Skåne sejour - samt skola

Tänkte uppdatera den offentliga dagboken..... samt skriva några skoltankar.

Tidigt på lördagsmorgonen - åtminstone tycker jag att klockan halv nio är tidigt på helgen- så påbörjade vi vår resa till Skåne. Inlämning av överbeskyddade katter i Värnamo och sedan ett cachestopp vid sjön i Markaryd. Sedvanlig fika på Markaryds Ica innan vi vände söderut, genom snapphanebygder, ner till Hörby och Önneköp.

Stannade i Vittsjö och hittade en låda (cache) på den plats där den sista avrättningen av en snapphane ägde rum, år 1699.

Vid det skära huset i Skärhus var det höstblommorna som tagit över trädgården. Några stockrosor fanns fortfarande kvar, annars var det de skära höstanemonerna och clematis i olika färger som dominerade. Flera av nävorna stod fortfarande i full blom. Inte samma blommor som fanns i midsomras, men samma plantor som fortfarande producerade blommor.

Karin och Hampus var utvilade, solbrända och fräscha efter fyra veckors semester. Denna gång bjöd de oss på lunch på Yangtorp. Ett synnerligen spektakulärt ställe, ett qigang-tempel, modell monstruöst, som byggts upp mitt ute i linderödsåsiska bokskogen. ABBA-Frida var delaktig i projektet från början, men efter mycket turbulens så är det nu några andra som driver spa, qigong, hotell och restaurang i det ännu inte färdigbyggda jättebygget.

Maten var det ingen fel på - ej heller restaurangens inredning.
Agusa var en stuga som stått kvar med den exteriör och den interiör som funnits sedan 1873. Man kunde kika in genom fönstren och titta på de små trämöblerna och den ganska torftiga inredning som fanns i stugan. En cache fanns i stenmuren mitt emot.

Kul att åka runt och se platser som aldig skulle åkt fram till om inte c:geo visat vägen.

Tog avsked av den fina skära skånelängan i Skärhus. Kändes lite vemodigt. Nu blir det inget besök där för vår del, förrän det är vår eller försommar igen.

Regnet mötte oss på den 6-7 mil långa vägsträckan in till Malmö. En ordentlig kontrast att komma från det gamla huset vid Linderödsåsen till den stora lägenheten i centrala stan.

Det blev god pizza på lokal i centrala Malmö och sedan en stunds kortspel före läggdags.

Söndagsmorgonen var ganska solig, men blåsig. Bestämde oss för att åka en sväng till Falsterbo och Skanör. Vid Falsterbo, där var sanden vit och finkorning, och det blåste riktigt ordentligt, samtidigt som regnmoln drog in.
Från Skanör har man nära till Öresundsbron och alla vindkraftverk som tornar upp sig där bron övergår i tunnel, nära Kastrup.
Det blåste ordentligt och ett antal kite-surfare hade sökt sig till vattnet för att få riktig fart under brädorna. Riktigt, riktigt vackert vid hamnen i Skanör. Sökte på "nära"cacher och fann en vid en livboj i hamnen. Har kommit på att jag faktiskt har börjat samla cacher som man samlar souvernirer, en cache från varje nytt ställe man besökt. Kul att kolla på, och komma ihåg.
Läcker lunch blev det i Rögeriet. En tallrik med rökta delikatesser från havet. Supergott.

Efter sen lunch var det dags att dra in mot Malmö igen, till Swedbank Stadion. Elfsborg skulle möta Malmö FF... och det var anledningen till att vi valt just denna helg för Skåne sejouren. En bra, spännande match... tyvärr så vann fel lag, med gul-svarta ögon sett. Elfsborg hade det bästa spelet och de bästa målchanserna, men ändå så var det Malmö som vann med två mål mot ett.

Släppte av Karin och Hampus utanför sitt hus och tog vägen över Värnamo hem. I Malmö så hade det varit sol hela eftermiddagen, men längre norr ut så blev molnen ganska mörka och så småningom mötte vi regnet som tydligen hade dominerat vädret härhemma. Konstaterade att det tar mindre än en halvtimme extra att köra över Värnamo, vägarna är så mycket bättre och snabbare än tråkiga Nissastigen.

Trettioåtta timmar var vi borta. Fritz satt utanför det mörklagda huset och väntade på oss. Han tyckte att det var väldigt skönt att komma in.

Använde en hel del fakta från Skåne sejouren på dagens mattelektioner. Körsträcka, bensinåtgång, pris,antal cachar mm. Både fyror och femmor tog till sig uppgifterna, och flera av barnen kom med egna mattetankar kring helgen. Något att fortsätta med ....definitivt!

Tre härliga tillrop under den gångna skoldagen:

- Tack, Anna-Lena, för att du äntligen ger oss läxa!

- Kan inte du fixa så att sommarlovet blir lite kortare, fyra veckor räcker gott!

- Tänk vad kul vi har i skolan, då vi får göra saker så att vi får skratta!

Det sista var väl ändå en självklarhet. Tänk, så trist att inte få skratta i skolan.... hur mår man då där?

