Såg på sociala medier att det skulle anordnas en "hemvändardag" i mitt barndomssamhälle. Rångedala. Beläget utmed väg 40, mellan Borås och Ulricehamn.
Visst ville jag åka dit, åka "hem". Har ju alltid tyckt att Rångedala är hemmahemma. Här i Stockremma, i Moghultsbyn, i Grimsås, är jag "bara" hemma.
Inuti var kyrkan sig lik, Inget att anmärka på alls. Fräsch.
Nostalgi: Med mamma och mormor i kyrkan, på söndagsskola, sjunga i kör, spela i blockflöjtskvartett. Vara nervös för att jag skulle gå fram till en gran som stod i koret och tända ett ljus, vid första advent. Tränade mycket på det där med att tända med tändstickor. Det visade sig, som tur var, att man använde en större variant av tändare till ljuständning.
Satte en bukett blommor på varje grav. Mors och fars. Bakom den finns farmors och farfars grav och snett bakom den är mormor och morfar begravda. Den sistnämnda graven såg inte snygg ut.... den får jag och bror försöka åtgärda under hösten....
Träffade på gamla vännen Gun-Britt på kyrkogården. Vi gjorde sällskap upp till vår gamla skola.
Kul att se den gamla skolan i sin nya skepnad. Och tänk, i matsalen, belägen där det tidigare var gymnastiksal, där fanns gamla mattanten Inger, 87 år gammal.
Tänk, så god mat man lagade på plats, när jag gick i skolan på sextiotalet. Så god skolmat har jag aldrig smakat under hela mitt lärarliv....
En stor inomhushall byggdes upp, samtidigt som skolan helrenoverades på nittiotalet. Och alldeles bredvid ligger idrottsplatsen. Bra att ha allt samlat.
Dags för en kopp kaffe och hembakade kakor. Nötkakorna var så goda. Äter aldrig det i normala fall... det är alldeles för många som är/tror sig vara överkänsliga för nötter.
Sa hej då till Gun-Britt och tog bilen upp till hembygdsgården. Den fanns inte då jag bodde i Rångedala. Husets har flyttats hit till den gamla gården, och omges av stora gräsytor. Som gjort för olika evenemang,.
Det var här, ensam i "finrummet" med kaffe och kakor, som jag kom till insikt,
Kändes faktiskt sorgligt, iallafall för en stund. Fick en känsla av att jag skulle börja gråta... hade nog sett lite underligt ut om en tant satt och bölade, alldeles för sig själv....
Men jag var bortglömd av de flesta, och många av dem som jag träffade på, ja, dem kände inte jag igen.
Till och med platser och byggnader var okända för mig.
Hemmahemma, här i trakterna, så är man halvoffentlig person - det är ju en lärare som jobbat på ett par olika småskolor i trakten, Folk hejar glatt och man träffar alltid någon att byta några ord med, då man är i Grimsås, Dalstorp eller Tranemo. Man är ganska så välkänd.
Så från och med denna dag, så vet jag... hemma det är i någon mån i mitt barndomshem, men hemmahemma, det är här , i den trakt där jag bott de senaste 45 åren.
Insikten känns inte ett dugg sorglig längre.... jag känner mig glad över alla vänner och bekanta som jag har här hemmahemma.....'
Bygdegårdar, det är viktiga samlingslokaler på landsbygden. Rångedala bygdegård samla mycket folk till olika evenemang, då det ligger centralt i Sjuhäradsområdet.
"Min" bygdegård, där jag var på söndagsdans i tidiga tonår, där jag lekte "sanning och konsekvens" i CUFs lokal, den finns inte kvar. Den brann ner 1977. Den nya bygdegården har jag inte besökt förrän idag. Fanns ingen nostalgikänsla där inte.
Gott att få komma "hem" en stund. I barndomshemmet hade bror och svägerska lunchen klar. Vildsvinsgryta, tillagad av gris som var skjuten från ladugårdsfönstret... Väldigt gott!
Hann med en lite promenad fram och tillbaka nerför - och uppför- backarna till centrala delen av radbyn Finnekumla.
-Du måste åka till Westerngaraget, sa Roger. Annki höll med. De hade besökt skolan och westerngaraget, tidigt på förmiddagen. Jag hade valt bort den platsen, den lät inte så lockande.. och var inget som fanns när jag var barn.
Men snacka om häftig lokal. En samling av retroprylar, saker som verkligen fick nostalgikänslan att explodera . Kolla bara!
Den gamla lokalen, som en gång var Vägverkets kallförråd hade utvändigt försetts med saloon-känsla.
