London

Överhörde ett samtal från kvinnorna framför, i planet hem.
- London city, med shopping och tunnelbana, det är inget för oss!
Några år äldre än jag, var de båda, det framgick också av samtalet.

Jodå, jag har också funderat på London, efter 65.
Orkar man med hetsen och tempot och alla stegen,  speciellt som man har lite småkrämpor här och där?
Jag medger, jag har varit orolig inför resan till vårt absolut mesta resmål, till favoritstaden, till London.  Två och ett halvt år sedan vi var där senast, två och ett halvt år äldre tant....

Nu gick det jättebra, även om stegen stundtals var lite jobbiga att ta.  Många steg blev det, aktvitetsklockan riktigt gottade sig när den fick visa mer än 15 000 steg dagligen.

Så det blir sannolikt fler resor till favoritstaden. Pengar finns kvar på tunnelbanekortet, och de måste ju användas.

London är den mest kompletta stad man kan hitta. Här finns allt man kan önska och lite till.

Shopping, jättekul, tröttade som bara den.... denna gång blev det mer barnkläder än vuxenkläder köpta....oj, vad mycket roligt det finns till de små.... och faktiskt till en tant på 65 också.

Det bästa med Londonköpta kläder är att de har så hög kvalité. När jag röjde runt i garderoben idag på förmiddagen, tog jag fram en klänning som jag köpte i London för säkert 15 år sedan. Passade lika bra idag. kändes lika aktuell som då.
Sen finns det ju Primark-kläder förstås. Lovar mig själv,  varje gång jag varit i London, att jag aldrig mer ska besöka det heltokiga stället, ett ställe som liknar Ullared, men nästa bara säljer kläder och skor. Men varenda gång jag återkommer till London, så bryts löftet. Samtidigt som jag har tröjor från Primark, som är mina absoluta favorittröjor, och som har hängt men bortåt tio år. Så det är verkligen blandad kvalité där....precis som i Ullared. Och priset...ja, det är nästan obefintligt.  Samtidigt som M&S ( favoritaffären med superkvaliteten) oftast har billigare kläder än vad de stora klädkedjorna i Sverige har.

Mer att göra i London?
Musikal förstås. Denna gång blev det bara tillfälle att besöka en föreställning. Matilda. En musikal som bygger på Roald Dahls välkända barnbok, Många av aktörerna var barn i mellanstadieåldern. Jag blir alltid så imponerad över att se hur duktiga de unga, som är med i West End´s musikalerna är. Undrar hur de får ihop det med all träning och med skolarbete. Eller man kanske går på speciella skolor.

Pubbesök. Gillar verkligen pub-mljön och den lite speciella mat som serveras där. Fast på tidig kväll,så är det lite för hög ljudvolym för tanten... lunchtid är betydligt trevligare.

Fotboll hör Londonbesöken till. Jag skulle gärna åka till London någon gång, och "slippa" fotbollsmatcherna. Samtidigt som jag förstår att det är resans höjdpunkt för den som är riktig fotbollsnörd, vilket då C-E är.
För tredje gången i rad så var vi på Selhurst Park, Crystal Palace´s hemmaarena. Denna gång mötte man topplaget Manchester City. Skillnad på fotbollskunnande, de två lagen emellan. Jag satt där på den fullsatta arenan och funderade på vad det är som gör att vissa lag kan bli så mycket bättre än andra, att de tycks helt kompletta vad det gäller spelare och känsla för spelet.

Jo då, det är helt ok att gå på fotboll. och Selhurst Park är en trevlig (liten) arena - tar säkert bortåt 20000 - och det är inte så långt att gå från overgroundsstationen.  Har besökt alla London premier leauge -arenor, utom Fulhams, under årens lopp.... och föredrar absolut Selhurst Park.

Att ta sig till en fotbollsarena i London, det är ett äventyr.
Det finns tunnelbaneförbindelser  till alla,  men det finns ett problem - De som sköter om tunnelbanesystemet tycks vara ute för att sabotera resorna till och från arenorna.

Det känns som om det är 50 % chans att man ska komma till destinationen på det sätt man har tänkt sig. Lika stor risk är det att det dyker upp en skylt om att det är servicearbete, och att linjen delvis är avstängd.
Dum som jag är, så har jag alltid trott att det finns information om alla linjer på någon av de stora tunnelbanekorsningarna - Oxford Street t.ex- men denna weekend insåg jag att så inte var fallet.

Tog vägen genom Hyde Park - där de tycks bo spöken på ljusan dagen ( var jag rasistisk nu...? Men så här behöver ingen spöka ut sig, tycker inte jag.....) - för att slippa en stunds tråkig tunnelbana- samt ett byte.