En kul helg var det, tackar Karin och Hampus för den. En rolig skoldag var det också. Fast det är det oftast! Om en halvtimme ska jag åka och premiärträna för säsongen. Spinn-Mix. Spinning + lite styrka. Få se hur det känns att röra hela kroppen... på sommarn blir det ju mest promenader och lite cykel. Hoppas att den gamla kroppastollen orkar med ytterligare en träningssäsong.

Lyckad lärlektion

Nej, jag har inte kommit på det här med LPP än. Inte fullt ut .... det enda som är bra är bedömningsdelen.

Jag vet inte hur man skriver LPP på andra skolor - och jag skulle hemskt gärna vilja veta.

Vi har i vårt bedömningsverktyg en inlagd modul för Lpp- görande. Alla texter tas från läroplanen. Gillar inte det ... jag vill skriva med egna ord!

Innan skolan började så gjorde jag en egen LPP i ett Worddokument - eller rättare sagt Open .org .. det är det skrivprogrammet som jag har på datorn. Tycker att det blev kortfattat och bra.. egna ord.... och så gjorde jag en elevvariant, för att barna ska se vad de förväntas lära sig.

Men jag är en processmänniska, jag kommer på nya moment hela tiden. Som dagens lektion -

hade med tolv olika matvaror från naturen. Barnen skulle avgöra vad det var, samt vilken del av växten det är som används.

En sagolikt bra lektion! Eleverna diskuterade med varann, i liten grupp, i större grupper - och med mej. Växer tomaten under jord, - löken, är det bladen på växten, -socker, är det frön....?? Man luktade, klämde och smakade på de olika matvarorna.Trodde ju att jag skulle ha den hemmaodlade löken tillbaka hem- men inte- man åt gladeliga stora bitar av den. Och grimaserade....

Som extra bonus så var det grönsakssoppa till lunch. Barnen konstaterade att de ätit såväl blommor som rötter.

Så här skulle mycket mer av undervisningen vara .... se, känna, lukta, smaka..... idag var det en lärande lektion.

Inte hade jag den i LPPn - den tillkom i hjärnan för ett par dagar sen.

Får väl göra som några av mina kollegor i området säger .... först gör vi en vanlig planering ... och sen får vi skriva in den som LPP efteråt. Nä, så kommer det inte att bli, då blir det inget skrivet ... jag är ingen som vill spela ett spel för konstlade gallerier.

Och nog tycker jag att bra lektioner går långt före en bra LPP. Men kanske kan jag så småningom hitta ett sätt som funkar ... skulle hemskt gärna veta hur andra gör.

Göra glad, gallerigroll, geogömma

Måste bara skriva lite, fast det bara är småsaker att skriva om. När skolan satt igång, så blir det inte mycket tid kvar till "egna" äventyr, så här på veckorna. Det är fullt upp hela tiden under den 45 timmar långa arbetsveckan. Än så länge tycker jag bara att det är roligt! Nästa vecka kör träningarna igång igen... måste ge mig tid till minst två pass i veckan.... och har det funkat förr, så ska det väl funka nu också. Även om jag sett till att fylla mina veckor ännu mer denna höst.... men som sagt än känns det bara kul!

Ibland kan man känna riktig glädje. Som när kollegor/vänner talar om att de tycker att den gula "morsdagstunikan" är snygg.... eller - och framförallt -när en kommunikation med positiva förtecken börjar öppna sig, en kommunikation som varit stängd så länge. Tänk, så lite det behövs för att vi människor ska göra varann glada. (Och tvärtom)

Hade drama med en av klasserna idag. Så roligt att se dem som inte älskar alla skolämnen, så öppna och glada i de olika rörliga aktiviteterna. I år har jag en hel timma då jag har fyran eller femman för mig själv. Den tiden ska användas till drama eller till att jobba med olika datorverktyg. Garanterat väl använd tid!

Glad känner jag mig också, då jag fått respons bland flera kollegor till en gemensam bokblogg skolor emellan, en blogg som ska bli ett bidrag till webbstjärnan.

Spel för gallerierna, det är något som jag verkligen ogillar. Som detta att vi ska lämna in ett schema där vi skriver in 35 klocktimmar, då i är i skolan. Dessutom ska det finnas 30 min rast varje dag.

Eftersom jag aldrig lämnar skolan ( mer än i akutsituationer) tidigare än 45 min efter det att eleverna gått hem, samt att vi har en ytterligare konferenstid i år, så är jag i skolan ca 37 timmar varje vecka. Men se det fick inte stå på mitt schema. det skulle bantas ner till 35 tim- en ren lögn. Och så det där med raster, det händer aldrig i lärarjobbet att man har 30 min sammanhängande rast.

Jag tycker att man ska vara i skolan när eleverna är där + konferenstid. Mer behöver inte visas på något schema. Vi ska ju ändå jobba 45 timmar i veckan.

Allra helst skulle jag se att vi hade 40-timmars vecka.... och allt arbete som gjordes däröver skulle vara möjligt att kompa ut. Eller få betalt för. Kan slå vad om att vi inte skulle få speciellt kortare ledighet än idag, och framförallt skulle man kunna gör allt "pappersarbete" under elevernas lov.

