En rosa elefant

  Femtio år sedan som jag gick på lärarskolan. Det är klart att det har skett en jätteförändring i skolans värld på den tiden. 

Metodik hette ett ämne på schemat, på sjuttiotalets lärarutbildning. Metodiklektorer ledde lektionerna. De flesta av dessa var mer eller mer "mossbelupna". Man lyssnade inte så noga på dem... även om det var de som till syvene och sist satte det betyg, mellan ett och tre, som visade på ens lärarskicklighet. 

( Naturligtvis fick jag en etta... men som i så många sammanhang, då det varit/är betyg inblandade, så har jag klarat mig utmärkt utan toppbetyg)

En ung,( ja, iaf så tyckte man det, i jämförelse med alla stofilerna, )metodiklektor lyssnade jag( vi) till. Undrar om det var hans relativa ungdom som gjorde det, eller hans sätt att vara och att uttrycka sig. Antagligen en kombination. Hans ledstjärna var: För att lyckas som lärare och att hålla elevernas uppmärksamhet uppe, så behöver man leda in en rosa elefant i klassrummet, var tredje minut. 

Idag är pedagogiken och metodiken ( fast det heter... tror jag.. didaktik numera) den helt motsatta. Inte en tillstymmelse till rosa elefanter. I stället ska eleverna i förväg ha koll på varenda moment, helst tidsbestämda sådana, för varje lektion. Under många år så skrev jag upp dagens schema och lektionsinnehåll på tavlan. Idag finns det en speciell app som används, och den visas på storbildskärm, då eleverna kommer in på lektionen. Klocka och timer, samt en hel del annat kan man få med på sidan.

Några rosa elefanter, det är det inte tal om. Mera ett grått, stelt betongblock, bildligt talat. 

Eleverna har koll, så att man inte frångår lektionsplaneringen. 

Bra eller dåligt? Antagligen bra för dagens barn. De matas med rosa elefanter flera gånger i minuten, via bl.a. tiktok och youtube. Det är tydligt att de behöver en struktur att hänga upp sig på, för att få vila sina speedade hjärnor. 

Förr i tiden, och det var så sent som under min riktiga lärartid, så visades resultaten av bildlektionerna upp, och anslogs sedan tillsammans med alla andra bilder på väggen. Idag finns det inga ( sällan) väggar, fyllda med elevernas konstverk, i klassrummet. Mycket bilder är för oroande för en del elever. Det tycker jag är väldigt synd. Det är inte ok att några "oroliga" barn ska få "styra" över både klassrumsklimat och utformning av klassrum.... Hur ska man lära sig uppskatta konst och kultur, då man inte ges tillräckligt med tillfälle att möta det i skolan?

Det var några tankar apropå veckans arbetsdag, och apropå måndagens selfie.  

Några helt ovidkommande bilder från gårdagen, ( mormors/morfarstisdag) det "måste" med. Inte en chans att jag bloggar utan att ha med några färska foton ( nästan alltid mobilfoton numera )

Så vackert, med alla blommande träd i dotterns trädgård och i de omgivande trädgårdarna.  Sex mil har vi till Värnamo. Tror att det skiljer två växtzoner. Så våra fruktträd  har inte kommit i blom ännu.

Karl-Petter följde med på en tur till bokskogen. Med bil. Vissa dagar är det för långt att cykla en och en halv km. Men mormor kunde iaf få njuta en stund av den skira grönskan.

Med Skillingaryd som bas, så pågår en stor NATO-övning i nordöstra Småland. På eftermiddagen kunde man se flygplan efter flygplan, alla av samma modell ( transportflygplan??? ) flyga nära förbi, på exakt samma höjd och rutt. Riktigt vackert mot gårdagens knallblå himmel... 

Nästan så att det påminde om den rosa elefanten.... eller kanske var det så jag kom på den liknelsen, just när vi tillsammans spanade efter de ovanliga flygplanen...

Det regnar och regnar. Och lite halleluja-moment däremellan...

 Det är minsann tur att nederbörden fallit som regn och inte som snö... För d et regnar och regnar, och det har det gjort sedan i tisdags kväll. Åtminstone största delen av den tiden...

Riktigt gott att få upp några bilder sedan i tisdags, då när solen sken. Om än tillfälligt!

Konrad passade på att locka mormor och morfar att köpa några av hans till-salu-stenar. 

FINA SDENAR, stod det på skylten. Inte lätt att skilja på d och t!

Visst köpte vi var sin... eller, ja, morfar köpte två. 40 kronor gick det hela på. Det är dyrtider, absolut! Konrad kunde addera 40 till de 264 kr som han redan var ägare till.

Visst är det ett rent "halleluja-moment", då man får uppleva hur sexåringens intresse och färdigheter i matte... och skrivning/läsning... utvecklas mer och mer. 

Sex-sjuåringar är hur öppna som helst för att ta in och lära. Har vikarierat i förskoleklass några gånger. Så härligt at få möta så mycket nyfikenhet och vilja att lära att förstå...

Det inte bara regnar och regnar, det har också regnat och regnat... och dessförinnan varit snösmältning,'

Lätt att köra fast med cykeln. Gick mycket bättre då vi kom ut på asfaltsvägen, och jag slapp trycka på   "styrpinnen". K-P cyklar själv på den vägen.... I nerförsbacke-. 

