Så var det redan på min gymnasietid, under sjuttiotalets tidiga år. Då kallades det specialarbete. Jag kommer ihåg att jag skrev en egen tolkning (nyöversättning) av Johannaesevangeliet. För hand!

Idag är projektarbetet mer inriktat mot högskoleutbildning, och kräver en helt annan genomtänkthet och redovisningsform än mitt ganska snabbt gjorda arbete. Visat och diskuterat enbart med handledaren, tillika religionskunskaps och filosofiläraren.

Förra veckan ringde en gymnasietjej och frågade om hon fick genomföra sitt projektarbete som lektionstillfällen i min sexa. I går träffades vi och jag lyssnade på hennes planer. Hon går naturvetenskapligt program med breddning i biologi. Hennes breddning är att lära sig mer om rovdjur. Detta vill hon sedan undervisa mina elever om. Ambitionen är att ha fem-sex lektioner, där hon berättar om rovdjur från olika delar av världen, men betoning på de nordiska predatorerna. Dessutom skulle hon söka sponsring för att få till en studieresa, helst till Nordens Ark. Vilka härliga ambitioner! Så kul att få vara projektpartner med en ungdom! Så roligt för mina elever att få del av expertkunskap! Så positivt för R att få en mottagare för sitt digra arbete.

Att ha en mottagare för sitt arbetet tror jag är jätteviktigt. Därför är bloggar bra. Min elev, som i sin IUP bestämde sig för att blogga för att få datavana, har utvecklat stavning och textinnehåll väsentligt på några veckor. Han vet att han har mottagare.

I veckan fick jag en inbjudan från en lärare i Wales att bli svensk partner i ett Comeniusprojekt. Tanken var att ett antal små skolor i Europa skulle samarbeta inom läroplanernas ämnen och mål, och samtidigt uppleva, att trots att man är en liten skola så är man en del av ett stort Europeiskt samarbete.

Mina kollegor sa varken bu eller bä när jag berättade om invitationen. EU-samordnare Karin var mycket positiv. Ett Comeniusprojekt innebär att EU-pengar betalar ett antal fysiska möten, där gemensamma arbetsplaner läggs upp. Så roligt! Karin skulle undersöka mer, och vill ingen mer på min skola vara del av projektet, så får jag väl fixa detta samarbete på egen hand.

Jag har ju hållit på med e-twinning ett tag nu - det är kul - men det är ganska kravlöst - man går in med stora ambitioner, men sen blir det inte så mycket av det. Så därför skulle det kännas bra med ett projekt, där man träffas och både planerar och utvärderar. Då blir det lite mer krav på en...

Folkpartiet vill att man ska börja läsa engelska i ettan. - Nej, säger jag. Först måste barnen ha kommit en bit med sitt eget hemspråk. Däremot skulle jag vilja ha fler timmar engelska och fler timmar matte per vecka i fyran, femman, sexan. Mindre no/so, mindre musik, mindre bild. Man kan använda engelska lektioner till både no, so och musik faktiskt. Bara man får tillfälle att träna språket varje dag i veckan. Mattetiden har av någon anledning också krympt- ett par lektioner extra skulle kunna ge ännu mer möjlighet till utveckling i ämnet.

Sen anser jag att skolans inre arbete inte ska styras av politiker. Det ska utvecklas med hjälp av pedagoger. Inte av tjänstemän på skolverket... utan av verksamma pedagoger med minst 10-15 års erfarenhet - och tillsammans med forskare.

Denna lördag har jag höstat i trädgården. Tagit bort en massa nedvissnad grönska. Så nu har det blivit höst på riktigt!

Den vackra vargbilden fotade jag förra året i Skottland, i en park för nordligt levande djur.

Mattemotivation

Det är kris med matematiken i den svenska skolan. Eleverna försämrar sin ställning vad det gäller mattekunskap alltmer, om man jämför med övriga Europa.

Det tillsätts den ena krisgruppen efter den andra. Precis som om prat kunde förändra något. Överhuvudtaget tycker jag det är alldeles för mycket prat och för lite handling i skolfrågor.