Tror att det kommer att bli så en gång, men knappast under min tid som lärare.
Slutligen något om den superroliga geocachinggrejen. Lade ut en låda i Hjälshammar i söndags. Rapporteringssystemet var trögt i under kvällen, så jag fick inte cachen och dess travelbug "Moody" publicerad förrän i måndags klockan 20. Klockan halv tio hade jag två meddelanden på mailen, två personer som direkt gett sig ut för att komma först till den nya gömman. Den ene av dem uttryckte sig lyriskt om den vackra, men gömda platsen, Dalskog.

På tisdagen fick jag ett meddelande om att Travelbugen nu låg i en gömma i Markaryd.

Så roligt att visa nya platser och få respons från dem som kommer dit. Så kul att få följa Moody på sin resa i cachevärlden.

Förstår bara inte varför det till största delen är en manlig värld, geocachevärlden. Det är ju en grej för alla - för naturmänniskor, för utmaningsmänniskor, för problemlösarpersoner, för alla som vill få lite lagom motion och frisk luft och för alla som vill se nya plaster.

Galet, Gällstad!

Tre kvart efter det att affärerna öppnat var Gällstad en invaderad by. Helt galna trängdes folk framför billighetslådor och reaskyltade upphängda kläder. Hade tänkt köpa nya träningsbyxor, men det var inte att tänka på, det var knökafullt i lokalen, köerna till kassa och provrum tiotals meter långa.... och, trots att reaskylten hängde precis över, så kostade de byxor som jag tänkte köpa, lika mycket som de brukar kosta.

Så jag väntar tills det är lite lugnare, de gamla hosorna funkar fortfarande.

Hittade iallafall både rea och normalpriskläder i favoritbutiken 2XL. Sen var jag nöjd, det var ingen höjdare att längre befinna sig i den belägrade shoppingmetropolen.
Prästakvarnen är en helt galen vacker plats. Här är det Gällstaddagstradition att ta lotter i kaklotteriet samt att fika med kaffe och våffla. Blir ju ganska dyra kakor, för man köper ju lotter tills man vinner. Sextio kronor för två små fat fyllda med hembakat .... de ska vidare till större kakmonster än vi i morrn, vi behöver inga kakor - för jag gillar att baka sådana. Hur galen får man bli?

Hade lagt in en cache i minnet på c:geo. Den skulle finnas vid Kvarnen. Bara det att det låg lite galet till, vid skorstenen på det hus där våfflorna gräddades. Alldeles galet att gå och leta där bland alla människor. Dessutom verkade skorstenen galet varm!
Vid Boarps bygdegård stod den glade knallen. Han köpte in sina sveatshirts för 57 kr, en del gjorde han tryck på, och sen sålde han dem för 60 kr, berättade han. Helt galet, kan man tycka.... men det tyckte inte han. Inte hans fru heller, hon tyckte att det var dags för honom att sälja av allt och lägga av med knalleriet. Köpte var sin sweatshirt, jag och C-E. Mannen tackade både för att vi handlade av honom, och för att jag tog några bilder.

Tror nog att han finns på plats nästa år också, han hör Gällstaddagarna till!

Köpte julklappar inne i bygdegården, galet tidigt. Men de var fina och ändamålsenliga.....
På hemvägen hem tänkte vi hitta två cacher, internationella geocachedagen till ära. Äntligen en stenmurcache som var enkel, vid Toarps säteri. Det skulle finnas en vid Varggropen också. Blev läge att svänga fram till sevärdheten som vi så ofta passerat. En välbevarad varggrop, med ett djup på tre meter, den var värd att se. Den varg som hamnade i den, den måste blivit alldeles galen, det fanns inte en chans att komma upp.

Cachen skulle ligga i en stubbe, och skulle vara en liter stor. sådana cacher brukar höra till de enklaste. Men vi hittade ingen burk, trots att vi letade i alla stubbar tills vi blev alldeles galna. Så det blev bara en skatt på internationella skattletardagen.

Ägnade eftermiddagen åt lingonplockning. Stora fina lingon fanns det på skuggiga och fuktiga ställen och inne i riset på de torrare tuvorna. Ryggen och jag var inte ett dugg överens, den ville att jag skulle sluta efter fyra liter.... men den ska inte få bestämma över mig, så det blev två till.

Rensandet tar ju lika lång tid som plockandet .... och är inte ett dugg kul. Men nu står det iallafall ett antal burkar fyllda med lingon i matkällaren. Ryggen tycks börja förlåta det jag utsatte den för ... även om en var riktigt ond på mig ett tag.

En fin dag blev det, så bra att sådana infaller på helgerna. Skogen är sanslöst vacker just nu, ljung, lingon, mossa, lavar, gulnande ormbunkar. Hösten gillar jag.... kanske gillar jag den bäst av alla årstider. Bara ett aber.... efter den kommer vintern.... men där är vi inte än på länge. Nu är det höstnjut som gäller.