- Kan du bromsa?7

- Så klart, det är bara att trampa bakåt!

Blommor på trollhasseln. Glädjegörande! Halleluja moment!

Mamman till killarna hade efter lite letande hittat en ridskola till killarna, där man bokade sig för fem tillfällen åt gången. Rid-lekis, kallades det. 

Konrad rider inte så ofta på russen där hemma. Men när han har ridit så har han snabbt lärt sig grunder. När han fick rida på snälla ridskoleshettisen Freja, så kunde han både  styra hästen på egen hand och rida lätt.

K-P fick lilla Bella. Även han kunde styra den lilla hästen i skritt.

Så kul att kursen ligger på tisdag, sen eftermiddag, så man får möjlighet att följa med. Kändes nästan lite rörande att se de små på sin första ridlektion. Tänkte tillbaka på den tid då jag körde mamma och moster  till sina lektioner.

Har jobbat hela skoldagar både igår och idag. Av läraren  som jag skulle vikariera för, så fick jag gärna göra "något eget" på svenska-lektionerna. Helt ok, jag tycker att det är rätt kul med lite egen planering.

Besökte "Tranemo-poetens" utställning förra vecka, läste en del av hans dikter och blev inspirerad. 

"Skriv en dikt till dej själv!"  Varvid jag ju var tvungen att "modella", visa arbetsgången för eleverna. Då måste jag tänka mig tillbaka till mitt eget tolv-åriga jag. Letade fram klassbilden från vår lilla fem-sexa. Skrev ner de första femton orden jag kom att tänka på. Gjorde meningar av orden...

Så här blev min dikt:

Till Anna-Lena 12 år                                                                   

Du bor på en bondgård,
med kor, grisar och hönor
Tuppen är borta, han hackade på ditt huvud och fick dö
Mamma, pappa och lillebror Roger är din familj
han är bara fyra, får göra som han vill
pappa blir arg på dej när ni bråkar
Mormor och morfar bor på andra våning
morfar är sjuk, ska nog snart dö
mormor är snäll
När du var liten lekte du med dina dockor,
Margot och Birgitta
Birgitta har ett skadat öga
Dina första lekkamrater hette Bengt och Lars,
Nu går ni i samma klass 
Bengt gillar andra tjejer än dej
Lite tråkigt
Du får cykla till skolan, det är långt
På vintern får du åka skolbil
I en stor svart taxi
När du var mindre retade de stora barnen dej
för att du var tjock och hade fula kläder
I femman och sexan är alla snälla
Att åka skidor och skridskor är kul
men att springa 60 meter är pest
Du springer för sakta
Det bästa med våren är att leta efter de första blåsipporna
vid det bottenlösa kärret
Er gamla gråa Volvo skäms du över
liksom att ni har utedass
Du önskar en ny bil och toalett och badkar i huset
och att morfar ska bli frisk

En så sorglig dikt, tyckte några av eleverna, då jag visade den.  Kanske är det så, men jag kände inte det så då.... 

Idag är det absolut en skildring från sextiotalets landsbygd...

Och visst inspirerade dikten. Wow, så bra det blev. Även från dem, som normalt inte brukar över prestera. 

Egentligen skulle man kunna tänka tillbaka på olika åldrar och skildra dessa genom att "dijta dem". Spännande tanke.

Upplevde ett riktigt "Halleluja-moment" på gårdagens musiklektion. Men åk 4. Alla 14 närvarande elever spelade på något instrument. De flesta på gitarr, med ackord eller "bassträng", några hade rytminstrument, någon flöjt, någon spelade ackord på piano.. och så sjöng vi alla "Skip to my Lou". Så otroligt kul att vara lärare  - speciellt som man bara behöver gå till skolan och göra sina lektioner, och slippa vara med på det "tråkiga" runtomkring....

Det regnar och regnar.. och vill inte sluta. Får nog ta en liten promenad ändå...

Lite blandat

Man blir ju inte superglad, då man kollar ut genom sovrumsfönstret och ser gråmulenhet, lite dis och snö. Snön kom igår. Var ute .... med stavar.... kan ju låtsas att det är skidor... och slirade runt på byvägen, för friskluft och lite kroppsrörelse. Det var faktiskt ganska gott väder, så det kändes ganska ok. 

Idag , då jag öppnade ytterdörren... ligger mot norr... för att släppa ut katterna, möttes jag av en motsträvig dörr . När jag tryckt till lite extra, och fått upp dörren, så möttes jag av en isande nordanvind. Katterna var tveksamma till utgång. Några steg ut blev det, men nu är de inne igen. 

Jodå, jag SKA ta en runda i eftermiddag. Det sägs att det ska klarna upp. Men nordanvinden, den lär bestå. Får ta fram de varmaste vinterkläderna igen....Var ett tag sedan senast.

"Minnen" på Facebook, berättade att det är ett år sedan idag, som det första quizet, efter två nedstängda år, ägde rum. Visade upp vinsten, en grön "vas" på FB.

 Igår var det dags för detta års andra quiz. Vi ville inte vinna denna gång. Det har vi ju gjort för många gånger. Senast vid januariquizet. För säkerhets skull, så svarade vi helt åt skogen på skiljefrågan. 

