Tävling

Tävlingarna avlöser varann.
OS fyllde medierna under två veckor.
Idag var det Vasaloppet.  Under fem lördagar har det tävlats i  entertainment i melodifestivalsuttagningarna  i SvT.
Förra fredagen var jag del av team "Gretas vänner" på quiz i glasets hus. Dagen innan hade jag kollat hästhoppningstävlingar i Göteborg, I tisdags tog jag del av en underhållande kväll, där det till en (för) stor del handlade om att framstå som värst utsatt gay-person.

Sport intresserar mig mindre och mindre. När jag var ung kunde jag sitta timtals framför tvn för att följa ett skidlopp, en  ishockeymatch, en friidrottstävling. Idag har jag svårt att fokusera full tid på en allsvensk match, där favoritlaget sedan unga år, Elfsborg utgör ett av lagen.
Samtidigt som följandet av tävlingar via visuella medier blir allt mindre intressant, ( att lyssna på radio är fortfarande av visst intresse) blir jag mer och mer imponerad av dem som utövar olika slags idrott på elitnivå. Imponerad över all träning som man måste lägga ner år efter år, imponerad över det jäklar anamma som måste till för att genomföra densamma, imponerad över den träningsmoral som de unga, målinriktade människorna har.

Vi som jobbar i skolans yngre år/mellanår vet ju att många, många barn vill bli fotbollsproffs, ishockeyproffs, berömda hoppryttare, världsmästare i olika sporter, berömda sångartister eller berömda ,,, "you name it". Själv ville jag bli sångerska ( med min röst... haha) eller musiker som behärskade många instrument. ( kan nog få till 3-4 stycken på amatörnivå)....

Det ligger ju så mycket träning bakom att bli riktigt bra idrottsmänniska, det handlar mycket om tur att bli en berömd artist.
Jag imponeras mer av de förra än de senare, men kollar hellre på folk ur underhållningsbranschen än från sportvärlden.

Alla de 50 000 och mer, som tar sig de 9 milen, över myrar och genom skogar, mellan Sälen och Mora, de imponerar kanske ännu mer på mig än vad elitsportmänniskorna gör.  För mig, som har åkt någon/ett par mil åt gången som mest i yngre år, så är jag både imponerad och avundsjuk. Jag hade velat våga testa.... nu är det alldeles för sent.

Lånar en bild från C-Es kusin Ulrica. Det är en bild som hon lagt ut på Fb, på sin pappa, C-Es morbror. Han har åkt Vasaloppet några gånger, och hållit på mycket med orientering tillsammans med sina barn. I går åkte han en sträcka av stafettvasan, i ett lag där döttrar, son och ( tror jag)svärson också deltog.

Imponerande Bengt-Göran. Du är mycket mer framstående i mina ögon än dagens Vasaloppsvinnare, det ska du veta!  Liksom alla andra bekantingar som är ute i Vasaloppsspåren.

Hästhoppning är mest en show för mig. Även om jag förstås tycker att hästarna är helt enormt duktiga... liksom de modiga ryttarna. Jag skulle aldrig våga sitta på en hästrygg och hoppa över hinder.
En sak som jag ångrar ordentligt, det är att jag inte passade på att lära mig rida, då när jag var i 35-40-årsålder ( bästa åldern), då döttrarna under  många år, red på ridskola. Jag satt på läktaren och tittade på dem, varför i hela friden kunde jag inte  varit med i en nybörjargrupp jag också. Ridning är något man har med sig hela livet. Kommer med glädje ihåg vår 75-åriga vän från vandringsresan till Österrike i höstas. Under det att vi var ute på vår milslånga geocachingrunda i Kaprundalen, fick hon ett SMS.
- Aj då, jag hade glömt att avboka min ridlektion idag, konstaterade hon.

Melodifestivalen har pågått en månad nu. Jag har kollat alla de olika deltävlingarna. Det finns mycket som har blivit heltöntigt, som det där med ballonger och glitter och gay-stuket... och världens mesigaste programledare ( iår)... men jag tycker ändå att det är lite kul med de olika showerna. Samtidigt som jag ondgör mig över vad en del kostymer, speciellt till dansarna måste kosta. Liksom alla ljussättningar och digitala bakgrunder.
Det finns ju ganska många människor som påstår att de ALDRIG tittar på sådana dåliga program som melodifestivalen. ( Jag vägrar alla förkortningar som Mello....men det får vi ta en annan gång)  Folk som sätter prestige i att tala om hur DÅLIGT melodifestivalsprogrammet är, och ALDRIG skulle titta på det. Jag tycker allt att det är rätt så fånigt, det där att man ska vara emot, bara för..... Kollar man inte, så kan man ju knappast ha någon uppfattning.
Nu ska jag väl inte sitta här i glashuset och kasta sten... för jag är likadan vad det gäller Let´s Dance. Men jag har aldrig påstått att det är dåligt, för det vet jag inte. Jag har nog sett en kvart av något program för länge sedan, och insett att det inte ligger inom mitt intresseområde.
Ikväll börjar Mästarnas mästare. Det är ett av mina favoritprogram. Förklara det den som kan, jag som just förklarat mitt ointresse för sport i allmänhet.