Frökenföreteelser

- Nej, det heter "Jag tycker om honom". Inte "Jag tycker om han". Det är skillnad på objektsform och subjektform!

Typiskt en gammal fröken att påpeka sånt, en riktig frökenföreteelse.

Ingen bryr sig, bara att inse att subjektform och objektform för längesedan överlevt sig själv.
- Kolla där är en felstavning. Det är alltid ett n och m före d och t!

Typisk fröken företeelse att i alla lägen kolla stavning och meningsbyggnad. Och helt frankt påpeka felstavningar. Lite ont gör det allt i frökensjälen när hon ser felstavningar i tryck.... eller hör den felaktiga användningen av han och honom.....

Det gör ganska ofta ont i frökensjälen, och det är ganska självförvållat!
Träffade en gammal vän idag när jag var på ICA. Pratade en bra stund och hon kom med en kommentar, som jag inte riktigt förstod.

- Hur tänker du då? undrade jag när jag inte riktigt förstod.

Vem uttrycker sig så mer än en gammal fröken?
Äntligen kom jag till skott att köpa nya stövlar, ca ett år efter utgången tid, vad det gäller de förra. Varma, fodrade, supersköna blev det.

Till frökenföreteelserna - modell halvgammal /gammal fröken tycks höstterminsstartklädsel kjol, tights, barefoot i skorna gälla. Detsamma gällde mej. Behövde alltså låna en strumpa för att prova stövlar.

Betalade och gick ut. Hundra meter fram på Tranemos gator kändes det lite konstigt på högerfoten. Kollade neråt. Såg en fot utan strumpa, en fot med blå strumpa .... båda i likadana skor.

Skyndsamt tog jag mig tillbaka till skoaffären och lämnade tillbaka det som högerfoten kleptomaniserat.

Tänkte på det att de människor som jag mött och som registrerat min klädsel må ha tänkt:

- Har den där halvgamla tanten redan drabbats av demens ..... eller är hon en lärare?

Föreläsningsfundering

Hade förmånen att få vara med på en föreläsning av en psykolog som arbetar med neuropsykologi, och då framförallt i relation till barn.

Han berättade att inlärning går till så att fakta tas upp i bakre delen av hjärnan, tolkas i den stora mittendelen och organiseras och omvärderas i den främre delen. Organisationsdelen mognar ganska långsamt, vad det gäller pojkar kan det ta tjugofem år innan den är "färdigmogen". Tecken på omognad är bl.a. okoncentration, oförmåga att sitta still - man vill röra på sig eller luta sig mot bordet, man vill pilla med pennan eller något annat. Dessutom säger man ofta saker som är lite ogenomtänkta.

En mycket intressant föreläsning!

Varvid två tankar uppstod i min hjärna: När det nu finns forskning på att pojkars hjärna tar längre tid på sig att mogna, måste man inte ta hänsyn till det i läroplaner och framförallt i kunskapskrav och bedömning? En omogen hjärna har inte den uthållighet som behövs för att uppfylla kunskapskrav på högre nivå. Inte är det konstigt att pojkar har sämre betyg än flickor.

Min andra tanke, den gällde mig själv: Jag har svårt att sitta still i upprätt läge en längre stund, jag pillar nästan alltid med något - om inte annat håret- eller ritar/kladdar då jag lyssnar. Det händer fortfarande att jag kommer med oigenomtänkta uttalandet - även om det har blivit bättre. Är då min hjärna- vid närmare 58 års ålder - fortfarande inte mogen? Enligt vad föreläsaren sa, så kan man genetiskt ha hjärnor som har denna "funktionsnedsättning".

Kul med något annat än läroplan iallafall.

Har gjort en LPP enligt KONSTENS ( SKOLVERKETS) ALLA REGLER idag. Den tog 3 timmar att göra, tillsammans med kollegan. Och då har vi inte planerat arbetsgången, eller tittat på det material som ska användas. Känns som om det blir lite väl tungt om man ska skriva syfte, centralt innehåll, konkretion, arbetsmetoder, bedömning mm varje gång. Och väldigt fyrkantigt om man ska plocka formuleringar ur läroplanstexter. Testade att göra en med egna ord, men med samma rubriker under sommarlovets sista dagar. Där fick jag med allt jag skulle göra och satte ord på det jag ska bedöma.... mina ord. Planen gjordes på mindre än en timme.

Nej, det får inte bli för mycket tid som läggs på bling-blång. Barnen och deras kunskapande/färdighetande/utvecklande måste vara det centrala.

Tog en rask promenad när jag kom hem. Laddade ner Runkeeper i mobilen för ett tag sedan. Den appen registrerar sträckan, tiden, medelhastigheten och antalet kalorier man gjort åt. 296 kalorier på 5,12 km. Det frestar på att bränna kalorier, det är tydligt. Tiden blev 53 minuter - nu har jag en tid att förhålla mig på, vad det gäller Stockremmarundan. Det är bra!

Ljungen är helt ljuvlig! Får ta en långsammare promenad, med kamera i stället för tidtagare, och verkligen njuta. Ska nog få till det under en av de närmaste dagarna.

