Lite lurad.....

... är man ju egentligen.
Det är faktiskt bara mars än, och man tror att det är full vår.
Ett mera "normalt" år skulle det  fortfarande vara snö kvar, skare skulle det vara och njutbar skidåkning på mossarna omkring.
Nu är jag glad för att det inte är ett normalt år, det har varit en fantastiskt bra vinter, för andra året i rad.
Tror att jag skottat snö vid tre, fyra tillfällen bara, C-E mindre än så.

Så egentligen är det bara att inse att det fortfarande kan komma en del snö, även om den inte stannar kvar mer än några timmar, eller kanske dagar.

Fåglarna är nog också lite lurade. När jag hämtade tidningen igår morse, vid pass klockan sex, så var det full morgonkonsert.
Ljuvligt!

En bofinkskille tycks ha bosatt sig alldeles utanför fönstret på vår åk 3-6-länga i skolan.
Den spatserar glatt  omkring längs fönsterblecket och ibland knackar den på fönstret... kanske inte för att få uppmärksamhet av oss... vilket den får.... utan för att attackera den tokige artfränden som hotar honom.
Snacka om att vara lite lurad!

Kom på att jag ska göra processen kort med Gustav Vasa och hans ostyriga ungar, och efter påsk göra ett tema om fåglar.
Berättade för eleverna om planerna.
- JAAAAA, sa dom.
Gillar att de är mer intresserade av det som lever än det som var...

Fast historia gillar de också... dessa fantastiska ungar... som man får tillbringa så mycket tid med, på sin skolålders höst..

Göran Svanelid har inspirerat till att jobba utifrån tre "Big questions" ... Vilka var de stora förändringarna som Gustav genomförde.... Vilka spår av honom kan vi se idag..... varför kan det vara svårt att lita på de källor som berättar om GV.....???

Så även om jag avsätter en vecka mindre än planerat åt historieämnet, så har jag inte alls lurat läroplanen.... faktiskt.

Uteblommorna blir tidigare och tidigare planterade. Beroende på den tidiga våren och på att vårväxterna drivs upp till att bli färdiga för utplantering tidigare och tidigare, år för år, tycks det.

Kändes väldigt bra att ta bort höstljungen ur uteplanteringskärlen och fylla dem med vårblommor i stället.

Hoppas att våren inte lurat oss för mycket, så att det blir många minusgrader nattetid framgent. 

Huset blev påskstädat idag. Påskpyntade det med fina vävda dukar som svärmor gjort, samt några av mina egenhändigt broderade.  Tänkte på allt handarbete som gjordes förr. Idag är det inte speciellt populärt med vare sig vävt eller broderat. Synd, tycker jag... för om jag får vara med om en tid som pensionär, så skulle jag gärna brodera en del. Det är avstressande och det är roligt att se hur arbetet växer fram.
Lära mig väva.... nej, det kommer jag inte att göra. Om ingen lurar iväg mig på en vävkurs, förstås....

Äntligen blev det läge att åtgärda växthuset. Tre väggskivor och en dörr lurade Egon ut på egna äventyr. Dock inte längre än att de lätt kunde spåras.
Det är lite småpill att få tillbaka plastskivorna på sina platser,  men med gemensamma ansträngningar så lyckades vi. Känner mig väldigt glad över att det lilla drivhuset är i ordning igen, och lurar på om jag ska köpa lite fröer och börja driva upp därinne, redan nästa vecka. Egen sallad i maj, det är inte fel...

Tog cykel och trampade iväg de två kilometrarna till Krokens blåsippsställe. Eller åtminstone så nära man kan komma med cykel....
Det var en hel del blåa skönheter som blivit framlockade, kanske framlurade, av den tidiga våren.

Upptäckte ( återigen) under den kort cykelturen, att spinning och cykeltrampning är två ganska så skilda saker. Det är betydligt jobbigare att trampa fram hundra kilo tung tant på en cykel, än för den samma att sitta och trampa på en stillastående cykelattrapp.

Blåsippor är mina absoluta favoritblommor. Lurar på att åka till barndomens stenar under någon av de första påskdagarna och njuta av en otrolig mångfald av blåa blomhuvuden. Geocachingsäsongen tycks ha satt igång på allvar, och jag har fått  veta att tre av mina små enkla burkar "därhemma"  behöver nya innehåll. Får väl åtgärda det.... även om det skulle kännas lättare att bara avsluta gömmorna.
Samtidigt så vill jag ju visa upp min barndoms vackra by, den upplevelsen vill jag inte lura någon på, och då får jag se till att underhålla min runda.

De första vitsipporna hade kommit i Kroken "solvägg". Den vita färgen är svår för kameran att få ordentligt fokus på.
Kommer att bli fler efter hand, och helvita hagar, det är också en favoritvy för mig ... och för Canon-kameran.

I natt ska vi ställa tillbaka vågen 10 kg.... kan ju verkligen vara att lura sig själv.... nä, så var det ju inte....men lika lurad blir man ju av att klockan är tio i morgon när den egentligen är nio....Lika knäppt varje år, det där med sommartiden. Men långa härliga kvällar får vi...  i morrn är det ljust till framåt klockan åtta. Så att man känner sig lite lurad... det är ganska så ok.

Fel, fel, fel.... frukost

 

Fel, fel, fel gick jag i förrgår.

