Mer vinter

 Blir mer och mer fascinerad av denna årstid. Den känns "ny" i år. Beror antagligen på att det under de senaste åren bara varit några få riktiga vinterdagar med snö. Däremellan har det varit regnigt, milt, grått... och halt. Denna vinter har blivit till en "riktig" vinter. Med tunt snötäcke, med helt otroliga dagar med sol, kyla och rimfrost, med gnistrande snökristaller, med mjuk nysnö, med grå himmel över vit snö och med himmelsblå sky över snötyngda träd.

Idag såg återigen världen annorlunda ut, då dagen ¨återvände. Det hade kommit en dm nysnö och världen var återigen helvit. Solen bröt igenom för en  stund, och just då passade jag på att gå till upplogad vägs ände.

Snöstakarna har varit till nytta i vinter. 

Grannhuset. Fritidshuset. Alltid vackert i vinterskrud.

Vinterland. Gissningsvis 25 cm snö. 

Rest, minnesmärke, från den tid då vännen Karla levde, och hade hästar på bete sina åkrar. Det var ordentliga stängsel.

Kom att tänka på då vi tolkade på skidor efter de nordsvenska hästarna. Så kul!

En annan tid. 

Fantastisk himmelsfärg. Så njutbar vinter!

Mörka skyar i nordväst. Och en härlig färgklick på samma väg som jag. Oplogat,  men spårat. 

Vem kan det vara? Det bor ju inte så många i byn, så jag hade egentligen bara två alternativ.

En hund med. Fortfarande osäker. Båda mina alternativ brukar vara ute och rasta en jakthund. 

Fick en trevlig pratstund. Jag vände här medan den glada tjejen, boende i ett av de närbelägna husen, fortsatte en bit i traktorspåren.

Och där tog molnen, dimmolnen?, över. Himmelsfärgen är klart påverkande på  vackerheten.

Sol bakom molnen. Solen gav upp. Synd. Men jag är ändå nöjd över att jag fick uppleva vackra vyer med himmelsblå bakgrund.

Väder och ( kalla) vindar

 Vinter är en rätt intressant årstid, faktiskt. Mycket mer spännande än andra årstider.  Idag har det varit oväder. Påstår man i media. Jag håller inte med. Det är vinterväder. Oväder, det är stormar och orkaner, åskväder och skyfall. Idag har det bara snöat och blåst lite. Inget väder som man ska ge sig ut på vägarna i, om man inte behöver. Men heller inget oväder. Alls. Beslöt mig för att gå ut en liten promenad i vintervädret. Oplogad väg. En dm nysnö. Men jätteskönt utomhusväder.

Snön yrde en del kring knutarna på  grannhuset. Fick dock inte med snövirvlarna på bild.

Vägen var helt "okörd". En del drivor. Vinterkänsla.

Undrar hur länge vi får vänta på plogen.  Trots att det nu är uppehåll, så är det oplogat. Men helt ok att ta sig fram. Även som bilist. Tyckte att det var så gott ute, att jag tog fram "snökälken" och skottade både ingång till huset och garageuppfarten. Gillar att skotta snö. Det blir så fint efteråt. Och faktum är att det bara kommit någon cm, efter skottningen. Kan få ligga kvar... eller så får maken hyfsa till det....

Vintervädret ändrar sig så snabbt. I går var det tjugo minusgrader på morgonen. Tio grader som lägst under dagen. Mormorstisdagens promenad, den fick jag ta utan sällskap. Konrad hade varit ute i skolan. Även på morgonen, i 20 graders kyla. Morfar och K-P gick ut en liten stund, men drog sig snart in i värmen igen.  Solen värmde. Vi njöt av solen samt frånvaron av vind, både jag och hästarna. 

Solen har brutit igenom även idag. Får nog bli en liten tur utomhus ytterligare.

Vinterväder. Kalla vindar. 

Inget mot vad det blåser i vårt land och den politik som förs just nu. 

Är livrädd för vad den här regeringen kan ställa till.

Krigshets och vapenskrammel och skrämselpropaganda. 

Ryssen kommer! Var beredda att offra livet för vårt land. Speciellt om du är invandrare. 