I morrn kommer barnen till skolan. Då börjar vi på RIKTIGT!

Vicken vecka

Hade funderat ut en djup rubrik och ett ännu djupare innehåll. Nakenhet skulle var ett av rubrikorden. Problemet är ju den där dumma allitterationen som jag inte fixar att ta mig ur...Jag kom inte på något bra n-ord som kunde kombineras med nakenhet .... och samtidigt få det någorlunda att gå ihop med det jag tänkte skriva om....

Nä, jag skriver om veckan i stället.... vill ju skriva ner roliga saker i min offentliga dagbok. Och nakenheten, den kommer att behandlas lite längre fram i veckoberättelsen.

I måndags kom Karin och Hampus. Det blev kortspel och återbruksbesök och svampplockning och matlagning och geocache-koll... ja, det var kul.

På onsdagen åkte jag till skolan och K och H åkte till Värnamo. Systerbesök stod på semesterfirarnas agenda och skoluppstart var det för sommarlovsslutaren.

Helt OK. Lite mycket läroplan kan det lätt bli i dessa tider ... bra att göra något helt annat emellanåt också...hoppas att det blir sådana tillfällen.

På torsdag var det Larssons familjekväll. C-E och jag åkte till Hjälshammar och träffade döttrarna och deras sambos. Växthuset fascinerade både mig och Karin. Har länge velat ha ett - och när Martin byggde ett till Johanna redan första sommaren i eget hus, så ha C-E lovat att fixa ett till sin fru den trettioandra sommaren i eget hus. Nästa sommar alltså. Ser fram emot det.

Roligt att se dotterns goda känsla för att göra det hemtrevligt omkring sig, bl.a. genom att använda gamla återvinningssaker.

En trevlig kväll där modern för första gången på mycket länge fick testa krocket och där fadern för tredje gången på en vecka använde sin nyinköpta grill-wook-panna.

Efter fredagens arbetsdag, så var det dags att bege sig till Torpa stenhus och årets "slottsteater". Förra året åkte jag ensam, i år gjorde Karla mig sällskap. Trevligt att ha ett sådant med sig, trevligt att bli bjuden på fika på Torpa café och trevligt att se en underhållande teaterföreställning. Visst är det amatörteater och ibland så märktes det - men i stort var det en mycket proffsig uppsättning av "En midsommarnattsdröm". Bäst av alla var Simon Carlsson, min gamla revykollegas son. Så roligt att duktige Gregor fick en son som var ännu bättre skådespelare än han!

När jag kom hem, så låg det en lapp på bordet där C-E informerade att det var Halmstadsväder, och att vi skulle åka tidigt på lördagsmorgonen. Kände mig nästan gråtfärdig, jag ville ju sova ... och det fick jag ju. Strax efter åtta kom vi iväg. Sol och moln avlöste varann.... men det var bra kustväder. Njuter verkligen att äntligen ha en egen stuga. Hade inte en aning om att det skulle kännas så bra.

Bestämde mig för att ta en promenad på stranden. Kändes också bra, så jag gick långt. Så långt så att jag kom till "nakenbadet". Tänkte att jag skulle ta mig upp på ljungheden som ligger där bakom. Såg inte en naken själ, och glad var jag för det. Tills plötsligt det låg en helt brunbränd manskropp en bra bit upp på stranden. Kom på mig själv att svänga så nära vattenbrynet som jag kunde, utan att sätta fötterna i det våta.Helt omedvetet!

Det var då jag kom på det jag från början tänkte skriva om .... hur nakenhet kan kännas skrämmande, otäckt och otrevligt. Det kände jag inför mannen som solade utan badbyxor, och så kan nog många känna sig inför människor som i ord och handling visar sin mentala nakenhet. Varvid jag undrar hur naken jag upplevs i mitt offentliga skrivande. Nog för att jag känner att jag har knälånga shorts och kortärmad top i mitt delgivande av egenupplevelser, men så kanske inte alla upplever det....

Kom och tänka på en händelse för sådär dryga tio år sedan, under det att jag sakta promenerade över den vackra ljungheden. Vi var med i något projekt, alla lärare på min förra skola. Ett väldigt konstigt projekt, som jag skulle kunna skriva mycket om, men det gör jag inte nu.

En gång fick vi en bild, där var och en skulle berätta vem som var på bilden och vad den jobbade med, hade för intressen mm. Sån´t man gör med barnen i klassen ibland.

Jag fick en bild på en rundhylt pensionerad kvinna som syntes i en havsnära miljö. Direkt började jag fantisera om att det var jag i en framtid. Äntligen hade jag börjat skriva boken jag alltid velat skriva, äntligen hade jag lämnat skogen för kusten.

Jag skulle berätta för två kollegor, och de blev väldigt konstiga till mods när jag blev så privat i min bildfantasi. Kanske visade jag en glipa nakenhet. Det fixade de inte riktigt att höra. Ännu idag kan jag inte förstå varför.
Cykeltur med cachejakt blev det igår kväll. In till stan. Mat på en kina-thai restaurang. Magen mår bra av kryddad mat, det är tydligt.

