Strandsatt....

... gjorde jag under två dagar, denna sköna helg.

Till och med C-E tog med sig boken om Ove och solstolen till stranden.

Härliga sommar!

Inte supervarmt, utan bara behaglighetsfullt varmt.

Tycker att det är en riktig njutning att sitta/ ligga på stranden och läsa bok.

En bok blev färdigläst; Adler -Olsens "Journal 64". Har läst fler av hans böcker, och det är riktigt bra böcker tycker jag...ja, bra tycker kanske inte finfolket vad det gäller synen på god litteratur... men jag tycker det... och det duger för mig.

Adler-Olsens böcker handlar om Cold cases, avdelning Q. Han har sannolikt skrivit andra böcker också, men det är dessa spännande böcker med överraskande upplösning som jag läst.

Fortsatte sedan med Roslund & Hellströms "Två soldater". 

En otäck bok, som i grunden är en svidande samhällskritik. Barn blir mer och mer kriminella... "samhället" vill inte se, förrän det är för sent... och helst inte då heller.

Ibland är det skönt att ta lite paus i läsandet och bara lyssna på vågskalp... eller kolla på strandlivet.

Eller ta en promenad barfota längs vattenbrynet....

Under fredagen och lördagen, så var det mycket folk på stranden.

Det var inte många som vågade sig ut i den stora badbaljan.

Skulle gissa att det var en temperatur på ca 18 grader i vattnet.

Klart badbart, tycker jag. Men man stannar ju inte i så länge, utan det blir en fem-tio simtag och sedan upp på land igen.

När C-E fyllde 60 för två månader sedan, så fick han ett presentkort på Pio pio från sina jobbarkompisar.
Vi cyklade in till stan och förbrukade denna gåva i fredags kväll.
Eller rättare sagt, presentkortet  räckte precis till C-Es mat.... så mig fick han bjuda :)

Började med en förrätt, "Tapas a la Halland", bestående av lax, hjort, gris, ost och bröd från närområdet. Lite, men naggande gott var det....som en förrätt ska vara.

Fiskplankan var helt otroligt god. I mitten ligger fin spättafilé och räkor under god hollandaise Mums!
.

Mycket folk inne på stans caféer och restauranger, var det, denna fina kväll.
Som   boende på landsbygden, så känns det väldigt lyxigt att befinna sig tre-fyra kilometer från centrala stan, då man är i stugan.
Och man kan verkligen kosta på sig lyxen att äta vällagad restaurangmat, då man har sådan alldeles nästgårds.

 Skönt att ha fått ner en "riktig" cykel också, då blir cykelturerna ännu mer njutbara, än de var när man bara haft gamla herrcyklar att tillgå.
Halmstad är "lindarnas stad". Det finns lindalléer "överallt" i stadens utkanter.
Berusande att cykla under blommande lindar och insupa den söta doften.
Förstår att den lätt kan "överberusa" insekter, så att de dör av den....

 Cyklade åt andra hållet, ut mot Hagöns naturreservat, på lördagsmorgonen.
Jag var inte den ende cyklisten där heller.
Naturreservatet som sträcker sig från campingplatsen ner till Fylleåns mynning är en populär plats för dem som gillar karg hednatur.

En hel del ljung hade blivit förstört av den torra, soliga våren med sina bistra frostnätter, även här.
Men ljungen är seg och återhämtar sig snabbt, det ser man.
Det fanns andra fina marktäckande växter som stod i full blomning. Backtimjan t.ex.

Och så alla blommande nyponrosor, vita och röda. De doftar så gott!

Det får förhoppningsvis bli ytterligare några vändor till naturreservatet under blomningstid.

Idag, när vi vaknade, så hade solen gått bakom tjocka moln och det blåste en del.
Hade sedan tidigare bestämt att vi skulle återvända hem till katter och växthus idag.
På vägen hem tänkte vi ta dagens motion i samband med en cacherunda i Haverdal.
Här, i naturreservatet, skulle det finnas många gömmor.

 Mycket folk, många med fina husdjur, passerade i olika hastighet på alla olika stigar som gick genom reservatet.
En populär plats för många.

En extremt tråkig cachingrunda, hamnade vi på.
Naturen såg ungefär likadan ut överallt... i och för sig fin och intressant med sina förvridna martallar, en gång planterade för att hålla flygsanden på plats.
Här är en av de tre gömmor vi hittade på vår vandring.... vi gick bet på de flesta.

Inga hinter ( utom på en) ... ja, jag får väl skylla mig själv, jag skulle ju inte utsätta mig för sådana gömmor något mer.
Men jag blev väldigt besviken... geocaching ska vara en möjlighet, även för den med svagbegåvade geoögon.... och då SKA det finnas en livlina att ta till för den som vill... den som vill ha en större utmaning, kan ju låta bli att använda den.
Skitcaching!

Åkte vidare norrut, C-E hade bestämt sig för att ta vägen över Falkenberg hem.
Han gillar inte att åka bil mellan olika geocacher, men när han såg hur arg och besviken jag var, så körde han fram till denna vackra plats, i Haverdal.
Här hittades gömman lätt, den bestod av ett skrivblock, enbart.
Kändes riktigt befriande.... även om det inte är att rekommendera då det är regntid.

Strandvägen upp mot Falkenberg är fin.
Stannade till och åt strömming på restaurangen som delar byggnad med den populära laxbutiken.

Vägen mellan Falkenberg och Svenljunga är dryg, riktigt dryg.
I samhället, där den gula affären ligger, var det lång bilkö.

Trots allt, inte fel att se lite nya vyer genom bilrutan.

Stannade till i Tranemo, och handlade.
Träffade gamla kollegan E-K. Hon berättade att hon ska jobba på en svensk skola i Thailand från oktober till april.
Låter hur spännande som helst! Skulle gärna vilja tillbringa några av mina sista arbetsår på en utlandsskola!

Hemma väntade tre katter på verandan. En gräsmatta behövde också klippas.
Så det blev lite mer motion för gamla tanten... bra för henne, som motvikt för tiden då hon bara strandsatt.