Vi hinner aldrig PRATA med varann, vi som jobbar på samma arbetsplats och vi är ändå bara dryga tiotalet personer. Alltid ska nå´t göras, och så har några pratat men inget bestämt, eller bestämt vem som ska vidarebefodra. Alltså blir det det ena smärre missförståndet efter det andra, och barnen får olika meddelanden beroende på vem de talar med.
Jag funderar på var dessa otäcka tidstjuvar kommer ifrån. Förr fanns dom inte. Då hade vi en konferens i månaden, men ändå full koll och full kontakt. Idag har vi flera konferenser varje vecka, men inte ens då talar vi ordentligt med varann, för vi måste skriva kvalitétredovisning, göra schema, sätta upp stolpar, göra beställningar.....
När det idag återigen hade brustit i kommunikationen, så slog mig tanken om att vi skulle ha en blogg, alla vi som jobbar ihop. Man kan ju ha blogg utan offentlig insyn - och alla är med i gruppbloggandet. Det skulle ju passa mig och några till - men kanske inte alla. Jag tänker iallafall lägga fram detta förslag inför nästa termin....
Sen är det ju bara TRAGISKT att man träffas dagligen, men inte har tid att prata om det vi egentligen jobbar med....
Vi kom att prata om bloggar i klassen, en morgon efter att vi läst upp dagens inlägg i klassbloggen. Den börjar f.ö. arta sig riktigt bra nu. Det är inte bara uppräkningar om vad man gjort under dagen, utan också reflektioner kring dagens arbete.
Iallafall, så sa jag någonting om att "bloggar det är framtiden, de personliga hemsidornas tid är snart förbi."
- Nu har du fel, Anna-Lena, sa D. Bloggar är nutid, och om framtiden vet du ingenting.
Jag fick förstås ge D rätt, som så ofta annars.
Samtidigt tänkte jag på att jag hört om en kommun där man på ett ledningsmöte i en förvaltning uttryckt sin oro över att personalen börjat blogga, och diskuterat vad man skulle ha för förhållningssätt till detta. !!!!! Eller kanske var det ett illasinnat rykte, för så utanför tiden kan väl inga ledare i offentlig förvaltning vara.
Tidstjuvar finns inte bara i skolans värld, utan i även i månaderna maj och juni. Det är redan slut på vårmånaden maj, och jag undrar bara vart tiden tog vägen. Någon måste ha stulit en del av denna underbara tid.
Tidstjuvar - eller ännu mer traditionstjuvar och trostillhörighetstjuvar tycker jag de personer är som stal annandag pingst. Pingsthelgen försvinner ju helt upp i den sekulariserade tillvaron, man pratar aldrig om den tredje stora helgen under kyrkoåret, nu när den inte längre får ha sin extra lediga dag. Det tycker jag är riktigt uselt tjuvaktigt! Den sjätte juni blir aldrig någon nationaldag för mig, det mest svenska som finns det är midsommarfirandet. Då skulle det passa att fira svensk nationaldag också - och om jag inte minns fel var det väl midsommarafton 1521 som Gustav Vasa erkändes som kung, så varför kan man inte lika gärna fira den dagen, som hans kröningsdag 1523?
En vacker akleja så här i hänryckningens tid.
Du har så rätt i att vi aldrig hinner prata med varann eller så pratar vi förbi varann. Samtidigt kan jag tycka att vi ibland pratar för mycket om oväsentligheter. Vi kan ägna timmar åt att diskutera små deltajer medan de stora och viktiga frågorna får på sin höjd några minuter på slutet när alla vill gå hem. Jag tror att vi måste bli bättre på att delegera och att ta ansvar. Den som fått ett uppdrag måste ta tag i det och de andra måste lita på den personen och inte peta i alla detaljer. Det funkar inte att alla ska vara med och bestämma om varenda litet detalj. Om man inte får det som man vill ha det den ena gången, kan man åtminstone få det så när man själv har ansvaret. Ibland får man gilla läget annars tar man kål både på sig själv och sina kollegor.
SvaraRaderaHåller med helt - mitt i prick! Ha det bra på jubileum och konfirmation. Jag reser till havet. Anna-Lena
SvaraRadera