Efter frukost med nybakade frallor, så tog vi bilen, för att äntligen leta upp vägen som ledde till andra sidan av Fylleåns mynning, på motsatta sidan av nakenhetstankarnas uppkomst.

Vi fick åka till Trönninge och sedan ta småvägar genom böljande gula sädesfält för att komma tid. Nu när vi kan vägen, så kan vi säkert cykla dit en annan gång - ett annat år.
Letade lite cacher också. Här är det en earth-cache vid Påarps strand. Det stora flyttblocket heter Slyngestenen.
Mycket vacker plats, väldigt annorlunda mot Östra Stranden, bara någon kilometer bort.

Kändes lite vemodigt när vi packade ihop i eftermiddags. Visst ska vi ner minst en gång till och stänga av vatten och el och bädda ur sängarna .... men då är det september och definitivt höst.

Men sommarn har varit bra på alla sätt. I morrn är det skola på planeringsstadiet igen. På torsdag kommer barnen. Har fått veta att jag har min gamla klass intakt. Det känns bra.

Arbetsanfang

Passande nog, så blev första arbetsdagen efter sommarledigheten, en kylig dag och höstlik dag. Nejdå, det är inte höst än, det är bara sensommar ... än kommer många härliga dagar... men... ja, det är bara att inse .... högsommaren är över för detta år.

Blandade känslor att börja skolan. I stort sett positiva, det enda negativa är att jag är rädd att arbetsbelastningen kommer att bli så stor, att vi inte kommer att mäkta med det. Helt enkelt för att resurserna minskat och minskat år efter år, och nu finns det inte längre någon marginal.

Ska man dessutom starta upp med en ny läroplan och allt vad det innebär - ja, det känns lite övermäktigt. Men man får göra så gott man kan, och eleverna måste få gå före allt pappersarbete.
Tänkte på det, att för en del kan det vara förenat med negativa känslor och rädsla att återvända till arbetet. Kollegor som fryser ut varann, ledare som ignorerar och skuldbelägger sina arbetstagare. Kanske omedvetet. Men det kan medföra oerhört negativa konsekvenser för den som blir drabbad. Kanske har man inte ens någon att prata med, som förstår en, därför att arbetsledaren är så sofistikerad i sitt utfrysande att det inte syns. Då är det inte kul med arbetsanfang.

Vi är ju också arbetsledare, vi lärare. Naturligtvis gör vi fel mot eleverna också. Omedvetet. Man behandlar elever på olika sätt. Det behöver inte alls vara fel, tvärtom. Det enda som är viktigt är att alla blir bemötta på ett positivt och och för individen utvecklande och respektfullt sätt - det gäller för lärare-elev, elev-elev, kollega-kollega och chef- lärare.

Det ljusnade vid horisonten, denna lite kylslagna sensommardag, molnen skingrades och himlen lyste blå. Så hoppas jag att vi alla ska känna i mötet med varann. Och förhoppningsvis kan vi under läsårets gång skörda frukterna av arbetet i det positiva mötet.

Detta är vad jag önskar denna dag då läsårets arbete tog sitt anfang.

Charmant, coole Claes

Två Claes på scenen och en med på färden. Alla fixade sina roller på ett charmant, alldeles utmärkt sätt.

Under de senaste åren har det ( nästintill) blivit tradition att besöka Gunnebo slott och se deras sommarteater. De första åren som vi var där så var det Moliere som spelades, bara bra talteater alltså, men under de senaste åren så har man höjt kvalitén ytterligare genom att bjuda på musikteater. Förra året var det "Vita hästen"- superbra, i år visade man en minst lika underhållande uppsättning av "Lorden från gränden".

På engelska heter pjäsen "Me and my girl" och några av de mest kända sångnumren är just " Jag och min tjej" samt "Lamberth walk" och "I gatlyktans sken".

Bill Snibbson är den "oäkta" Herefordarvingen. Hans faster har bestämt sig för att göra den oborstade killen från Londonförorten till en värdig arvinge. Det lyckas väl så där.... men slutet blir förstås gott.
En synnerligen underhållande föreställning, där Claes Malmberg gör huvudrollen. Jag vet att det finns många åsikter om Claes Malmberg. För egen del så tycker jag att han är bland det roligaste som finns. Det kan inte vara så lätt att spela mot honom, för rätt som det är så kör han några dråpligt roliga solonummer, som gör att publiken vrålskrattar - och att motspelaren också måste dra på munnen. Men han gör inte bort någon... han blir utväntad och sedan kör man på i manuset precis där man slutade.

Claes Månsson är en annan rolig Claes, som stundtals hade så mycket utrymme i manuset att man kunde skratta ordentligt åt hans rollfigur också. Stefan Ljungqvist stod för skönsången - oj, vilken röst han har det karln!

En annan härlig musikalartist är Sofie Lindberg. Hon har en bra sångröst och ett härligt minspel/kroppspråk.