Kolla! Kommer ni ihåg "håll dej till höger- skylten" Jag som är "gammal" minns den tydligt.
I handelsboden var det välfyllt, speciellt av diverse godis.
Frågade om Westerngaraget har öppet regelbundet. Det har man inte, men man kan boka in lokalen som mötes eller festlokal, med max fyrtio personer.
Dessutom har man öppet sista torsdagen i augusti och i september. Från klockan 17. Då kommer parkeringen att fylls av såväl veteranbilar som veteranmotorcyklar. Och kanske en och annan moped.
Slutligen, så måste jag reagera på att det var väldigt många "gamla" som sökt sig "hem" på hemvändardag. Trodde att jag skulle träffa en hel del bekanta som var födda i början eller i mitten av femtiotalet. Det var bara en handfull. Gissar att de flesta var fyrtiotallister, och där känner jag inte igen så många.
Bra att ha kommit till insikt!
Nu vet jag att jag just nu befinner mig "hemmahemma", att det är en förmån att få komma "hem" till barndomshemmet när jag så vill... men att Rångedala... det ger ingen som helst hemkänsla längre.
Det är svårt det där med hemma. I Hemstaden är så mycket förändrat, tidigare kunde vi tänka oss att flytta dit som pensionärer. Men det lockar inte längre.
SvaraRaderaJag känner mig mest hemma här på Smultronstället. Här landar jag, axlarna kommer ner i rätt läge och jag kan andas ordentligt.
Är det bröderna Rongedals hemort? Har för mig att jag läste det någonstans att de tagit man efter hemorten.
Så häftigt ställe ni besökte sen. Där var mycket jag kände igen. H-skylten minns jag mycket väl, liksom låten Håll till höger Svensson.
Det är roligt att minnas tillbaka, även om det inte alltid blir som man tänkt.
Nu vet du var du verkligen hör hemma iallafall!
God söndagkväll! Eval8
Japp! Bröderna Rongedal lär ha rötter från Rångedala. Ingen familj som jag känner till dock !
RaderaWesterngaraget var verkligen dagens höjdpunkt.
Hemvändardagar eller "stayfriends"-träffar är inte min grej. Det är däremot Westerngaraget. Där hade jag kunnat vara i timmar. Där känner man ju igen sig. Så coolt gjort med en exteriör som påminner om vilda western. Och det mitt i ingenstans. Undrar om du åker ditt när det är veteranbilsshow...
SvaraRaderaFå se om jag får med mej maken. Idag var han inte med. Jag ville ju gå i min barndoms trakter i egen takt.
RaderaNu har jag varit på hemvändardag och vet vad det är. Lite intressant att se min gamla skola... Helt förändrad.
Min hemort är ju Vårgårda men jag har aldrig förlikat mig med hemkänslan sen man byggde om allt, drog nya vägar och jag hittade inte längre.
SvaraRaderaJag åkte en hel del med bil mellan Lidköping och Gånghester ((där äldste sonen bor) och Aplared (yngsta dottern, som bor i Värmland nu) när jag utreddes för donation på Borås las. Då åkte jag igenom Rångedala.
Trevlig kväll, kram!
Ja, det är ju en liten sömnig ort. Men min hemby, Finnekumla by, det ÄR vacker. Kram
SvaraRaderaMan blir nostalgisk över att se saker från förr. Korgarna till läskflaskor hade vi också hemma förr. Tekannan som står som nr två från höger har jag hemma och använder fortfarande.
SvaraRaderaKornettgården utanför Linköping är ett fint museum för retroprylar. Man känner igen så mycket från det man var barn. Jag har varit där ett par gånger och upptäcker nya saker varje gång. Det kan rekommenderas.
Min far var född i Uddebo och där bodde min farmor kvar när jag var barn. Min farmor och farfar är begravda på kyrkogården i Tranemo. Anna och George Nykvist. Jag har tyvärr inte varit vid graven sedan jag var barn, eftersom jag aldrig haft vägarna förbi. Jag har för mig att den låg till vänster om kyrkan. Vet inte ens om stenen finns kvar.
Ovanstående kommentar är inte Anonym utan från din gamla klasskamrat Anne-Charlotte
SvaraRaderaVisste inte att du hade rötter från Uddebo. Ska se km hag hittar stenen.Är ju lätt för mej att ta en runda på Tranemo kyrkogård. Stor kram!
