Lite sorgligt

 Absolut inte sorgligt på det sorgliga sättet, men ändå... lite "sorgligt"!

Gissar att alla har några favoritplagg eller favoritaccessoarer. Skor, kläder, väskor... ja, vad det nu kan vara. 

För egen del, så brukar favoriterna oftast vara skor eller byxor av olika slag, jeans, halvlånga sommarbyxor eller shorts.

För fem-sex år sedan, gissar jag, köpte jag ett par riktigt goa jeans på Marks & Spencers i London. Mörkblå, kraftiga, rejäla saker för en rejäl tant. Jeans som, med tanke på sin kvalitet borde hålla länge.

Jeansen har använts flitigt vintertid. På sommaren är de alldeles för varma. Faktum är att jag väldigt sällan använder långa byxor på sommaren, då är det kortare modeller eller kjol/klänning som är favoritplaggen. 

Den första skadan på mina kära mörka jeans, den fick jag för fyra år sedan. Jag var ute och gick med Konrad ( sovande) i sin kärra, på den ofta besökta vägen ner mot Hindsen. Såg inte isfläcken, och både jag och kärran välte. Konrad satt kvar i lodrätt position, fortfarande sovande. Det blev till att räta upp vagnen och kolla de egna blessyrerna. Jodå, jag var hel... men jeansen, de var inte hela längre. Det var en reva på knäet. Även om revan var lodrät, så kände jag mig plötsligt riktigt inne, mediemässigt sett. ....  ( Lät dock bli att göra en reva på andra knäet...)

Åren har gått, jeansen har använts mycket, och blivit skönare och skönare för varje tvätt. 

På vårkanten förra året, så upptäckte jag att det blivit som det ofta blir med mina byxor- antingen för att jag är lite "sned"- de slits sönder på höger lårs insida. Jag förstärkte byxorna på insidan,  har gjort det ytterligare ett par gånger och har kunnat njuta av de sköna byxorna ännu en säsong.

I helgen upptäckte jag ... det var hål även på det andra byxbenet.  Så pass stora hål , och så tunnslitet mellan hålen att det känns ganska hopplöst med ny lagning. 

Med sorg i hjärtat ( ja, ni fattar vad det var för sorts sorg) så har jag lagt jeansen längst ner i garderoben. På en plats där det är soptunnan nästa. Upptäckte att det redan låg ett par tunnare favoritjeans där. Rena jeanskyrkogården alltså....

Samma känsla infinner sig vad det gäller skor.  När "gå-skor", typ walking/joggingskor, blir utslitna, så får de en eller två extra säsonger som trädgårdsskor. Det är ju ett ganska smutsigt arbete, så det gör inget om det kommer in lite jord i öppna glipor mellan sula och tyg.  De slitna skorna får inte komma inomhus, de får tillbringa sin sista tid på verandan eller på altanen. Vind och väta gör sitt till, så när trädgårdssäsongen är slut, så är det bara att bära iväg skorna till soptunnan.

Värre är det med lite finare skor. I gårdagens SELFIE kom jag att tänka på mina mest kära skor någonsin, de turkosblå Clarksskorna.  Det var som såll mellan läder och sula, innan jag hade hjärta (med sorg i) att skicka iväg dem till förbränning.

Mina bästa jeans, de är djupt saknade. Men... kanske, kanske finns det möjlighet att göra "konstgjord andning" på dem än ett tag. 

Förslag på hur, mottages tacksamt. Liksom kommentarer där ni berättar om era mest saknade kläder eller accessoarer..