Jill Ung spelade fastern som skulle få ordning på sin brorson. Hon är en duktig skådespelerska... men jag hade inte en aning om att hon sjöng riktigt bra också.

Ett antal sång och dansare gjorde förställning komplett. Så bra - och skratta fick man åt härliga skämt, så man nästan fick ont i magen.

Åk till Gunnebo och se "Lorden från gränden". Den spelas under veckan som kommer - onsdag till söndag. Sen är det slut för denna säsongen. Undrar vad de tänker visa nästa år.... med Claes i en ny dråplig, skrattframkallande roll? Måste f.ö. säga att han också har en seriös sida, som skymtar fram i de olika roller jag sett honom i, samt att hans personliga sångröst är så personlig, så att den blir riktigt bra.
Husets egen Claes hade packat matsäck till alla som åkte med i den väl packade bilen. Stekt äggmacka smakade gott i den vädermässigt goda sensommarkvällen. Före teatern hade Helena bjudit på god fika i Gunnebo café.

Det var en trevlig eftermiddag - kväll. Vi hann dessutom med ett stopp i Gällstad, där jag äntligen kunde tillfredsställa det allt mer växande shoppingbehovet, i utmärkta affären 2XL. En affär som har kläder för alla storlekar - och för alla åldrar- iaf om man kommit ur tonåren.

Den 20-21 aug är det Gällstaddagarna. Ett besök där, liksom ett besök för att njuta av coola Claesar på Gunnebo, det rekommenderas å det varmaste. På fredag åker Karla och jag till Torpa och ser på deras slottsteater. Där är det bara amatörer i rollerna, men de brukar uppträda som om de vore proffs. Ett besök där, ingår också i sensommarrekommendationerna.

Funderade fritt

Fyra dagars sommar blev det. Härligt! Speciellt som jag haft förmånen att kunna ligga på rygg på sandstrand och titta på moln och "flygplansstreck" och kunnat låta tankarna flyga fritt.

Funderade på hur man som person är funtad, när man är så fyrkantig, så att man tvingar en elvaåring att gå av tåget i en främmande stad. Helt sjukt! Eller kör av två fjortonåringar för att deras fritidskort inte gällde på just det tåget.... Eller avvisar flyktingar, skötsamma, arbetsvilliga, trevliga människor. Eller ger elever som verkligen gör sitt bästa ett "inte godkänt" ..... Eller att förskolebarn inte längre kan ta del av matlagning, för att de inte är tillåtna i köksregioner - där det funkat så bra under alla år tidigare.

Det måste finnas förnuft, det måste finnas moral, det måste finnas omsorgstänk om andra - man måste våga gå emot fyrkantigheten och våga ta egna människobeslut. Moral och förnuft måste gå före förordningar .... Man kan göra om fyrkanten till ett rakt streck, och då finns det genast oändliga möjligheter.

Simmade en stund i ljumma vågor igår. Kom på en alldeles egen aforism: " Den som simmar mot vågorna, den får räkna med att få kallsupar. Den som simmar med vågorna, den drivs framåt, men riskerar att gå i kvav." Känner det så för egen del, absolut. Jag protesterar och vill inte blint följa alla bestämmelser som kommer uppifrån. Vet att allt inte är bra, att mycket bara är en grej som ligger i tiden, och så småningom kommer att ändras..... Därför blir det kallsupar då och då. Men hellre det än att inte våga tycka.....

Tänkte också på speglingar. Människor speglar sig i varann, det finns det vetenskap på. I mina funderingar utifrån vackra badbilder där man speglar sig mot blanka ytor, så tänkte jag så här: Där spegelbilderna visar en stor likhet, både vad det gäller goda och negativa sidor, då tror jag att man är supergoda vänner så länge det positiva råder, men när något händer så att de negativa sidorna kommer fram, då blir det ordentliga krusningar på ytan, och vänskapen blir förstörd.
Så tänkte jag under det att solen stundtals gömde sig bakom molnen, men det var lika bra det, man slapp bränna sig. Fattar bara inte hur man kunde exponera sig för solen timme efter timme, dag efter dag, "förr" i tiden. Trots att det sved ordentligt i skinnet, så var man inte ett dugg försiktig. Konstigt att man inte är mera rynkig än man är......men det är väl något man får tacka det feta under huden för.
Hann med mycket under två dagar i Halmstad. Ett par funderartimmar på stranden varje dag, ett antal dopp i böljan den blå ... Funderade f.ö. på att det var massor av människor på stranden som inte alls badade.... bara solbadade..... Dom missade något, vattnet var riktigt varmt och skönt!

Målade färdigt huset i Halmstad, nu är det hur fint som helst, lyser rödglittrande i solskenet, som en riktig västkustens pärla. Hann läsa ut "Den randiga tigern" - superbra tyckte jag - hann lösa sudoko och korsord och tog en cykeltur in till staden både onsdag och torsdag.