Det var en skön eftermiddag, jag var hemma redan vid halv fyra och tänkte att det kunde vara läge för en promenad.  Inget konstigt i det, inte förrän jag tog en väg som jag aldrig tidigare gått. Eller i alla fall inte på massor av år. Jag avvek från den välbekanta vägen och tog en skogsväg som en gång funnits, men som vuxit igen och åter kommit till användning.





Vägen var ganska bred och slutade  med en vändplats. Därifrån gick en smal stig, som borde gå till en annan skogsväg.
Efter att ha irrat runt i den täta terrängen ett tag, fann jag den gamla vägen och vek in på den. Det tokiga var att jag trodde att jag gick åt ett håll, men det visade sig att jag gick åt ett annat.

Jag kom tillbaka till kända marker igen, fast på motsatt håll mot vad jag förväntat mig,
Tänkte .... sådant är ju faktiskt livet ibland.

 

 Fel, fel, fel .... tänkte jag i söndags. Åkte iväg för att försöka leta upp ett par mysteriecacher som fanns i trakten. De var lösta och okejade. Lade in "Nästa steg" i gps och gav mig av mot den första gömman.
Blev lite nostalgisk då jag fann att den skulle finnas utmed en fin led, där jag tagit några av mina första cacher . Det var skönt att gå i skogen, då det var snålblåst i öppen terräng. Det var mindre kul att inte hitta cachen, och inte något som passade in på hinten heller.

Gav upp, åkte till nästa ställe. Hamnade på ett öppen fält i utkanten i Tranemo. " Hänger 3,14 m högt" ... ja, det var en pidagsgömma..... På ett öppet fält finns inget att hänga i.
Kollade en gång till .... shiit... jag hade trott att jag bara skulle lägga på 314 på både nord och öst... men jag skulle ändra en hundradels grad också. Det framgick om man läste anvisningarna.

Hamnade i riktiga tassemarker... det kändes helfel för tant att gå därute i ensamheten... men det var rätt. Lyckades få ner burken från 3,14 m höjd, men lyckades inte hänga tillbaka den lika högt.
Fel, fel, fel ...gjorde tanten där.... men vad gör man, när man inte kan. Man ringer knappast en vän, för en sådan hade knappast hittat mig där ute djupaste tranemoskogen.

Kollade upp siffrorna på cache nummer ett igen, då jag kom hem.

Det visade att jag lagt in fel, fel, fel koordinater. Det gäller att läsa anvisningarna ordentligt, inte bara tro att man har fått rätt siffror för att man fått fram dem i lösningen.



Igår kväll var jag på föreläsning i Tranemo. Det handlade sockerberoende.
Ville förstå om jag är det ? An addict!
Fel, fel, fel hade jag i den tanken. Fick inte alls svar på frågan...men misstänker att jag har en tendens åt det hållet.
Fick i alla fall veta att vi svenskar i genomsnitt sätter i oss 50 kg rent, raffinerat socker per år. Hu!
Fick dessutom insikt i att min frukost, som jag alltid trott vara en bra frukost, var alldeles fel, fel, fel!

Att äta  jordgubbsfil, bran flakes och en skiva lingongrova med ost på, det var det bara en bra sak med. Osten! Det som jag trodde var fel, fel, fel... var det mest rätta. Allt det andra är riktiga sockerbomber.... en del fibrer i och för sig, men sockeringjutna, sirapsfärgade sådana.

Jag åkte direkt till Kvantum, inhandlade naturell fil samt flingor och bröd med sockerinnehåll så nära noll det gick.

Till fika i skolan idag tog jag bara en halv torr sockerrik kaka.... och tänkte att det var fel, fel, fel... men att kaffe utan en lite kakbit också känns galet....

 

Dagens fel, fel, fel..... ja, det är kanske att använda sina elevers bilder här i bloggen.... MEN de är tagna med min egen ägandes kamera.... och egentligen är det ju fel, fel, fel att behöva använda en sådan i skolan.

F.ö. vore det inte alls fel av dej som läsare att gå in här och rösta på toppenklassens blogg. Vår fina skolas namn  finns inte med, men hittas under Dalstorp.

Uppdateringsuppdrag

Så mycket man hinner på en lördag! 

Och ute är det fortfarande ljusan dag och solsken!

Kollar på klockan och inser att känslan av att hinna mycket, till stor del beror på att jag ännu inte vant mig vid den långa, ljusa dagen, där  ljuset har vunnit över mörkret med en del av en noslängd.

Och mer ska det bli.

Kommer på att nästa vecka, så kommer den där korta dagen, då det blir så otroligt ljust på kvällen. 

Så gott att det är vår igen... trots att dagen har innehållit både enstaka snöflingor och isande vind. Men vad mer kan man begära den 21 mars?

Veckan som gick var ju helt underbar.
Skoldagarna var långa med konferenser och möten, men på torsdagen kunde jag slita mig loss medan det fortfarande var sol och mer än 10 plusgrader därute.
Till och med en fluga hade blivit född ( eller övervintrat?) och sög begärligt i sig de öppna krokusblommornas nektar.

Katterna tyckte att det var alldeles förträffligt att vara utomhus. De bortdaltade djuren har annars hållit sig inomhus mest hela vintern.  Med dagligen påfylld kattlåda som följd.
Denna vecka har den varit i det närmaste tom. Det är vårbevis, det.

Katterna är väl det vi har som "glädjespridare" så här på gamla dagar,.
Svart katt är superhäftig, han trivs bäst i garderoben.

I torsdags kunde vi glädja åt oss en julklapp. Vi hade fått presentkort till evenemang på Jönköpings nya kulturhus, Spira. Vi har inte varit där tidigare, och inte ens i det under de senaste tio åren framväxande området, längs Munksjöns östra strand. 