Jag har haft några ljuvliga matteveckor. Vi håller på med bråk och en del elever tycker detta är svårt. MEN DE VILL FÖRSTÅ!

Därför har vi pratat och undervisat matte från vita tavlan i större utsträckning än vad brukligt är. Tolv av tretton är nu helt med på tåget, nummer tretton är med för det mesta. Det är en obeskrivlig känsla att se elevernas glädje, när de har fattat och förstått.

Min matteundervisning ligger ofta på ett ganska högt plan. Speciellt de läxor som jag skickar hem varje vecka. Föräldrarna har verkligen fått engagera sig i dessa hemuppgifter. De flesta tycker att det är roligt. Eleverna i min klass är duktiga i matte och intresserade av ämnet. Ingen tycker att matte är tråkigt. De har fått träna mattetänk ända sedan trean.

Någon av eleverna ville i sin IUP, jobba med att lösa ännu fler benämnda uppgifter hemma, än vad jag ger i läxa. För att slippa skapa allt på egen hand, så gick jag till gamla läromedel. Det var då jag fick en tankeställare över varför mattekunskaperna har gått kräftgång. Läromedel från 90-talet innehåller betydligt mera utmanande och krävande uppgifter än vad vår "Matteborg" gör. De uppgifterna ligger i nivå med de utmaningar jag ger mina elever och föräldrar därhemma.

Matteundervisningen idag ligger på en alldeles på tok för låg nivå. I allafall om man använder "Matteborgen". Och det gör man på många skolor.De flesta av oss är ju dessutom ganska styrda av läromedlet i matte, och är man det, så kommer man ju aldrig till några utmaningar.

Tänk, vad mycket tid vi sätter av till bedömningar och utvärderingar. Jag skulle önska att vi avsatte lite tid för att välja läromedel också.

Det finns delärare som anser att barnen har blivit så "dåliga" i matte att de måste ha enkla läromedel. Struntprat, säger jag. Om nu vi anser att barnens kunskapsnivå har utvecklats i negativ riktning, så ska vi väl för sjutton gubbar inte medverka till att sänka den ytterligare.

Och en sak till - ta hjälp av läroboken och låt den bestämma vilket område som man ska jobba med - men låt för allt i världen i matten bestå av räkning sida upp och sida ner i boken.

Matte är ju ett så brett ämne, från logik till ren sifferbehandling. Sifferbehandlingen är väl den minst intressanta. Det har vi hjälpmedel till... Logik och väg till lösning, det är vårt roliga hjärnjobb.

Idag kom första snön. Inte så kul.... I början av veckan var många växter fortfarande i blom. De sista nätternas kyla har gjort att de flesta blommande växter sagt hej och tack för i år.

Individuell IUP

Nu har alla eleverna fått sin individuella utvecklingsplan för resten av hösten.

Det har varit mycket trevliga och givande samtal, när jag träffat elev och föräldrar för att ta fram underlag för planen.

Det är inga stora saker som ska utvecklas, det är t.ex. att styckeindela texter, att träna på att hitta rätt lösningsväg i benämnda uppgifter (lästal), att förbereda varje engelskt kapitel hemma.

Gör man planerna till en rutin att leva efter, så ger det med all sannolikhet resultat.

Satt framför TVn och kom att tänka på att jag också behövde en individuell utvecklingsplan.

Jag tänkte också att det skulle alla egentligen behöva ha.

Oftast formar jag, elev och föräldrar planen efter ett antal "intervju"-frågor. Det blir lite olika från gång till annan.

Nu tänkte jag använda de för hösten aktuella frågorna och forma min egen IUP - och den är offentlig handling. Det är f.ö.de flesta dokument i skolan, PODB, IUP, betyg.

Hur trivs du på din arbetsplats?

Mycket bra.

På vilket sätt skapar du en positiv anda i din klass?

Förhoppningvis ser jag alla elever varje lektion och gör så mycket jag kan för att skapa en undervisningssituation som är lustfylld och dessutom svarar mot elevens behov. Ibland är man trött, då kan detta vara svårt.