Men sådana ( invandrare) ska vi absolut inte ta hit. Och skulle inte gjort. Sossarnas fel. Man gör avbön för detta.

Klimatförändringar, klimatmål. Dom struntar vi i. För vi måste rusta upp. Istället. 

Vad är det för ett land vi lever i?

Jag anser:

Putin är ingen trevlig herre. Men jag förstår att han skrattar åt Sverige. (Liksom makthavare/folk i många länder. ) Som den maktgalne krigssjuke man han ( och hans anhang) är, så tror jag säkert att han vill ta tillbaka Ryssland till den stormakt det var före Sovjetunionens fall. Vi hörde inte till det riket. Dessutom var vi neutrala. Så bör det fortsätta. Absolut inte bjuda in Nato och amerikanarna till att använda svensk mark som bas för kärnvapen. Vilket inte de farliga människor som leder Sverige,  har motsatt sej! 

Snacka om iskalla vindar!

Klimatförändringen är vår största fiende. Hela planetens fiende. Självklart är det till att motverka dessa förändringar, som våra skattepengar ska gå. Inte till vapen och militär upprustning. Vilket också är klimatfientligt.

Människor flyr från svält och krig. Vart ska de ta vägen? Visst måste vi hjälpas åt att ta hand om dem. Gäller alla "rika" länder.  Summan som läggs på upprustningar  är svindlande . 23 000 000 000 000 dollar under 2023 är en siffra som jag hittar på nätet. 

Hur kan man vara så otroligt korkad, att man inte fattar att det är de pengar som man skulle satsa få drägliga livsförhållanden i vår värld i stället.  Och att hitta lösningar för att inte klimatförändringarna ska löpa helt amok.

Är medveten om att en del tycker att jag inte är klok i mina tankar. Jag hävdar motsatsen. Jag är klok. Vapenivrarna och krigshitsarna, det är de som inte är kloka. 

Var ute och kände på vinden. Rätt kall. Jag stannar inomhus.

Följande krönika fanns i dagens BT ( Borås Tidning) Så klok!'

Mats Palmquist: Varför har det blivit så provocerande att prata om fred?

Det är inte bara barnen som fått svårt att somna på kvällarna efter alla domedagsbasuner som tutas ut från höga militärer och politiker den senaste veckan.

KRÖNIKA Det gäller också oss lite till åren komna, som upplever ett krigshetsande värre än de värsta kallakrigetdagarna, som vi tydligt har i våra minnen.

Dessutom råder ett slags omvänt, rent orwellskt, språkbruk. Ett nyspråk där krig är fred, hårdare tag lika med frihet, en tystnad som får tala, där få invändningar mot maktspråket hörs. Ifrågasättande människor förnedras som naiva fredsromantiker, ja, rent fredsskadade. Som om fred och frihet vore något barnsligt.

Att tala om fred i dessa dagar anses vara rent provocerande.

Ja, jag tycker också att ryssen är skrämmande och att vi ska göra så mycket vi någonsin kan för att hjälpa Ukraina. Vi behöver absolut se över vad vi måste göra här hemma för att rusta oss mot både militära och virtuella angrepp på vårt land. Vi måste rusta landet på många sätt när det gäller infrastruktur, vård och utbildning – sådant som är av yttersta vikt i en större konflikt.

Då är det ju rent häpnadsväckande att man plötsligt kan trolla fram miljoners miljarder ur någon rockärm för att köpa kulor och krut, kanoner och tanks, som vore det värsta mellandagsrean. Utan upphandlingar och eftertanke. Vanvettsaffärer, som Emils pappa sa.

1894 invigdes järnvägen mellan Borås och Göteborg. På denna banvall rullar fortfarande tågen, dock inte så fort. I oändligt många år har man utrett en ny järnväg som motsvarar dagens krav på transporter på landets tredje största pendlingsstråk. Och man fortsätter att utreda. Och utreder igen. Men tummen verkar ha fastnat. Inget händer.

