Joyride

 Visst var det en riktig joyride, resan vi gjorde igår. Ja, utom att vi stod stilla nästan en timme, på E4, vid Åstorp, då en bil brann ett par hundra meter framför oss på vägbanan. Jag tycker väl ändå att det fanns en del glädje i det eländet också. En bil blev helt utbränd, men ingen människa kom till skada. 

Vi har ju träffat Ava och Karin, mellan måndag och fredag under höstlovsveckan, men igår var det dags igen. Avas pappa hade lagat en god lasagne, som stod och väntade på oss då vi kom fram till Malmö. Något senare än beräknat. Ava hade dukat fint, och alla hade fått sin egen plats. Mamma, pappa, Ava, mormor, morfar, moster och Helena. Helena, det är morfars syster. Hon är också musikalnörd, och när vi berättade att vi köpt biljetter till Joyride, så passade hon på att skaffa en också. Skjuts fanns ju att tillgå....

Vi bokade biljetterna i början av januari. Då var det så mycket bokat, att vi spridda  platser. Men nära varandra ändå, på raderna bakom varann. Mycket bra platser f.ö.

Naturligtvis var platserna i  den stora salongen, samt på läktarna på Malmö opera utsålda igår. Blev förvånad över att medelåldern var så hög. Antagligen passar det många äldre att gå på teater en söndagseftermiddag. Flera busslaster såg vi, och ut ur bussarna strömmade enbart äldre personer. 

Det kändes ljummet i Malmö. Senhöstskänslan försvann, då det fortfarande blommade en hel del i den stora trädgården där Karin och hennes lilla familj bor. Härligt att få uppleva en stunds vackerhets-höst igen.

Det blev en fin promenad genom  centrala delar av Malmö, från Karins bostad till Operan.  En kvart tar det att gå.  Vi var tidigt på plats och hann ta en enkel fika i den stora hallen på ovanvåningen. Usch, vilket sorl. Jag tycker att det är så jobbigt med för mycket prat-ljud. Babbel, babbel.... 

En gång, då jag tog en bild på ett draperi på en teater i London, så kom en vaktmästare och beordrade mig att genast radera den bilden. !!!! Här var det också fotoförbud, men jag tänkte att det gällde säkert under själva föreställningen, och inte under den tid som publiken intog sina platser.  Åtminstone gällde det för mej, under den tiden....

Trodde att tjejen på scenen skulle ha huvuudrollen. Viist hade hon en viktig roll, men huvudrollerna spelades av två kvinnor. Två kvinnor, som pappan till tjejen hade en relation med. Halva veckan hos lilla familjen i London, halva veckan hos "flickvännen"/sambon i Lincoln.

Joyride, det var en superbra musikal, som jag gärna skulle vilja se igen. Kanske den sätts upp i Göteborg om något år... man kan ju alltid hoppas. Lite småfinurlig, stundtals smårolig, stundsstals berörande handling. Inramad av mängder av Roxettelåtar, både ( för mej) välkänd och okänd musik.

Häftiga kläder, mycket som hände på scenen. Flera större, intressanta roller och utmärkta sångprestationer. 

Och förstås,  duktiga musiker och härlig musik.

En verklig Joyride, det var det!

Det gick bra att köra hem också. Vi körde över Värnamo, eftersom Johanna åkte med. Tar en halvtimme längre än att köra över Halmstad. Vi delade på körandet, C-E och jag. Är det bara bra väder, så tycker jag att mörkerkörning är helt ok.  Men tråkig... det finns ju ingen vacker natur att se när mörkret är kompakt.

Har varit ledig från jobb idag. Kollegan ska ju åka på semester i morgon, så hon jobbade i dag, och jag jobbar i morgon i stället. Morfar får ta en "morfarstisdag" med killarna i Värnamo.  Jag har träffat barnbarnen mycket under lovet, så jag ska nog klara mig utan dem i morgon.

Så det blev ett besök på gymmet på lediga måndagen. Samt ett besök i min "vanliga" skola, där jag startade upp luciaövningarna. SÅ roligt att träffa barnen och lärarna i den lilla skolan.. Jo, jag saknar jobbet där... Tjugofemtalet barn ville vara med på lucia. Får blir övningar på fredagar, elevernas sista lektion, fram till Lucia.  Blir nog fem fredagar. Och två dagars framträdanden under luciaveckan. Blir bra.

Tog en promenad och njöt av ljummen luft då jag kom hem. Känner mig så energifylld. Har ju haft en superfin höstlovsvecka, då jag träffat alla som är viktigast för mig, vid något tillfälle. Döttrarna och deras familjer, alltså. Och så Joyriden i går. Samt en härlig timme på gymmet... kroppen mår så bra av det... och som grädde på moset, mötet med mina gamla elever och deras positivitet... och vackra röster.

Jag är tacksam för allt.... och för att få känna mig så fylld av energi. 

Dags att at sig an dagens ordel... och quiz planet. Och lite stickning framför tvn. God kväll!

Lördag

 Man hinner mycket på en dag. Vissa dagar.  Andra dagar tycker man att man inte får något gjort.

Igår hann jag med mycket.

Lämnade hemmet kvart över åtta. Maken skulle iväg och sälja lotter för sin Rödakorsförening, på närbelägna vårmarknaden i Gölingstorp. Vinster: Kakor, som jag bidragit med att baka dagen innan. (Apropå tidigare inlägg, så tyckte jag att det var värt ett tack. Men det var det inte. Hade blivit så nöjd med att få en hälsning där man tackade mej för det jobb jag lagt ner... Men det var nog bara dumt tänkt... )

Vi börjar från början och struntar i tack och kakbak!

