Vinter

Mössa, det är inte min grej, Kanske beroende på att mössor tenderar att vara antingen för små eller för stora. De köpta mössorna är ofta för små för ett tjockt tanthuvud med en ordentlig kalufs, de tantstickade mössorna tenderar att bli för stora.

Det blir ofta så att den, för en längre utevistelses skull, påsatta huvudbonaden, hamnar i fickan efter en stund. Det blir så otrevligt varmt med mössa.  Eller också känns den bara obekväm.

Ibland kan det vara nödvändigt att ha något på huvudet. När det är minusgrader och blåsigt. Idag var mössan både på och av.... och borttappad och upphittad i skidvarven på mossen.

Träden har fått mössor,  Stora ulliga mössor som sitter stadigt, tills mildväder och vindar tar tag idem.
Vantar sitter också på trädgrenarna. Och på sina ställen, långa svepande snöhalsdukar. 

Jag gillar att ta mig fram på skidor. Nu, när jag blivit gammal, så är jag inte så förtjust i utförslöpor. Är fånigt rädd att ramla. Och är man fånigt rädd att ramla, så kan man vara säker på att man gör det....
Gillar plattmark bäst. Och att se vackra vyer, på min långsamma färd genom snölandskapet.

Grimsås med omnejd är uppbyggt på torrmaker, mellan mängder av mindre eller större mossområden.  Stockremmamossen återfinns hundra meter bort, gömd bakom en trädridå.

Mossar är som gjorda för att ge sig ut på, när de är snötäckta.

Jag njuter i fulla drag av mossens karga natur, under det att jag sakta tar mig fram över den.

Visst är det jobbigt att spåra i 30 cm djup snö, men när man väl fått till en spår-runda, så går det lätt att gå-glida på skidorna.  Skulle gissa att rundan blev 5-600-meter. Idag blev det fyra varv runt, innan blöta och iskalla fötter "tvingade" mig inomhus.
Pjäxor är inte gjorda för djupsnö.

Hoppas på att hinna ta några varv i morgon också. Tror att vädret ska fortsätta att vara lika ljuvligt som idag. Kanske man t.o.m skulle våga sig på något riktigt spår så småningom, om man tränar i det eget-spårade  ett tag. Kylan ska ju fortsätta även över nästa helg, sägs det.

Har ju många gånger uttryckt men avsky för vintern, här på bloggen.
Men det stämmer inte riktigt. Soliga, snötäckta senvinterdagar, som den idag är ju helt sagolika.
Det känns som om man befinner sig i en overklighet, när solljuset skapar skuggkontraster och snöglitter.

Tinade upp fötterna ganska snabbt, och kunde bara inte låta bli att gå ut och gå en stund.

Njöt av det vackra landskapet. Så olikt den gamla vanliga vyn det blir, när allt är dolt under ett ordentligt snötäcke. Njöt av den turkosfärgade himlen. En färg som man nästan bara ser på soliga senvinterdagar.

Solen försvann lite kort bakom moln, under promenaden. Det kändes riktigt befriande. Den solframkallade vackerheten blev nästan för mycket.

Som sagt, det är inte vintern jag ogillar, då när jag gnäller över årstiden. Det är mörkret som jag avskyr,  mörkret som är så dominerande under ett tre månader , november till januari.

I februari, så har ljuset kommit tillbaka. Solen står högt på himlen igen. Det är i februari/mars, som man får de bästa vinterdagarna.  En dag som idag, vill man minnas länge.

Tror att det kan bli en liten runda, med mössa på, i solnedgången också.