Wiehe, Plura och Ebba Forsberg skulle uppträda denna soliga torsdag. Bokade biljett till konserten. Ett bra val av julklappsutnyttjande, anser jag.

Covers av låtar, skrivna av amerikanska protestsångare, flertalet av Dylan och Waits, var översatta av Wiehe och framfördes av de tre sångarna. En kille på piano och en fantastiskt duktig gitarrist gjorde artisterna sällskap på scenen, under den nästan två timmar långa konserten.

Wiehe skriver så bra texter, tycker jag. Tyvärr försvann en del av både hans och Pluras sångtexter i den häftiga musiken. Ebba, däremot, levererade varje ord med tydlighet.

Det var en härlig kväll, i en nästan fullsatt konsertlokal. Jag trodde ju att det skulle vara en massa folk i vår ålder där, och det var det visst det... men det fanns också de som var fyrtio år yngre och tjugo år äldre. Protestsången har sin publik i alla åldrar, tack och lov!

Min absoluta favorit för kvällen, det var den mäktiga versionen av "Sakta lägger båten ut från land". 

Den vill jag att man spelar på min begravning..... 

Åt god mat på en restaurang som ligger i anslutning till Saluhallen i Jönköping. Ett enkelt ställe, Restaurang Hemma, men med väldigt god och prisvärd mat. Ett glas rödvin kostade 38 kr. Nog  rekord i billighet.

På Spiras restaurang köpte vi  var sin kaffe... vilket inte var billigt.... och där, med ett glas rödvin i sin hand kom denna, för oss välkände, man. C-Es kusin Bengt.  Lite förvånande.... även om han är född i Jkpg och numera har en "flickvän" från Huskvarna, så BOR han ju i Malmö, bara några stenkast från Karins place.

Kul att träffa den glade gamängen!

I dag är det "Down syndrom-dagen". Uppmärksammas genom olikfärgade sockor.

Hade Downs syndrom som Grej of the day igår.... och hoppas att någon även idag tar på sig udda sockor.

Kändes som det blev lite för mycket olika sockor på gårdagens sociala medier... och framförallt kändes det som om man glömt varför man hade klädd fötterna olika.

- För att vi är olika. Nja, det var väl ändå inte det som var grejen, grejen var ju att uppmärksamma dem med Downs  syndrom. Så tänkte jag.

Att vi är olika, och så ska få vara/våga vara, det bör vi ta med oss varje dag, tycker jag.

Solförmörkelsen kunde vi se ganska så bra. Hade ett par svarta plastögon som jag fått från Illustrerad Vetenskap, i det senaste numret.  Vi halv elvatiden var solen så tydlig att de funkade. Man såg hur månen gled över solskivan och gjorde solen till en måne i nedan, genom dem. Fem-sex elever hann komma ut och kolla.

Sen blev det mer moln, och svarta skyddsögon funkade inte längre. Men solen var ännu för stark att titta rakt in i.

Kollegan kom på att man kunde titta igenom tyg, tröja eller halsduk. Eleverna som tagit med dubbla solglasögon, kunde också använda dem. Häftigt, tyckte vi alla, att få se den ganska rejäla ( 83,5 %)  skymmandet av solen. Och visst var det betydligt mörkare utomhus, när månen dold nästan hela solen.

Tog en promenad efter att gjort ett bra lördagsdagsverke med det som hör till i ett hushåll,med bakning, matlagning,  städning, mataffärsbesök, tvätt.....  Luften var nära nollgradig, men solen sken. Tog en runda och passerade ett par uppspända taggtrådar. Undrade på instagram om detta otyg egentligen är tillåtna i dessa tider. Har inte fått något svar ännu, men kan ju alltid googla.

Under det att skymningen sakta sänker sig både ute och inne, anser jag att uppdrag uppdatering är slutfört. 

I kväll tittar vi på nya omgången av "Selfridges".... och längtar lite till staden där varuhuset fortfarande finns kvar.

Blommor och beroende bland annat

Det serverades fiskburgare till lunch  idag. Helt ok, även om jag föredrar hel fisk. Gillar mackor med pålägg, men inte bröd med inlägg.

Nåja, det fanns potatismos till de hemmagjorda fickburgarna, och massor med goda grönsaker/grönsaksblandningar. Så tanten blev, som vanligt, alldeles stoppmätt för ynka 30 kronor och fick dessutom en trevlig lunchsamvaro med fina elever.

Att lunch-"vakta" på vår skolgård, det är en enkel match. Hur lugnt som helst. Idag var det inte svårt att ta sig ut i vårsolen en stund, varken för mig eller barnen.

Mina elever har gympa efter lunch. Jag är elevfri och fixar med planeringar och andra förberedelser/efterarbeten.
Det var under denna tid som det stora sötsuget satte in.
Jag brukar inte känna sådant under skoltid.
Men idag var det där.
Hur kunde jag fixa fram något sött för att lugna ner söttarmen ? Skolan är ju inte känd för att ha godisgömmor, direkt.
Möjligen kakgömmor... men en sådan hade jag redan besökt, på tiorasten. En liten, liten kaka till kaffet, det kan man ju inte neka sig.

När nöden är som störst är hjälpen som närmast.,
I en hylla, längst ner i det elevtomma klassrummet, fanns den.
När det var tjugondag Knut hade jag undervisning i alla klasser utom i sexan.  Jag gjorde "grej of the day" med alla klasserna och bjöd på en liten, liten påse "julgransplundringsgodis".  Fem - sex onyttiga  små sockerbomber fanns i varje påse.
Två påsar blev över.