I går hade ett antal stora segelfartyg, lagt till vid kajerna. Idag ska de ut och segla i "Tall ship race". Ett jätteevenemang, fullt ös med marknadsstånd, mässtånd, scener och pubar i hamnområdet.
För egen del tyckte jag att den här båten, som låg på andra sidan Nissanutloppet, var den finaste av alla.... Gammal, lite oansenlig och väderbiten så klarar den de flesta farvatten. Lite som en gammal erfaren människa.....

Idag kom välkomstbrevet inför terminsstarten. Det är mycket som ska göras, innan vi kan sätta igång på riktigt, känns det. Funderar på hur många kallsupar jag kommer att få detta läsåret.... för några lär det väl bli. För jag kommer att fortsätta att simma mot vågorna. Lite snett i och för sig, och försiktigt, så att jag inte blir alldeles översköljd och drunknar.

Bad, besök, böcker

Sa för några dagar sedan: - Den här sommarn har varit jättebra, men jag önskar mig några dagar då det är badväder - så blir den alldeles perfekt.

Önskan har slagit in, denna veckan ser ut att bli en badvecka ... har redan avverkat två stranddagar - eller rättare sagt, några timmar under vardera två dagar. Två dagar med insjöbad. Förhoppningsvis blir det nu två dagar med havsbad.
Vid Gusjön, min absoluta favoritbadplats, var det mycket folk igår. Många som jag kände, elever, föräldrar, farmödrar, mormödrar, geocachare. Så även om C-E jobbade och jag besökte badplatsen "ensam" så var jag inte ett dugg ensam.
På kvällen hade vi besök av Maura och Dan från Irland. Våra gemensamma vänner Kristina och Leif var förstås också med.

Fyra år sedan vi träffade Maura och Dan senast - och fem år sedan de visade oss gästfrihet, genom att fick bo hemma hos dem på den gröna ön, samt att de tog med oss på olika utflykter. Skulle vi ha något att prata om? Absolut hade vi det! Härliga människor, de har så mycket underfundiga tankar och kommentarer. Speciellt Dan... Vi kom in på den katolska kyrkan som de tillhör, om svårigheten att rekrytera präster dit, och varför man inte kan tillåta kvinnor som präster.

Dan hade en förklaring: If there was a woman who listened to the holy confession, it wouldn´t be a secret anymore, because women can´t hold a secret..... :) Sagt med hans stillsamma humor, så blir det en så bra förklaring....
Tog en promenad i den ljuvliga första augustikvällen, och visade på hur geocaching går till, genom att låta gästerna försöka hitta min gömma, 500 m från vårt hus, i Robert magnifika stenmur.

Kul kul att träffas, och naturligtvis är vi välkomna till vackra Irland igen, den gröna ön, varifrån de vilda, rikligt blommande fucksiorna, är ett av många bestående minnen.
Idag var det dags för baddag nummer två. Med nybakade bullar och stekt äggmacka som matsäck , plus lite kaffe förstås, så var jag på plats vid Gusjön strax efter klockan tio. Tio minuter bort med bil, ligger det gudomliga stället...

Sjön var helt spegelblank, påminde om vinterns blankis. Kändes som om man skulle kunna gå på vattnet. Helt sagolikt vackert. Solen stekte under ett par timmar, vattnet svalkade rejält, hann socialisera med några grimsåsbor, och t.o.m. prata jobb med en kollega från en annan skola. Vid ettiden packade jag ihop - då hade det drivit in stora mörka moln. En fulltankad gräsklippare väntade på mig härhemma.

Tog en bok ur olästa pockethögen med till sjön: Den vita tigern av Aravind Adiga. En bok som handlar om hur svårt det är att ta sig ur det indiska kastväsendet. Synnerligen fängslande. Gillar romaner där man får inblick i andra kulturer.

En författarinna som jag träffat på i sommar är Carin Gerhardsen. Har i snabb takt läst två av hennes tre deckare, där man får lära känna ett antal olika utredare. Rekommenderas.

Liksom Theorins Blodläge. Riktigt äckligt bra.

En annan bok som jag tyckte om är släktkrönikan Den gömda trädgården av Kate Morton. Handlingen utspelas i England och i Australien. En ung flicka försöker få klarhet i varför hennes nyss bortgångna mormor, en gång i tiden lämnades ensam på ett fartyg som gick från England till Australien.

Man tycker olika om böcker. Jag vill nog läsa ganska lättsamma böcker. Fick en rekommendation av min goda bloggkollega när vi träffades för en månad sedan. Tjuvarnas stad. Det är säkert en jättebra bok, men jag gillade den inte. Samtidigt som jag rekommenderar den, jag tror en del tycker att det är väldigt spännande att läsa om de fasansfullheter som var vardag under andra världskrigets ryska vintrar.

En vecka kvar av lovet. Ser fram emot att börja jobba igen, vad det gäller undervisning och elevkontakt. Ser inte fram emot den fyrkantiga tillvaro, som alla nya regler, anser att vi ska inordna oss i. Kollegesamtal idag och igår visar att vi är många som tycker lika. Men ingen gör något... eller försöker .... Så det enda man kan göra, det är att tänja så mycket som möjligt på hörn och kanter, så att tillvaron blir lite mjukare och behagligare både för elever och för oss lärare...