Vi hade lite för höga tankar om oss själva. Hade missat en fråga och stannade på 15 poäng. Av 16. Ett lag hade 15,5 poäng. det tackar vi faktiskt för. Det är en rolig grej att vara med, det är roligt att vara bland de tre bästa, men det är så pinsamt att vinna gång efter annan. 

Vinst: En glasgrej. Så klart, på Glasets hus! Sedan hösten, så är det Kunskapens äpple som gäller. Vi har två. Dessutom får alla i laget var sitt presentkort på en lunch på Glasets hus. Tyvärr hör inte deras lunch till de kulinariska höjdpunkterna.  Vi har sex presentkort liggande....

Glasets hus har, förutom en hytta, där glasblåsare visar upp sitt hantverk. ( stängt just nu pg.a. höga elpriser) ett glasmuseum och en utställningslokal. En "debutant- utställning " var uppe. Väninnan Susanne debuterade redan förra året, på just den utställningen.  Den här målningen samt nästa är hennes verk. Gillar verkligen hennes speciella uttryck. Akvarellmålning, det är svårt. Jag vet, jag har testat. Med "katastrofala" resultat. allt flyter ju ihop. Tacka vet jag olja. det är bara att måla över, där det man inte  är nöjd med, har torkat.

Tänkte på det, då jag såg quiz-minnet på FB, med text "Första quizet på två år": TÄNK så fort man glömmer. Visst minns man att det fanns en tid då mycket var nedstängt, då  alla  evenemang blev inställda. Men att det varade så länge! Mer eller mindre i två år! Öppnade väl lite smått någon gång under tiden, men fick stänga igen...

Tack och lov för vaccin, som gör att man har kunnat återgå till det mer normala igen....Och dessutom har kunnat boosta sitt immunförsvat med några förkylningar. Jag inbillar mig... men kan ha fel... att vi behöver lite virus ibland, för att må bra däremellan....

Läste ledaren i dagens Borås Tidning, och höll med. "Nya tekniken är inte skolans bästa vän". Det handlade om att datorer tagit över skolans värld. Konsekvenser: barnen kan inte använda en penna, kan inte skriva läsligt för hand, finmotoriken utvecklas inte. Bristen på läroböcker i klassrummen främjar definitivt inte barnens läsförståelse, ej heller deras kunskapsutveckling. 

Håller med helt. Datorn ska vara ett hjälpmedel, inte en lärobok. Visst måste man kunna skriva med penna! Kommer ihåg att jag klagade på att eleverna inte kunde skriva ut material  från sina Cromebooks. Skrev då ett inlägg i  en nationell grupp, på Facebook. Skälet var att man skulle kunna använda det datorskrivna , tillsammans med att skriva för hand. Fick ett svar : Behövs inte; mina elever har inte använt papper och penna på tre år!

 HJÄLP!

Läroböcker är bra. Texten är skriven för åldersgruppen, man kan läsa texten tillsammans, man kan diskutera utifrån det man läst. Det är mycket svårare att ta till sej kunskap från datorn, och de program som finns där. Ialla fall var det så, då jag undervisade i no/so....

 

Visst har jag gått på mängder av alla de olika trender, som skolvärlden gått igenom.

Kommer inte ihåg alla, men tycker nog att det kommit fler trender med tätare mellanrum under senare år. "Kooperativt lärande" var i fokus då jag lämnade  allt utom musikundervisningen, för tre år sedan. Vet inte om den trenden har ersatts om något nytt. "The big five", det var lärarnas rättesnöre innan dess. Och "Grej of the day" skulle ge eleverna en massa "blixtkunskap". Naturligtvis har jag "gått på allt". "Grej of the day". Det var ganska kul att göra de PP-presentationerna. Lärarinnan lärde sig en hel del.... 

Blev lite osams med min dåvarande rektor, då jag ifrågasatte trenden att elever från F- till åk 2, alltså tre ålderspann, skulle delas "vertikalt" i stället för " horisontellt", under en period kring millenieskiftet.  Gällde ju inte de elever jag jobbade med, men jag tyckte ändå att det var helt idiotiskt. Idag finns inte den typen av elevgrupperingar kvar.

Blev som vanligt alldeles för längt inlägg....

Har hunnit med att lösa melodikrysset och att fika med gårdagsbakad citron-sockerkaka, under tiden jag bloggat. 

En "gamling" behöver träna på att multitaska. 

Blev lite "rädd för mej själv" i går kväll. Skulle leta upp jackan efter quizet. Visste ungefär var jag hängt den... men hittade inte... Detta trots att den hängde ytterst, och jag tagit i den flera gånger men inte känt igen. Demens på gång.....HJÄLP!

Solen börjar bryta igenom det gråa där ute. Ska skotta bort lite snö. Maken fixar rotmos och  den köttkorv som legat i frysen sen jultid. Långpromenad, det får det bli efter lunch. Dagarna är långa nu! Så det finns massor av tid för lite kroppsrörelse.....

Nu har det vänt!

 

Vintern  vände och försvann. Bara över en natt. Nätterna är långa, och i mörkret händer det man inte ser. Men visst blir man rätt paff när man tittar ut genom fönstret, precis när natten vänt till dag, och ser att ute så är det grönt igen. allt det vita är borta. Till och med isen, som lagt sig över dammen, hade vänt ner i vattnet.

