Tiondels ton tung tant tog tillfället till träskmarkstripp

Hon trivdes och njöt i fulla drag.

Under alla år har jag gillat att åka skidor. Tja, åka är väl att ta i... men att gå på skidor - det tycker jag är kul. Att sakta ta sig ner i blåröda slalombackar var också en njutning, då det begav sig. Synd att det är så långt till fjällen - jag, skulle gärna åka till Björnrike två-tre dar varje år. ...

Nu var det fråga om att åka på plan mark..... Varje år har jag försökt komma ut i skidspåren vid något tillfälle.

Förra årets skidtur har jag dokumenterat som en av de första inläggen på bloggen - jag åkte ( gick på skidor) på elljusspåret i Dalstorp, drattade baklänges på plan mark och orsakade ett mindre jordskalv. Själv slog jag i ändan ordentligt....

Kanske är det för att det gjorde ont sist - och satt i så länge när jag satt -som jag inte kommit ut på skidor i år. Käringskavankerna har ju gjort sitt till...

I dessa soliga vårvinterdagar har längtan ut i vinternaturen blivit riktigt stor. Tänkte åka till Komosse och åka i deras preparerade spår idag .... tills det slog mig ..... skaren är hård och mosse har jag på andra sidan grusvägen.

Det var klart värt ett försök att kolla om skaren bar ett hektokilo tant på smala skidor.

Det gjorde den.

Och jag fick en helt underbar naturupplevelse. Total tystnad, orörd gnistrande snö, slösande sol.... och jag kunde med skidornas hjälp, beträda träskmark som jag aldrig varit i närheten av, trots att jag bott i dess närhet i trettio år.

Intressant att se sin närmaste omgivning ur en annan synvinkel.

Läste på Bobos blogg om föreläsningen av Ola Skinnarmo. Om mål, motivation och möjligheter. Om att sluta gnälla över sån´t man inte kan påverka. Vädret kan jag inte påverka, men jag kan ta tillvara den möjlighet som denna härliga vårvinterdag ger. Min gamla kropp och alla dess sinnen är glad för den transpirerande och inspirerande naturupplevelsen.

Och tack Bodil, för att du fick in mitt tänk i lite mindre självdestruktiva banor.