Ljuvlig lördag

En sådan underbar lördag det blev. En riktig indiansommardag, värd att ta med sig i minnet in i hösten.
Det blev en tidig lördagsmorgon, C-E skulle vara på vårdcentralen i Ulricehamn redan klockan 9.
En äldre man satt utanför vårdcentralsdörren och väntade då vi kom. Det var inte öppet, sa han.
Nä, man fick ringa på en klocka, och då blev både C-E och mannen, hemmahörande i Tranemo, insläppta.

Medan C-E fick såret behandlat gick jag ner mot sjön, mot Åsunden..
Höstfärgerna har börjat visa sig. Många björkar har kommit långt i sitt inhöstande. Har den tidiga våren och den varma, torra sommaren påverkat detta?

Sjön låg spegelblank, och den nio-tidiga morgonen var redan för varm för att ha fleecetröja på.

Njöt av sjöutsikten och vände upp mot vårdcentralen igen.
Tyckte att bilden på mannen med barnvagn var ett bra motiv.

 Passerade och fick se att han hade hund också.
Frågade om jag fick ta en bild. Det fick jag.
- Dej känner jag igen, sa den lite grånade, men fortfarande unge, mannen.
- Då har jag väl haft dej som elev, kontrarde jag.
Nu hade jag inte det, inte i min egen klass.
Men jag hade haft killen i musik i Dalstoprsskolan. Jag kände igen hans namn, och lite hans utseende.

Hans lilla dotter sov så sött i vagnen.
Man hade varit ute och ätit frukost på lokal, berättade han.
Mysigt!
Frun/sambon kom ut från det tidigt öppna apoteket.'
Ett kul möte.

Kaprifolen blommade fortfarande utanför vårdcentralen.

När jag kom tillbaka hade C-E ännu inte fått sin vård. Den utanför väntande äldre mannen med en tidsbokning till kl 8.30, hade fått gå före.
Väntade till distriktssköterskan kom och hämtade C-E.

Man är så klar över hur allt ska vara... en distriktssköterska ska vara en kvinna... för man/jag har aldrig träffat på någon slik av motsatt kön.
I U-hamn finns en distriktskötar-man. Han heter Roger.
Det tog honom tio minuter att sköta om C-Es sår.

Vi åkte vidare längs riksväg 40, denna fina förmiddag. C-E ville gärna testa att gå en liten geocachingrunda och jag hade hittat en på dryga 2 km vid Viaredssjön, mellan Sjömarken och Sandared.
Parkerade bilen på anvisad plats och gick de knappt 100 metrarna mot första gömman. En grön-lockad burk låg gömd precis vid en sten, där en fiskare lagt sina grejer. Mannen stod en bit ut i sjön, med spöet i högsta hugg.
- Nappar det? ropade C-E.
Mannen svarade inte, men kom snart gående mot oss.
- Do I have to pay, frågade han. Det visade sig att det var lastbilschauffören från Lettland, han som parkerat sin stora bil på samma parkering som vi, som ägnade sin fria tid åt fiske.
- Geocaching, sa vi och visade gpsen.
Han fattade nog inte... men vi gick åt vårt håll och han gick ut i sjön igen... och alla var nöjda.

Björkviksudde-rundan var riktigt fin. Blandad terräng, sittplatser, grillplats. Och sjöutsikt!

De allra flesta gömmorna var lätta, men det fanns ett par som var ordentligt gömda.
Terrängen låg mellan 1,5 och 2... jag hade nog höjt alla gömmors terrängranking med ett halvt steg. På sina ställen var det ordentligt kuperat. Fast vi kanske inte tog den allra lättaste vägen... vi tog inte den breda stigen hela tiden, utan vek in på den smalare vägen då och då.

Snacka om fina villor utmed stranden. Tror att Anders Svensson bor  någonstans här.
Hade gärna bytt  skogsfastighet mot sjönära boende....
Hade jag fått chans att leva om livet, så skulle jag absolut sett till att bosätta mig vid någon form av vattendrag....

Många stora klippblock fanns det utmed småstigarna.  Här har inlandsisen kalvat av sig rätt så bra.

Hittade till min förvåning ett stånd av lundkovall/Dag och natt. Trodde att den blomman redan hade haft sin blomstringstid, men här fanns den uppenbarligen kvar... om än i lite magra exemplar.

Många fina hus fanns det runt sjön... och så detta ruckel.
Några har nog haft väldigt roligt under iordningställandet.

Till rundans sista cache ( nr 8) blev det ett ordentligt backpass. Vi tog nog fel väg här också,,,  och som tack för det fick vi ett bra träningspass.
C-Es kondition har verkligen förbättrats på en vecka.
Han satt i och för sig kvar i bilen, då jag letade upp en sista gömma, vid en annan av den stora, fina sjöns sandiga stränder.

Valskyltar finns det gott om. Måste ge Tranemo kommun en eloge. Man har beslutat att inte valskylta detta år. Förstår inte nyttan med skyltandet. Det är bara skräpigt..

Och det där med att betyg hjälper, det påståendet är jag, som professionell inom skolvärlden, inte enig med. Ibland händer det att det stjälper.

Lunch och lite shopping blev det i Knalleland.
En timme i solen i vilstolen på altanen efter hemkomst.
Rensande lite i rabatter och belönade mig med ett glas rödvin på den lilla terrassen utanför växthuset, en plats som den allt lägre stående solen ännu hittade fram till.

En fantastisk sepemberlördag. Vore fint om sommaren fanns kvar i morgon också.