 En påse julgransplundringsgodis gick åt ganska snabbt, under det att jag förberedde en retoriklektion.
( Retorik i 12 steg rekommenderas).

Sockerabstinensen stillades och tanten blev lugn.

Efter det att suget avtagit, gick jag till telefonen.
Biblioteket i Tranemo har nästa onsdag en föreläsning som heter " "Sockerberoende".
Jag anmälde mig dit.

Vid konferensfikat på eftermiddagen slank det ner två chokladbitar. Trots att suget egentligen var stillat.
Det var lite onödigt.
Fast.... när man nu ändå är tjock, så kan man ju fortsätta att vara det genom de goda kalorierna....

Det är tur att jag är rörelseberoende också.
Tog en seneftermiddagspromenad över stock och sten, plöjen och våtmarker, för att komma till Karlas blåsippshage.
För några dagar sedan var där bara en enda lite synlig knopp. Idag blålyste tjugotalet vackra blåsippskronor mot mig.

Njöt och kände den stora glädjen över att få uppleva ännu en vårtid.

Gick sedan till Karla och hennes fina trädgård. Där blommade vanliga blåsippor, förädlade röda och vita "blåsippor", svalört och ( nästan) en vårlök.

Fick en trevlig pratstund med Karla. Iréne kom stavpromenerandes och anslöt också. Visst är våren härlig. för då vaknar alla, både blommor och utevistelsemänniskor. Människors möte, då man är ute och går, dem gillar jag.

En favoritdikt av Hjalmar Gullberg

Om i ödslig skog

ångest dig betog,

kunde ett flyktigt möte

vara befrielse nog.

Giva om vägen besked,

därpå skiljas ifred:

sådant var främlingars möte

enligt uråldrig sed.

Byta ett ord eller två

gjorde det lätt att gå.

Alla människors möte

borde vara så.

Fars och fynd

Ojdå, jag råkade boka teaterbiljetter till den kväll som det var melodifestivalfinal. Ett sån´t elände... eller inte. Tycker väl att såväl svenska som europeiska song contest finalerna är kul att se och höra. Framförallt att höra, för då slipper man ju larvigt mellansnack och ointressanta mellanakter.
Så jag lyssnade igenom alla 12 låtarna på Spotify i går eftermiddag och gjorde min egen lista. Några av låtarna tyckte jag var riktigt dåliga, t.ex. Groupieslåten och Magnus Carlsson -låten. Mer än hälften av låtarna tyckte jag mig ha hört tidigare. Förstår att det inte är lätt att tänka nytt, då alla låtar för länge sedan är gjorda, egentligen. Bara varianter på det gamla.
Min egen bästa-lista stämde väl överens med resultatet. Måns som etta, Mariette som trea,  Hasse som fyra... det var helt rätt... sedan hade jag Linus Svenning som tvåa och Jon Henrik som femma.
Hann hem i tid för att se lyssnarnas omröstning och för att se Måns framföra vinnarlåten, så helt utan melodifestivalfeelingen, det blev jag ändå inte.

Teaterföreställningen som vi besökte, det var en amatörföreställning. Man spelade "Rakt ner i fickan" som var skriven av en av farsfixarnas mästare, Michael Cooney. Läste recensionen om den och den var positiv.Roligt att få skratta någon gång, det är ju inte så säkert att man  får göra om man går på proffsens teaterförställningar. Elände finns det tillräckligt ändå, jag vill gärna skratta åt tokiga förvecklingar när jag går på tetater. Cooney är mästare på att få till sådana... och gårdagens föreställning var inget undantag. Helt galet blev alltihop. Och kul!

Roligt att se duktiga amatörer... och inser att den nog kan vara så,  att man kan vara bra komiker, utan att ha gått treårig teaterutbildning för att bli det. 

Under veckan som gick, publicerades sex nya geocachinggömmor  runt Ösjön i Limmared. Där har det funnits ganska många cacher tidigare, så vi har gått den fina rundan flera gånger, under det att fler och fler burkar gömts utmed stigar och vägar. ( Tror att det är 18 stycken sammanlagt nu)

En utmärkt söndagspromenad blev det, lagom varmt/halvkyligt att promenera ganska så raskt, härligt i solen... det var det fler runt-sjön-vandrare som tyckte.

"Masken"  heter cachegömmaren som gjort Ösjön till sitt eget revir. Det har han gjort med bravur. Det var verkligen omväxlande burkar och gömslen... och ingen var omöjlig ( eller ens speciellt svår) för tant och farbror på 60 +.
Sex fynd blev det runt sjön. Ytterligare tre stycken loggade vi i Limmareds samhälle.
Gillar inte alls att gå omkring bland husen... men samtidigt kan man ju passa på att leta upp enkla gömmor, när man ändå passerar dem.

Löste två mystar igår, två stycken som fanns i Limmaredstrakten. En av dem bestod i att lyssna på hårdrockslåtar och räkna hur många gånger låttiteln förekom i de sex olika låtarna. Eb jättekul uppgift, tyckte tanten, som gärna lyssnar på lagom hård musik. https://www.youtube.com/watch?v=3_OvrGEbMvo - Lady of Winter, var en ny bekantskap för mig, en låt som jag blev störtförtjust i.

Gömman lokaliserades lätt idag. Den andra mysten jag löste, den burken var gömd en bit från samhället, visade det sig. så dit får jag åka en annan gång.