SvaraRaderaSå skönt med insikten om var hemmahemma är. Ibland tror man en sak men så visar sig svaret vara något helt annat. Då inser man att det är dags att tänka om. Jag är ju uppvuxen i Malmö och med sommarboende i lilla grannhålan. Numera är det väldigt tydligt att lillhålan är hemma. Malmö är inte alls den stad som jag lämnade för ett antal år sedan.
SvaraRaderaKram och god kväll!
Gott att ÄNTLIGEN komma till insikt! Detsamma
RaderaJa, så kan det bli med hemma eoch hemmahemma. Så bra att du nu vet! Själv är jag inte hemma i mitt gamla samhälle där jag växte upp... det håller på att helt förfalla och avfolkas. Men jag skulle vara hemmahemma på vår bondgård. Nu är det nya ägare där, så den möjligheten är obefintlig. Men det blev bra ändå.De nya ägarna är "unga" och driftiga och tar hand om hemstället på bästa sätt.
SvaraRaderaDen dockan känner jag igen. Min lillasyster gav den namnet Lars och han hade skjorta och kortbyxor på sig. Han såldes på auktion, men sedan hittade jag en ny på loppis och då fick han följa med hem. Säkert Lars´ och Margaretas syskon. / Anna-Lena
Lars och Margareta är verkligen fina!
RaderaBåde synd och fint med din hemmabondgård.
Visst känner jag igen Håll till höger skylten! Så mycket kul det fanns där att titta på. Jag är född och uppvuxen i Falun, flyttade därifrån redan som 14 åring, men blir ändå så nostalgisk när jag är dit. Tonåren i Hofors , men flytten till Stockholm redan som 19-åring gör att jag ju känner mej väldigt hemma här ..det har ju blivit några år…dryga 40!!
SvaraRaderaHa det fint! / Susjos
43 år i vårt hus. Sä visst måste man känna sig hemma. Fast det händer stt jag funderar över att jag var så "dum" att jag gick med på att bygga just här. Hade funnits bättre platser i närområdet... Tokigt! Kram
RaderaBra att komma till insikt! Tack för att du delar med dig av tankarna och upplevelserna. Dina funderingar satte igång lite olika tankar hos mig också. Jag är ju född i Mariestad, och uppvuxen delvis i Töreboda och i Norge. Men Töreboda har jag ju aldrig längtat tillbaka till. Har varit där ytterst sällan från. Men i våras när "Pappas plats" skulle invigas var vi där- Och jag kände mig då faktiskt hemma här. Har aldrig upplevt det så tidigare. Mängder av personer jag inte sett på sådär en 60 år kom ihåg mig och jag dem.
SvaraRaderaFör mig är det också tydligt att Stockholm är hemma men Töreboda har också en nyfunnen liten plats i mitt hjärta.
Tack för ett fint inlägg och jättefina bilder.
Kram
Min lilla by, Finnekumla, den kommer alltid att en speciell plats i hjärtat. Kram
RaderaSå är det nog, man far bort från hemmahemma och snart så är man bortglömd. Sånt är livet och dessutom går det rätt snabbt att bli bortglömd. Syns man inte finns man inte som det heter i reklamen om att man ska göra reklam. :) Ett jättefint inlägg fyllt av nostalgi, realism, skönhet och fina funderingar överlag. Bilderna inte att förglömma. Det var fint att få följa med dig på din hemmahemmadag och se allting du hade för dig. Westerngaraget var ju toppen!
SvaraRaderaDet är klart att jag borde fattat att jag inte skulle bli igenkänd. Dock ihågkommen av en del...
RaderaFörst en fråga: hur långt är avståndet mellan barndomsbyn och platsen du bott på de senaste 45 åren? I mil räknat? Du är så "stationär", med många fördelar som jag kan avundas, jag som levt ett kringflackande liv. Var är hemmahemma för mig?? Ingen aning, hemma för mig är där jag för tillfället bor...Retrostället var ju otroligt, undrar vem som bidragit med alla prylar! Som sedan inte tjänar ett öre på dem om inte stället just har öppet?Glad är jag att du nu vet var du hör hemma, på riktigt! Kram
SvaraRaderaDet är sex mil drygt till barndomssamhället. Barndomshemmet ligger några km utanför samhället.
RaderaHar ju haft förmånen att kunna återvända till barndomshemmet hela livet. Det användes inte som permanentboende under några år efter min mors bortgång. Men det fanns kvar och jag har alltid åkt dit några gånger per år, bara för att vandra i omgivningarna.
Sedan drygt tio år bor min bror och hans fru, i det ganska ordentligt renoverade huset. Kök och vardagsrum är sig ganska lika från förr.
