Fascinerande föreläsning

Idag är det världs-autismdagen. En dag då autism och andra neuro-psykiatriska funktionshinder särskilt uppmärksammas.

Med anledning av detta var vi några stycken från skolan, som gästade en föreläsning i ämnet.

Det var två unga män som höll i var sin del av föredraget. Först ut var en kille med diagnosen DAMP. Han berättade om sin barndom och ungdom, då han varken kunde hålla ordning på sig själv eller på saker. Allt som kom i hans väg blev fel, gick sönder.....

När han var i tonåren fick han en gitarr och det blev hans bästa kompis. Han hade komponerat egen musik, med fantastiska texter, som han underhöll oss med. Han hade en dröm, att få ge ut en skiva. Han hade också en dröm om familj...... Hans glädje var att få åka ut och vara föreläsare ibland. Hans övriga sysselsättning? Förtidspensionär. Före 35 års ålder..... Det kändes så fel och orättvist, visst skulle det väl kunna finnas någon form av arbete till killen....

Efter pausen berättade en ung man med diagnosen Aspbergers om hur det är och har varit att leva med den diagnosen. En kille, som klädde sig lite annorlunda, som hade lite udda intressen, och som hade ett högt utvecklat intellekt....

Det var mycket intressant att möta de här unga männen, att ta del av deras berättelser och deras speciella manér och deras sätt att tala.

Jag kände igen mej en del i vad de pratade om och i hur de förde sig.....och då tänkte jag ... att många av oss på något sätt är mer eller mindre avvikande.... och att vår skyldighet, och då inte bara som lärare, är att bemöta alla med respekt....... för det är ju vad vi alla vill bli, respekterade för den vi just har råkat födas och utvecklas till......