På påstigningsstationen informerade man om att den tilltänkta linjen, var under service en station från bytesstationen. Har varit med om detta tidigare, och då har det funnits ersättningsbuss. Så också nu, bara det att det tåg vi tänkte ta, inte stannade vid bytesstationen. så det var bara att traska någon kilometer för att komma på ett tåg som ville ta oss med.
När det var dags att åka hem, hittade jag en annan bra bytesstation. Borde ha tänkt om redan från början....Men man lär sig.

I London kan man göra mer än att bara vara i den ofantliga stadens områden.
Man kan åka på någon av de
 day tours, som finns att välja på.

Någon "bucketlist" har jag inte, men hade jag haft det, så hade besök på Stonehenge, varit med på den.
Nu är det besöket avprickat.

I min tankevärld, så trodde jag att stenformationerna täckte ett ganska stort område.
Där hade jag fel, stenarna stod tätt.
Men stora var de!

Ett imponerande verk, som sätter fantasin i rörelse.
Vad var det för några som byggde detta- och varför?

Mellan 4000 och 5000 år  gammalt är byggnadsverket. De yttersta och största stenarna kom  på plats för drygt 4000 år sedan.
De inre stenarna fraktades från Wales för 5000 år sedan... de yttre kom från ett mera närbeläget område.
Ett otroligt jobb !!!

Fårhjorden höll landskapet öppet. Stonehenge ligger något högre än omgivningen, och det blåste kallt, kallt över de öppna fälten.

Massor av besökare fanns på plats redan vid tio-tiden på morgonen.

Ja, det var en häftig plats, väl värd ett besök.
'

Lite tråkigt att man inte fick känna på stenarna, gå omkring mellan dem.... men förstår också att man inte vill riskera extra slitage på det unika gamla bygget.

När man är i London, så tror man att det är det som är England.
Men det är inte riktigt så, det mesta av England, det är jordbruksmark. Massor med öppna fält, mycket blommande raps, stora grisfarmer, betande kor och får.
Verkligen kul att göra dagsturen ut på landsbygden.

Guiden var superbra! En storväxt kille, som jag kände stor samhörighet med. Vi båda var giant humans among giant stones.

Dagsturen tog oss också till den lilla staden Bath. Känd för sina romerska bad. Och för sina hus, alla byggda i Bath-kalksten.

Solen värmde betydligt bättre här. än vid kalla Stonehenge. Närproducerade glassen smakade suveränt bra. Citronglassen var bland den godaste glass jag ätit.

Day tour från London rekommenderas -  det är av värde att se något "annat".
Dessutom var M&S i Bath bättre än stora M&S på Oxford Street. Så det blev lite tantshoppat i Bath.

Kew Garden stor på programmet den sista av de fyra Londondagarna.
Passar bra att besöka den stora trädgården, när man är på väg till Heathrow.

Bara ett aber denna gång, alla förvaringsboxar för väskor, var upptagna.
Eller out of order.
Tanten blev riktigt vresig, då de som stod i inträdet inte ville hjälpa oss att bli av med bagaget för en stund. Men det hjälpte föga. Tror inte ens att de skämdes...

Så C-E drog på två resväskor, av sammanlagd vikt 27 kg, i några km.

Ska man ta bröllopsbilder i parken,så får man åka med specialbil.
Skillnad på folk och folk.... : )

Kew Garden är helt underbar i trädblomningstid.
Vi har bara varit här i april, så jag vet inte om det är lika vackert hela säsongen.

Vackerheten är helt bedövande,

...paradisisk...

 ... nästan så det
blir för mycket av det goda....

Magnoliorna är de blommor som fascinerar mig mest av alla.

Antagligen, beroende på de stora stolta blommorna, som sitter en och en....

 ... men tillsammans kan täcka ett helt stort träd.

De har så kort blomningstid, magnolierna.....

... många kronblad ligger redan på marken.
Det gäller att komma i alldeles rätt tid, någon vecka in i april...

Blev synnerligen förvånad då även rhododendron stod i full blom.

Här hemma så dröjer det ofta till slutet av maj, början av juni.

En vackerhetsvandring, utan like, blev det där i Kew Garden. Tror inte att väskdragaren mådde så dåligt, efter flera kilometer som dragare.

Några riktigt fina dagar, och gott är: Man fixar London efter 65! Frågan är bara hur länge.....
Gäller att passa på medan man kan.... så (  hoppas jag) vi återkommer snart igen!