I onsdags, i förrgår, var jag inte utomhus alls, Byvägen var  förvandlad till isgata. Igår så hade det mesta av isen försvunnit, men på vissa partier fanns det skridskobanor kvar. Tur att jag alltid har med stavar, då jag tänker gå på skogsstigar. De behövdes som isdubbar på sina ställen....

Gick förbi Älmås, och njöt verkligen av deras julutsmyckningar. Stegen med  ljusslinga är bara så läcker.

Efter den drygt halvmillslånga rundan, så stod kak-bak på "att göra listan".  Jag gillar att baka. Bakar mycket bröd. Har oftast en mjuk kaka att ta fram till förmiddagsfikat. Till jul bakar jag lite andra kakor också. De brukar finnas kvar i frysen ända till sommaren. Och detta trots att jag brukar ta med hälften av allt det jag bakat till Johannas familj, på julafton. 

Ska försöka komma ihåg,  att plocka upp någon kaka till fikat, även här hemma.

I natt vände det! Nu går vi mot ljuset igen. Absolut värt att fira. Och kanske därför vi firar jul.... eller hur var det nu med den saken?

Detta år hade man rekordsen julavslutning i kommunens skolor.  Har aldrig varit med om att sluta dan för dan före dopparedan. "Min" luciakör skulle framträda med ett par låtar och piano-klinkaren var ombedd att komma. Vilket jag gärna gjorde. Vissa år har jag överlåtit kompet till någon "riktig" pianist från kulturskolan. Det brukar faktiskt inte bli så bra. eleverna är vana vid mitt enkla stöd och blir helt förvirrade när kompet blir för "utbroderat".

Nästan hälften av skolans elever var sjuka. Men det blev bra ändå. Lite improvisation. Tror att även de föräldrar/mor/farföräldrar som var på plats i vår lilla kyrka var nöjda.

Efter avslutningen var det fika för personalen. Vår rektor var också med. Jag undrade hur han hade tid att fika med oss, eftersom han är rektor för ytterligare en skola. 

Den skolan hade valt att ha klassrumsavslutningar i stället för att gå till kyrkan.

Jag blir faktiskt lite ledsen då jag hör om den vändningen.  Det är bra om barnen kommer till kyrkolokalen ibland, den hör trots allt till vårt kulturella arv. Det har ingenting att göra,  med att kyrkan inte välkomnar alla. Vi har alltid "våra" muslimska familjer med i kyrkan. Numera är det inte heller någon präst med på avslutningarna, utan bara en vaktmästare. Det är bra tycker jag. Prästen behöver inte vara med, men det vackra kyrkorummet, det är en så fin samlingslokal , som rymmer både barn och vuxna.

Var hemma igen redan vid halv elva. Läge för en promenad.  Så fick det bli. 

Hade hört om att man serverar snitsel på Fridas bistro i Tranemo, på torsdagar. Torsdagar är ju min normala arbetsdag, så det blir lite svårt att få till restaurangbesök just den veckodagen. Men idag funkade det. Jättegott! Den lilla nötcremebiten med punsch, till kaffet, den var heller inte fy skam.

Ett par av mina allra första elever  satt i restaurangen. De satt i sällskap med andra, så jag kunde inte med att gå fram och ropa "hej, mina gamla elever". Ångrar lite efteråt, att jag inte försökte få kontakt med killarna. Eller killar och killar... de är 57 år fyllda vid det här laget.... 

En rikskändis fanns också på plats. Djupt nedböjd över sin tidning. Vilket gav mig tillfälle att smygfota. Sveriges första (enda?) kommunpoet! 

Nu har han gjort sitt poetiska år. Var tydligen med i ett tv-program i veckan. 

Jag bad inte om autograf.  Talade heller inte om att jag numera tagit över hans syssla... ( ni som följer mej på sociala medier vet.... och vi får väl se hur länge den tokigheten att rimma i inläggstexterna håller i...,)

Fridas bistro ligger i samma byggnad som kommunbibliteket. Där fanns hans bok till salu. Nej, jag köpte den inte. Kan tänka mig att låna den, om den finns till utlån.

Bara en dag till julafton. Det har gått fort. Den mesta julmaten är förberedd. Ska bara fixa lite rödkål och långkål i morgon. Maken ska göra köttbullar. Skinkan är griljerad och avsmakad. Nej, jag gillar fortfarande inte julmat, men en skinkmacka funkar, även om det inte är någon kulinarisk njutning.

Om några dagar så sker vändningen till helt normal mat igen. Mot ljusare tider har det redan vänt. Det känns riktigt gott!

Fem dagar

 

Har en fem-årsdagbok, där man skriver något om väder i en ruta på 2x3 cm samt något om vad man gjort under dagen, på fyra smallinjerade rader. Dagligen. Här måste t.o.m en sådan ordbajsare som jag fatta mej kort. När jag  satte mej vid skrivbordet i eftermiddags, så upptäckte jag att det inte blivit något skrivet på fem dagar. Ej heller här på bloggen. Dags att se tillbaka på veckan, alltså....

Måndag: 

PRO-styrelsemöte på förmiddagen. Blev så jädrans irriterad på bristande mötesdisciplin. Vi är inte tonåringar längre.

Tog en promenad i vackert väder efter lunch. Efter det, så var det lika bra att ta itu med sekreterar-uppgifterna, protokollskrivande och inbjudningar bl.a.

Tisdag.

"Mormorstisdag".... och morfarstisdag också förstas. 

