Skriven sanning

 Kvinna, 56 år, överviktig, har haft problem med ryggen i tio år......
Ja, så stod de i de anteckningar som den läkare jag träffade förra året i juni gjort., Han  remitterade mig till en, tills igår obesvarad röntgenundersökningen, en månad senare.
Överviktig.... där stod det svart på vitt.... det kändes ska jag säga..... :)

 Lite konstigt är det ju, jag vet ju att jag i nästan hela mitt liv varit överviktig, det är bara det att jag inte ser mig själv som sådan. Jag ser mig som normalviktig, iallafall i förhållande till mig. Visst några kg på mage och överarmar skulle jag väl kunna vara utan, men hu, sådant häng det skulle bli om det delvis utfyllande fettet försvann.

 Nu tror jag mig dessutom ha belägg för att jag är ganska så normalviktig i förhållande till mig själv. Röntgade knä och höft den där gången förra sommaren också, hade med all sannolikhet en meniskskada då. Men där var röntgenplåtarna helt ok, inget konstigt med ( då 56 år gamla, numera 58 år gamla) knä och högerhöft. Tänk, så många mil jag vandrat med trekvarts tiodels ton - eller mer- till stor del uppbärandes av två bra knäkonstruktioner.

 Direkt efter att jag läst det franka orden, överviktig, skrivet på ren svenska, inte ens med ett försök att försköna genom det latinska språket, så tänkte jag:
- Nu ska jag sluta att äta.
Men jag blev ju hungrig fram emot kvällen, och lät mig väl smaka av såväl (C-Es) potatisgratäng, schnitzel - och några glas vin. Samt en lite bit choklad.
Så det blir nog som det brukar, kanske med lite mindre onyttigheter någon vecka framåt.
Fann också uppmuntran i att tänka på alla mina tisdagszumbande kollegor i olika åldrar. Där finns alla modeller och vikter, och närmare hälften skulle nog kunna kategoriseras under epitetet övervikt. Så jag är i gott, och synnerligen trevligt, sällskap.

 Tog en promenad i eftermiddag,  tillsammans med en av mina bästa vänner, en japan vid namn Panasonic. Helt underbart väder, det tyckte både jag och Panasonic.. Fågelnäbbarna i ryggen höll sig lugna i det längsta, och när de efter halva vägen började ge sig till känna och tycka att överviktig halvgammal tant inte ska ta för långa promenader, ja, då ignorerade jag dem. Funkar ganska så bra. De ska minsann inte bestämma över mig och hur mycket jag vill röra på mig!!!

Har ägnat förmiddagen åt att skriva sanningar. Har skrivit en del omdömen enligt  kunskapskrav i nya läroplanen. Inser att man kommer att lära sig hur den funkar och hur tänket är, inga tvivel om det. Men det  kommer att ta lite tid. Vissa ämnen är enkla, som t.ex. musik. No-ämnen hör ihop och det förenklar skrivandet av dem. Ska skriva klart om geografi och samhällskunskap också, sedan får man hoppas att onsdagens studiedag, där vi ska syssla med just bedömnning, gör att man känner att det blir sanningsenliga skrivningar även i de mer omfattande ämnena svenska och matte.

Grannhuset var upplyst när jag passerade. I sanning länge sedan det var så senast. Träffade som hastigast far och dotter husägare. 

Klockan fyra började mörkret lägra sig över alla Stockremmor. Känns lite bra att det bara är en månad tills den norra delen av jorden har kommit in i den fasen av sin bana kring solen, att lutningen mot solen ökar i stället för minskar. Och nästa helg är det ljusdags.... och jag gissar att när alla julgodsakerna plockas fram, då har jag glömt den skrivna sanningen. Fast om frosseriet blir för våldsamt, då lovar jag att plocka fram papperet ur det gömsle där det  nu befinner sig, kopiera det och tapetsera huset med det..... För det är inget kul ord att ha framför ögonen - det där ö-ordet!