Vägval

 

-Tänk, så mycket vi har lärt oss om att följa en karta, sa jag till C-E. Förra året var vi noviser, hade glömt det mesta sedan orienteringen i skolan, för femtio år sedan.... Nu kan vi ju verkligen se var vi är  och var kontrollerna ligger. Man ser ju varenda  sten på kartan.....och varje liten sväng på stigen...och då är det ju enkelt att hitta rätt.

Det där skulle jag aldrig sagt, för oj, så FEL jag hade.... en stund senare skulle jag/vi vara helt "lost".

Vi hade hittat 34 av 40 "naturpass-konroller" i Hestra. Sex kvar att leta upp. Vi började i skogsområde med tydliga stigar ( MTB-banor mest- finns MASSOR på Isaberg med närmaste omgivning). Två lätt funna, en fick vi leta lite efter... Men vi läste kartan ok...

Så var det de tre sista, uppe på berget, i närheten av pisterna.

Nr 8, nära barnbacken,  hittades lätt. För att komma till nr sju, så var man tvungen att ta backen upp. Den asfalterade bilvägen, var halvt avstängd och eftersom vi redan kommit upp en del i höjd, så sa jag till C-E.... vi genar uppför stora backen, så slipper vi mixtra med bilen. och så kan vi ta nummer 9 uppifrån.

- Jag går inte längre upp, sa C-E. Du kan gå upp och leta upp nr 7.

Det vackert att vandra genom lupinerna, genom invasionen av ovälkomna växter... 

Utsikten var det heller inget fel på. I bakgrunden, strax innan horisontlinjen syns Nexans-tornet, det som tillsammans med en annan hög byggnad på industriområdet, utgör Grimsås Skyline.

Sjuan hittades lätt. Väldigt lätt.

Sen hade jag ju planerat att ta nr 9 uppifrån. Här blev det tankefel. "Klättrade" ner till C-Es position och sa att vi måste upp en bit innan vi går neråt. 

Så fick det bli, men hittade inte alls de, på kartan,  gulfärgade pister som jag visste fanns i området. 

( De som var så branta, så att jag aldrig vågade åka dem, de få gånger som jag var med döttrarna i slalombacken) Vi virrade omkring, upp och ner på MTB-stigar längs berget. Kom fram till en brant, och jag trodde att jag äntligen kunde lokalisera mig på kartan. Men inte hittade vi någon sten där en kontroll skulle finnas. Hamnade uppe på toppen igen, via en fin stig... ej MTB-väg. Tog den gamla bilvägen ner till parkeringen. 

Fick bli lunch på Rixi i Hestra, innan vi gav oss på den sista kontrollen, genom att välja en annan väg. 

Mitt tänkta vägval funkade inte....

Med lite mat i magen, så kom jag på.... kontrollen ligger ju anslutning till den undre delen av back-systemet. den som jag tyckte bäst om, då när det begav sig.... Jag hade tänkt helt tokigt, vi skulle neråt från parkeringen istället för uppåt. 

Valde än en gång fel väg, hamnade i en brant precis under liften. Det hade förstås gått att ta sig ner och upp den vägen, för vi var nära och rätt.... men valde ändå att gå tillbaka och gå i kanten av slalombacken.  Otäckt när det är för brant....

Och visst fanns kontroll nummer 9 där, precis där kartan visade att den skulle vara.

Om jag lärt mig att följa karta och karttecken? Ja, idag fick jag iaf en ordentlig lektion. 

En vacker utsikt över Alguststorpasjön, en av alla sjöarna i Nissans vattensystem. Djup och kall... men otroligt rolig att ta en roddtur i... det finns massor av små öar att gå i land på.

Fyrtio kontroller funna. Har även registrerat dem på naturpassets hemsida. 

Vi har tolv av trettio kontroller kvar i Berg, utanför Tranemo. Får bli två olika besök. Och nog för att det är brant och lite utmanade att ta sig fram där också, men det finns inga slalombackar. där man måste tänka rätt.