Att skaka fram många nya miljarder till försvaret gick däremot fort och helt utan utredningar och insyn. Inte heller fick vi vanliga medborgare möjlighet att påverka Nato-ansökandet. Att ge den amerikanska armén fri tillgång till stora delar av vårt land beslutades också bakom våra ryggar. Det är så man undrar varför vi ska ha ett försvar alls när vi helt frivilligt ger bort landet till främmande makt.

Vård och skolor har fått dra ner rejält på både material och personal. Det sparas i stort och smått. Vård och utbildning är väl inte mindre viktigt i orostider? Och som av en händelse sparar man in några hundra tusenlappar genom att dra in bidrag till organisationer som Svenska Freds- och skiljedomsföreningen, en av världens äldsta fredsorganisationer, och bildningsförbunden. För att ett obildat och oupplyst folk inte protesterar?

Jag tillhör inte dem som tror att svenska militärer nödvändigtvis vill ha krig. De har precis som alla andra i detta land fått se så många hemskheter från krigen i vår omvärld att de nog inte trängtar efter ett liv i skyttegravarna. Men de vill känna hur respekten för dem ökar. Den man kan få genom att i kamouflageuniform på bästa sändningstid i TV tala om att vi kan hamna i krig.

När jag gjorde lumpen för femtio år sedan stod inte militäryrket högt i kurs. Vi värnpliktiga ville inte visa oss på stan uniform, om vi inte var tvungna. Det kändes skamligt. Och man blev hånad.

Det har hänt mycket sedan dess. Med avspänning, nedrustning och upprustning igen. Men det har aldrig varit tabu att tala om fred. Förrän nu.

Mats Palmquist

mats.palmquist@telia.com

Mer vintervackert

Ytterligare en härlig vinterdag.  Arton minusgrader, då jag åt frukost vid åttatiden. Katterna ville bli utsläppta. Det blev de. De var väldigt tacksamma över att jag öppnade dörren igen, innan frukosten var klar. De bara rusade in.

Plockade bort de julgrejer som fanns kvar. Ljusstakar och adventsstjärnor mest. Bytte ut julgardinerna i köket, satte tillbaka fönsterlampor på fönsterbrädena. Visst känns det bra att städa bort julen? 

Hade en tid hos Tranehälsan för provtagning inför den årliga blodtryckskontrollen. Där hade man byggt om, inte ens ingången var på samma plats som tidigare. Kände mig tacksam som inte behövt besöka vårdcentralen sedan senaste kollen, för drygt ett år sedan. Passade på att göra en del andra ärenden, då jag ändå var i centralorten. Konstaterade att restaurangen , Sångbergs, som ligger i biblioteksbyggnaden, också plockade bort julen.

Tog med kebabsallad hem. Gott med en sallad ibland. Speciellt i dessa tider, då man ätit en hel del "tung" mat.  

Temperaturen hade sjunkit till minus nio grader mitt på dagen. Absolut läge att ta på sig längkalsoonger och tjock fleece under täckkappan, och bege sig ut. 

Så vackert det var! Bestämde mig för att hålla mig så mycket som möjligt i solen, så det blev en bynära runda, där man fick kliva över elaka taggtrådar och där man fick ta sig igenom nyröjd skog. Men det var det värt! Det blev en långsam promenad! Jag måste ju ta in allt det vackra.

Även en "skant" kan vara vacker, bara den blir rätt klädd.

Alla dessa iskristaller. Så tydligt att knopparna, klara för våren, innehåller en hel del fukt.

Även vinterståndarnas kvarvarande fukt, får kristallblommorna att slå ut.

Stod länge och bara tittade, helt fascinerad av dessa frostblommor.

Idag kunde solen inte gömma sig helt. Underbart!

Tittade uppåt och såg denna vackra bild. 

Vilken himmel!

Vinterståndare, som gör skäl för sitt namn.  Eller ... jo, förstås, det var en gång en  röllika. Ingen "märkvärdig"  sommarblomma. Men väldigt vacker i vinterskrud. 

Testade makron på mobilkameran. Svårt att få rätt skärpa i det starka solljuset. Men visst är det en  fin "blomma".

Byn finaste träd, enligt mej. Speciellt i juli, då linden är helt täckt av vita blommor.  