Hur tycker du det är att jobba med 5-6an? För-nackdelar.

Det är på två olika sätt att jobba med bara 6an och att jobba med 5-6an. Båda har för och nackdelar. I arbetet med den lilla klassen så hinner man med alla. Nackdelen är att det, när man ska bilda olika grupper, är svårt att få till nya konstellationer.

I 5-6an så blir det lite för pratigt under den tiden som man har genomgång/redovisning - det tar av tiden att samla alla. Man hinner heller inte alltid hjälpa dem som egentligen behöver mest stöd. Fördelen är att det blir många möjligheter att jobba tillsammans i grupper, över klassgränserna.

Vilken inverkan har du på skolklimatet som helhet?

Tyvärr så händer det att jag tar för stor plats bland mina kollegor och att jag har för många förutfattade meningar.

Favoritämnen?

Matte, engelska, svenska, so, no ..... ja, det mesta. Musik är också kul.

Vilka ämnen känner du dig trygg med?

De flesta - men experiment i no kan kännas lite otryggt. Bild är jag inte bra på och vad det gäller idrott, då känner jag mig riktigt otrygg.

Vad tycker du är svårt?

Att få till bra och utvecklande bildlektioner.

Vad satsar du på för betyg?

Visst vill jag att man ska säga att jag gör ett bra jobb!

Vad behöver du utveckla för att nu det resultatet?

Jag behöver lära mer om bild.

Jag behöver träna på att inte ta negativ ställning mot människor och företeelser,innan jag känner till fakta om dem.

Hur ska du göra detta?

• Det finns många bildtips på nätet. Dessutom kan jag ta fram böcker och annat material som visar goda bildlektioner. Ta mig tid att göra en bild som visar vad jag menar med uppgiften.


• Skärpa mig, hålla tand för tunga och försöka hitta det positiva hos varje människa.

Ja, så blev min INDIVIDUELLA IUP. Bra att ha med sig i bakhuvudet! Jag tror och hoppas att även mina elever har till vana att tänka på sina planer - fast jag vet att jag måste hjälpa dem att uppdatera planerna med jämna mellanrum.

Passar Pia?

Ibland kan man verkligen fundera över vad det är för en journalistik som vår lokalradio står för. Idag har jag vid flera tillfällen, sittandes i bilen, hört ett förslag om att Pia Sundhage ska bli ny förbundskapten för vårt herrlandslag. Från Radio Sjuhärad.

En lyssnarstorm har utbrutit och både män och kvinnor har upprörts över det oetiska i förslaget. Självaste Anders Svensson har också tyckt - han var också synnerligen uppriven över propån.

Varvid jag bara undrar -

1. Varför skämta om så allvarliga saker i radion?

2. Är folk dumma eller - fattar de inte skämt?

3. Tänk om Pia skulle vara som klippt och skuren som landslagskapten?

4. När damlandslaget kan ha en man som kapten, varför kan då inte herrlandslaget ha en damkapten?

Ängsliga älgar

En sådan underbart vacker dag. Igen. Var ute och avlossade ett antal skjutningar med kameran när jag kom hem i eftermiddag.

En sådan förskräcklig dag för den som är född till älg. Ändlösa kolonner av skrikande och skramlande tvåbeningar, attackerande och stressande, än från det ena hållet än från det andra. Nä, idag skulle jag inte vilja vara älg.

Precis när jag kom innanför dörren, small ett skott alldeles i närheten. Minst två älgar har denna vackra dag fått sina liv ändade.

Jag är bonnunge, men har ingen jägartradition med från hemmet. C är också bonnunge, tillika gamle jaktledarens äldste son. C har aldrig varit intresserad av jakt. Ska jag vara ärlig, så uppskattar jag detta. Själv skulle jag aldrig med berått mod kunna sikta med ett vapen på ett djur, avlossa skottet, se djuret ta några steg och sedan falla ner - och därefter vara stolt över den bedrift jag utfört.

Men detta med jakt är väl något jag inte förstår.....

