Bildblogg

 Ovan molnen gick solen upp. Klockan var inte åtta slagen. Fönstret hade frostrosor.
Nere på teneriffisk mark möttes vi av regn och blåst.

Måndagsmorgon. Vi tar en promenad på stadsberget/ den gamla vulkankraterkanten och letar några cacher, tyckte jag.
Det gjorde vi.

Vilda växter är klart roligast att se.
Visar på naturens uppfinningsrikedom. Undrar vad Linné gav denna växt för namn?

Typisk cachegömma på ställen där det är fult med vulkanstenar.

Kaktusens frukter var färdiga att äta. Men lite stickiga.....

På tisdagen hyrde vi bil och C-E körde oss upp i bergen på västsidan av ön.
Mandelträden stod i full blom.

Konstigt att det kan växa så mycket i en jordmån som består av vulkanrester.
Vi befinner oss drygt en mil från Teide.
Temperaturen är + 11 grader. Jag har shorts och T-shirt på.
11 plus  i Teneriffas bergstrakter är varmare än 11 plus här hemma...

Pinjen har jättekottar.

Jag skulle gärna gått längre på vandringsleden än vad vi gjorde. Rätt klädd skulle jag t.o.m kunnat tänka mig att vandra de 9 km det var, fram till Teides fot.

 Men nu vände vi efter en bit och kunde blicka ut över mandelblom, by och hav.  Till höger syns en skymt ab grannön La Gomera.

Massor av små kaktusar växte mellan mer eller mindre järnhaltig lavasten.

Fortsatte en bit och kom till en större by. Santiago del Teide.
Hade kollat upp en cache som kunde passa oss där.
En vandring på 7-800 meter upp på en bergssida. Där fanns denna lilla krypta, tillägnad  Jesu moder.

Ny bekantskap med vilda blommor. Så fina, tycker jag.
Det fanns många olika arter, både av gröna och av blommande växter i området.

 "Fifteen cross" hete cachen. Vid det femtonde korset fanns gömman. Den skulle finnas i en spricka i berget. Vi fann ingen spricka. Det var synd. Jag hade gjort cachen till en favorit annars....

Fortsatte på svindlande serpentinvägar till byn Masca, där en berömd vandringsled börjar. Leden går genom en ravin, ända ner till havet. Hade inte tänkt gå den jobbiga leden, men hade tänkt kolla hur det såg ut där den startar. Men det fanns ingen plats att parkera. De som parkerat utanför "lovligt" område, de fick böter av polisen.

Så det var bara att vända om och klättra uppåt igen. Nästan lika otäckt som att åka neråt.  Fantastiskt att man kunnat anlägga en fin ( om än smal) väg över bergspasset.

 Lunch åt vi vid i en västkustsk stad. Där var det kallt.
Det var lite varmare i Playa de las Americas, då vi kom tillbaka till hotellet.

 Det fanns en multicache på nio steg i byn Los Christianos, den utan gräns gränsande byn till Las Americas.

Åtta olika ställen besökte vi, innan vi fick ihop koordinaterna till gömman.
Det var riktigt kul att bekanta sig med den fina "byn" på detta sätt.

På ett ställe kom vi till en skola.
Barnen var inlåsta bakom stängsel och lästa portar.
Föräldrarna fick vänta utanför.

 En ynka lite nano hittade på det ställe som koordinater ville ta oss till.
Det var en kul promenad tyckte både jag ( som fick sandalskav på vägen) och C-E ( som var ordentligt snuvig)

Solnedgångarna var väldigt vackra vid flera tillfällen. Under några minuter var det så här vackert från vår balkong.

En liten stund senare lyste solen upp molnen i öster,

 Nere vid strandpromenaden, 500 meter från vårt hotell, hade himlen återigen bytt färg, under det att skymningen snabbt föll. Klockan var omkring sju.

 Cachen under denna bro har vi försökt hitta under alla de tre år som vi besökt Playa de las America. Inte heller detta år lyckades vi hitta den.  Den läggs tillbaka av cacheägaren med jämna mellanrum... och plockas bort av någon annan ganska så snart.
Jag tror att det är någon som periodvis bor under bron och som inte gillar att få besök.
Synd att inte cacheägaren talar om att den sannolikt inte finns.... fast... jag vet att jag nog har en sådan gömma också... som inte är en gömma längre, för där finns ingen burk. Får fixa detta snarast!

En Earthcache fanns några hundra meter där ifrån.
Man skulle ta reda på hur många skikt av vulkanisk berggrund som fanns här och ange namnet på något fossil från vardera skiktet. Lätt som en plätt.
La Gomera syns i bakgrunden. Den ser liten ut, men har svindlande bergsvägar och en höjd på 1800 meter över havet. Vi var där på en tur förra året.
Mellan Teneriffa och La Gomera finns ett havsdjup på 2000 meter. Där trivs valar och delfiner.

Många njuter av de vackra vyerna på ön.

 Eller gör sin egen inmutning av solplats.

Damer med dylik kagge visar sig inte barmagad... eller?

Och topless, nä, det är ute... men det finns några som tycker att det ok... Svårt att se skillnad på damer och herrar ... 

Konstverk utmed stranden.. det finns sysselsättning för alla....

Katterna var fina, och absolut inte förvildade.

Längsta promenaden - 6 -7 km t.o.r. En cache skulle upphittas. Gömman övervakades av en katt.

Ända dit bort ska vi.......  Gick bra att gå, trots att C-E var ordentligt förkyld.

Handikappade tar sig lätt fram i områdena nära havet. Vintersol, ett rehabilteringscenter, ligger alldeles vid strandpromenaden.

Pliserna hade inte mycket att göra... i Arona finns nästan bara turistande barnfamiljer och personer som uppnått mogen ålder.... 50 + och där över, tycktes den övervägande delen av turistande människor vara.

Teide syns på de flesta ställen i staden. Mer än 300 meter över havet reser sig den gamla vulkanenjätten.

 Välkänd lavastensrauk.

Skuggor av turistande tant och förkyld man från Grimsås.

Från femte våning var det en svindelgivande utsikt över hotellets poolområde. Vattengympade varje dag... bra för tant. Simmade också en del. Också bra på tant!

Att det var St Valentins dag  hade man också uppmärksammat ... förstås.

En Sangria här och sedan fisk och skaldjur på en av favoritrestaurangerna, avslutade dagen.. och resan.
Hemma var det kallt .... usch.... Glad att kunna komma i från vintern ett tag... och uppleva vackra vyer och ett klimat som detta år var väldigt mycket liknande en  normal svensk sommar. Inte ne dag över 20 grader... och en hel del moln. Helt ok för mig, så länge jag slipper ta på jeans och jacka.