Ännu mer fascinerad av de häftiga "toppblommorna".

Lämnade byvägen efter stenmuren. På vänster sida av vägen. Gott att kunna ta sig fram överallt. 

Hoppas på ytterligare vackra vinterdagar. Får gärna vara kallt och soligt. Då är vintern en årstid, som även jag kan uppskatta.

Till vägs ände

 

Här slutar öppen väg. Längre är det inte att tänka på att gå. Pulsa i halvmeterhög snö, nej tack!

Är väldigt tacksam för att Anders öppnat så mycket väg. Och att han plogat så "bra". Det fanns gruskänning nästan hela vägen på dagens fram och tillbakapromenad. Inte det minsta halt...

Är lite fascinerad över hur mars-vinter ter sej. Var ju länge sedan vi hade så här mycket snö, och speciellt inte i mars. 

Solen värmer gott.  Och det blir ett speciellt ljus, med all reflekterande snö.

Under ganska många år gjorde vi en resa till fjällen. Nästan alltid på sportlovet. Aldrig på påsklovet. Har aldrig förstått hur någon frivilligt lämnar den spirande våren här hemma och åker till SNÖ. En dag som denna kan jag ändå förstå tjusningen med vårvinter i fjällen. Gnistrande solskensdagar med sol som  ger värme, och en dag där ljuset dröjer kvar länge.  

Så även om jag inte kan säga att jag gillar allt det vita, så ger det andra perspektiv...

Översnöade smågranar. Häftigare i verkligheten än på bilden.

Snömössor.

På min promenad, som nästan bara gick där solen kunde nå mej, så åkte både mössa och vantar av...

Kände att jag inte riktigt var "färdiggådd" då jag nästan var tillbaka här hemma. Vek in på närmsta vägen, den där man normalt kan ta en fin halvmilsrunda. Idag vände jag ännu en gång vid vägs ände.

Härligt att få till en sexkilometerspromenad, där solen överöste mig i mer än 5,5 km!

Satte mig i solväggen, på den översta ( av två) altantrappan. Den var både torr och varm. Tog en bild utifrån snödriveperspektiv. Växthuset/drivhuset börjar se gammalt och slitet ut. Plasten har gulnat. Men det ska nog gå att använda ett tag till. Tänkte köpa tomatfrön inom ett par veckor, och sätta igång lite odling. Alltid lika roligt, när det börjar växa och gro.

Det droppade så härligt där jag satt på altantrappan. Tänkte att jag skulle fånga det ljudet på video. Men det funkade inte. Men det blev en liten fin video ändå.

Nu börjar molnen hopa sig. Driver in från väster. Det vackra vintervädret tycks ha kommit till vägs ände för denna gång.

Wow! Så härligt!

 Hoppas att hon glömt! Hoppas verkligen att hon inte kommit ihåg vad hon föreslog!

Men hon kom ihåg! Varvid min oro ökade för var dag, och natten innan det var dags, så var min normalt goda nattsömn ordentligt störd.

Det var vännen Ingela, en av fem "pokerdamer" ( hustrur till fem pokerspelande pensionärsherrar) som kom med förslaget att vi damer skulle träffas för bastubad i deras bastu, med tillhörande dopp i dammen.

Det var då vi var ute på en regnig promenad i november, som hon kom med förslaget. De andra damer i sällskapet tyckte att det lät trevligt. Jag höll ( för ovanlighetens skull) tyst.  Det var absolut inget som lockade, vare sig bastuvärmen eller doppet i fyragradigt vatten.

För en vecka sedan träffades vi alla igen, då vi var och simmade (och bastade) i simhallen i grannkommunen. 

- När hade vi tid för bastubad? undrade Ingela. -Aldrig, ville jag svara. Men det kunde jag ju inte med... -Nästa fredag eller fredagen därpå. 

- Jag har lite svårt på de två närmsta  fredagarna, sa jag. Sanningsenligt.

-Men då kan vi väl ta torsdag då, tyckte hon. 

Jag hade inget att skylla på- De andra damerna var på. Passade dem utmärkt. 