Förstår att jag kan skatta mig lycklig , som kan återkomma till barndomens stenar, så länge jag orkar. Kram
Insikt är bra men innan man kommer dit kan det kännas lite vemodigt....ja rent av lite sorgligt. Jag blev glad över att läsa ditt inlägg, känner igen den där känslan och bilderna gav mig en riktig nostalgikick! Tack för det :)
SvaraRaderaStor kram!
RaderaSkulle tro att det är få som skulle känna igen eller komma ihåg mig i min lilla by heller, på samma sätt som hände dig. Vi i Dannike var väl ungefär lika många i varje klass som ni i Rångedala. Sedan flyttade jag i 19-20års åldern så jag blev aldrig rotad i samhället till skillnad från andra i ungefär samma ålder. Jag förstår din känsla, jag vet inte ens om jag skulle besöka Dannike om de hade en hemvändardag.
SvaraRaderaKul att ha sett det nya. Och ha kommit till insikt. Och jag bodde i Finnekumla by..Så det är ju inte så konstigt att man är bortglömd.😊
RaderaTrevligt inlägg. Vilken fin bildsamling, termosen kommen jag ihåg, min farmor hade en liknande. Högertrafikomläggningen kommer jag ihåg, far fick också byta de främre strålkastarna också. Kjusbilden skulle vara annorlunda, jag fick de gamla till en lådbil. Kameraskåpet gillas, mitt ser liknade ut :) Telefonerna ja, undra hur många man hade vid 25 års åldern... jag bodde på fyra rum och kök då och hade en i garaget också... inkommande ledningar gick i källaren så det var bara att skarva där. Jo jag hade nog ingen i köket där ville jag ha ro. En sådan där cykel som hänger i mitten hade jag på pricken, den var blå också. Min farmor & farfars gravsten ska jag tvätta med högtryck bara min kamrat till kyrkvaktmästare kommer tillbaka från semestern. Han ska fixa fram ström åt mig.
SvaraRaderaBehövs nog högtryckstvätt lite varstans på kyrkogårdarna
RaderaFin nostalgi och minnen, dagens 1-åringar får olika krossade nötter i maten just för att undvika allergier, de ska även umgås med djur, besöka bondgårdar och annat.
SvaraRaderaHjälper inte på dem som är inbillningssjuka!😪😊
RaderaHemma och hemhemma, intressant, har aldrig funderat på det. Bra att du känner att hemhemma är där du bor nu.!
SvaraRaderaFolk känner igen mig, dom som kände mig..Men är också bortglömd, en granne tjej i min ålder, vi var aldrig kompisar men ändå, vi pratade,.......var bodde du då!?!? Pekar , där uppe, neeej kommer inte ihåg att jag känt någon däruppe! osv. Folk brydde sig inte om mig särskillt mycket, hade mina få vänner.
Men vissa har ju dåligt minne eller hur ,-)
Så fint på kyrkogården.
Synd att trappan inte var kvar, vissa minnen, typ en trappa, betyder något speciellt. Själva känslan att få uppleva att gå upp och nerför igen.
En varm Kram till dig när du satt där själv och var ledssen!
Vilka fina retroprylar! Jag känner igen mycket, söt docka som var likadan som du hade två av.
Det måste ha varit hur kul som helst att gå där ,-)
Hemmahemma är när jag tänker där jag bor nu! ,-)
Ha det jättefint! Varm Kram från mig Primrose ,-)
Men vilken fin mattant, glömde!! Stor eloge till henne! God mat får inte glömmas bort!
SvaraRaderaKRAM igen P ,-)
Den maten var otrolig. I alla fall som jag kommer ihåg den.
RaderaVisst blir man förvånad när den gamla skolan är så otroligt ombyggd inuti. Trappan var så fin! Men säkert sliten.
Jo, det är nog så att vissa har dåligt minne!
Stor kram!
Det är kul med lite museum, och känna lite nostalgi.
SvaraRaderaMitt hemma är här i vårt hus i Linneryd, här har vi bott i 28 år. Mitt barndomshem är "bara" ute hos pappa, och han bor i min systers hus. Hon tog över huset för snart 5 år sedan, min bror tog över grannhuset då Stefan och jag köpte gården av pappa. Vi vill inte ha något hus där ute. Så det löste sig enkelt och smidigt.
Kram
Bra när man kan hitta lösningar! Anna-Lena
SvaraRaderamakens snart 60-åriga tre-hjuling har använts av barn och barnbarn :)
SvaraRaderaDet var bra exempel på återanvändning! Imponerande! Anna-Lena
Radera