I Värnamo var det myst-event igår. Kollade på några av de nyutkomna kluringarna...och fattade inte någonting av ett par av dem. Vad det gäller mystlösning och geocaching, har jag mycket att lära.  Men det är väldigt kul när man försöker och det lyckas!

Elfsborg slog Hammarby i svenska cupen, det har jag kollat på en annan sida här på datorn. Snart läge att besöka Borås Arena och kolla på den gul-svarte. Fast det får gärna bli lite varmare först.

Kettleworx i kväll....  och de traditionella söndagstelefonsamtalen till döttrarna.

En helg går snabbt... en vecka lika så. Har äntligen gjort alla utvecklingssamtal... trevligt, men lite påhängigt.

Snart är det helg igen... och då är det vår på riktigt, vårdagsjämningshelg! Härligt!

Finfotoförsök

Det var solen och den blå skyn som lockade mig ut i eftermiddag. Med bästa kameran inklusive dess teleobjektiv. Ibland bara händer det, man blir så sugen på att gå ut för att fota. Inte på att promenera, för då ligger liten kompaktkamera i fickan utifall. Utifall händer nästan alltid....

Idag var det foton som skulle tas. Den tunga kameran hängde på den den feta magen, och tanke på stavar fanns inte... då blir det för skumpigt.
Nu bör tant ha stavar efter en arbetsdag, annars är det risk för ryggont under promenad. Risken blev verklighet idag.... och det där med att fota våren, med den tanken var tanten alldeles för tidigt ute.

Katten vit han var ute tidigt han också, redan klockan halv åtta. Åtta och en halv timme senare var han inte så sugen på att gå in.

Gick vägen fram emot byn och funderade på skoldagen.
Den var bra.... precis som den brukar.
Hade besök av Katarina från STT, kommunens ( och Ulricehamns och Svenljungas) gratis/reklamtidning.
Rätt häftigt att den annonsfinansierade tidningen ofta har ett riktigt bra och varierat innehåll. Lokalt i och för sig, men vad kan man mer begära.

Katarina hade två ärenden i vår skola. Dels skulle hon prata med Ingela och skolbarnen under elevernas lunch. Detta med anledning av att vår fanatiska kock Ingela, tillsammans med alla skolans matgäster utmanat en annan skola i duellen att ha så lite matsvinn som möjligt. Vi började vår mätningsperiod på fyra veckor i och med starten av vecka 10. I genomsnitt har varje elev kastat ca 6 g av sin lunchmat, under dess två veckor. Skolan som vi utmanar, hade i gratistidningen tidigare redovisat sitt resultat, 12 g per elev.
Vi leder alltså!

Jättebra att få lära sig äta upp ... och att att till sig lagoma mängder. Det finns ju många vuxna som alltid "ska" lämna lite av sin upplagda mat. Som gammal ( tjock) bondunge, så är det självklart för mig att äta upp det som finns på tallriken. Så borde det vara för alla. Sen behöver man ju inte hämta om... för det är väl så man blir tjock. En ordentlig portion mat bör ju alla äta till både lunch och middag. Och  lära sig smaka på allt!

Det andra ärendet som Katarina hade, det var att skriva om "Grej of the day", vilket fem av de sex klasserna i vår skola, regelbundet håller på med.
Fenomenet kring grejen har ju blivit jättestort... och eleverna verkligen storgillar det.
I veckan har grundaren av grejen varit med i "Go´kväll" och dessutom påbörjat ett "hjälpa/uppmärksamma Syrienflyktingar"-projekt, i samarbete med Aftonbladet.

Camilla, lärare i 1-2an visade en grej om narvalen för sin klass, under det att Katarina besökte klassen.
I vår 4-5a  fick hon sedan se elevgrejer, en som handlade om sjöhästar och en om björnar.
Det var kul!
Reportaget kommer i STT, antingen på onsdag eller om två onsdagar.

Efter det så skrev eleverna egna reportage, utifrån att de hade Katarinas roll. Ska skriva klart på måndag och sedan spara och jämföra med hur den "riktiga" journalisten skrev sin artikel.
Gerj of the day, det är verkligen grejen... den öppnar så många läroplansrelaterade möjligheter.

Skulle ju ut och kolla om det fanns några blåsippor i Karlas hage, på finfotoförsökspromenad.
En enda lite knopp hade vågat sig upp. Den var så liten så att kameran inte ville fokusera riktigt på den.

Jag vill ha en ännu bättre kamera än min, ett antal år gamla, Canon.
-  Men köp dej en då!

Behöver bara lite goda råd om vad jag ska köpa, om jag ska lägga ut 15-20 000! Kan någon ge mig sådana????

Vi brukar titta på Lilla Aktuellt på fredagar. En veckoavslutningsgrej som blivit rutin.
Idag handlade det bl.a. om barns läsning, och hur viktigt det är att föräldrar läser för sina barn, när de är små och under dess uppväxt... ja, minst fram till att de har ett eget bra läsflyt och läsintresse.

Ett par av kollegorna hade varit på föreläsning igår, en föreläsning om barns språk.
Där hade samma sak tagits upp. Föreläsaren, som också var forskare, hävdade att bara 35% av alla föräldrar läser högt för sina barn.

Som gammal tant som varit mamma, blir man ju helt förskräckt! Det var ju självklart att läsa för barnen, när våra barn var små.
"Läsa boka", det var något som intresserade dem redan från det att de började prata.