Jag brukar sova bra. Men natten till igår, så var det svårt att somna, och efter det så var det flera vakna stunder under natten. Om det berodde på att jag skulle vara i skolan klockan halv åtta  redan (normalt börjar arbetstorsdagen klockan 9.30) eller om det var oron inför isbadet som oroade, det vet jag inte. Antagligen en kombination av båda.

Heldag på jobbet, tre musikpass samt ytterligare en lektion... det var en trött pensionär som kom hem en stund före klockan tre.  Och lite uppgiven inför det som komma skulle. Klockan fem, redan.

För ovanlighetens skull så var det en klar himmel, en nymåne och två synliga planeter, som kunde avnjutas i skymningsljuset. Minsugrader. Rimfrost.  Is på dammen. 

Nu är jag ju sådan att jag måste bevisa både för mig själv och andra att jag vågar... ja, utom då det gäller höjder... för där går min gräns... så det var bara att kliva in i bastun, bli varm och sedan följa med de andra ut på den hala bryggan och kliva ner för stegen, ner bland de klirrande isbitarna.

Wow! Det var ju skönt! Superhäftigt! Inte alls den där känslan som tar andan ur en, då man badar i havet för första gången, och sakta går längre och längre ut i ca 15gradigt vatten. 

Det blev tre dopp i vaken. Och jag är en positiv erfarenhet rikare. Samt förstår dem som gillar bastu kombinerat med kallbad.

Efter bastandet så bjöds vi på god tacogratäng, några glas vin, kaffe och kaka. En supertrevlig torsdagskväll. I natt har jag sovit gott. 

Så fånig jag är... måste alltid ta ut en massa negativt i förskott.  Fast egentligen inte helt fel, oftast blir det mycket bättre än man tänkt sig, på det sättet.'

Det har varit en fin och solig dag, idag också.

Det halv decimeter tjocka snötäcket är borta. 

Rimfrost har ersatt snön. 

Betydligt trevligare,  då man ska ge sej ut på  promenad.

Fick bli "Modsrundan". Fyra kilometer på byväg, skogsväg/stig och en liten bit på asfaltsväg.

Rimfrost är vackert. 

Det märks att ljuset är på väg tillbaka. En och en halv timme längre är solen uppe, jämfört med hur det var för bara fem veckor sedan.

Härligt!

Vitt

 

Hade bytt ut veckans "mormorstisdag" mot torsdag, denna luciavecka.  Av förekommen anledning.

Körde till Ulås vid åttatiden i går. Kallt var det här hemma i Grimsås, men bara ett par cm tjockt snötäcke. Längs den sextiofem km långa vägsträckan mot Värnamo, så blev världen allt mera vit, och när jag kom in på "byvägen" ( som går mellan väg 127 mot Vetlanda och väg 27 mot Växjö) så var allt så vitt att det nästa var svårt att se var vägen gick fram.

 Trots närmare tio minusgrader, så ville killarna ut på tidig förmiddag. Mamman, som jobbade hemifrån denna dag, tyckte att jag och killarna kunde hjälpas åt att skotta fram lite "stigar" att ta sig fram på, så man skulle slippa pulsa i snön. Vilket vi gjorde. Det var lätt snö, så det var ingen större ansträngning att få fram lite "gångvägar".

 Gissar att snödjupet låg på mellan två och tre decimeter.

Konrad hämtade en liten stege som stod uppställd mot ett träd, och klättrade upp på lekstugans tak.  Det såg tydligen lockande ut.  När han hoppade ner, så landade han mjukt. 

Jag gick utom synhåll, en liten stund,  för att skotta undan lite vid fågelbordet. När jag kommer inom synhåll igen, så ser jag en pojke ligga raklång i snön en bit från den lilla stugan. Vad hade hänt? 

Jo, Konrad gjorde en snöängel. Men mormor fick nästan upp hjärtat i halsgropen för några sekunder....

När världen är klädd i vitt, så är den väldigt vacker.

Även mörkret blev vackert, då det under kvällen klarnade upp och blev stjärnklart. 

Kom på att jag nog inte ogillar vintern ändå. Inte när det är riktig vinter. Det är halkan och snöblasket som jag storligen ogillar.  Liksom mörkret....

