Blodbanksbidrag

I eftermiddag har jag varit och satt in ett bidrag på 4,5 dl O+blod i banken. Känns väldigt bra! Även om jag kanske aldrig kommer att ta ut det insatta, ej heller någon ränta, så har jag i nuläget ett överflöd av röda blodkroppar, och kan dela med mig.
Man vet aldrig vad som händer, kanske kommer jag en dag att behöva tillförsel av den livgivande hemoglobinrika vätskan, och då känns det också bra att ha lite att "ta ut".

Kollade på FB innan jag tog fram bloggsidan. En av mina FB- vänner och IRL-vänner undrade var solidariteten har tagit vägen. En bra fråga tyckte jag, tog en funderare och kom snabbt fram till att jag inte hört ordet "solidaritet" på årtionden. I stället har det varit ordet "lojalitet" som blivit ett ledord.
Vilket jag anser vara förödande .... inte för att orden är varandras direkta motsatser - men de står ändå i det motsatsföhållandet att solidaritet främjar öppenhet, omtanke och medkänsla medan lojalitet medför slutenhet, medtanke och omkänsla. Lojalitet kan vara en god sak, men det kan också vara kvävande, medan solidaritet alltid är byggd på medmänsklighet.

I morse läste jag följande på Twitter:I want every child to head to school knowing their education is America’s priority. Let’s seize this moment and fix No Child Left Behind.
Det var Barack Obama som hade skrivit denna Tweed. Jag önskade så att samma solidaritetstanke skulle gälla våra svenska barn. Att ingen någonsin ska lämnas bakom, att ingen aldrig någonsin ska behövas utsättas för prov och omdömen som visar att de inte duger, att alla barn ska få den hjälp och stöd de behöver, att alla barn ska få utvecklas utifrån sina egna förutsättningar och få möjlighet att sträcka sina egna utvecklingsmöjligheter så långt som det är möjligt.
Visst står alla dessa önskningar som målsättningar i såväl vår nuvarande som i vår kommande läroplan. Men de tycks inte gälla, då kommunerna inte anser sig behöva leva upp till det skrivna. Och hur det kan vara möjligt att de, trots kontrollsystem som skolinspektionen, inte behöver ta ansvar för att läroplansmålen nås, det förstår inte jag. Och ingen tycks förstå det heller, jag har ställt frågan till många, men aldrig fått något svar.
Vad är viktigast - lojalitet med dem som de flesta människor röstat på i valet, eller solidaritet med våra barn och deras möjligheter att få en god framtid? För det måste väl vara det som det handlar om, annars skulle väl någon för sjutton gubbar säga i från. Och det räcker inte med en ifrånsägare .... vi måste hjälpas åt. Vem vågar vara med?

För att återgå till vardagligheterna, så blev det en liten sväng i Knalleland också. Stimulerande för en lantis att komma till stan några timmar, inte minst för att se hur olika människor kan se ut. Jag tycker att det är så fascinerande att titta på folk.
När jag kom hem så möttes jag av tre katter. De tycker också om folk... de gillar att ha en människa i huset. Fast för dem känns det bäst med det gamla vanliga....