Jag kan bara inte förstå att nästa generation inte förstår viktigheten av att läsa med sina telningar. Är de så bekväma och/eller så stressade att de istället sätter små, små barn med en surfplatta eller en mobil... eller framför TVn,  istället för att ta sig tid med sina barn?

Blir riktigt arg, när jag tänker på hur man inte gör vad alla föräldrar borde vara tvingade att göra.
Och sedan får skolan bära skuld för att barnen inte kan läsa, medan det till lika stor del är föräldrarnas förbannade ansvar att bana väg för läsförståelse, ord och läsintresse.

Vi pratade på lärarrummet/personalrummet om "lektid" på dagis, för barn som fått småsyskon.
Men snälla, hur tänker man? Så fantastiskt att  få möjlighet att vara tillsammans med sina små barn, när man har möjlighet att vara hemma tillsammans med dem.
Jädrans samhälle, som inbillar bekväma föräldrar att deras barn mår bra att komma hemifrån och leka med andra, trots att förälder och syskon är hemma. Jag tror inte ett dugg på det. Däremot att man åker iväg tillsammans och träffar andra hemmavarande barn....

Ur led är tiden, tycker tanten.

Gillar den här bilden, med alla färger och olika grejer. Synd bara att den ena skottkärran ligger i skugga, delvis.
Fast samtidigt en bild av livet. Vi är olika, vi ska få vara olika ( även om inte läroplansförfattare anser det) och ibland så går livet in i en skuggfas, och ibland är det mest sol över tillvaron.

Under fredagens sista lektion, då det står elevens val på schemat, så har vi tagit oss möjlighet att göra valet till att jobba med vår klassblogg i Webbstjärnan eller att göra elev-grej-of -the -day. Alla jobbar med datorer.

I höstas, när vi enbart jobbade med bloggen - för vi hade ännu inte fått nys om den stora grejen- så var det en fruktansvärt jobbig lektion för tant-läraren. Så många som behövde hjälp. Jag var fullständigt slut efter de 80 minutrarna.

Nu är det superhäftigt; eleverna sitter en eller ( oftast) två framför varje dator och jobbar. Visst behöver de fortfarande en del hjälp, men inte mer än att jag hinner med alla utan att stressa. En del behöver ingen hjälp alls, en del behöver innehållshjälp/bedömningshjälp mer än datorhjälp.
Tror att alla verkligen älskar fredagseftermiddagslektionen.

Gecacheutläggarna har också fått vårkänning. Igår kom det fem nya gömmor runt Ösjön i Limmared. Får bli en långpromenad där på söndag. Kollade om/vem som hade varit förstehittare. Jo, en som jag tror heter monway... och som var ute och letade cacher mitt i natten.
Så fruktansvärt knäppt, tycker jag. Ute i mörkret, utan möjlighet att njuta av naturen runt sjön. Sjukt!
Så får jag ju tycka, men det tycker ju inte han som tyckte att det där med att vara först var det som var målet med att leta geocacher.
Vi är olika! Skulle alla tänka som jag vad det gäller den roliga hobbyn geocaching, detta att förstahittargrejen är fullständigt oviktig, då skulle ju ingen komma först. Eller ... ???? Hmmm???

Ytterligare en ny cache var släppt alldeles i grannskapet i Nittorp. Få se om vi tar en tur dit i morgon. Hittad var den innan jag uppmärksammade den, så vi behöver inte oroa oss för att komma före någon annan.

Beställde teaterbiljetter till i morgon kväll, hastigt och lustigt. "Rakt ner i fickan" i Borås. Kom på att vi missar melodifestivalfinalen på det sättet.  Jaja, det får bli väl ändå. Kunde gått på PI-event i Värnamo också. Hade tänkt så i de längsta. Kollade anmälningarna och lade ner projektet. Många var anmälda, vuxna och barn....Nä, jag gillar inte massor av människor samtidigt...det är bara så. Jag är inte alls osocial... men det där med stora grupper människor, och det gäller alla slags sammankomster... det är inte min grej.

Min grej of the day, det är att träffa några få... högst 10-12 stycken personer, som man vet att man trivs bra i hop med. En alltför sällan grej, men helt underbar, när den någon gång händer.

Finfotoförsöket blev inte riktigt som det var tänkt. Framförallt blev det alldeles för öronkallt. Men bilderna... ja, flera av dem är ok.... och framförallt så visar de på en solig dag, när det är tidig vår, precis när vi har allt det fina framför oss.

Ledighetsloggar

Hade skött mig så bra i skolan att jag fick en ledig dag... eller... nä... det var väl inte riktigt så. Alla lärare, både gamla och unga, "tvingas" att gå på kurs varje måndag för att bli bättre på matte... för våra elever är ju så dåliga på det, säger PISA. Inför dessa matematiska möten är det en massa texter som ska läsas in, och för att vi varit schyssta och tagit oss tid med det, så var alla T-mo kommuns lärare från åk 1-6 lediga idag, istället för att ha studiedag, för det hade vi ju redan haft... hemma...

Det var ett tag sedan gpsen kom till användning senast, så varför inte  låta den jobba lite, denna lediga dag. Hade bestämt mig för en tur neråt Smålandsstenar och redan i söndags aktiverat min enkla lilla Garmin... med alldeles för lite skärm för att jag ska ha nytta av den karta som jag fått av forjoi. Mobilskärmen är ett bra komplement som tur är, den ar koll på var man befinner sig.
Det kom en ny gömma igår. I Gislaved. Alldeles där jag planerat passera. Den måste jag ju passa på att leta upp. Sparade beskrivninegn i c:geo. Kollade. Jahaja, i rondellen.

