Tisdag

 Klockan 16.17 togs bilden på den vackra solnedgången. Jag tvingade mig ut en stund o den isande vinden.. Spelade/passade fotboll med Konrad i paddocken en stund. Följde efter Karl-Petter på hans ridrunda i byn, och kollade när han sen red ett pass i halva paddocken medan hans mamma longerade Lycke på den andra halvan. Det var kallt. Men man får stå ut. Alla behöver både rörelse och frisk luft.

Mormor-morfarstisdag, alltså. Mötte upp killarna vid skolan då de slutade kl. 13. Sen hem till värmen i huset. Legobygge, legolek, kortspel. Johanna kom hem vid tre och då var det ju bara att trotsa den isande blåsten och gå med ut. C-E fixade kvällsmaten, eller jag lagade till fiskgrytan i morse härhemma, men han fixade det sista, kokade ris och gjorde sallad.

Hann prata lite med Johanna innan vi skjutsade Konrad till fotbollsträningen och sedan begav oss hemåt. 

Behaglig dag. Värre var det när pojkarna var yngre och behövde passning hela tiden. Då var man trött efter "mormorstisdagen". Så länge någon av pojkarna var förskolebarn, så började ju dagen redan vid halv nio. Så det är skillnad. Men ändå känner man ju att man gör nytta. Avlastar Johanna så att hon slipper tänka på att passa tider och att laga mat, samtidigt som killarna får en "ledig" eftermiddag. 

Det kändes väldigt lätt att gå idag. Inte ett dugg påverkan från den dumma ryggen. I går jobbade vi med höfter på den posturala träningen. Även yogapasset, direkt efteråt, jobbade med höfterna. Vilken skillnad de övningarna gör. Har inte gått på yoga på många år, men har nu gått på tre måndagspass. SÅ bra för den gamla kroppen. Det hjälper verkligen mot stelheten, som oundvikligen kommer med åren. Så nu får jag fortsätta med dubbla träningspass på måndagskvällen.

Ljuset är på väg tillbaka. Synd att det ska fortsätta vara en sådan isande vind. Men lite sol fick vi idag. Man ska vara glad för det lilla.Och kan man vara glad för det lilla, så har man mycket att vara glad för.