Kanelbullens dag. Klart jag och killarna måste baka kanelbullar.

Funkade förvånansvärt bra. Konrad fick ånyo vara vara chefen och jag och Karl-Petter bagare. 

Vilket betydde att Konrad fick göra det som var lite "farligt". Värma mjölk till fingervarmt. exempelvis.

Karl-Petter var den som hade bäst strategi att kavla degen... samt att lägga på fyllningen.

"Chefen" körde "finliret", penslingen av bullarna och lagom mängd pärlsocker på toppen. ( Trodde att det skulle passa K-P, men det var nog för mycket finmotorik inblandat, för att han skulle känna sig bekväm med den sysslan.)

Bullarna blev jättegoda. Det gick åt en hel del bullar under eftermiddagen. På kanelbullens dag får man äta så mycket man orkar. Och visst är kanelbullar allra bäst då de är nybakade.... `?

Onsdag: 

Jobbdag mellan halv åtta och femton. Jobbade enbart med de yngre barnen, F, 1,2. Samt på fritids. En intressant... och icke oangenäm... erfarenhet för den som aldrig jobbat med barn i lägre årskurs än trean. 

Åkte till centralorten direkt då jag kommit hem och tog covid-spruta nummer fem.

Maken skulle ha "gubbapoker" på kvällen. Fem herrar i ålder 69- 73 år  träffas ungefär var tredje vecka, på mat, öl och poängpoker. Hade lovat att hjälpa till med huvudrätten, Jaktlåda. Passar ju bra i jakttid, och då alla utom maken är jägare. 

Ganska gott f.ö. att ha tv-kontrollen alldeles för sig själv en hel kväll.... : )

Torsdag:

Samma arbetstider som på onsdagen. Denna dag innehållande de normala musiklektionerna i åk 3-6. 

Regn och rusk, då jag åkte hem lite efter klockan tre. Ska jag ta en promenad? Neej, inte i det ruskvädret! Det blev TV-fåtöljen och de två sista avsnitten på "Tyst vittne" istället.

Fredag: 

 Det är idag det....

Jobb från 8.15 - 13. Dock ingen undervisning alls. Det handlade mer om tillsyn och glada tillrop.

Åkte med  åk 1-2 till simhallen i Tranemo.  Blev mäkta imponerad över hur bra simundervisningen var. 

När jag åkte med de större barnen, då jag "jobbade på riktigt", tyckte jag att den var under all kritik,  Blev riktigt glad av att se de tre simlärarna jobba med eleverna.

"Älgjakten börjar i morgon. då kan man inte gå några skogsrundor. Så det tänker jag göra idag: Ska du med?" Information och frågeställning till maken då jag kom hem.

Han skulle med, men tyckte att vi kunde ta bilen en liten bit och bara gå där skogen skyddar lite från vinden. 

OK.  Vi gick en  runda åt andra hållet, mot vad jag brukar gå. 

Det blir helt andra vyer, på det sättet....

Har nog aldrig tagit ett foto på "Görans dammar" från  detta hållet.

Nya vyer, det blir det lite då och då, när man bor i skogstrakter.  Det har avverkats mycket under de senaste fem åren. Mycket föryngringsyta, planteringar, blir det... men det är fortfarande mycket skog kvar. 

Tar alltid en runda i trädgården, då jag kommer hem från en promenad. Det är inte många blommor kvar. Ringblommorna håller i, ända tills det blir flera minusgrader.

Säsongens sista blomma, det är den rosa krysantemumen.  Vacker, men också vemodsframkallande... 

( som så mycket annat)..... När den rosa blomman slår ut, då är det HÖST. Och det är det ju.  

Trodde att träden skulle stå alldeles kala efter de senaste dagarnas blåst.... men det gör de inte. Gott att få njuta av höstfärger några dagar till.

Fem dagar sammanfattade. Gott så. I morgon väntar Åsa-Nisse ( i Borås) med grannpojken i huvudrollen. Mikael Riesebek, goda vännen Karlas ( tyvärr borta sedan dryga två år) son. Tror att hans sambo, Jeanette Cappocci, också är med. Ska  bli kul att se Micke på scen igen. ( Och Nettan) Föreställningen gick på Vallarna i Falkenberg i somras och har fått bra kritik..... även av dem, som liksom jag, inte är så förtjusta i "buskis". 

Tänkte åka till barndomshemmet och ta morgondagens promenad  innan förställningen, men där är det också älgjakt. Inte läge för skogsrunda ... Men det visade sig att bror och svägerska också har biljetter till Åsa-Nisse, så vi ska träffa dem på stans bästa pizzeria ( Granada) innan vi åker till Åhaga. 

Men mer om detta nästa gång... förhoppningsvis ska det inte behöva gå fem dagar tills dess...

Skolavslutning

 Räknar lite  på det, och kommer fram till att det bör vara  någonstans emellan 55 och 57 sommaravslutningar som jag varit med om.  Det är något viss t med skolavslutningar, absolut. 

Enligt mej så ska man vara i kyrkan och man ska sjunga sommarsånger. Alla skolans klasser ska få stå framför publiken och sjunga. Det funkar på en liten skola. Sångerna ska handla om sommar. Gärna desamma år efter år, ok med någon ny.... bara det är sommarglädje i den.

