Malmöresa

Drabbades av ordentlig AVA-längtan, förra veckan.  Hennes mamma skickade bilder och videor på den härliga lilla tösen, och jag kände att nu vill jag träffa henne igen, trots att det "bara" gått en månad sen sist.

Dessutom kom det bilder på bostadsrättsföreningens fantastiska trädgård.

Beslutet blev enkelt, det får bli ett besök i Malmö, på Mäster Palmsgatan, under Kristi Himmelsfärdsdag.

Solen sken längs hela vår 25 mil långa väg till Ava och hennes paradisträdgård.

Stannade till i Halmstad, vid östra stranden, och fyllde några hinkar med sand, att hälla i Konrads sandlåda i morgon.

Slogs av två saker: Lite folk på strandpromenad vid pass klockan 9 på morgonen - och hur lite tre hinkar sand märks, ( inte alls) när man tagit bort det från allt det sandfyllda nära stranden. Man behöver inte ha dåligt samvete om man "stjäl" lite strandsand, det är en sak som är säker.

Det har blivit många fikapauser på Rasta, på Hallandsåsen , under årens lopp. Aldrig har där varit så mycket folk som igår. En turistbuss svängde in precis före oss, men vi hade lite närmre in från bilparkeringen, och hann före alla bussresenärer, i fikakön.

De kändes nästan lite hotfulla, när de rusade in alldeles efter oss, de som kom med bussen.

Det var verkligen tydligt att en del kunde trängas ganska så vilt, för att komma först i kön. Kanske var de extremt kaffeberoende....?

Fem bussar fanns på parkeringen, då vi fikat färdigt. Fikakön ringlade sig fortfarande lång. och alla inomhusbord tycktes vara upptagna. 

Funderade på om jag/vi kommer att åka på  bussresa,  om jag får förmånen att bli en pigg pensionär. Tänker att det är mycket åka, för att se lite..... men vill man se något, så måste man ju ta sig dit... Den som lever får se. Ett rikt utbud av bussresor/sällskapsresor finns det helt tydligt.

Ett par mil norr om Malmö, blev det plötsligt stopp på motorvägen. Inte heller detta är något som vi är vana vid, i samband med våra Sverigeresor  via E6/E4.  Brandkåren kom körande mellan alla bilar som måst stanna. Blev varse att det finns plats för tre bilar i bredd på en motorvägshalva.

Nu var det som tur var inget allvarligt som hänt, inget som handlade om liv eller död... eller skador, utan en bil som börjat brinna. 

Ett dryg kvarts totalstopp på motorvägen norr om Löddeköping, orsakade sannolikt närmare milslång kö. Vi hade väl knappa kilometern fram till det utbrända bilvraket, med blev ändå fördröjda med  minst en halvtimme. Kunde förstås varit betydligt värre!

Efter några minuters körning såg vi en stillastående bil med varningsblinkers på, på motorvägens vägren. Vad hade hänt här? Jo, det såg vi. En man var så kissnödig så att han tvingats stanna där det var förbjudet att stanna, för att inte förorena i bilden. 

Tydligt är, nöden har ingen lag.

Avas hela lilla familj tog mot oss. Det är svårt att få den lilla fina tösen att skratta på beställning, men mellan de betänksamma fotoögonblicken, så är det en glad tjej för det allra mesta.

Pappa Marcus fixade snabbt en jättegod lunch, som vi åt i en av alla små bersåer som finns i den stora trädgården. Så härligt att kunna sitta ute i början av maj, så härligt att ha en lugn uteplats, fast man bor centralt i en storstad.

Efter lunchen gick mor och dotter med sin gamla föräldrar/morföräldrar till torget.

Grönsakshandlarna hade kommers precis som vanligt, trots att det var helgdag. 

Tog vägen genom Folkets park.  Fullt med folk i det härliga solskenet.

Ava och hennes familj bor så superbra! De har en egen jätteträdgård, Folket park på fem minuters gångavstånd, till Möllevångstorget tar det nog tio minuter att gå, några minuter längre tar det till "city"/ Triangeln. Igår var det inte tal om inomhusshopping.

Torghandlarna delade ut vattenmelon. Både Ava och jag passade på att både smaka och att köpa. Det var verkligen vattenmelonväder igår!

C-E hade sett  magnolia blomma på den stora kyrkogården, en plats som vi är många som ser som en vacker park, då han besökte Ava förrförra veckan.  Eftersom jag är nördig vad det gäller magnolior, så ville han visa. Ett par tre blommor fanns kvar, till min stora glädje.

Stora buskar, med något som jag vill kalla porslinsblomma, var planterade runt den stora minneslunden. Så vackert, så väldoftande.

Det var verkligen en utmärkt idé att göra en resa till Malmö på den lediga dagen.

Sol, värme, vackerhet, blomsternjutning, Ava och hennes familj... kan det bli bättre?

Nu får jag hålla min Avalängtan i schack tills det blir sommarlov. Det lär nog bli en resa första lediga dag, som man har tid att ta emot oss där. Ett sista besök i Karins lilla fina lägenhet, som nu har blivit  för liten, hoppas jag att det blir. Snart flyttar den lilla familjen fem dörrar bort ( tror jag det är) och en våning upp. Härligt att de kan bo kvar i samma hus!

I morgon träffar jag Konrad. Honom hinner jag inte längta riktigt lika mycket till, för honom har jag den stora förmånen att kunna träffa ungefär varannan vecka. Det är ok för en mormor, två veckor emellan varje heldagsträff. Jag tror t.o.m att det är bra, för då hinner man verkligen längta... och så tror jag, att om man bodde för nära varann, så skulle det lätt kunna bli att mormor skulle komma på besök så ofta, så att barnets föräldrar tröttande på en. 

Jag är så tacksam för de där båda små! De är det bästa som hänt sedan deras mammor föddes!