Till Tuskabosjön

... gick färden, efter välförrättat veckovärv.
En ny runda fanns, att gps-ledda ta sig runt på. Nu behöver man inte använda satellitstyrda navigationssystem för att ta sig runt på dessa vägar, det går bra att följa de vita stolparna/pilarna. Men då hade man inte hitta några geocacher, och det hade ju varit lite synd, när det så att säga var målet med resan.

Cyklarna var med i C-Es Le Mans ( tror att bilen heter så) och det var tur... för även om det bitvis var dåliga cykelvägar, så var det bra att ha ett lite snabbare transportmedel än apostlahästarna, under delar av den ca 5,5 km långa sträckan.

Dålig cykelväg var det i början. Mest stiglikt. Nerför bar det och tanten tyckte att det var rätt otäckt. Men hon fick lön för sin skräck, hon fick se denna gamla klenod, från en bygd som inte längre finns. Här bodde Cajsa med fyra oäkta barn. För att försörja dem gick hon periodvis ända till Jönköping ( åtta mil) för att jobba på tändsticksfabriken. 

Säkerligen var  barnen utflugna när Cajsa dog av kallbrand 1911. Jag blir så glad att se något med sådan historia vara så välbevarat.

Nackdelen med att cykla på dåliga och ordentligt kuperade stigar/skogsvägar, det är att man inte riktigt har koll på gpsen. Vi fick gå en liten bit tillbaka vid flera tillfällen, för vi hade redan passerat gömman. Men det var helt ok... och sökta geocacher fann vi lätt.

Träffade på en träningstok. Under tiden som vi letade efter en burk, så kom det en man som cyklade uppför och nerför samma backe flera gånger. Backträning. Vilket får mig att tänka på att spinningsäsongen i Grimsås inleds på måndag.

Det roligaste med geocaching är att få se trakter som man annars inte skulle få se. Aldrig att vi skulle kört av vid Sjötoftaavfarten i Gislaved, och inte kört mot Sjötofta, utan hållit vänster.... mot... Burseryd????
Via Tuskeborundan hamnade vi ännu mer på landet, Gislavedsnära. Det fina huset Horsamo, med två flygelbyggnader, tycktes var tomt.... men inte oägt. Hade gärna bott här, om jag varit ung och haft familj. Lite stort för två, dock....

Riksdagsman Mårtensson från sagda ställe, han var emot införandet av allmän folkskola.
Några av dagens skolbarn hade nog gillat hans inställning, men enbart ett fåtal. De flesta gillar sin skola. Och tänk om han fått sin vilja igenom... då hade jag ju varit arbetslös hela livet... Jag som gillar mitt jobb!

Kreaturen i Horsamo hade det gott i det härliga sensommarsolskenet. Gräset tycktes fortfarande smaka helt ok.

Tyckte att allérna kring gården var riktigt fina. Känns lite speciellt att cykla genom en allé. Nästan så man känner sig lite "viktig".

Mårtensson ville inte att alla barn skulle tvingas gå i skola. Nästgårds till honom låg en skola, ett torp, som var en utbilningsanstalt nästan tjugo år före det att lagen om allmän skolplikt/allmän folkskola infördes 1842.  Här gick ca 1500 barn i skola hos Britta och hennes medhjälpare, senare folkskollärare Emanuel. Tydligen gifte de sig också, trots att Britta var 12 år äldre än Emanuel, och blev föräldrar till en biskop! Bra jobbat!

Vi skulle ju ta oss runt Tuskebosjön. Men var fanns SJÖN????
Jo, där bakom skogsmaskinen!

Gick ett en bit i avverkningsriset, för att få riktig sjökänning.

Vattnet såg inbjudande ut för ett dopp i värmen... men botten syntes inte alls. Antagligen en dysjö... men ingen mossjö... för det var hårdmark runt omkring.

En jättefin plats var det ... en njutningsfull vackerhetsplats på cykelturen.

Lingon finns det överallt iår. Även vi har gott om de röda bären, trots att vi bor på fel sida gränsen till de lingonröda tuvornas förlovade landskap.
Får vänta någon vecka med att gå ut med plockaren, bären behöver mogna lite mera innan det är dags för skörd.

