Arg tant

 Det är jag det.  Eller det var jag det...

I augusti köpte vi ny dator. C-E bytte dessutom upp sej från sin supergamla mobil, och jag kunde heller inte motstå att köpa mej en ny.

- Om ni tecknar ett abonnemang på Telenor, ett gemensamt abonnemang, så blir datorn 800 kr billigare. 

- Jag har ett bra abonnemang på 3, sa jag. C-E  har sitt på Telia.

- Men då blir det billigare för er att ha ett gemensamt konto på Telenor, sa den unge stilige kille som var vår "expedit". ( Vet inte om expedit finns i dagen vokabulär...)

- Ni behöver inte byta än, fortsatte killen, medan han scrollade fram och tillbaka på datorn. Jag ser att abonnemanget på Telia går ut den sista oktober och abonnemanget på 3 den 24 nov.

Vi fortsatte diskussionen en stund, och hur det nu hade gått till, så hade vi flyttat vår telefoni till Telenor.

Den 31 okt skulle så C-E byta SIM-kort. Det funkade inte alls för honom att kunna använda sitt gamla nummer. Han kunde ringa ut, men inte bli uppringd.

Telenor-support. Numret på SIM-kortet stämde inte. Ett nytt skulle skickas. Efter en vecka hade inget kort kommit. Nytt samtal. Avskyr chat-botar. De är så dumma och allt är så omständligt, innan de äntligen ser till att man får prata med en människa.

Nytt kort skickades. Kom idag.  

När jag kollade mobilen på morgonen, så var det aviserat att en faktura hade kommit till banken. Trodde att det var el-fakturan... men det var det inte. Det var fakturan från Telenor. 492 kr!  Därav 59 kr i fakturaavgift.

Vad var detta? Jag ska ju inte betala något abonnemang för november. Inte förrän de sista dagarna. Jag har ett 3-abonnemang denna månad. Och fakturaavgift betalar man inte på e-faktura!

Ringde kundtjänst. En minuts väntan, sa boten. En minut i Telenors värld, det är det samma som 20 minuter i vanliga världen.

En kvinna svarade och var så förstående. Det var de orden hon upprepade gånger på gång: - Jag förstår. Jag förstår.

Men naturligtvis hade Telenor rätt. Betalning för gemensamt abonnemang började gälla från den dag det första SIM-kortet sattes i. Och fakturaavgift hade jag fått för att man alltid skickar papperskopia första gången. ? ?

Jag är faktiskt rätt bra på att vara dramatisk, om jag vill. Så jag både grät och visade ilska. Den stackars kvinnan lovade mej att fakturaavgiften skulle skickas tillbaka i samband med nästa faktura. Mer kunde inte hon göra. För betala en utskickad faktura, det måste man.

( Ringde Elgiganten på eftermiddagen och undrade varför de prackar på folk nya abonnemang. Fick förklaringen att man ser till sina kunders bästa och vill ge dem billigaste och bästa abonnemanget.  Jag köper inte riktigt den förklaringen.... men jag gick på deras trick när det gällde)

Arg tant kom lite senare än vanligt till gymmet. Berit hade gjort klart sin träning, men jag  fick en liten pratstund med henne, medan jag värmde upp på spinningcykeln.

När hon gått var det tomt i den stora salen, men strax hörde jag någon prata. På ett obekant språk. Det var kvinnan som alltid pratar i telefon, under det att hon går på  löpbandet, som var på ingång. Det var ett högljutt samtal som hon förde. Jag gissar att hon pratade albanska. Det finns ganska många albansk-språkiga i vår trakt.

Jag tittade på den stora skylten på väggen. Bland andra ordningsregler kunde man läsa att man skulle undvika att vara högljudd och störa andra. Hon störde definitivt arga tanten.

Jag gick med bestämda steg och höjde  volymen på den rock-musikspelande radion. Hon höjde volymen på sin röst, under det att hon tog allt annat än pulshöjande steg, där på löpbandet.

Ibland kan jag ha lite konstig tinnitus. När jag lagt mej ner på kvällen, kan det låta som någon pratar på ett entonigt obegripligt språk en bit bort. Precis så var det att höra kvinnan genom den ganska höga musiken.

Jag vande mig. Plötsligt blev det tyst. Jag vände mig mot löpbandet för att se att inget hänt henne. Nej, hon hade bara avslutat sitt ( ungefär) halvtimslånga samtal.

Arga tanten har lugnat sig. Har kollat det sista inför onsdagens lektioner, stekt biffar till morgondagens "mormorstisdags-kvällsmat", tagit en promenad i duggregn och skickat över foton från mobil till dator, för att kunna påbörja den traditionella "års-fotoboken".

Blev bara så sommar och Halmstads-sugen då jag gick igenom alla bilder från 2025. Men mörkret och grådagarna, det är det inte lönt att hetsa upp sig på. Det är bara att tänka att för varje dag som går, så har vi kommit en dag närmare ljuset.