Efter två covidavslutningar bakom idrotthallen kunde vi återvända till vår vackra kyrkolokal.

Lite färre åhörare än förr. Förr hände det att inte alla fick plats i kyrkan. En del fick ta ståplats. Idag fanns det flera sittplatser över.

En fin avslutning, anser  jag. Och all sång måste inte vara perfekt, det är barn som sjunger. 

Hoppas kunna vara med på avslutningen även nästa sommar.

Här kommer en uppskattad sång, som bara "måste" vara med.

https://youtu.be/JAJLrewK8XU

Liljekonvaljer, det hör barndomens skolavslutningar till! Då plockade man en bukett till lärarn, åtminstone då man gick ide lägre klasserna. 

Medan snön faller...

 

Snön faller därute. Precis som den så ofta går i april.  Jag tycker att det är rätt gott, faktiskt. Som lantis, så uppskattar jag både sol och nederbörd. För jag vet att allt måste till, för att växtligheten ska komma igång.  De kalla nätter som har varit, med tvåsiffriga minusgrader, de är väl ingen höjdare... men heller inget onormalt. Vädret är en bra sak... ingen kan påverka det.... iaf inte kortsiktigt.

Har hunnit med en del redan idag, trots att det bara är tidig eftermiddag.  Måndag är gymdag. Hade ju tänkt hinna med en gång till i veckan, men har sällan lyckats. Men det är bra att ha måndagsmorgonen som den dag, då den välbehövliga styrketräningen blir av.  

Var i skolan en timme och coachade femmorna i kvalomgång två, till retorikmatchen 2022. Vi fick till ett riktigt bra förändringstal. Så får vi se om det räcker till slutaudition.

 Full av energi... eller iaf halvfylld... förslog jag maken att vi skulle städa huset. Två våningar (ovanvåning och källare ) idag och den mest "skitiga" våningen, nedervåningen, på onsdag. Dagens bestyr är fixade, enbart lite matlagning inför mormors/morfarstisdag återstår. 

 I dagens BT fanns en artikel om en av mina tidigare elever.  Vid tjugoett års ålder så har han en egen firma, som arborist. Dessutom jobbar han nästan heltid med att reparera maskiner. När jag läser eller hör om hur mina tidigare adepter lyckats i livet, så blir jag alltid lika lack på det här med betygshetsen.

 Nationella prov och kunskapskriterier och F eller E.....NEJ, säger jag igen! Betygen i grundskolan, och framförallt inte i sexan, har ingen betydelse. De kan i och för sig vara bra för någon bekväm skolelev, som får tummen ur och lägger manken till... men de är lika skadliga för de elever som inte har förmågan att nå upp till den eftersträvansvärda E-nivån. 

Emil var ingen stjärnelev. Han hade svårt för vissa ämnen. Och även om det gick helt ok i vissa ämnen, så blev det bara ett E i betyg. Han var inte intresserad av skolan. Han ville jobba med kroppen, vara i naturen, ta hand om sina djur och vara social. Skolan passar inte alla. Men många elever lyckas väldigt bra, bara de kommit igenom grundskolan. Vad det handlar om är att ha jäklar anamma -attityd och en familj som stödjer och som tycker det  är ok att barnet går den väg den vill gå. 

I lördags var det "Hela Sverige skramlar"-gala. Lyssnade på en del av den i bilen från Malmö och hann se ungefär halva programmet i TV. Massor av pengar samlades in. Jag gav inte en krona. Har nog aldrig skickat pengar till TV-galor. Funderar på en sak, som jag så gärna skulle vilja veta: Får artisterna gage, eller ställer de upp gratis? Skulle själv tycka att det vore ok med resa och hotell, för dem som rest till Stockholm, men att själva uppträdandet skulle vara ideellt. 

Fick brev/mail från Skatteverket igår. Fick ju ett besked om preliminär skatt för ett antal veckor sedan. Trodde att det var en felräkning. Men det var det tydligen inte. I veckan ska jag få ett femsiffrigt belopp  från Skatteverket. Tycker att det är knepigt att jag i det närmaste är befriad från skatt, då jag fortsätter att jobba  en dag i veckan- samt lite vikariat- efter fyllda 67.  Jag har ju redan en helt ok pension, och kunde gott betala in "full" skatt. 

Visst är det det roligt att få lite extra pengar... tänker att jag kan köpa några roliga sommarkläder... och där slår då samvetet till: Borde jag inte skicka pengar till Ukraina i stället......?  Känner mig väldigt tu-delad... men har så här långt tänkt att både köpa några väldigt onödiga färgglada kläder från Gudrun Sjöden... men också skänka en tusenlapp till Ukraina.  Kan den summan "räcka" för att döva samvetet.....???

Såg att fakturan från Eon kommit in. Tittade ett par gånger... det måste vara något fel..... Den var bara på några hundra. Tills jag kom på att staten skulle ge mig/oss tusen kronor till. För den "dyra" elnotan i slutet av 2021. Vilken inte var speciellt dyr för oss, vi har bundet avtal. Men vi hade gjort åt tillräckligt mycket el, för att få bidraget. Jättekonstigt, tycker jag!

Bensin och diesel ska få lägre skattesats efter den första maj( tror jag  det är).  Jag/Vi har råd att betala bensinen! Däremot bör åkerier och långpendlare få bidrag. Ordentliga bidrag, framförallt för åkarna. Liksom bönderna.  De måste ju överleva. 