Och se, där hade någon yxat till en bänk att vila sig på, och för att sitta och titta ut över kalhygge och sjö.

Det var en bra runda för en fredagseftermiddag. Tur att vi tog cyklarna, det hade blivit drygt att gå på vissa delar av leden. Bitvis var det väldigt fin natur, bitvis lite enahanda.
Kulturmässigt sett var det av stort värde att det fanns informationsskyltar om många av platserna   man passerade. Mycket intressant att ta sig genom en bygd som en gång var relativt tättbefolkat, med alla torp och backstugor.
Gömmorna var lätthittade, och låg med ganska bra avstånd emellan. Tycker dock att det fattades ett par gömmor på slutet. Efter sjön, så var det en väldigt lång sträcka tillbaka till parkeringen - och en närliggande bonuscache.

Superkul dock, att någon gör sig besväret att lägga ut en ny runda, det tackar vi som är runde-nördar extra mycket för.

Denna jättelind, kulturminnesmärkt, skulle innehålla en gömma. Det gjorde den inte.

Nöjda med dagens fynd var vi absolut. Härligt med högsommarvärme i augusti. Uppskattar den mycket mera nu, än vad jag skulle göra i juli.

Äntligen ändrat

Äntligen blev den av, den planerade namnändringen.
Känns ju lite knäppt att kalla sig annalena53, då claeserik, samma siffra, numera är med på många av cachingrundorna. Samt att han är den som oftast finner det sökta först.
Hade egentligen tänkt ändra aliaset för ett halvår sedan, men det har bara inte blivit av.
Idag kändes det rätt, att efter snart tre år som geocachande amatörer, anta ett gemensamt namn/alias.

Igår kom det ut en ny runda. En runda på bara dryga milens avstånd, vid Hagatorpet i Tranemo.
Sa till C-E i går kväll, halvt på allvar, halvt på skoj;- Då går vi schlagerrundan i morgon då!
-  Du med din geocaching, blev svaret.
Tänkte för egen del att nu har vi ju varit ute och letat burk under två kyliga början av maj-dagar, så jag kan gott vänta några veckor. Gömmorna lär finnas kvar ett tag. Och den som har något kul att vänta på, den kan vänta....

Så blev det söndag, och jag tänkte lite annat än geocaching för denna dagen.
- Ska vi inte åka till Tranemo, undrade C-E, då han insåg att jag hade andra planer.
Ojdå, plötsligt bara händer det, C-E tar initiativ till en cachingrunda. Han har verkligen blivit burkbiten!

Det jag tänkt göra gick jättebra att skjuta upp till eftermiddagen/en annan dag. Naturligtvis var jag med på noterna. Plyschbjörnsgömmor, det är dessutom favoritgömmor. Otroligt kreativa... och ganska så lätta att hitta. ( Om han inte sätter dem i trädtoppar förstås....)

Samtidigt som jag skickade över GC-koderna till gpsen, så passade jag på att byta namn. Nu heter vi alcel53 ( annalenaclaeseriklarssonfödda53). Upptäckte under dagens promenad att det var ett lättanvänt alias, bara hälften så långt som det gamla annalena53. Det blev space över på loggraden!

Vid Hagatorpet åkte jag ( och C-E) skidor i de fina spåren, och framförallt på elljusspåret, under de tre vintrar som vi bodde i Tranemo, i slutet av -70-talet.
På den tiden gillade jag vintern, och som jag kommer ihåg det, så var det riktiga vintrar, som gav tillfälle till mycket skidåkning i välpreparerade spår.

Tranemoskidklubben är fortfarande känd för sina fina spår och för att de har spår, även om det inte finns snö. Förmodar att det är 1,5 km-slingan, med asfaltunderlag, som man tillverkar snö till och där man sedan pistar till perfekta spår för bl.a. Vasaloppsåkarna. Att tanten här bakom datorn, skulle ta sina dåliga skidor och ge sig i ut på dessa spår, det finns inte på kartan. Tanten vill köra i egen takt, där det finns minimalt med andra skidåkare.

Nu hade jag ju tänkt mig en nostalgitripp, då jag var övertygad om att geocachingrundan var utlagd utmed elljusspåret, vilket jag kom ihåg som ca 3 km långt.
Men tji fick jag, det visade sig att vi skulle åt ett helt annat håll, följandes den asfaltbelagda slingan en bra bit.

