Avslut

Visst borde jag ha vett att gå i pension! Hade ju passat nu när det har varit avslut med min sista egna klass. Men, som många känner till, tanken på ett evigt lov, den tilltalar mig inte ett dugg. Vilket i sin tur gör, att min avoga inställning till att gå in i den tredje åldern, gör att jag funderar på vad det egentligen är för fel på mig....
Jag känner mig lite låg, jag känner mig lite kluven, så här i avslutningstider.

MEN, det är en härlig känsla att ha ett lov där planer och tankar inför hösten ingår.
Har man haft det så i över fyrtio år, så är det svårt att tänka annorlunda.
Ska verkligen försöka fasa ut mig från jobbet, detta sista år. Inte göra något extra, bara ta hand om "mitt egna" under de tre dagar i veckan som jag ska jobba ... fast ... det kanske jag inte klarar. Den som lever får se...

GDPR, släng dej i väggen... och förresten så gäller GDPR inte privata konton...  Så här ser den ut, min allra sista egna klass. Så fint med alla tjejer, klädda i vita kläder.  Och apropå GDPR, alla de här barnen är okejade att få vara med på bild i olika medier. Blir så trött på att det inte ska räcka, för att man ska kunna visa upp fina barnbilder.

Klockan 9.20 i fredags, så var läsåret, tillika tiden i Grimsåsskolan, slut för dessa härliga ungar. Det känns alltid lite tomt när man lämnar en klass, men det går snart över, det är "flygfärdiga" barn som lämnar vår lilla trygga skola. 

Frågan om frökenpresenters vara eller inte vara, kommer ofta upp så här i avslutningstider. Jag blir uppriktigt ledsen, då man tycker att "eftersom inga andra får presenter" så ska vi lärare heller inte ha.
Det är inga dyra presenter som vi får och nog är det så att man blir glad åt blommor... och paket... varför kan man inte unna vår yrkesgrupp den lilla uppskattningen.  Ungefär lika fånigt är det att underkänna en kyrka som lokal för avslutningsceremonin för övrigt.
Jag är verkligen glad att vi har så bra samarbete med vår kyrka, så att vi får använda den fina och ändamålsenliga lokalen såväl vid skolavslutningar som luciaframträdande.

Ja, man blir glad av presenter! Man blir ännu gladare av fina ord. På detta kortet , från en enskild elev, står det ..."Du är inte heller som alla andra lärare, du tänker inte lika fyrkantigt, och du har lärt och visat mig att alla är olika och att alla är bra på olika saker".....
Det finaste man kan få höra, och visst hade det räckt med det fina kortet so frökengåva... Men jag kan ju inte lämna tillbaka presenten, för att kortet är "good enough".

En annan elev förärade mig sin alla finaste målning. Det är nästan så jag får ont i magen, då jag tänker på att hon gav mig det finaste hon har gjort! Jag önskar henne stor lycka i fortsatt konstutövning, precis som jag önskar alla andra fina elever det allra bästa, utifrån deras förutsättningar.

Eleverna i sexan skriver varje år en avslutningssång, som de framför i kyrkan. En rad berör mig särskilt .... "hon ( alltså jag) låter oss vara oss själva". En grupp på 4-5 elever skrev sången alldeles själva, medan jag hjälpte dem att få till orden, så att de passar till sången "Vårfunderingar". Jag frågade om det  inte skulle vara något annat "låter oss jobba själva..." men det skulle vara som de skrev. "Hon låter oss vara oss själva". Med min sista klass, så blev det så bra som jag någonsin kunnat önska.... för det är ju så det ska vara, att man ser till var och en elev och låter den vara den person den är och får utvecklas därifrån.

Jag blev otroligt glad för denna rad!

En kollega pratade om "Forntidsrundan" i Öreryd, under någon av de sista dagarna. Kanske något att ta med eleverna på till hösten.
Direkt efter avslut och lunch, började jag reka. C-E gick gärna med på promenaden, som blev ungefär en halvmil lång.
Det var en fin runda, men inte så mycket forntid att se.
En övervuxen varggrop, ett antal gravhögar.
Nä, inget att ta med elever på. Då har jag en betydligt bättre plan, att uppleva minnesmärken från stenålder till medeltid, genom att låta en buss köra oss i området Ljungsarp, Dalstorp, Limmared.
Det finns mängder av olika lämningar, som barnen absolut bör få se, och få inse att vår del av världen har en historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden.

Närheten till ridskolan gör att det blir ett antal fina möten i den fina terrängen.

Det mest intressanta på rundan, det var den här gamla frikyrkolokalen. Den låg högt uppe på höjden, långt ifrån andra byggnader, en bra bit från centrala Öreryd.
Undrar om den används något? Gräsmattan var ju väldigt välklippt.

En fin runda var det, även om jag, som sagt, inte ger så mycket för fornlämningarna. Men många andra vyer fick vi se, motion fick vi också i den tämligen kuperade terrängen.

Början och avslut är vid denna fina kyrka. Rundan rekommenderas varmt för den som vill se lite annat, än vad man gör på de vanliga rundorna.

Avslutningsdagen blev en fin dag!  Två dagar till ska vi lärare jobba, innan vi har en liten avslutningsträff.  Sen blir det åtta lediga veckor för tanten att ladda för det avslutande året!