Åttonde mars

 Internationella kvinnodagen.

Så jag önskar att den verkligen kunde få vara en internationell dag för kvinnor, som lever under våld, under förtryck, under hot. Jag tänker bl.a. på kvinnor i muslimska länder. Afghanistan, Iran i första hand. Hur det är i andra länder, det kan jag inte uttala mig om. Även om det irriterar mig storligen att man exempelvis aldrig ser en kvinna i en dokumentär från Egypten, så kanske de har det helt ok, utifrån sin kultur och verkligen. Det vore fel att fördöma en kultur. Men ett land/ en kultur där flickor inte får gå i skolan, inte får jobba, inte får gå ut ensamma, blir fängslade och dödade för att de visar sitt hår, den kan man fördöma. Känner ilska över att Sverige som land inte tycks bry sig om vare sig förtryckta kvinnors villkor. Eller kan man inget göra? Bara låta de återuppståndna manskulturerna få förtrycka. 

( Sveriges styre tycks mest vara intresserade att rusta upp. Jag känner sorg över att vi inte längre är alliansfria. Jag vet att andra tycker tvärtom. Det är viktigt att få tycka vad man vill. Vad som är rätt, alliansfrihet eller ej, det vet ingen. Framtiden får utvisa... MÄRK: Jag skrev denna frustration inom parentes... måste bara få ut den)

Andra kvinno-livsvillkor som borde ses över, det är trafficking. Unga kvinnor som lovas guld och gröna skogar, men som istället blir utnyttjade och ofria. I vårt land. Karlar borde ha bättre vett än att utnyttja dessa stackars kvinnor. 

Igår var vi på konsert. Igen. "Den svenska sångboken". Kända svenska låtar framfördes av Johan Boding, Gunilla Backman, Kalle Moreaus samt sju duktiga musiker.

Utan att fundera på att det var dagen före åttonde mars, så gjorde jag reflektionen:  På scenen står nio män och en kvinna. Kvinnan är den enda som inte spelar något instrument. 

För nog är det så, de allra flesta musiker vad det gäller shower och scenframträdanden är män. I en symfoniorkester är det betydligt mer jämlika förhållanden. 

Tekniker av olika slag, såväl vad det gäller scen som ljud och ljus, det är nästan bara män.  

Vad det beror på kan man fundera över. Egentligen spelar det ju ingen roll. Kvinnodag i all ära. Den behövs definitivt internationellt och jag är medveten om att det finns många kvinnor i Sverige som också är förtryckta. Men ändå, "kvinnokamp" får inte vara en fråga om att det ska vara lika mellan kvinnor och män. Vad det handlar om är att ge alla, man, kvinna, ung, gammal, rik, fattig..... möjlighet att få bli den man vill och har förmåga att bli. Vill jag bli gitarrist, så ska jag ha samma möjlighet vem jag än är, tjej som kille.  Vill jag åka till internationella rymdstationen, så ska inte könet påverka. 

För mej är det den jämlika möjligheten, som det handlar om denna åttonde mars. Liksom alla andra dagar. Liksom samma rätt till hjälp, då det behövs. Vem man är eller var man bor, det ska inte spela någon roll, om man är sjuk eller åldrig. 

Tyvärr funkar det inte så, och sämre har det blivit. 

( Nu måste jag skriva parentes igen, för detta är ju också att sticka ut hakan.... Hör ofta om de ukrainska flyktingarna dagsersättning. Den är skamligt låg. 74 kr per dag. Vem klarar sig på det? Men skicka 23 miljarder till krigsutrustning, det kan man. Vapen som dödar oskyldiga unga män och kvinnor, människor som inte alls bett at få gå in i krig. Fy för den lede, så fel man tänker. Åt bägge håll. )

Lite bilder från de senaste dagarna får avsluta inlägget.

Jag har blivit "besatt" av att leta hasselblommor. 

Vi har en enda buske bakom huset. Och kolla! Visst fanns där några vackra honblommor. Gillar hasselns tanke. Honblomman är en egen blomma. Hanblomman(hänget) en annan. De lever var för sig. Tillsammans ser de till att arten lever vidare.

Ibland sitter honblommorna en bra bit från hängena. 

De hittar varann om de så vill.

Den här blomman, som jag hittade ( bland många andra)  "framåt byn", den är en riktig enstöring. Bra att den kan få vara det.... eller kanske den känner sig väldigt ensam...

Slutligen en bild från centrala Borås igår, efter solnedgång. Passade på att köpa jeans och top i en riktig affär när vi ändå var i Borås. Innan vi begav oss till konsertlokalen, så blev det en stor, god... och onyttig... pizza på "anrika" Granada. På väg till bilen, så speglade sig några av stadens byggnader, så här vackert i Viskan.