Området kring Hagatorpet har förändrats en hel del sedan jag var där senast. Det finns fina fika och grillplatser. En vallarbod samt ett annat hus ( antagligen maskinhall) var uppbyggt, grönområdena hade blivit större och denna fina damm hade anlagts.
Även stiftelsen Hagatorpet har insett vad lite vatten kan tillföra en redan vacker plats.
Ja, här hade det blivit fint.

Geocachingrundan visade sig till stor del gå på det gamla fem-kilometerspåret, ett område som jag både åkt skidor på, när det begav sig, och tagit promenader på, under det att döttrarna haft ridlektioner i närbelägna berg.
Cacherna var förstås genomtänkta och syftade alla på någon låt från de svenska melodifestivalerna.
( Hoppas att det är ok att jag visar en burk)
Vad tror ni att detta är för en grupp som åsyftas?
Efter snart tre år som geocachingamatör, så upptäcker man att det finns vissa favorit-cache-utläggare. Plyschbjörn är en, han är så otroligt kreativ. Sen finns det ett antal andra förstås.... och så finns det någon som man inte är lika förtjust i... för att cacherna är ( hör och häpna) för lätta eller för svåra för alcel53.

Likadant är det ju med de som loggar cacherna. de som skriver tftc är det ju bara jobbigt att behöva klicka på för att få bort från inkorgen... och så finns  det de som skriver långt och innehållsrikt om varje cache, trots att gömman inte alls är märkvärdig.  ( I och med att jag hör till den senare kategorin loggare, så skulle det vara intressant att veta , om det finns sådana som tycker att vi långskrivare är lika jobbiga/tråkiga, som vad jag tycker om tftc-arna)

 När vi kom fram till den här gamla stugan ( tror att detta måste var det som kallas Rysshagen) så fanns det ett utställt fikabord för den som  hade macka och kaffe i ryggsäcken. Det var inte alldeles nyutsatt, det gällde att balansera på de lösa sittplankorna, men det funkade gott som sittplats i den härliga vårsolen.
Fick en flashback och kom ihåg när jag tog ut min allra första klass på skidtur här på fem-kilometern. Hade med en speciallärare också, och här stannade vi och grillade korv.
En av eleverna i min allra första klass hade gått rundan före oss, såg vi. Tyvärr har vi inte setts sedan 1978, då han slutade sexan. Synd att vi missade varann... förhoppningsvis kommer det fler tillfällen....

 
Nio superroliga gömmor och en bonuscache, som fortfarande både luktade och kändes nymålad, det bjöd plyschbjörn på. En suveränt rolig runda, där jag inte kunde låta bli att stämma upp i falsksång, då jag kom på den ena melodifestivallåten efter den andra.

Tack, plyschbjörn. Det finns många rundor i Tranemo med omnejd som saknar  geocachinggömmor. Du är så välkommen att lägga ut fler!

Undrade om C-E ville ta en extra sväng och se om han kom ihåg hur det såg ut på det gamla skidspåret.
Det ville han... men han kom inte ihåg något alls av sin tid som skidåkare på denna plats.

Inte ens det som jag tyckte var en "hemsk" nerförsbacke, som jag alltid började med att ploga nerför. Inser att jag var lika sjåpig och harig som 25-åring, som jag är idag. Backen såg synnerligen beskedlig ut i vårsolens glans.

Man kan ändra på mycket, men att ändra på sjåpig tant-hjärna, det är inte lätt.

Ett ordentligt motionspass blev det på förmiddagen. Det får vi tacka Schlagerrunda-designern för.

Full fart

Full  fart är det på våren och full fart är det för/på tanten. Jag måste tillstå att jag njuter av bådadera.

Det känns lika otroligt varje år som våren visar sig, otroligt att det efter vinter kommer en härlig vår, otroligt att man får uppleva ännu en vårbörjan. Vintern har i, mina ögon, varit en utmärkt vinter.... lite snö, inte mycket halka... men den var mörk och lite småkall, och nu kommer ljummen vårluft och dagen är nästan lika lång som natten. Helt underbart, det tycker både jag och vit och svart katt....

