Björken

 

Nu har den gamla björken tappat alla sina löv. Den står helt kal. Igen. Undrar för vilken gång i ordningen?

För 44 år sedan, på min 26e födelsedag, flyttade vi in i vårt hus. I huset som tog ett halvår att bygga, i lösvirke. In i huset som jag egentligen inte vill bygga här, utan i ett samhälle.  ( En känsla som jag f.ö. ännu har kvar) När vi flyttade in i huset, då var björken stor. Iögonenfallande. Omkring den var det ganska ödsligt. Mest gräs. Kreatur hade gått och betat här, så sent som året innan vi tog marken i besittning.

 Numera har björken fått sällskap med tallar, granar, stora och små björkarna, sälg, rönn, ek... och massor av ormbunkar. 

Kommer ihåg första våren med björken. När jag kom hem från BB med vår förstfödda, så höll björken på att slå ut.  Det var i mitten av maj, och jag satt bakom huset, i den ofärdiga trädgården och njöt av den skira växtligheten.

 Björken blev allt grönare och bladverket allt tätare, under det att jag mellan amningar och barnvagnspromenader, virkade den vackra dopklänningen. Tyvärr bara använd två gånger, då döttrarna valt att inte döpa dina barn. ( En liten sorg i sig..)

Under åren som gått, så har björken sett lika stor ut. Undrar om björkar slutar växa, efter ett antal år?  Antagligen inte. Bara det att jag inte varit tillräckligt uppmärksam. Bladverket är inte längre lika tätt, som det var förr. Har reagerat på att det blivit betydligt glesare i bladverket under senare år. 

Vi börjar bli gamla, både jag och björken. 

Googlar för att kolla hur gammal en björk kan bli. 

150 -200 år.  

En gång fanns ett torp bara några tiotals meter från där vi byggt vårt hus. Tror att det var på 1800-talet, som det stod här. Hägnen lär torpet ha hetat.   Funderar på om björken var en liten buske då, och skulle kunna berätta om människorna som bodde här. Synd att träd är ordlösa..

Tänker ofta på vem som kommer att bo i vårt hus då vi är borta. Är det någon som vill ha ett hus, lite avsides, med skogen som enda synliga granne? Är tveksam till det!

Björken har återigen fällt sina blad.  Det har gått i vintervila. Till våren kommer man att kunna njuta av dess skira grönska igen.

På andra sidan huset, på framsidan, står också en björk.  Den är numera jättestor. Konstigt nog, så har jag ingen "relation" till det trädet. Trots att jag sett det växa från ett litet träd till ett stort..

Betraktar de båda björkarna och känner att det är jag och gammelbjörken som hör ihop...

Och ett är säkert, båda björkarna kommer att stå kvar, när jag inte finns. 

Funderar: Kan man göra sin i låten "Jag och min far" och gräva ner sin urna under gammelbjörken?  Vore verkligen en paradox, med tanke på att jag egentligen aldrig velat bo här....