Tre toppar

Under de senaste veckorna, så har det kommit ut tre nya cacher, i området nordöst om Gnosjö, i Marås.

Denna lördag var det läge att ge sig ut att försöka hitta dem, med tanke på perfekt geocachingväder och med tanke på att det faktiskt skulle vara ett bra sätt att fira den internationella geocachingdagen.

Första gömman blev en bra uppvärmning för vad som skulle komma. En kort "bergsklättring" längs en stig som visade till en kallkälla.



Källan hittade vi inte, men en burk i format större, det fann vi.
Ljungen blommar som mest och bäst nu, vilket gör att skogens öppna platser är extra  vackra.

Nedfärden från den lilla branten togs delvis på  rumpan

Skyltcacher brukar inte vara så roliga, inget som man åker extra för att logga.
Nu passerade vi på tre meters avstånd, och då är det klart att man stannar.
Extra roligt då, att cachedesigner Hembygden ( vackert alias tycker jag...) gjort sig lite möda med skyltgömman. Den var inte som dem man är van vid, sådana där som man lyfter upp eller plockar från magnetfastsättningen, utan detta var en arbetad gömma.
Det tackar vi speciellt för!

Den tredje gömman i Maråsområdet, det var den som lockade mest. Det var en liten bit att promenera till gömman, 5-700 meter, och det skulle gå uppför, det förstod vi. Vi skulle upp på en höjd, varifrån man skulle kunna se sju kyrkor.

Vid anvisad parkeringsplats fanns det ett stort björnbärssnår. Ovanligt i våra trakter, antagligen inplanterat. Frisk och god smak hade de mogna bären. Inte är det många gånger man har möjlighet att smaka.

Uppåt, neråt och uppåt gick det på väg och stig.
Visst fanns där utsikt över både sjö och mosse,där uppe på toppen, men några kyrkor fanns inte i sikte. Kanske vi sett någon om vi haft kikare med.

Kaffet, som var bryggt här hemma, och kanelbullen, inköpt på Bernts konditori i Gnosjö, smakade alldeles utmärkt,

Store Mosses norra område syntes i hela sin prakt, däruppe från Granåsens ( området där vi började vår vandring hette så) östliga topp.
En kvalitétcache, en  burk som är lätt att hitta och som har något att visa.
Första favorittoppen!

Dagens andra topp, det blev en ännu större favorit.
Skylten till Rudö, den har jag tittat lite extra på, under alla de resor som jag/vi gjort längs länsväg 151.
Rudö Alpin är cachenamnet på den gömma som jag många gånger tänkt att jag skulle svänga av mot, men som aldrig blivit av.
Förrän idag.
Då vi om tre veckor ska bege oss mot de italienska alperna, Dolomiterna, för att vandra, så kunde säkert en tur i smålänska alpin miljö vara en bra träning.

Det var fanns bra körväg ända tills man kom ca 600 meter från gömman.
Där vi parkerade bilen, fanns en välmarkerad vandringsled, och den kunde vi följa, ända tills vi var 30 meter från gömman.

Uppåt gick det hela tiden, bitvis var det ganska så brant backe.
Suverän träning, alltså.

Lön för mödan...  nu var den korta uppförsvandringen mer  njutning än möda... fick vi flerfaldigt.

En älg sprang över vandringsleden på nära avstånd, och vi kunde också lokalisera det mäktiga djurets senaste lega och senaste "bajsplats". Häftigt!

Utsikten, vid den lättfunna cachen, var suveränt fin.
Sjön nedanför oss, det är Flaten.
Store Mosse och Kävsjön, syns också tydligt från toppens högsta punkt, markerad med ett T inhugget i stenen, där gömman också fanns. 305 m över havet befann vi oss, enligt cachebeskrivningen. På samma höjd som Isabergstoppen, alltså.

Kantareller, lagom att göra kvällsmackastuvning på, fanns på vandringsledsstigen.
Ögontrösten blommade rikligt på sina ställen.
Ja,det var en riktig favoritcache.
Glad att jag hade tre favoritpoäng att tillgå. Det blev två topputdelningar.

Den tredje toppen, den tog vi bilen upp till.
Hade ett ärende i Jönköpings södra storhandelsområde, så vi passade på att fixadet också, när vi ändå var ute och körde.

Omsvidning till mera lämplig stadsklädsel gjordes, ärendet uträttades och därefter begav vi oss upp till en av mina favorittoppar, Tabergstoppen.

Här är cacherna redan loggade, och hade de inte varit, så hade de fått anstå, för nu var vi presentabla vad det gällde klädsel och syftet med den branta färden upp till toppen, det var att äta lunch.

Någons veckans lunch finns ju inte på lördagar, men utbudet av rätter var ändå bra, även vad det gäller pris. Saknade dock det salladsbord som finns uppdukat under veckans arbetsdagar.

Både jag och C-E valde kåldolmar. Den var jättegod, smakade verkligen hemlagat, och fick mig att tänka att jag nog borde laga en laddning kåldolmar, det är ju egentligen rätt så enkelt.... och väldigt bra "frysa-in-mat".

Över Månsarp, Bondstorp och Norra Unnaryd gick hemvägen.  Sannolikt den närmaste vägen till Jönköping, och helt klart mycket roligare att köra/åka än den vanliga vägen - rv 26 + 40.

Och kolla ... en souvenir det fick jag också..... tredje året i rad. Nästan så det blivit tradition....