Fart på våren, fart på tanten. Om det inte är träningskvällar eller ordentliga promenader, så är det något annat.
I torsdags var det dags för quiz på "Glasets hus" i Limmared igen. För en månad sedan blev jag firad av mina kollegor, genom att många av dem åkte med och gav mig ett utmärkt lag som kom delad tvåa i den kvällens quizkamp. Delad tvåa med det lag som jag egentligen skulle vara del i, ett lag med det tänkta namnet "Vekefurans vänner", där även C-E samt svägerska Helena och svåger Roger skulle vara med.
När jag nu skulle vara med i ett annat lag, så gick Helenas och Rogers dotter Caroline in som fjärde man i "Vekefura"laget. Ett vinnande koncept då quizkampen till hälften bestod av musikfrågor, något som jag är urdålig på. Hade tänkt att laget skulle förbli det samma även denna gång, men då C-E hade en tuff arbetsvecka med en massa övertid, så tyckte han att det var bättre att jag var den som fyllde ut smarta familjen Andersson-laget, som ( när Carro fick vara med och bestämma ) kallade sig "Gretas vänner".
( Greta är Carros favorithund hemma i hundgården.)
Det blev en spännande kamp även denna gång. Vårt  lag hamnade på samma poäng som förra omgångens vinnarlag. Det blev skiljefråga mellan våra två lag, en skiljefråga där man skulle ange sluttiden för årets Vasaloppssegrare. Helena hade bra koll... och vi vann. Var sin helglunch på "Glasets hus" var vinsten.
Nästa gång "slåss" vi om slutvinsten. Tyvärr ligger det lag som vann första omgången två poäng före. Men även tvåan har utlovats ett pris... och där ligger "Gretas vänner" bra till. Sista deltävlingen är första torsdagen i april.

Två fredagar i rad, blev det resa till Scandinavium.
För en vecka sedan, så var det ett antal hästar och ryttare som hade huvudrollerna.
Igår så var det Hampus och Karins gode vän som var huvudperson.
Sa det till Helena, som var schysst och åkte med på musikal, då C-E backat ur: - Det är nog bara jag bland alla dessa människor i den stora Scandinaviumsalongen som gjort Västerbottenpaj till Ola Salo.
Lite mallig får man väl vara ibland... : )
Nu är han, och alla de andra artisterna på scen, helt vanliga människor, precis som alla andra, bara att de har begåvats med gudabenådade röster ... och musikalisk talang.

Många musikaler, en del operetter och operor har jag sett under årens lopp, men min absoluta favorit är och förblir "Jesus Christ Superstar". Jag fullkomligt älskar den musiken, det finns inte en enda dålig sekvens i den. Sen finns det säkert en andlig ådra i mig som dras till själva händelserna som  dramat handlar om.
En andlig ådra, som dessutom ställer en massa konstiga ( eller rättare sagt ganska naturliga) frågor, som t.ex: "Hur kan en människas ( om än övermänniskas ) död göra att vi människor kan bete oss hur dumt som helst, och ändå bli förlåtna av den Gud som den som dog är en del av?" " Varför måste någon ( Judas) bli den onde syndabocken... hur kan en god Gud göra så mot en människa?"

Såg musikalen när den gick i Malmö för sex år sedan.  Tror att alla artister utom Ola är utbytta. Även scenografin var till viss del annorlunda. Peter Johansson, i rollen som Judas, gjorde liksom Ola, en fantastisk rollprestation. Gunilla Backman tycktes vara lite för gammal för att göra Maria Magdalena, men det funkade bra, det visade sig att rollen inte har så mycket med ålder att göra. Googlar lite, och ser att Gunilla är född 1965.... Tant på 60, det hade inte passat i rollen iallafall!

Kom fram till att det var femte gången jag såg favoritmusikalen. Första gången, det var under premiärbesöket i det som kommit att bli vårt favoritresmål, en resa till London på sportlovet 1978.  Tyckte att det var superotäckt när Judas hängde sig, en känsla som hängt i vid varje förställning sedan dess.

