Brokig blandning

Hade inte alls tänkt titta på OS-invigningen.
Har egentligen inte alls tänkt titta på OS.
Har tyckt att det är en helt vansinning grej, som absolut har överlevt sig själv.
Enorma utgifter för ny arenor och bostäder, enorma utgifter för att upprätthålla  säkerheten.
Satte mej framför TVn klockan tio i går kväll och fastnade där tills närmare klockan ett.
Att fixa god underhållning, det är britterna mästare på. Vilken show det blev, och vad den var bra!
Tänkte att jag skulle sitta kvar tills Sverige tågade in som nation 177 av 205.
En sådan massa länder det finns, och så många inte ens en gammal mellanstadielärarinna kan placera....
En sådan brokig blandning av människor det finns på vår jord, och en sådan brokig blandning människor det finns inom varje nation. Både vad det gäller färg och form... och sannolikt även innehåll.
Kul att se den brokiga blandningen av  invigningsklädsel.
Mycket var specialdesignat ( ger ju designern publicitet), mycket var snyggt.
Så kom Sverige. Klädseln tycktes inte var specialdesignad och den var definitivt inte snygg.
Jag lånar Jonas Gardells tweet ( på Twitter) för den var klockren:

"Hello everyone, we are the Swedish OS-truppen and we buy all our clothes at Ullareds!"

Tror inte jag kommer att kolla så mycket på tävlingarna, denna brokiga blandning av inomhus och utomhussporter. Men man vet inte... när det är svenskar med i final så blir det nog en titt.... eller rättare sagt OM det är svenskar med i final....
Vi är trots allt ett litet land, man kan inte förvänta sig så mycket av våra atleter.
Nya (gamla) ordet för idrottmän, vad jag förstår... man använde det hela tiden under invigningskommentarerna och även under dagens radiosändningar. ... Tycker att det låter förlegat ... säger hellre idrottmännen... Kanske har det genusperspektiv... idrottsmän låter också förlegat, nu när ALLA nationer har kvinnor med i tävlingarna.

Nej, OS kanske ändå har en uppgift att fylla.... en målsättning för alla outtröttligt satsande idrottare ( ja, det var rätt ord!), en positiv mötesplats för alla världens kulturer och en väg till jämställdhetsutveckling - förhoppningsvis.

 Har varit i Halmstad i två  dagar. Högsommardagar, med många bad.... både i vatten och sol.
En brokig blandning människor fanns på Östra stranden. Gamla och unga. Brunbrända, rödbrända och vita.
Långa och korta och mittemellan, Smala och tjocka och varken eller. Olika nationaliteter.

På stranden är det fritt att visa sin skröpliga kroppshydda ... eller sin vältränade.... Det tycker jag är så bra. Ingen tittar speciellt på tjock gammal tant. Tjock gammal tant tittar inte speciellt på någon.
Så borde det alltid få vara, man borde få vara den man är, i den brokiga blandning som jordens befolkning består av.

Jag ljög lite nyss. Det är en sak som jag tittar lite på.... och skakar på huvudet ...eller t.o.m ryser inombords.
Tatueringar.
Tycker att en liten tatuering på ankel eller axel kan vara fint, som vilket smycke som helst.
Men dessa jätteblaffor som många har! Usch, så fult! Hela ryggen, nacken, eller ryggslutet. Skitfult!
För att inte tala om när man tatuerat nästan hela bålen.
Det värsta var en storvuxen tjej som tatuerat in stjärnor i olika färger på hela ena överarmen och runt axeln.
Piercing tycks vara ute, tatueringar inne. Piercing var väl inte alltid så vackert, men det gick ju lätt att ta bort när man tröttnat på det ... eller vuxit till sig. Tatueringar sitter där de sitter....
Nåja, inte mitt problem.... men jag medger ..... ju större tatueringar, desto mer tittar (halv)gammal tant.

Har läst en brokig blandning av böcker denna sommar. Inte bara deckare, vilket det annars ofta blir.
Har läst humoristiska böcker, relationsböcker, spökhistorier... En del bra, andra mindre bra.
Under två dagar i Halmstad plöjde jag Louise Boje av Gennäs roman "Högre än alla himlar". Första delen av en triologi, var det sagt. En relationsroman som utspelas från nyårsafton 1999 och framåt. Man följer två par och två singlar ( varav en homosexuell ) under tio år. Flera stora världshändelser  tas upp och vävs in i sammanhanget. Ser fram emot nästa del...
Huvudpersonerna är födda på sextiotalet, alltså i 30- 40 årsåldern. Man känner förstås igen mycket,  för nog är det så att när man blir gammal, så har man alla åldrar man upplevt inom sig.
Samtidigt kan jag inte låta bli att önska mig en bok som handlar om människor i 50- 70 års-åldern. Som fortfarande kan utvecklas och möta nya utmaningar i livet..... En sådan bok skulle jag så gärna vilja läsa..

Snart bara en vecka kvar av lovet. En sommar som bjudit på en brokig blandning av väder och en ganska behaglig blandning av händelser. Inte har vi gjort så mycket mer än åkt Halmstad tur och retur ett antal gånger. Är så nöjd med det, längtar inte alls ut i stora välden, när man har ett trevligt sommarhus att åka till.

Att åka ut i stora världen passar mycket bättre att göra när det är tråkig senhöst eller vinter....

Efter ett antal dagar med riktig värme och klar himmel är jag absolut beredd att starta höstterminen. Har en brokig blandning idéer som jag vill genomföra.... en del kräver samarbete med andra, en del kräver specialtillstånd att få köra elever i egen bil, en del kan jag genomföra helt utan bistånd av någon alls ... mer än med gps.....

Ute lyser solen, det är väldigt varmt och fuktigt. Snart rullar åskan in..... tur att vi hann både gräsmatteklippning och svartavinbärsyltkokning innan dess......