Vårkänslor

Koko, hördes göken. Herr Gök, det är en som håller tiden. Några dagar in i maj brukar han dyka upp.
Tänk. att en sådan otäcking, är den som  kommer med våren, och talar om att människornas ( iallafall många av människornas) bästa tid, det är den tid på våren, då han framhäver sina lockrop för att få tag på en gökdam, som är villig att para sig med honom. Efter parningen tar herr Göks ansvar för sin avkomma slut, och när gökmadam lagt sitt ägg i en annan fågels bo, så är även hennes skyldigheter mot gökungen borta.
Några stackars småfåglar blir berövade sina ungar, och får i stället mata bastarden som kläckts i deras gemensamt inredda bo.

Nä, göken är ett riktigt ass-hole. Ändå så väntar vi lantisar på hans entoniga galande, varje vår.
Galet!

Tänkte ju skriva om vårkänslor. Romantik, tänker någon. Om jag någonsin haft någon romantisk ådra, så är det nog både död och begraven sedan många decennier tillbaka.

Men det är många känslor som rör sig på våren... också.

En känsla av att vara lite piggare på morgonen, än under den tid då mörkret fortfarande domderar därute, då man vaknar. Det är klart lättare att öppna ögonen och att hoppa ur sängen, när solen skriker ut sina galna lockrop.

Men så trött man känner sig när det blir kväller. Alldeles vårtrött, ja, inte trött utan behagligt sömnig.
Kvällssömnighet, det är en välbekant vårkänsla för mig.

Energi, det är en annan känsla som hör till vårkänslorna. Har svårt att sitta still, vill göra något hela tiden. Göra sådant som gör att jag kan njuta av ett rent hus, av en prydlig trädgård.... av att kunna röra på mig och njuta av våren.

Tacksamhet, är en känsla som infunnit sig under det att jag blivit äldre. Känner en otrolig tacksamhet över att få uppleva ännu en vår, och se det magiska hända, då när den "döda" vinternaturen helt plötsligt genomgår en metamorfos och  bara på några veckor, förvandlar vår del av jorden, till det närmaste ett paradis man kan komma.
Tänker på Inga, det gör jag dagligen, hon var också en naturälskare. Vårarna existerar inte länge för henne.....

När jag gick ut i trädgården för dagens göromål, så kände jag mig lite ledsen, eller iallafall låg. Det var dags att så och sätta grönsaker. Innan man sätter igång, så känns det som ett oöverstigligt hinder. Det gick bra i år också.
En nysådd köksträdgård och en nyklippt gräsmatta, det gör tillvaron ännu mer njutbar än tidigare. Men, som sagt, det är små hinder som behöver övervinnas för att hamna i solläge, i de gamla bekväma trädgårdsfåtöljerna, och njuta över hur fint man har det.

 Jag blev glad när en av grannarna tittade in i trädgården, för en liten pratstund. Det är ju så sällan man tar sig tid för att prata med varann, nuförtiden. Alldeles för sällan. Att stanna till en liten stund och bara prata med varann, det är så viktigt för att man ska känna sig sedd, bekräftad och lite glad.

Ryggen gör förstås ont, efter allt trädgårdsarbete. Men det är en känsla som jag har året om, och när jag vaknar i morrn, så är det onda borta. Tills jag gör någon "ansträngande" igen.
Behöver träna ryggen lite bättre... eller kanske konsultera en naprapat/kiropraktor igen.
Lite "ofarligt" ont här och var, det ingår när man är 64.

En känsla av overklighet har det faktum, att jag och tre av mina elever ( + två mammor) ska åka till Stockholm nästa vecka,för att vara med om en TV-inspelning. De duktiga femmorna gick vidare till slutaudition, framför TV-kamerorna och med riktig programledare och livejury, i Retorikmatchen. Vem kunde tro det, då jag äntligen fick in lite retorik i schemat efter jul, och då vi, precis före påsk, skickade in den första videon, det första talet till UR, Sveriges television.
Ska bli synnerligt spännande att se hur en TV-inspelning går till.

I morgon har vi redovisning av projektet "Utveckla Grimsås" som vi haft tillsammans med samhällsstrategerna i Tranemo. Pressen är inbjuden. Tre tidningar samt Radio Sjuhärad, har anmält att de kommer. En del av intresset kan säkert bero på, att jag i inbjudan,skrev att vi även kommer att presentera nya talet i Retorikmatchen, det som ska framföras inför Tv-kameror, och som i högsta grad hänger samman med Grimsås möjlighet till att blomma upp igen.  Precis som samhällsstratergerna och vg-regionen, så talar vi för att få ett tågstopp och en järnvägsstation till Grimsås.
Det känns lugnt inför vår "presskonferens"... eleverna är så duktiga.

Kan inte släppa den enda besvikelsekänsla, som jag känt på senare tid. Det är tyst med kommentarerna på bloggen, och det spelar ingen roll, jag vill ju gärna visa mina bilder för många... och för mig att titta på vid senare tillfällen.
Men en person som brukade kommentera, har jag träffat vid ett flertal tillfällen, trivts bättre och bättre tillsammans med, men helt plötsligt slutade hon skiva sina glada eller kloka tillrop på det jag skrivit.
När jag skrev att jag saknar hennes kommentarer, så fick jag ett meddelande tillbaka, att eftersom jag tog bort en kommentar som hon skrivit ( det var i november),så bestämde hon sig för att inte "besvära" mig mer.
Jag trodde att det var en vän som jag fått i denna kvinna, men det visade sig vara annat. Förstår inte hur man kan vara så snarstucken.... och långtjurig... för ingenting. Men vi är olika, vi människor....och mig är det många som inte gillar.....

Humlorna är tokiga i lungörten. Det är känns glädjefyllt att det finns många humlor i vår trädgård. Citronfjärilarna har också hämtat nektar i de utslagna blommorna idag, men var försvunna när jag kom ut med bästa kameran.

Vårkänslorna är genomgångna. Iallafall en del av dem. Känner mig glad i hjärtat, då jag haft kontakt med båda döttrarna via Whatsup på seneftermiddagen. Fick en  bild på en småländsk kille som tycktes syssla med trädgårdsarbete och pratade med en riktigt glad liten Skånetjej igår.

Gårdagens stora naturnjutning, det var magnolierna i Norre Park i Halmstad.

En härlig vårhelg går mot sitt slut. Vårkänslorna är luftade. Tack för att du läste.