Men allt behöver absolut inte gälla alla. För de allra flesta av oss har råd att betala de ökade levnadskostnaderna.  Undrar om det är valfläsk... eller hur man tänker?  I "mitt parti" så hjälper man dem som behöver,  och låter dem som har goda förutsättningar att klara sig själva, göra det....

Hur mycket var det nu jag skulle skicka till Ukraina-hjälp????

Annorlunda

 

Igår var det grön-brunt, vårlikt, då jag tittade ut genom fönstret. 

Idag var det annorlunda, världen var vit igen!

Det är väl så det är så här års! 

Väglaget var annorlunda också, förstås. Igår var det lätt att gå, idag var det "slirigt".  Så det har bara blivit en kortare promenad idag. Och med tanke på att ryggen inte  är helt samarbetsvillig, så får det räcka. 

Vaknade av radioreferatet från kval till skicrosstävlingen. Mellan de tätt återkommande sista åken, så refererade man också från Umeå, där Sara Näslunds sambo kollade på tv-sändningen, tillsammans med sin klass.  

Kom att tänka på hur annorlunda det blivit, det där med att kolla spännande sportevenemang i skolan. Har några grumliga minnesbilder från egen skoltid,  då hela lilla skolans elever och lärare samlades vid den enda tvn, i skolans stora samlingssal, då det var någon medaljchans för en svensk idrottsman. 

När jag för egen del kom ut i läraryrket, så var det självklart att avbryta all undervisning, för att följa Ingemar Stenmarks framfart i pisterna. Ishockeymatcher, vad det gällde VM, kunde också vara lektionsbrytande.  Under senare år, så  tror jag aldrig att det ens varit på tal att se på en tävling under skoltid.... därtill är varje lektion så "viktig". Dessutom har det ju blivit ett helt annat ämneslärarsystem även på mellanstadienivå, än vad det var förr. Då hade man ju alla ämnen, utom slöjd och kunde råda över sin tid på ett helt annat sätt. 

Det kändes lite kul att höra att man hade tagit sig skoltid , för att följa frökens sambo i pisterna. ( eller det kanske inte kallas pist, när det gäller ski cross?)

En annan sak som är annorlunda mot förr, det är ju att man öppet pratar om att man lever med någon av samma kön. När jag var barn, så var den tanken otänkbar. Idag, tack och lov, så är det  vanligt. Men jag funderar en del på vad det beror på att så många idrottskvinnor lever med kvinnor.... Har det något med en förhöjd testesteronhalt hos idrottskvinnnorna att göra, månne.....?  En hormonhalt som också gör att de blir extra framgångsrika inom sina sporter....?  Har ingen aning.... bara en tanke...

 Jag må vara rigid... men jag är lite fundersam kring alla som vill byta kön, redan i tonåren. Kan det vara en modefluga.....? När man är 13. 14, 15 år.... inte vet man riktigt vad man vill då? Inte när det gäller en sådan genomgripande livsförändring.... 

 Läste om att en lärare blivit uppsagd för hon vägrat kalla en elev för hen.  ( Gällde en Waldorfsskola) För mig så finns inte hen som kön. Antingen är man han eller hon.  Sen får man absolut godta  om en han vill vara hon eller tvärtom....

Oj, nu har jag kommit in på annorlunda vägar än vad jag tänkte när jag började skriva.... .

Jag hade ju tänkt komma in på en annan skolrelaterad grej, som är helt annorlunda mot förr.

Jag lärde mig åka skridskor i skolan. På raster och på skoltid. Vaktmästaren spolade upp en is, på skolgård eller fotbollsplan. Där tog jag mina första stapplande steg på skridskor, hållande min gamle magister, Claes Olsson, i handen.  Under åren så blev jag riktigt bra på att åka skridskor. Det var till att knyta på sig skridskorna varenda rast. Raster som ofta blev lite förlängda, innan den manuella klockan plingade. Ibland så bestämde magistern, att nu är vi ute och åker skridskor hela lektionen.

Skidåkning förekom också. även om det var lite mer besvärligt, eftersom man skulle kånka med sig skidorna i skolbilen. 

Under många av mina 25 år i Dalstorp, så var det mycket skidåkning. Det fanns fina spår uppkörda från skolan, till ett par olika slingor i skogen. Det var en hel del eftermiddagar som vi ägnade åt skidåkning i stället för till "vanliga" lektioner.  Eftersom skolan ligger direkt i anslutning till en sjö, så var det en del skridskoåkning som gällde också. 

Så annorlunda mot nu! Många barn äger varken skridskor eller skidor... framförallt inte längdåkningsskidor.  Med tanke på vintrarna som varit, så är det helt förståeligt! Det är inte många dagar om året som det funkar att åka längdskidor. Skridskoåkarna är hänvisade till ishallen.

Nu bryter solen igenom därute. Även det lite annorlunda mot de senaste dagarnas regn och snömoln.

"Farligt"

 

Det är farligt snabbt vad tiden går. Har ju alltid varit så imponerad av er som får till blogginlägg dagligen. Det får inte jag.... och största anledningen till det, det är nog att jag vill ha några foton med. Just nu finns det inte mýcket att fota, och antagligen så är jag farligt nära någon NPF- diagnos, då jag alltid måste ha, om inte dagsfärska bilder, så veckofärska.