I veckan har jag hört denna vackra sång, live. Han är duktig sångare Rickard Söderberg, och det visade sig att han dessutom var en framstående retoriker, en god underhållare överlag. Han blandade olika musikgenrer med (lite för) mycket prat om vad han fått utstå som "gay"-person. Hade en liknande stil i sitt prat, som Jonas Gardell brukar ha, fast med betydligt mera stil.
MEN..... man måste ju inte PRATA så mycket om sin sexuella läggning.... eller ickeläggning. Hur och vad folk gör, det är ju ganska ointressant. Det viktiga är ju att alla inblandade tycker att d et är OK!  Sen är det skrämmande att det finns mängder av länder där homosexualitet är ett brott, något som t.o,m kan leda till dödsstraff. Där är absolut något att jobba med, i stället för att hela tiden försöka försvara det man själv håller på med.... det som inte behöver försvaras i Sverige.  En gång var det så, men inte längre.

Besökte den här lilla killen igår.
Njöt av varje sekund tillsammans med "mammas och pappas lilla hjälpreda"

Tänkte på det att barn och barnbarn behöver inte tävla om bästa platsen i hjärtat på mamma/pappa -mor/farföräldrar.
Jag hoppas att det är så.... och tror att det egentligen är så.... men vet att det finns sådana som "bryter" med sina egna barn... och missar barnbarnen. Något jag inte kan FÖRSTÅ!

Mina döttrar är lika viktiga för mig båda två, detsamma gäller mina båda barnbarn.
Nu ligger det i sakens natur att jag träffar denna lilla livskvalitéhöjare mer än vad jag träffar den lilla barnbarnstjejen. Som förstås är en lika stor livskvalitéförhöjare... Det är skillnad på dryga 6 mils avstånd och på 25 mils avstånd till de båda.
Kan inte låta bli att fundera på hur deras liv ska bli, om det ska bli tävlingsmänniskor av dem, om de kommer att ha drömmar om ett liv i stjärnglans.
Ett är iallafall säkert, i mormors ögon, så vinner de tävlingen om störst stjärnan, långt före alla andra, hur duktiga de andra än är i sitt utövande i olika tävlingar.

Brokig blandning

Hade inte alls tänkt titta på OS-invigningen.
Har egentligen inte alls tänkt titta på OS.
Har tyckt att det är en helt vansinning grej, som absolut har överlevt sig själv.
Enorma utgifter för ny arenor och bostäder, enorma utgifter för att upprätthålla  säkerheten.
Satte mej framför TVn klockan tio i går kväll och fastnade där tills närmare klockan ett.
Att fixa god underhållning, det är britterna mästare på. Vilken show det blev, och vad den var bra!
Tänkte att jag skulle sitta kvar tills Sverige tågade in som nation 177 av 205.
En sådan massa länder det finns, och så många inte ens en gammal mellanstadielärarinna kan placera....
En sådan brokig blandning av människor det finns på vår jord, och en sådan brokig blandning människor det finns inom varje nation. Både vad det gäller färg och form... och sannolikt även innehåll.
Kul att se den brokiga blandningen av  invigningsklädsel.
Mycket var specialdesignat ( ger ju designern publicitet), mycket var snyggt.
Så kom Sverige. Klädseln tycktes inte var specialdesignad och den var definitivt inte snygg.
Jag lånar Jonas Gardells tweet ( på Twitter) för den var klockren:

"Hello everyone, we are the Swedish OS-truppen and we buy all our clothes at Ullareds!"

Tror inte jag kommer att kolla så mycket på tävlingarna, denna brokiga blandning av inomhus och utomhussporter. Men man vet inte... när det är svenskar med i final så blir det nog en titt.... eller rättare sagt OM det är svenskar med i final....
Vi är trots allt ett litet land, man kan inte förvänta sig så mycket av våra atleter.
Nya (gamla) ordet för idrottmän, vad jag förstår... man använde det hela tiden under invigningskommentarerna och även under dagens radiosändningar. ... Tycker att det låter förlegat ... säger hellre idrottmännen... Kanske har det genusperspektiv... idrottsmän låter också förlegat, nu när ALLA nationer har kvinnor med i tävlingarna.

Nej, OS kanske ändå har en uppgift att fylla.... en målsättning för alla outtröttligt satsande idrottare ( ja, det var rätt ord!), en positiv mötesplats för alla världens kulturer och en väg till jämställdhetsutveckling - förhoppningsvis.

 Har varit i Halmstad i två  dagar. Högsommardagar, med många bad.... både i vatten och sol.
En brokig blandning människor fanns på Östra stranden. Gamla och unga. Brunbrända, rödbrända och vita.
Långa och korta och mittemellan, Smala och tjocka och varken eller. Olika nationaliteter.

På stranden är det fritt att visa sin skröpliga kroppshydda ... eller sin vältränade.... Det tycker jag är så bra. Ingen tittar speciellt på tjock gammal tant. Tjock gammal tant tittar inte speciellt på någon.
Så borde det alltid få vara, man borde få vara den man är, i den brokiga blandning som jordens befolkning består av.

