Några nordliga noteringar

Mycket bilder blev det på den nästan 300 mil långa resan. Tog en stund att välja ut och få ihop till en fotostory. Men här är den, kanske någon kan få inspiration att göra en liknande resa. Den kan rekommenderas, absolut.

Man hinner fundera på mycket när man reser runt i Sverige. Det finns gott om plats i vårt land. Helknäppt att en åttondel av människor ska trängas ihop i Stockholmsregionen, när de skulle få mycket bättre utrymme om de flyttade till Jämtland, Härjedalen eller norra Dalarna. Där är det så ödsligt på sina platser, att man tycker att man själv bor supercentralt. Allt är relativt!

Fritidshus finns i mängd, och på de mest konstiga platser. Små hus i tät furuskog, nära vägen. Ingen önskeplats direkt. Men för någon är det det, kanske för en som trängs i Stockholm normalt.

I Västmanland och i Dalarna är alla hus målade i samma röda färg. Väldigt fint, men ingen hit att vara färghandlare i de landskapen. Från Västmanland och norrut finns nästan bara trähus. Förståndigt att utnyttja det som närmiljön kan erbjuda. Lite konstigt att vi på sydsvenska höglandet inte tänkt likadant, här finns det också virke så det skulle räcka till alla.

Det sluttar mycket och det sluttar brant i Norrland. Alla sluttningar utgår från alla dalgångar med dess älvar eller åar, eller från kusten. Uppåt är det inte så svårt att ta sig, även om det frestar den tjocke, men neråt kan det vara riktigt jobbigt. Speciellt som jag, gamla tant, gärna ger mig upp och klättrar på branta bergsstigar. Det är när jag ska vända neråt, som jag inser att jag inte är ung längre, och att jag har lite svårt att beräkna var den kroppsliga tyngdpunkten ligger. Den har sannolikt förändrats med åren.

Utmed Norrlandskusten, så ser man inte så mycket vatten. Och speciellt inte längs Höga kusten... den är så hög att den mest består av upp och nerförbackar som aldrig kommer till havet.

Badar gör man inte norr om Medelpad. Dels p.g.a. att ta sig till stranden,-som ju då knappast finns, dels p.g.a. av isvattnet. Ca 10 grader mätte vattentemperaturen i Sikeå, 5 mil norr om Umeå. Så vår badväska blev inte utnyttjad.... mer än handdukarna då, som användes att torka svetten efter de vådliga promenaderna, över stock, sten och rötter.

Vykort tänkte jag ju skicka, men de var utrotade i norr. Först i Hudik hittade jag kort, men då fanns det inga frimärken. Köpte ett kort att skicka till Svea, hon uppskattar det så mycket. Det kortet skickades idag från Tranemo. :)

Vägkanterna i norr var översållade av blommor. Speciellt de jämtländska vägrenarna var helt obeskrivliga, prästkragar i mängd, rödklöver, blåklockor, orkidéer, fibblor, nävor, mjölkört ... Åh, vad fint det var. I Medelpad fanns det renfana i mängd ... och mjölkört.

Vägarna är inte alltid så jättebra, fast det står ett E framför siffran. Norr om Gävle finns det en del att göra, bitvis.

Sverige är ett otroligt vackert land.... och långt ... och varierande .... har massor av sevärdheter... Vi är väl lite insnöade på kyrkor jag och C-E ... men det är en stor del av vårt kulturarv.

Många nya intryck, många nya tankar har sprungit upp i hjärnan, många nya bilder har fastnat på näthinnan .... jag lär nog återkomma till de tankarna.

Nu är det Morden i Midsummer, det får man inte misa.