Vi brukar alltid stanna till i Gnosjö och köpa färska frallor till fika/frukost på vår väg till Ulås, Värnamo.  Tänk igår, så hade man struvor till försäljning. Så nu har jag fått smaka det traditionella adventsbakverket. Den var väldigt god, men jag nöjer mig med en struva per år.

Tjugo minus visade termometern i morse. Nio grader minus under hela dagen idag. Riktig vinter alltså.

Helt vitt är det här hemma idag. Rimfrosten har bäddat in allt, inklusive den promenerade ( kort promenad idag) tantens utstickande hårslingor. Tyvärr var det ingen sol som lyste upp den vita världen, och gjorde den ännu vackrare.

I Lucias följe, så uppkom även detta år en debatt. I Bollnäs var det tänkt att ett luciatåg från en folkhögskola skulle framträda på regionfullmäktige. SD stoppade "lussandet" eftersom lucia var någon som identifierade sig som en "hen". I min tolkning så är denna hen en kille.....vilket inte fullt framgår i media.

För egen del kunde jag inte låta bli att kommentera ett facebooksinlägg i ämnet, och kom då i diskussion med den bekant som delat inlägget.

För mej är Lucia en tjej. Om man inte går på förskola... eller bor på äldreboende. Men framträder man offentligt, så är  det inget att diskutera, som jag ser det, lucia är en kvinna. 

Om man borde stoppat luciaframrädadet med en "hen" som lucia? Nej, det tycker jag ändå inte. I alla fall inte om luciaföljet i princip stod och väntade utanför dörren....   Men jag hade inte närvarat, för jag skulle inte vilja se spektaklet.

Om det varit en man som ser sig som kvinna, och som klär sig som en sådan? Typ Tove Sekelius. eller min pappa Marianne? Hur tänker jag då? Mer tveksam där. Men tycker ändå i grunden, att varför ska man hålla på och mixtra och konstra  och provocera.... varför kan inte en tjej-tjej få vara luica?

Kanske lika bra att  luciatraditionen dör ut, om traditionen  håller på att förändras.

Det mest tokiga, det är att det är jag, som inte vill se någon förändring i luciatraditionen, som anses vara reaktionär, rigid, förstockad, samhällsfrånvänd... ja, t.o.m homofob. Det är jag inte....Det enda jag tycker, det är att Lucia ska vara en tjej, ja helt enkelt en med "snippa". Är det verkligen så konstigt?

"Farligt"

 

Det är farligt snabbt vad tiden går. Har ju alltid varit så imponerad av er som får till blogginlägg dagligen. Det får inte jag.... och största anledningen till det, det är nog att jag vill ha några foton med. Just nu finns det inte mýcket att fota, och antagligen så är jag farligt nära någon NPF- diagnos, då jag alltid måste ha, om inte dagsfärska bilder, så veckofärska.

Nåja, säsongens sista amaryllisklocka, den kan vara värd att minnas. Har haft sex amaryllis sedan i november.  Den "fådda" slog inte ut alls, den bara torkade och en av de egenköpta var nästan lika dålig. Men fyra lökar, två röda och två vita, de har levererat. Nu är det dock slut på leveranserna.

Tulpaner, det är ett intressant diskussionsämne, så här års. 

Förra veckans torsdagsbukett, den fick gå hädan idag. Och då var den verkligen slutkörd. Men det blev godkänt, dock ej godkänt med beröm, för den - ganska dyra- buketten.

Den här buketten, bestående av  sex cerisespräckliga och fyra rosa tulpaner, köpte maken på ICA i onsdags. Extrapris: 39 kr.  Så man kan inte begära så mycket av de blommorna, kanske.  De spräckliga ser ut att slå ut, medan de rosa sannolikt kommer att torka i knopp.

Tycker allt att det är knepigt att man använder dyrt uppvärmda växthus för att odla blommor som  inte kommer att slå ut. Är det för tidig skörd det handlar om, är det oaktsamma transporter... ? 

Det lär bli ett antal tulpanbuketter ytterligare på vårt köksbord! Det hör denna tiden till!