Såg en konsertföreställning av musikalen på Scandinavium på ( tror jag ) nittiotalet, där Peter Harrysson gjorde Herodes. Operan i Göteborg satte upp musikalen omkring millenieskiftet, och dit tog jag med mig massor av folk från byn för att dela den härlig musikupplevelsen.

Hoppas att det blir fler uppsättningar av Jesus Christ Superstar under kommande år. Den kan jag åka en bra bit för att uppleva, för det är min absoluta favoritmusikal.

 En härlig vårlördag blev det av denna dag. Har varit ute en hel del och känner att det bränner i kinderna mycket mer än vad det gjorde någon gång under Teneriffaveckan. Svenska vårsol är vass, och den doftar härligt av UV-strålning.
Tog en promenad - Modsrundan  - och rekade för en geocachegömma. Få se om jag hinner få till den ... och kanske en vid torpruinen Grimsbacke i morgon.
Satt en stund på trappan ut till altanen och första vår-solen-skiner-njöt.
Tur att man har en make som gillar att laga mat... kunde på det sättet vara ute extra mycket idag.
Tvätten, den kom ut för första gången detta året.

När C-E stekt torskrygg, som jag avnjöt vid köksbordet och han framför TVn, och han sett Arsenal vinna med 4-1 över Everton, ville han gärna åka med ut på en lite cacherunda. Vi tog en tur mot Gällstad, Södra Säm och Månstad. En gömma fanns vid ett gammalt sågverk, en annan i en jordkällare som var kvar  sedan förrförra seklet.

Tog en multicache i Södra Säm och imponerades av hur man  hjälpts åt att visa upp  den rika kulturskatt som den lilla byn  vid Sämsjöns östra strand gömmer på. Kyrkoruinen har anor från 1200-talet. 300 meter längre bort fanns det en liten träkyrka med intilliggande kyrkogård. Snacka om att kyrkan varit viktig för många under lång tid. Sannolikt den bästa mötesplatsen förr i tiden... MEN hur skrämmande var prästerna i sina helveteshot... och vilken makt hade de? Skulle vara intressant att få uppleva en dag eller en vecka på 16-17-1800-talet.

Två kyrkacacher, tagna vid befintliga  men gamla kyrkor,  hittade vi innan solen gick ner vid sextiden och det var läge att vända hemåt igen. En superlätt gömma, en ganska så svår.  ( Iallafall för oss...)

Några dagar med full speed har det varit... och vill livet mig väl, så fortsätter det så ett tag till. Härligt att vara pigg och ha mycket ork, fast man är sextio fyllda!

Revyryckningar

- Rycker det i revynerven, undrade C-E på väg hem från Falkenberg.
Jo, det gjorde det nog, det var jag tvungen att medge. Visst gick tankarna tillbaka till de roliga revyåren med Dalstorpsrevyn, under tiden som jag njöt av ( mestadels) fulländad revykonst, presenterad av den erfarna och hyllade ensemblen i Falkenbergsrevyn.
1988 gjorde vi den första Dalstorpsrevyn, ett glatt gäng amatörer med stora ambitioner. Under de 7-8 år som vi höll på, så kom vi att utöka gruppen med mer eller mindre professionella musiker och goda sångare, vilket gjorde att vi gjorde några riktigt bra föreställningar under ett antal år.
Samtidigt var det slitigt... men oerhört roligt. I september-oktober var det dags att ta fram pennan eller skrivmaskinen.... och under de sista åren den lilla fina Mac-datorn, för att skriva manus. Vi köpte också in en del manus från professionella revy-författare. I oktober-november var det repetitioner en eller par gånger i veckan. Sömmerskor och kulissansvariga hade också bråda tider.
I början av januari, omkring den 10 jan, så var det premiär. Under de bästa åren, så körde vi sedan tre-fyra föreställningar per helg i tre-fyra helger.
Jag kommer fortfarande ihåg doften av smink, kläder och cigarettrök i den källarlokal, där våra loger var inrymda. Ja, det var tider det, tider som jag inte skulle velat vara utan, men som jag inser aldrig kommer igen.
Vem vill se pensionärsrevy????

 Varför vi slutade?
För egen del, så blev det för jobbigt att känna pressen att få till ett antal manus. Jag försökte, men de blev så dåliga. Antagligen försökte jag inte tillräckligt mycket..... Sen är de väl så att varje sak har sin tid, och revyn hade just den tid den hade. Tror att vi tappade en hel del publik också, Gällstadsrevyn var ny och fräsch och det var till den folk helst åkte.