Nåja, säsongens sista amaryllisklocka, den kan vara värd att minnas. Har haft sex amaryllis sedan i november.  Den "fådda" slog inte ut alls, den bara torkade och en av de egenköpta var nästan lika dålig. Men fyra lökar, två röda och två vita, de har levererat. Nu är det dock slut på leveranserna.

Tulpaner, det är ett intressant diskussionsämne, så här års. 

Förra veckans torsdagsbukett, den fick gå hädan idag. Och då var den verkligen slutkörd. Men det blev godkänt, dock ej godkänt med beröm, för den - ganska dyra- buketten.

Den här buketten, bestående av  sex cerisespräckliga och fyra rosa tulpaner, köpte maken på ICA i onsdags. Extrapris: 39 kr.  Så man kan inte begära så mycket av de blommorna, kanske.  De spräckliga ser ut att slå ut, medan de rosa sannolikt kommer att torka i knopp.

Tycker allt att det är knepigt att man använder dyrt uppvärmda växthus för att odla blommor som  inte kommer att slå ut. Är det för tidig skörd det handlar om, är det oaktsamma transporter... ? 

Det lär bli ett antal tulpanbuketter ytterligare på vårt köksbord! Det hör denna tiden till!

Idag blir det ingen promenad! Totalt livsfarligt att gå på byvägen. Vill inte gå på den våta och såphala glansisen ens med broddskor. Regnet har strilat hela dagen och tagit bort de fem centimetrarna snö som vi haft några dagar. Det tjocka islagret, som finns kvar på grusvägen, den är fortfarande intakt. 

Får väl köra ett gympapass med Sofia, så det blir lite rörelse idag också.

Lunchen var farligt god.  Fredagar brukar allt som oftast vara uteätardagar. Idag blev det Höganloft, vid Isabergs fot,  i Hestra.

Isaberg, det är ett riktigt friluftseldorado. Har skrivit om denna pärla för friluftsliv tidigare på bloggen. 

Sommartid är det MTB, vandring, kanot/rodd, rodel, höghöjdsbana mm som lockar mängder av folk. På vintern funkar förstås rodel, men framförallt är det utföråkning som gäller. 

Strilande regn skulle aldrig någonsin lockat mig att åka i backarna. Men det var en del som trotsade  skitvädret. Det är väl så att många bokar en långhelg på anläggningen, med boende i  Isabergsbyn. Då vill man utnyttja den tid man har. Förhoppningsvis blir det bättre förutsättningar i morgon....

Det där med att jobba en dag i veckan och få lite extra pengar varje månad, det är också "farligt".  Det blir en hel del klickande på beställ, på olika webbsidor. En hel del till barnbarnen, och det är väl inte så farligt att skämma bort dem, när man är mormor. 

I tisdags hade det landat en tunn katalog från postorderfirman Cellbes, i brevlådan. Jag har inte handlat därifrån på flera år, så man kostar tydligen bara på mig de tunna utskicken. Eller också finns det inte längre några tjocka postorderkataloger.....

Tunikan på bilden, den var på första sidan av katalogen. 25% på jeanskläder, lockade man med.  Jag blev farligt lockad!  Tunikan blev beställd, liksom en klänning, en kjol, ett par jeans och ett par "capribyxor". Allt i jeanstyg. Samt en två-pack kortärmade toppar.... i marin och vitt, den ena randig, som skulle passa till såväl kjol som byxor.  Priset för sju plagg? 1688 kr. Var kan man köpa billigare? Inte i Ullared iaf. 

Kvaliteten? Ja, vad kan man förvänta sig till det priset? Kan ju inte ha några höga krav. 

Klickade iväg beställningen i onsdags. I dag , fredag, fanns paketet att hämta i PostNord-boxen i Grimsås. Snacka om snabb leverans. 

Det blev att prova sex olika klädesplagg då vi kom hem efter lunchen. Tänkte att det väl var något som jag skulle behöva skicka tillbaka. Men jag var helnöjd med alla. det var bara kjolen som var lite onödigt lång.  Nu är jag ganska lång, en bit över 1.70 m, och ändå var kjolen nästan fotsid. Funderade på hur den passar korta knubbisar som behöver halvstor storlek. Storlekarna på Cellbes sträcker 

sig från 34- 64! ( Undrarhur den som har storlek över 60 ser ut... ???)

Eftersom det är resår i midjan, så viker jag den några varv och får en bra kjol. I övrigt var den jätteskön. Jeansen och tunikan, och även klänningen, dem kan jag använda året om. 

Men nu får det vara köpstopp.... eller inte. Har kollat in en klänning på House of Lola, som jag vill ha. Den beställer jag på hemma-hos-försäljning ( trevlig grej) hos Pia, som har hemförsäljning  som fritidssyssla. 

Så kan det va, rent farligt för köplusten att ha lite extrainkomst. 

Hur farligt det var att jobba igår, det får framtiden utvisa. Omikron härjar vilt på skolan. Många barn är frånvarande, flera lärare har varit borta i veckan.  Idag så visade det sig att två av de kollegor som fanns på plats igår också har fått covid. Igen. Så det är bara att vänta och se hur det blir. Otroligt att man klarat sig så här långt! Som tur är, så är ju omikron mindre farligt än tidigare varianter, det är ju förståsigpåarna överens om.