Idag blir det ingen promenad! Totalt livsfarligt att gå på byvägen. Vill inte gå på den våta och såphala glansisen ens med broddskor. Regnet har strilat hela dagen och tagit bort de fem centimetrarna snö som vi haft några dagar. Det tjocka islagret, som finns kvar på grusvägen, den är fortfarande intakt. 

Får väl köra ett gympapass med Sofia, så det blir lite rörelse idag också.

Lunchen var farligt god.  Fredagar brukar allt som oftast vara uteätardagar. Idag blev det Höganloft, vid Isabergs fot,  i Hestra.

Isaberg, det är ett riktigt friluftseldorado. Har skrivit om denna pärla för friluftsliv tidigare på bloggen. 

Sommartid är det MTB, vandring, kanot/rodd, rodel, höghöjdsbana mm som lockar mängder av folk. På vintern funkar förstås rodel, men framförallt är det utföråkning som gäller. 

Strilande regn skulle aldrig någonsin lockat mig att åka i backarna. Men det var en del som trotsade  skitvädret. Det är väl så att många bokar en långhelg på anläggningen, med boende i  Isabergsbyn. Då vill man utnyttja den tid man har. Förhoppningsvis blir det bättre förutsättningar i morgon....

Det där med att jobba en dag i veckan och få lite extra pengar varje månad, det är också "farligt".  Det blir en hel del klickande på beställ, på olika webbsidor. En hel del till barnbarnen, och det är väl inte så farligt att skämma bort dem, när man är mormor. 

I tisdags hade det landat en tunn katalog från postorderfirman Cellbes, i brevlådan. Jag har inte handlat därifrån på flera år, så man kostar tydligen bara på mig de tunna utskicken. Eller också finns det inte längre några tjocka postorderkataloger.....

Tunikan på bilden, den var på första sidan av katalogen. 25% på jeanskläder, lockade man med.  Jag blev farligt lockad!  Tunikan blev beställd, liksom en klänning, en kjol, ett par jeans och ett par "capribyxor". Allt i jeanstyg. Samt en två-pack kortärmade toppar.... i marin och vitt, den ena randig, som skulle passa till såväl kjol som byxor.  Priset för sju plagg? 1688 kr. Var kan man köpa billigare? Inte i Ullared iaf. 

Kvaliteten? Ja, vad kan man förvänta sig till det priset? Kan ju inte ha några höga krav. 

Klickade iväg beställningen i onsdags. I dag , fredag, fanns paketet att hämta i PostNord-boxen i Grimsås. Snacka om snabb leverans. 

Det blev att prova sex olika klädesplagg då vi kom hem efter lunchen. Tänkte att det väl var något som jag skulle behöva skicka tillbaka. Men jag var helnöjd med alla. det var bara kjolen som var lite onödigt lång.  Nu är jag ganska lång, en bit över 1.70 m, och ändå var kjolen nästan fotsid. Funderade på hur den passar korta knubbisar som behöver halvstor storlek. Storlekarna på Cellbes sträcker 

sig från 34- 64! ( Undrarhur den som har storlek över 60 ser ut... ???)

Eftersom det är resår i midjan, så viker jag den några varv och får en bra kjol. I övrigt var den jätteskön. Jeansen och tunikan, och även klänningen, dem kan jag använda året om. 

Men nu får det vara köpstopp.... eller inte. Har kollat in en klänning på House of Lola, som jag vill ha. Den beställer jag på hemma-hos-försäljning ( trevlig grej) hos Pia, som har hemförsäljning  som fritidssyssla. 

Så kan det va, rent farligt för köplusten att ha lite extrainkomst. 

Hur farligt det var att jobba igår, det får framtiden utvisa. Omikron härjar vilt på skolan. Många barn är frånvarande, flera lärare har varit borta i veckan.  Idag så visade det sig att två av de kollegor som fanns på plats igår också har fått covid. Igen. Så det är bara att vänta och se hur det blir. Otroligt att man klarat sig så här långt! Som tur är, så är ju omikron mindre farligt än tidigare varianter, det är ju förståsigpåarna överens om.