Falkenbergsrevyn har många år på nacken och vad jag förstå, några hängivna och genommusikaliska frontfigurer. Man kör nummerrevy, vilket tilltalar mej mycket mer än att se en fars. Vartannat nummer var en sketch, vartannat nummer ett musik och sångframträdande. De sistnämnda var klart bäst... som t.ex ett nummer där man speglade förra årets viktigaste händelser genom ett medley av kända låtar, både nya och lite äldre. Att sjunga Magnus Ugglas texter till melodier av Evert Taube och tvärtom, och dessutom få till det som en minimusikal, det var också ett toppennummer. Och så gillade jag sketchen med den inbillade hästen... där skrattade jag nog mest av alla... inser att min humor är lite annorlunda.....
Rekommenderar verkligen alla som har tid, att åka till Falkenberg under någon av helgerna i mars, för så länge spelas den roliga revyn. Tror att den kommer på TV... TV4 också.... men det blir inte riktig samma sak som att sitta i de riktiga teaterfåtöljerna och skratta med den stora publiken.

Bilden ovan: Ljusteknikerna var upphängda precis under taket... vi undrade hur de kom upp och ner... för vi såg varken repstegar eller lianer.

Som jag skrev på söndagens FB-uppdatering: Samlar massor av "på väg att bli pensionär-poäng" genom att köpa  en bussresa med såväl mat ( god) som revybiljett.  Vi var bland de allra yngsta på bussen, där även kommunalrådet i Tranemo med fru, steg på bussen tillsammans med oss utmed riksväg 27. Så vi var i gott sällskap, även om det var åldersstiget. 

Till åren komna tycktes den allra, allra största delen av revypubliken vara. Lite konstigt, revy skulle väl kunna underhålla de flesta åldrar. Iallafall Falkenbergsrevyn!

Tre dagar med funna geocacher, om än bara 2 eller 3 per dag, fick jag dessutom till under månadens tre första dagar. Inte illa, tre dagar i rad!  Promenad i trakten av Limmared i lördags, en promenad på ett par km hann vi också med i Falkenberg mellan "middag" och revy... och så stannade jag återigen till i Limmared på väg från möte i Tranemo igår. Hoppas att det blir väder för en promenad på någon runda till helgen.... för nu är det härligt väder och då rycker det allt en del i burkletarnerven också.

Nittorpsnöjen

Lilla Nittorp har och har haft ett ganska så  rikt nöjesliv. På "forntiden", ja, då jag var ung, då var det danskvällar i Sporthallen... och det var på en sådan tillställning, f.ö. på självaste nyårsafton, som jag träffade C-E för sådär hundra år sedan.... eller rättare sagt 40 år sedan. ( Nu låter ju 40 år ungefär lika mycket som 100 ... så visst var det ett tag sedan)
De som anser ishockey vara ett nöje, kan absolut få sin nöjeslystnad stillad genom att titta på när bygdens eget hockeylag spelar i Nittorps ishall. Ganska imponerande att ha ett lag, som  ligger i nivå med Boråslaget BHC....
Man kan också bli förnöjd av att kolla damfotboll. Här har man alltid legat på en tämligen hög nivå. NIK ju dessutom  fostrat en sådan storhet som Viktoria Svensson/Sandell.
Riggos Rullande återkommer årligen till Sporthallen Lillsjön. Nittorpssonen Rickard Skoglund och hans musikvänner kör häftig rockig proffsig underhållning under några helger varje vår. Snart är det dags igen. Nu är inte den sortens underhållning my cup of tea, och det beror inte på underhållningen, utan på att jag inte klarar av människor som "tappar kontrollen" och dansar omkring på golv, stolar och bord, till musiken. Samtidigt vet jag att det inte är fel på publiken som roar sig på detta sätt, utan på mig, som vill bli underhållen sittande på en stol, ev. deltagande med handklapp eller i allsång.