Så kom den lediga dagen och jag körde glad i sinnet in i den stora och ordentliga rundeln, tog av mot Gislaved och fann en parkering. En bit att gå tyckte c:geo. Helt ok, tyckte jag och gick ordentligt på vänster sida upp mot de otaliga masterna inne i rondellens stora öga. 15 meter kvar... får gå över vägen, måste finnas vid ögats utkant. Tänkte tanten och begav sig ut på rundningsplatsen, inne i rondellen.
Kändes inte bekvämt. Väntade mig nästan att människor i vita uniformer skulle stanna och köra iväg mig till anstalt. Vem går i en rondell? Bara tokar!
Tokiga tanten insåg att hon var fel ute. Man kan rätta till det som är galet. Det gjorde tanten och fann dagens första gömma.

"Driving-range" i Smålandsstenar, har vi passerat många gånger på väg till havsnära boende. Har trott att det var en träningsbana för raggarbilar. Brukar stå några sådana i närheten, med "till salu" skyltar på sig. Sådana som testats på driving range ...ja, så tänkte jag.
För att nå gömman fick jag parkera vid infarten till träningsbanan. Mycket riktigt, där inne på den gigantiska gräsplanen stod hastighetsskyltar. 50-100-50. Vilket ax dessa bilar måste ha! Men.... konstigt... att man inte körde upp gräset ( mossan) ... inte alls.  Såg att det låg några gröna mattor under ett tak. Minibilars träningsbana? Drönares? Kunde förklara att marken inte var uppkörd.
Eller ..kanske ...handlade det om den där konstig sporten, där man går omkring på öppna fält och slår en liten boll framför sig.
Gömman hittades i den närbelägna skogen efter lite letande. den var så bra så den får dagens favoritpoäng.

Dagens tredje gömma var ett stridsvärn. Hade inte riktigt koll på vad det var, egentligen. Tänker att "värn" är något som ska skydda, och då jag kom fram till en tung järndörr, så tänkte ja att man skulle kunna gömma sig därinne om "ryssen" kom. Ett gammaldags skyddsrum.
Googlar på ordet "stridsvärn" och inser att det är en plats för såväl strid som skydd. Den som skjuter ska gömma sig här under det att han attackerar någon. Hur går det till, bakom den tunga dörren???
Förstår inte riktigt! Gömman var dock lätt att hitta.

Följde vägen en bit från stridsvärnet, och kom fram till en välskött friluftsanläggning.
Som sig bör, så hade man en cache gömd vid stugan. En riktigt enkel skulle det vara, nåbar från rullstol. 
En 1:1. Läste ledtråden och insåg att den som kom i rullstol nog måste krångla sig ur stolen och, som jag, lägga mig ganska så raklång på marken. 
Hittade dock ej det jag sökte, enligt vad hinten sa.
En man på fyrhjuling anlände till anläggningen. Sannolikt en som hjälpte till att sköta den, tänkte jag.
Jodå, så var fallet. Och han visste att det fanns en burk, precis där jag letat. Även han lade sig raklång på marken och trevade runt. Förgäves!
- Men det måste ju vara en cache där, när det kommer folk och letar, sa han.
- Jag ska tala om för burkägarn att han får lägga dit en ny, lovade jag.
Mannen gav inte upp. Han bytte raklångliggarvinkel och trevade från en annan plats. Där var den! En helt vattenfylld burk. Men loggremsan gick faktiskt att skriva på! 

- Idag har jag gjort en samhällsinsats, sa mannen då jag travade iväg mot "Ut och kubba". Det hade han.

Riktigt fina och välskötta stigar,  var det från klubbstugan och ut längs elljusbanan. Kände att jag gärna åkt skidor här... men det är inte lätt när man varken har skidorna med eller snö att åka på. Det blev en bra promenad iallafall, nästan en kilometer fram och tillbaka. Trodde nog att den magnetiska burken skulle finnas på magnetvänligt ställe, men det gjorde den inte. Tur att jag ändå fattade, att jag varit ute och fått vägledning av proffsen, och visste att man kan ha magnetiska gömmor som inte borde kunna finnas. Loggremsan var oskrivbar av väta. Jag skrev alcel53 på en bit kvitto och stoppade i.

Såg framför mig bilden av "Tre björkar". Tre vita stammar som delade sig, och där inne emellan, där låg det ett pet-rör. Blev superförvånad, då jag kom fram till ett stort hus, relativt nybyggt och riktigt snyggt. Missionsförbundets gård, den går inte av för hackor. Lekplatsen där cachen tycktes vara gömd, var också av riktigt hög klass. Önskeplats för små och stora barn.
Gpsen skötte sig bra och visade på 1 meter. Var gömman skulle finnas var uppenbart. Eller? Nej! Kollade hinten och förstod att jag var rätt. Kollade loggar och såg att de två sista geocacharna gått
tomhänta från platsen. Tänkte att den burken nog ramlat ut och kanske fanns i den närbelägna papperskorgen. Lyfte i det fräscha avfallet... och där på botten fanns den,torr och fin. Satte tillbaka den på den plats där jag letade först.

Från den fina lekplatsen , över en sur åker, utmed ett klabbigt plöje och ner i en surhåla fortsatte jag sedan. Där låg en dörr, och där var en cache. Allt var genomblött, så ock mina fötter. Något foto fick jag inte till, då jag snabbt skyndande iväg innan jag drogs ner i surhålen.