Jakt har ju en uråldrig tradition, och det är väl den traditionen som alla jägare för vidare. Fast man har helt andra vapen, än de som fanns förr. Förhoppningsvis mer precisa också, med mindre risk för skadeskjutning. Jag tror också att älgjakten har en stor social funktion. Även om en del kvinnor kommit med på senare tid, så är det männens domäner. Man träffas, man arbetar tillsammans - över generations och "klass" gräns.

Man får uppleva spänning, man får möjlighet att visa sin pricksäkerhet, och man får möjlighet att få stoltsera med en granruska i hatten - bekräftelsernas bekräftelse.

Jag tycker ändå inte om jakten, jag tycker att det är grymt mot älgar och annat djurliv. Någon protesterar - DET ÄR VILTVÅRD! Jag håller inte med, älgstammen är inte alltför riklig här i våra skogar. Någon annan säger -VI STOPPAR EN MASSA TRAFIKOLYCKOR. Jag säger, vi måste få plats både älg och människa- och älgstammen var utbredd innan bilvägar anlades. F.ö. så var det en olycka i vårt område förra året, i samband med jakten. En stressad älg sprang ut framför en lastbil full med glas. Det tog tid att städa upp efter den kollissionen

-MEN DU FÅR JU ÄLGKÖTT, säger en tredje. Jo, vi tar förstås emot köttet som vi är "berättigade" till, skadan på älgen är ju redan skedd.Men det är årets tråkigaste arbete, det när man ska ta till vara köttet och måste ägna några timmar att skära i senrikt älgkött.

Fyra dagar kvar på älgjakten. Om jag vore älg, så skulle jag gå och gömma mig långt, långt in i den otillgängligaste skogen. Ligga platt på marken och hoppas på att alla tokiga, ropande, skrikande och skramlande tvåbeningar inte ser en.

Färg, fars, fotboll, frälsningsarmén

Alla borde göra en resa genom hösten. En resa i färg. Det är en njutning att följa naturens skiftningar längs den 25 mil långa sträckan mellan Stockremma och Malmö.

På det stora salutorget i rikets tredje stad, Möllevångstorget, fortsätter den nyansrika ögonfägringen. Att sedan allt är så billigt så att man bara måste handla, gör att man tar med sig både färg och vitaminer den långa vägen hem.
















Gustav Svensson är fotbollsnörd av det stora formatet. Han hade rest till ett pensionat i Malmötrakten, för att fira sin och Lenas tretioåriga bröllopsdag. Han hade lovat att inte nämna ordet fotboll under weekenden. När sedan en landslagsman från VM -74 dyker upp på hotellet, ja, då blir det problem. Ännu större problem blir det när han får veta att hans gamla idoler ska spela en återföreningsmatch på Malmö Stadion under helgen....

Visst var det kul med en rolig fars, full av missförstånd.... smilbanden satt uppe vid öronen i två timmar.

Kvällen match tittade vi på tillsammans med nyfunna bekantskaper - K och H kompis föräldrar.
C fann en själsfrände, minst lika tokig i den runda bollens sport, som han själv. Så visst blev det besvikelse bland herrarna, när det visade sig att bollen även denna match var rund, och inte rullade som det svenska laget ville.














Så hamnade vi på gudstjänst på Frälsningsarmén, tack vare att Hs bror och hans härliga familj är de som förestår Malmös armé. Hade väntat mig gitarr och Halleluja, men så blev det inte. Fick i stället vara med om en härlig gemenskap, under en familjegudstänst med barnvälsignelse. Konstaterade att svenska kyrkan har mycket att lära av detta sambund, och vet att jag även fortsättningsvis gärna kommer att stödja Frälsningsarméns olika insamlingar.






Rösten har kommit tillbaka, ja, allt utom den röst som man sjunger med. Det kändes lite tråkigt att inte kunna sjunga ut i sångerna, som till stor del faktiskt var de samma som de som sjungs i svenska kyrkan.
En jättekul helg, som avslutades med lite shopping.
På vägen hem stängde vi till det gamla sommarhuset. Stranden låg alldeles öde.
Lite höstnostalgiskt kändes det allt.

I morrn är det dags att gå till skolan igen.