Mitt Nittorpsnöje, så här på torsdagseftermiddagen, bestod i att leta upp två geocacher.
En kom ut idag. Den fanns här vid det fina nybygget, utmed Hjälmån/Hjälmåleden.
Var nästan lite nervös att jag skulle vara först, för det här med att vara först det är helt bortkastat på mig, men säkert till glädje för någon annan. Nu hade en cachare med nicknamet "Haspen" varit för mig, och det kändes riktigt bra.
Härligt var det att komma så vattennära i den ljumma februarieftermiddagen.

På andra sidan sjön fanns en cache som jag inte försökt leta upp, trots att den funnits där sedan i höstas.
Jag har trott att gömman varit för svår för mig, då den är rankad till 3,5.
Nu har ju tanten bakom datorn nyss vandrat i branta berg med stenar och rötter och branta stup, så det var en baggis att ta sig fram på en ganska ok stig till gömman.
Intressant att komma till ett ställe, där man vet att danskar och svenskar slogs om marken för 500 år sedan, tycker jag. Historiens vingslag....

Ja, det var ett nöje att vandra omkring i det vackra tidig- vårvädret i Nittorp, tillika att hitta två cacher på en torsdag....Härligt att ljuset kommit tillbaka, så det blivit möjligt...
Nu väntar nästa nästan-nöje... iaf  nödvändigt sådant.... i Grimsås ... spinnmix!

Härlig händelserik hösthelg

En sådan fantastisk helg det blev, såväl vädermässigt som innehållsmässigt!
Här kommer en rapport:

Redan i fredags var vädret helt underbart.
Två maskiner tvätt uthängda ... och C-E vid grillen, för vi fick riktigt finbesök på kvällskvisten.
Finbesök borde kanske bjudas på bättre grillmat än korv, men även finbesök får taga vad man i huset haver.
Frun i huset tycker att god grillad Vaggerydskorv är klart jämförbar med t.ex. oxfilé...
Om det beror på att hon inte tycker att oxfilé ... eller annat helt kött ... är så märkvärdigt ... eller om hon verkligen gillar grillad korv så mycket ... det kan hon knappast svara på själv :)

Finbesöket bestod av den glada och goa geocachingvännerna Inga, Katrin och Fredrik.
De hade bemödat sig att vandra runt min Älmåsrunda, och de var lite trötta och lite hungriga när de anlände.
Vi fick en trevlig stund tillsammans i den ljumma kvällen.

En trevlig stund blev det också senare på kvällen, framför TVn, då Sverige fotbollsvann över Irland med 2-1.. och Anders Svensson - den "gamle" och så många gånger av media "utskällde" elfsborgaren gjorde segermålet.

 På lördagsmorgonen var det dags för en resa till paradisträdgården i Skärhus, Karins och Hampus fritidshus på Linderödsåsens västsida.
Vi har inte besökt den fina platsen på ett helt år, så det kändes verkligen som om det var dags.
Så här års var det höstbegonierna som dominerade i trädgården.
Rosa stora blommor i massor kring hela det rosa huset... ja det var fint!

 En del höstflox stod också i blom, de flesta i olika rosa färger.
Även rosa näva blommade för fullt.
Nu tror jag inte att det mer än hundra år gamla huset fått namn av färgen på sina blommor.... men måste medge att förra ägaren till huset  verkligen gjort vad hon kunnat för att det skära huset i byn Skärhus skulle leva upp till byn namn....
Kanske är det så att byns namn inte har ett dugg med färgen skär att göra, den kanske har fått sitt namn efter att man fordom brukade skära med skära på de fina åkrarna.... eller att det var en plats där man brukade skära sig i den mening att man renade sig där.

Detta var något som vi pratade om, där vi satt i solskenet och njöt av trädgård, sällskap, väder och av god fika. 

Visst måste man aktivera sig, när man åkt bil i mer än tre timmar.
Det fanns fyra cyklar att ta sig fram med, två av dem riktigt gamla klenoder.
C-E och jag fick ta de gamla härliga velocipederna, medan ungdomarna fick trampa på senare modeller av begagnad cykel.

Då man inte tänkt på det där med cykelkorg, så blev det en runda utan den vanliga kameran.
En cykeltur genom pastoral miljö, på ca 12 kilometer.
Vi njöt av vädret, landskapet och efter nästan en mils trampande, av thaimat på lilla Önneköps egen thairestaurang.

