Femtiotvå år sedan. Känns som om det vore betydligt närmare i tiden.
Konstaterar att man inte korrekturläser då man publicerar. Ett ord för mycket i tidningstexten.
Bifogar även ursprungstexten. Rättad.
Midsommar
Att de vågade släppa i väg oss! Min överbeskyddande mamma och väninnans hönsmamma. Vårt envisa tjatande hade lyckats. Men vi fick lova två saker; Att inte ta vägen över Göteborg och att inte smaka på “starkt”.
Med ett tre veckor gammalt körkort, med väninnas familjs orange fyrmannatält, med en kylväska fylld med rökt korv, kaviar och filmjölk samt ett antal paket knäckebröd gav vi oss i väg. Vi skulle till Lysekil för att fira midsommar. Jag var 18, väninnan var 16. Färdmedlet var min egen ägandes Volkswagen 1600.
Det var tidig onsdagsmorgon i midsommarveckan, då vi vinkade farväl till sammanbitna föräldrar. Löfte nummer ett infriades: Vi undvek riksväg 40 och Göteborg. Vi tog oss via Alingsås och Trollhättan upp till vår mål.
På Lysebadens camping fanns det gott om lediga tältplatser. Vi valde en plats med utsikt över klippor och hav. Intog lunch bestående av kaviar och korvmackor och njöt av den nyfunna friheten.
Solen sken från en klar himmel, och den röda bikinin kom till användning. Havet var kallt och djupt. Bada ville vi inte. Våra föräldrars oro för kramp var som inristade i våra hjärnor.
Solen flödade även nästa dag. Vita kroppar ville bli bruna.Släta klippor lockade till solbad. Framåt eftermiddagen hade solen fått effekt. Dock ej den avsedda. Våra ryggar och armar var alldeles röda. Det sved.. På den röda magen var svedan allra värst.
Campingplatsen hade ändrat karaktär under dagen. Det var ett virrvarr av tält och av unga glada människor. Ett gäng killar hejade glatt på oss, bara någon meter från vårt boställe.
Vill ni ha en grogg?
Löfte nummer två hölls.
Natten till midsommarafton blev en plåga. Kroppen brände och sved. Utanför tältet var det tjo och tjim, rop, skrik och skratt. När den ljusa natten gick över till dag blev det tyst och vi kunde får några timmars sömn.
Beslutet var samstämmigt, då vi vaknade på morgonen.
Vi åker hem!
Innan våra grannar hade vaknat hade vi rivit tältet, luftat ur madrasserna och packat ner rester av korv och kaviar i den numera ljumma kylväskan.
Vi var hemma före lunch.
Sällan har ett mål lagad mat och några timmars sömn i egen säng varit så pånyttfödande.
Det var ju midsommarafton. Visst skulle vi fira midsommar!
På sena kvällen satt vi åter i min bil, väninnan och jag. Dansen på logen i Närarp, den började inte förrän klockan ett på natten. Vi var bland de första på plats. Snart var det fullt med glada ungdomar på festplatsen.
- Ska vi dansa?
- Ja, gärna. Men ta i mej så försiktigt du kan. Speciellt när du lägger armen om mina axlar.Och inga hårda tryckare, tack.
När jag kom hem så hade mor och far kommit hem från morgonmjölkningen.
Jag tror att de var lättade över att min första midsommar med som körkortsinnehavare var över.
Blev ett fint midsommarfirande på Knipnas fritidsby i Halmstad igår. Tanten deltog i dansen, så länge något av barnbarnen var med. Det var inte så länge. Lite tråkigt att dans till Bosse Larsson... man vill ju äkta spelemän....
Ha en fortsatt trevlig midsommar!
Det blev inte riktigt som ni tänkt…
SvaraRaderaDen där solsvedan, den var inte att leka med. En gång fick jag till och med solfrossa🫣
Glad midsommardag! Eval8
Detsamma! Ingen risk för att bränna upp sej idag
RaderaHar läst din krönika med stor behållning. Mycket bra! Kan riktigt känna svedan. Minns hur det var i tonåren när man skulle bli brun och fin och brände framför allt axlarna.
SvaraRaderaFortsatt fin midsommarhelg till dig!
Kram
Absolut var det så. Men än idag vill jag va lite brun på armar och ben. Kram
SvaraRaderaVi är nog många som inte varit så försiktiga med solen men tack och lov har man lärt sig under resans gång. Blivit lite klokare med åren trots allt :D Trevlig läsning!
SvaraRaderaKram och god midsommardag!
Något, ja. Smörjer sällan in mej, men inser att tiden i solen får vara begränsad
RaderaNi var verkligen ståndfasta att till och med tacka nej till en grogg. Japp, er uppfostran gav resultat, ett positivt skulle jag säga. Det räckte ju med solbränna, bakfylla på det hade inte varit så kul.
SvaraRaderaSå ni firade en traditionell midsommar och dansade runt stången. Ni slapp åtminstone grodorna, eller??!! Levande orkestrar till Midsommar är på utdöende, då återväxten inte har säkrats, nåt som Christian påpekade i ett inlägg igår.
Önskar dig en fortsatt fin midsommarhelg - utan regn.
Jodå, idag har det varit regnjacka på hela dagen. Men inte så kallt .
RaderaBarnbarnen var bara med fem rundor "räven raskar över isen" .- inte så passande på midsommar- sen tröttnade de. Förståeligt! Så jag slapp grodorna....
Härlig läsning! Och jag ler igenkännande. Detta med solen har från denna tid satt sina tydliga spår hos mig. Ja, tillsammans med mycket solande även under 70, 80 och början av 90-talet. Sen kom solskadorna och de hänger i. Opererade i maj mitt fjärde maligna melanom, denna gång på låret. Men man visst inte bättre och ville ju bli brum.
SvaraRaderaNumer är det skugga, keps och solskyddsfaktor 50 som gäller. (Utskriven av läkare och har inte denna mängd kemikalier som ofta finns i solskyddskrämer. Men visst blir det ett och annat bad, om det är över 22 grader i vattnet.
Kram
Man var inte medveten om solskador förr. Sen har vi olika hud. Jag har förmånen att ha en som är hyfsat soltålig. Solade inte mycket som barn . Hade alltid kläder på, då man arbetade med skörden. Och till kusten for inga bonnungar.
SvaraRaderaKram och ha det fint! Åland såg så fint ut. En vit fläck på min karta... Vill gärna fylla den...