Naturpass är toppenkul.... även då man är helt "by west"... eller "east"

Och det där med "vägval", det skulle man kunna filosofera en hel del omkring... men det får bli en nannan gång.

Pärla

Kroksjön, i Hestra, den åker jag/vi förbi flera gånger i veckan. Vi passerar på väg till och från dotterns familj utanför Värnamo, vi åker vi förbi om vi ska till Halmstad och jag passerar sjön varje gång jag handlar i affären eller hämtar paket på utlämningsstället i det välförsedda lilla samhället.

Ofta, ofta ser man folk i rörelse utmed gångbanan mellan landsvägen och sjön.  Jag har ofta funderat på om man går fram och tillbaka, om man tar en runda via körvägar eller om det finns en stig runt sjön.

I förrgår, då jag hämtade paket, såg jag ett par som vek av från gångvägen och gick in i skogen längs sjön.

Aha, detta måste undersökas, tänkte jag och föreslog att dagens promenad skulle bli ett försök att ta sig runt Kroksjön.

C-E tyckte att förslaget var gott.

Redan utmed den redan bekanta gångvägen, träffade vi på den här skylten. Den lovade gott.

Men inte  kunde man ana att vi skulle gå på en stig som under 9/10 av de fyra kilometerna slingrade sig precis längs sjökanten.

Sjöstigen var verkligen en pärla.

Det  kändes nästan lite fånigt, ja också lite skrattretande, att inte ha funnit denna pärla till vandringsled/promenadstråk tidigare.
Kroksjön ligger i princip på cykelavstånd från vår bostad, det är en mil  dit. Tar man elcykeln, så är det en baggis att cykla fram och tillbaka ... och dessutom ta den lätta vandringen runt sjön.

En förflyttning mellan landskap och region, och framförallt mellan språkgrupp blir det, om man tar sig från Grimsås till Hestra. Vi i Västergötland har tungspets-r medan smålänningarna där på andra sidan gränsen, har ett r som ligger betydligt längre bak på tungan. Ibland försvinner bokstaven r helt för smålänningarna. Det är inte för inte som man äter "massipantåta fösta tosdan i mass".

Intressant iallafall hur stor skillnad det kan vara på dialekter, korta avstånd emellan.

Sjöstigen var synnerligen väl underhållen av Hestra SSSK. ( tror att det betyder Hestra skid och sportsällskap).
En gåta per helg hade man satt upp vid en grillplats. Tror att jag kom på denna, Ja, inte under promenaden, utan nu när jag fick upp den på datorn.

Det fanns också skyltar som informerade om dödisgropen - där jag f.ö. hittade en av mina första geocacher - om torpet Knipebo, om tjärbränning i tjärdal mm.

Porsen blommade med sina röda ax utmed stränderna. Väldigt vackert.
Vad jag förstår så finns det han och honbuskar och ibland buskar som bär både han och honax. Tror att detta är en han-buske, med sina avlånga ax.

Längesedan den här ekan användes. Den har sett sina dagar som sjöfarkost, men är än så länge ett vackert smycke på den fina rundan.

De sista femhundra meterna låg i anslutning till elljusspåren. Spår som är tänkta för löpning på sommaren och skidåkning på vintern. Vi kom så småningom fram till vallarboden och konstaterade att den nog inte har blivit använd på några år. Synd, för Hestra är ju faktiskt den sydligaste "riktiga" skidorten som vi har i vårt land, med sin välutbyggda utföråkningsanläggning, med kuperade spår som utgår från backens nederdel och så de här lättåkta spåren nära sjön. På sjön har man f.ö. haft en upplogad bana för långfärdsskridskor.

Så visst är det synd att vi inte har några månaders riktig vinter på våra breddgrader, nu för tiden. Hestra och dess omgivningar är verkligen en pärla för uteliv året om.