Boulespel stod sedan på programmet.
Mor och dotter förlorade knappt mot svärson och svärfar.
Hade modern visat på lite bättre klotsinne, i paritet med dotterns, så hade slutresultatet blivit ett annat.

Segern firades av alla med en picknick,bestående av chips och vitvin, på en vacker kulle, nära det skära huset.

Seneftermiddagssolen värmde fortfarande och bakgrundsljuset var fantastiskt vackert.
Solmättad sensommarluft och uteliv hade gjort oss alla ganska så trötta.

Medan korna betade vidare så gick vi inomhus, åt tacos ... och en massa godis ... spelade kort... och gick till sängs före halv elva.
Det kostar på att ha ett händelserikt liv....

Söndagen bjöd på samma härliga väder.
Gick ut i  trädgården vid åttatiden och hörde kor råma och tuppar gala.
Vi var verkligen på landet. Skärhus har mycket mera landsbygd än vad vi har i Stockremma... här har vi ju nästan bara skogsbygd... Inser att jag verkligen gillar landet!

Vi måste ju hitta på något även denna förmiddag.
Lite geocaching kanske.
Trakten kring Önneköp är definitivt ingen cachetät trakt... snarare ödebygd vad det gäller geocacher.
Det finns dock en gömma som kallas "The swamp" och som har "tillträde förbjudet" under april-juni.
Fjällmossen heter mossområdet, som är en av Sveriges sydligaste belägna mossar och ett vårligt tillhåll för spelande orrar.

Vi hittade gömman snabbt och tog sedan en promenad längs den vandringsled som gick förbi fågeltornet/människogömslet.
Landskapet var allt annat än mosslikt.
Det gick förbi lövträdsområden..

 ... och genom hedmark.

Här och var betade kor, tillhörande någon av alla lantbrukare som finns i trakten.
Att det länge varit lantbruksbygd, det vittnar stenmurarna och odlingsrösena om.
Men var fanns mossen?
En bit längre söderut, men inte längs vandringsleden.

Med tanke på alla mossområden som finns i vår hemmaomgivning, så var det en riktig högvinst med en förmiddagspromenad genom det höstliga hedlandskapet.

Lite fika fick det bli innan vi styrde färden två breddgrader norrut igen.
Thairestaurangen i Önneköp har också ett bageri. Denna smörkrämsbakelse gjord på mördeg, är bageriets egen specialitet. God, riktigt god var den!

Alltid lika tråkigt att säga hejdå, men sådant är livet.
Förhoppningsvis ses vi igen om ett par månader.
Även om Karin och Hampus bor på 25 mils avstånd, såväl vad det gäller lägenheten i Malmö som fritidshuset i Skärhus, så träffar vi dem  ganska ofta. Även om det går månader emellan, så går tiden så snabbt, att det känns som om det inte är så långt emellan. Det är alltid lika kul att åka till Skåne, vare sig det gäller storstad eller kossornas förlovade land i trakten av Hörby.

Det var varmt, men lite blåsigt, då vi lämnade Skåne.
Mellan Värnamo och Ljungby, visade bilens termometer på rekord för september ( tror jag), 25 grader!

Två katter var avlämnade i Hjälshammar.
Nu skulle de hämtas.
Johanna och Martin bjöd på supergod paj med  "hemmagjord" mjukglass.
( Det har varit en allt annat än nyttig mathelg... men det har bjudit på mycket gott.... och sådant kan inte tant motstå. ...)

Med tanke på det fina vädret, så hade tant packat ned baddräkt och handduk.
Visst skulle det vara härligt att ta ett dopp den 8 september.
Johanna och Martin hade badat i går, och var inte svårövertalade att hänga med de femhundra metrarna ner till badbryggan idag heller.

Visst var Vidösterns vatten lite kallt, men klart uppfriskande.

Den bastanta badbruden tycker att det är synd att det inte finns någon sjö i hemmets närhet, för då skulle hon fortsätta med dagliga bad, så upppiggande kändes det att simma omkring litei kylslagen badtemperatur.

En härlig och händelserik helg blev det.
Tack alla som gjort den till en superhelg.... och tack vädret ... och naturen .... och livet!