Betydligt trevligare var det vid den tredje gömman som jag lätt kunde komma åt, efter att ha parkerat bilen vid Missionskyrkans fina hus.
Promenerade på fina skogsvägar och stigar en bit, och fick dagens andra nästan kilometerlånga promenad. Geocaching är nyttigt för tanter som behöver röra på sig!

Kom fram till en mörk och föga badinbjudande Nissan, svängde in i skogen och fann en holk vid ett surhål. En sån håk, han/hon måste vara förtjust i våtmarker. Om jag inte redan varit blöt, så hade jag kunnat ta mig torrskodd fram till gömman. Det fanns en bit torrmark kvar. Gömman gillade jag riktigt mycket! Den var ju inte riktigt som man tänkt! Får ge en favoritpoäng där också!

Tänk att jag klarade av att lösa en myst! En myst som varken var faktakunskap ( googla) eller ett matteproblem. Blev superförvånad då jag satt vid datorn och tänkte att jag kunde kolla om jag kunde lösa den...AtoyotA.... och så kunde jag! Tappade nästan hakan i datorns tangentbord, då checkern sa "Grattis".

Blev att köra en bit från den "tre björkarna"  och upp till Åtterås, förbi de öppna fälten och in i mörka skogen.
Där fanns det en fin och oblyg cache, var innehåll var lite fingerfärdighetssvårt för den klumphänte. Men det funkade. Kul att se Åtterås! Kul att hitta en mystgömma!

Efter att ha letat förgäves efter två cacher vid Smålandstenars järnvägsstation och sedan insett att tanten inte skulle ge sig in i ytterligare en rondell för att leta cache denna dag, så fick det bli lite tröstemat på Göstas. Räksallad. Nyttigt för tanten. Semla.... Njaaa...men gott!
Försökte sedan med en fotomyst, men hittade inte fotoobjektet. Nä, samhälls/stadscaching, det är inte min grej. Men en gömma kunde väl ändå samhällets kärna leverera denna dag?! Det hade ju gått så bra i samhällsperiferin.
Stannade bilen vid ett träd, gpsen visade på en närhet av 4 m, steg ut, gick några steg  sträckte lite på den gamla kroppen... och där, äntligen hade jag en cache från the citykärna of Sveriges längsta farthinder i min hand. Det är sån´t man kan kalla en äkta drive in cache!

Tio cacher hade jag hittat på min utflykt. Ville gärna ha dussinet fullt. Hade några ohittade cacher kvar i Gislaved. En fanns i en bök i skogen, och det var en riktig bök, den stora rotvältan.  För  tusen år sedan ungefär,gjorde jag lärarpraktik i Gislaved, på Gullviveskolan. Den klass jag då hade flyttade ner till den nybyggda Sörgårdsskolan året efter. Jag var och hälsade på dem där. "Upptäckte" skolan på väg mot samhället, och blev nostalgisk. skolan såg fortfarande fräsch ut... på håll. Samma skulle nog kunna sägas om tanten. : ) Kul att se Gislaved ur ett nytt perspektiv här vid böken, ett bakifrånperspektiv.

Hundstråket fick bli dagens sista gömma. Borde vara så enkel att hitta, att jag kunde summera det dussintal som jag ganska ofta eftersträvar på cachingrundor. Efter tolv brukar jag bli ganska burktrött.
Passerade den fina bron som bar över brunrött vatten.

Valde högerstigen och stod plötsligt öga mot öga med en man med mobil i handen. Han hade ingen hund med sig, så det var tydligt att vi var ute i samma ärende. Fick en trevlig pratstund med lärarkollegan Sangris. Han var som jag, geocachar-amatör. Det visade sig att vi hade gemensamma proffs-bekanta, han som har en massa sjöar, hon som sprider glädje och hon som är så klok. Jätteroligt att språka en stund ! Och roligt att hitta den fina hundrundegömman!

Kom på att jag lika gärna kunde blogga när jag ändå skulle logga. Allt här ovan är dagens loggar. Inte alltid det blir så mycket, men ibland så. Har f.ö. under skrivandets gång fått ett mail från håk, där han tackar för återställandet av hans/hennes gömma. Har dessutom fått mail från GSK-nisse, där han lovar att byta burk på sin gömma "Ut och kubba". Så nu har jag också gjort lite samhällsnytta idag! Är ju också så att geocaching är riktigt socialt, både irl och nirl. ( not in real life)

Undrar bara en sak, efter dagens tur. Varförhar inte den vackra hembygdsparken med Småland alla stenar någon gömma? Det fanns en vid det stömmande Nissanvattnet en bit därifrån. Jag var bara 5 meter från cachen, men under mig strömmade Nissan, och jag hade inget lust att ramla i den mörka floden, bara för en futtig geocache skull. Kanske kan återkomma då vattenståndet är lite mera normalt.

Tog en snabbpromenad till tidigaste tussilagostället mellan Moghult och Kroken då jag kom hem. Det blåste ordentligt när jag  gick vägen fram.  Fann två fina, lite frusna solar i det bruna fjolårsgräset.

Bilen fick sedan en välbehövlig rengöring, 80 säckar pellets hjälptes vi därefter åt att lasta in i pannrummet, C-E och jag. Fixade för ovanlighets skull middagsmaten, citronfisk i ugn.

Känner mig ganska så nöjd med dagen, som nu går mot sitt slut. Mattelyftet har sin goda sidor!