Jag ljög lite nyss. Det är en sak som jag tittar lite på.... och skakar på huvudet ...eller t.o.m ryser inombords.
Tatueringar.
Tycker att en liten tatuering på ankel eller axel kan vara fint, som vilket smycke som helst.
Men dessa jätteblaffor som många har! Usch, så fult! Hela ryggen, nacken, eller ryggslutet. Skitfult!
För att inte tala om när man tatuerat nästan hela bålen.
Det värsta var en storvuxen tjej som tatuerat in stjärnor i olika färger på hela ena överarmen och runt axeln.
Piercing tycks vara ute, tatueringar inne. Piercing var väl inte alltid så vackert, men det gick ju lätt att ta bort när man tröttnat på det ... eller vuxit till sig. Tatueringar sitter där de sitter....
Nåja, inte mitt problem.... men jag medger ..... ju större tatueringar, desto mer tittar (halv)gammal tant.

Har läst en brokig blandning av böcker denna sommar. Inte bara deckare, vilket det annars ofta blir.
Har läst humoristiska böcker, relationsböcker, spökhistorier... En del bra, andra mindre bra.
Under två dagar i Halmstad plöjde jag Louise Boje av Gennäs roman "Högre än alla himlar". Första delen av en triologi, var det sagt. En relationsroman som utspelas från nyårsafton 1999 och framåt. Man följer två par och två singlar ( varav en homosexuell ) under tio år. Flera stora världshändelser  tas upp och vävs in i sammanhanget. Ser fram emot nästa del...
Huvudpersonerna är födda på sextiotalet, alltså i 30- 40 årsåldern. Man känner förstås igen mycket,  för nog är det så att när man blir gammal, så har man alla åldrar man upplevt inom sig.
Samtidigt kan jag inte låta bli att önska mig en bok som handlar om människor i 50- 70 års-åldern. Som fortfarande kan utvecklas och möta nya utmaningar i livet..... En sådan bok skulle jag så gärna vilja läsa..

Snart bara en vecka kvar av lovet. En sommar som bjudit på en brokig blandning av väder och en ganska behaglig blandning av händelser. Inte har vi gjort så mycket mer än åkt Halmstad tur och retur ett antal gånger. Är så nöjd med det, längtar inte alls ut i stora välden, när man har ett trevligt sommarhus att åka till.

Att åka ut i stora världen passar mycket bättre att göra när det är tråkig senhöst eller vinter....

Efter ett antal dagar med riktig värme och klar himmel är jag absolut beredd att starta höstterminen. Har en brokig blandning idéer som jag vill genomföra.... en del kräver samarbete med andra, en del kräver specialtillstånd att få köra elever i egen bil, en del kan jag genomföra helt utan bistånd av någon alls ... mer än med gps.....

Ute lyser solen, det är väldigt varmt och fuktigt. Snart rullar åskan in..... tur att vi hann både gräsmatteklippning och svartavinbärsyltkokning innan dess......

Vilket väder...

...det har varit idag. Grekland, släng dej i väggen, det gamla hjälte och gudalandet har inte en chans att matcha det svenska septembervädret - det fick en vecka på sig att bevisa det, men är lika utspelat i vädermatchen Sverige-Hellas, som Elfsborg blev i andra halvlek i mötet med Blå-vitt.

Elfsborg är ingen munter historia just nu - jag skyller på de slitsamma utlandsmatcherna.... Men det är ju de som är målet för svenska klubblag - och det är ju någonting jag inte helt förstår.

Idag har det varit en glad idrottsdag. Alla vann. Alla härliga barn som gjorde det traditionella friidottsmästeskapet mellan rektorsområdets tre skolor till en skoldag fylld av gemenskap,skratt och glädje. Trots att inte alla fick kliva upp på prispallen - och att det alltid är några som placerar sig på de åtråvärda pallplatserna i ett antal discipliner. Kul är det alltid, och idag var vädret underbart.

Dalstorp är en av de allra vackraste platser jag vet. ( Hydra - släng dej i väggen igen) Det är väl tokigt att vi nordeuropeér drar iväg till förtorkade områden när vi är lediga, i stället för att uppleva vårt vackra land. Sol och bad drar, jag vet......jag har väl blivit för gammal för att tycka att det är så märkvärdigt att stekas på en medelhavsstrand, för att sedan svalka ner sig i svidframkallande och brännblåseinitierande supersalt vatten....

Man blir trött, trött av att vara ute hela dagen. Dessutom känns det i benen att man gjort diverse böjningar för att mäta längdhopp och ytterligare böjningar för att lägga upp nedriven höjdhoppsribba.

I morgon ska vi tillbaka till det vackra Dalstorp igen. En av många skolor som ligger i anslutning till en sjö. Under konferenstid ska vi bli inspirerade till utematte. Detta av de trevliga och kunniga tjejerna från Navet i Borås. http://www.navet.com/Hoppas vädret håller sig - och att man får uppleva samma magiska vattenspeglingar som jag lyckades fånga med min gamla kamera idag.