Brevet

Det var första gången som jag inte kände mig ett dugg orolig för BREVET. Har ju fått det många gånger vid det här laget, och trots min upprepade oro inför vad som skulle stå i BREVET, så har det alltid bara vara positivt.
Varför skulle det vara annorlunda den här gången?

Tiden gick, BREVET kom inte, och jag tänkte att då var allt säkert bara bra. Om det varit något problem så borde BREVET kommit med express... eller via telefonen.... varför skulle det annars vara så noga med att kolla telefonnummer, även hemnumret som numera aldrig används, varje gång...

Nä, BREVET  det var inget att oroa sig för.

I tisdags, när vi kom hem från mormors/morfarsdagen, så fanns BREVET i lådan. Det hade gått mer än två veckor, sedan jag besökt brevavsändaren, så det hade verkligen dragit ut på tiden denna gång. Men påsken hade ju kommit emellan....

Öppnade BREVET vid postlådan. Förväntade mig de vanliga korta raderna.

Men vad var detta? Det var ett långt BREV. Det stod en datum och en tid, längst ner.
Nä, detta stämde inte alls med vad jag hade tänkt!

Bilderna var inte tillräckligt bra för säker bedömning. Du kallas till röntgen, ultraljud och vid behov provtagning.

Det blev plötsligt isande kallt inombords.

Har läst en hel del om undersökningen, och om vilka som oftast får negativa BREV,  och tänkt att med tanke på den brist på fasthet som mina (forna) behag har, så ligger jag inte inom någon riskgrupp.

Tiden för kompletterande undersökning var satt till måndag den 20 april, kl 9.45. Platsen var Södra Älvsborgs sjukhus.

Under de fem dagar som gått sedan BREVET kom, så har måndagen känts  som en hög, ogenomtränglig vägg. En vägg som har kommit närmre och närmre för varje dag som gått.

Igår var den riktigt nära. Kunde undgå att förnimma VÄGGEN understundom, framförallt på "byfolkets söndagspromenad....men den fanns ändå som en elak skugga, alldeles nära.

Sov ändå ganska så bra i natt. Mantrat "98 % av de som upptäcks tidigt, blir friska" funkade någorlunda.

C-E lämnade av mig vid SÄS. Alldeles för tidigt. Det tar inte en timme att köra till Borås. Det tar 40 minuter. Om man kör lagligt. Tog en promenad i villakvarteren nära sjukhuset. Vackert så här års! Gick förbi parken, lika full med vitsippor nu, som den var då jag skulle föda mitt första barn för  fyrtio år sedan.. ... Då när jag flanerade omkring i sjukhusets närområde,  i egensydd blå och grönrutig mammaklänning och väntade på att värkarna skulle komma igång ordentligt...
Hu, vad tiden går..

Utanför sjukhusentren fick man ställa sig i kö, utefter de markeringar som fanns.
En ung  kvinna iförd gul väst och visir för hela ansiktet, frågade efter mitt ärende och om jag kände mig förkyld.

Jag visade BREVET och  bekräftade att jag inte hade någon antydan till förkylning. Då var jag välkommen in.

I väntrummet satt ett antal damer. Så många som fått BREV, tänkte jag. Då är jag inte ensam.

Insåg efter en stund att vi hade fått olika slags BREV.
En kvinna med invandrarbakgrund och med dåligt svenskt uttal, kom från ett annat håll än vad de övriga väntande damerna fått gå in, och sade uppfordrande "Lasson". Kunde det vara jag, kunde hon mena Larsson?

Det var mig hon var ute efter.
- Vi ska ta några fler bilder, berättade hon. Dina kläder och glasögon, kan du lägga på stolen där.

Hon började med det  högra. En bild.

Tre bilder bilder på det vänstra.

Jaha, tänkte jag. Då är det det vänstra som BREVET handlar om.

- Nu ska doktorn titta på bilderna. Sen gör han ett ultraljud. Du kan fråga doktorn precis vad du vill, förklarade kvinnan. På någorlunda begriplig svenska. - Du kan sitta på stolen alldeles utanför här och vänta.

"Fråga om vad jag vill", for det runt i min hjärna. Är jag så angripen? Men kan hon verkligen veta det.... ?

Jag hade knappt fått ner min stora bak förrän jag fick lyfta upp den igen.

Malin hette sjuksköterskan, som jag fick visa mitt ID-kort för.
- Du kan hänga dina kläder på kroken där, sa Malin. Lägg dej sedan på britsen.  Doktorn kommer snart.

Jag gjorde som hon sa.  Det kändes gott att hon lade en frottehandduk över den svällande del av kroppen, som BREVET handlat om.

Hade hoppats att doktorn var en kvinna, men det var det inte. Han som dikterat BREVET var en man med utländsk härkomst, en man i samma ålder som mina döttrar. Han talade en god svenska. För mig är det viktigt att en läkare, ja, en sjukvårdande person pratar svenska så att jag lätt förstår. I ett utsatt läge, så ska man inte behöva anstränga sig för att förstå...

- Vi har hittat en förändring som vi behöver kolla, sa doktorn.

Jaha, tänkte jag.  Då var det inte bara suddiga bilder som BREVET handlade om. Det var något....

Längre hann jag inte tänka, förrän läkaren fortsatte , under det att  ultraljudsavkännaren närmade sig det vänstra bröstet...

- Antagligen är det bara en cysta eller en fettknöl, Vi bör se den strax. Ja, där är den, det är en cysta. Du kan slappna av nu!

Det var inte utan att det rann en tår i ögonvrån på tanten. En tår av lättnad.

På den stora bildskärmen syntes en perfekt svart cirkel, inramad av vågformade formationer i olika nyanser av grått. 6, 3 mm var den lilla vätskefyllda rackaren, den som man i förtäckta ordalag aviserat i BREVET.

- Rutinmässigt kommer jag  nu att köra ultraljud i armhålor, på halsen och på båda brösten, informerade läkaren.
Lättad och nyfiken undrade jag vad som avspeglade sig på bildskärmen. Mycket fett var det. Vackert i mjuka vågformer. Lymfkörtlarna var mörkare, tunna, avlånga. Av de för längesedan regenererade bröstkörtlarna syntes vita strimmor.

Ja, dom var riktigt bildsköna,  mina bröst och området där omkring. Och tack vare BREVET, så kan jag vara säker på att de forna behagen och närbelägna delar är fullständigt friska.

Nyttigt att få sig en tankeställare ibland. Vad är viktigt i livet? Hälsan först och främst. Nära och kära och deras hälsa. Vänner och bekanta. Att kunna röra sig. Att  få uppleva våren.

Naturligtvis fanns det massor av energi kvar i tanten efter det positiva beskedet. Använde ett antal extra lediga timmar till att så blomsterfrö, för förgroning i lilla växthuset och att plantera om husets krukväxter.

VÄGGEN är riven. BREVET är slängt i pappersåtervinningen.