Lämnade hemmet kvart över åtta. Hade en timma tidigare fått OK från Johanna att hennes förkylning inte var värre än att hon och killarna tänkte genomföra det hon - i samråd med alla inblandade- planerat.

Körde Nissastigen, mot Halmstad. Rätt gott att sitta ensam i bilen och skråla med i den musik som radion bjöd på. Och som man var bekant med.

En och en halv timme tar resan till Halmstad, Östra Stranden, Knipan.  Mycket folk på området. Det var årets första "arbetsdag". Vi har aldrig varit med på det. Är där för sällan. Har tidigare fått betala 600 kr per år för frånvaron. I årets "stugavgift" fanns inte den summan med. Karin visste varför. Man hade i deras bostadsrättsförening i Malmö,   tänkt införa en avgift för dem som aldrig var med på de gemensamma trädgårdsdagarna. Men det fick man inte. Olagligt!  Så vi har betalat många  års olagliga avgifter till stugområdesföreningen. Men strunt samma, det är ett bra sätt att känna att man kan strunta i att vara behjälplig  när föreningen kallar till arbetsmöte.

Tog en promenad i solskenet, bort från det arbetande folket. Körsbärsträden blommade.

Havet var lysande blått, och ute i Laholmsbukten kunde man skönja segelbåtar ute på premiärsegling 

( ?)

Satt på en av de sittplatser som är utlagda längs stranden och bara njöt. Så vårligt och härligt.... men kyligt.

Dags att dra vidare söderut. Stannade på Rasta på Hallandsåsen och drack en kopp kaffe och åt en , alldeles för torr, räkmacka.

Från Hallandsåsens topp tar det en timme till Karins bostad i Malmö.

Där serverades salladslunch. Orkade inte så mycket, hade ju nyss ätit. Men gott var det. Och sallad kan man spara till senare. Ingen skada skedd att jag ätit alldeles för nära lunchen.

Ava, med lördagsgodisklubba i munnen, visade sin blomnördiga mormor på alla utslagna blommor som fanns i den stora trädgården.

På lilla leksplatsen, nära hennes skola hade den rosa magnolian slagit ut. 

Magnoliablommor är kortvariga skönheter. Trots att de fortfarande var i tidig fas av att slå ut, så fanns et många kronblad på marken. 

Vi gick vidare mot den stora och vackra kyrkogården. St Pauli kyrkogård. 

Magnolian i minneslunden, den brukar jag titta till , om vi besöker Karin och hennes familj när det är vår. 

Lite längre bort, såg vi ytterligare tre magnolier i olika storlek. Här kompletterade med en nördig mormor och hennes dotterdotter....

Åh, vad det är fint i Malmö... nästan hela året om.

Vid halv tre-tiden dök de resterande barnbarnen och deras mamma upp. De hade varit på simskola på förmiddagen, och sedan tagit tåget från Värnamo- med byte i Alvesta- till Malmö. Därefter buss från centralen till hållplatsen vid Folkets park.

Lite fika smakade bra, och sedan var det absolut läge att ge sig ut och springa av sig lite tågsittar-rastlösa ben. Det var mycket folk i Folkets Park ( ja, det är väl där folk ska vara) med just vid den nyuppsatta lilla scenen var det rätt tomt.

Folkets park är ett superställe för alla åldrar. Att leka blir man aldrig för gammal för. 

Men för tunga och för stora för att klättra i nätet, det blir vi nog lite till mans. 

 

Glassätarsäsongen inleddes. Jag testade en ny variant från en av favoritleverantörerna, SIA-glass. Pistagepinnen var bra i såväl storlek som smak. Karl- Petter tyckte de samma om sin storstrut. Ava fick hjälp av isglassätande Konrad, att äta upp den stora skålen med mjukglass. 

Kunde gått länge och kollat på alla blommor i parken.  Men tiden går snabbt när man har kul.

Redan vid femtiden lämnade Johanna och jag de tre barnen hos Karin. Sambon hennes jobbade, så det var hon som skulle se till att de tre höll höll sams under fyra timmar. ( Lyckades bra, speciellt då de fått i sig lite mat, och fått upp blodsockret på bra nivå)

Tjugo minuter tar det att via Triangeln, gå till Malmö Opera. Mycket folk ute. Många som satt på uteserveringarna. Samt ett stort antal poliser. Det märks att Malmö håller på att rusta upp inför ESC. Karins kontor ligger i Hyllie, och de anställda på det stora försäkringsbolaget, har fått rådet att jobba hemifrån under hela ESC-veckan. Klokt! Man vet inte vad "stollar" kan ställa till med...

Malmöoperan ger just nu musikalen "Next to normal". En otroligt bra föreställning. Som handlande om något som finns på riktigt. Psykisk ohälsa. Johanna, sakkunnig inom området, tyckte att det var ett realistiskt drama som utspelades på scenen. 

Vi hade platser på rad två, längst ut på sidan. Scenografin var speciell , med en rund scen, där delar av den kunde vridas. På det sättet kom man väldigt nära skådespelarna. Sex skådespelare, sex musiker., superb föreställning. 

Precis innan förställningen började, och vi hade satt oss till ro på våra platser, så kände jag en hand på axeln. 

Vände mig om....

Där satt ju byns stora stolthet, ( ja en av dem, vi har ytterligare en skådespelare ( Peter Jansson) som är uppvuxen i vår by), Micke med fru Jeanette och dotter Gry.  Så kul att träffa dem. Hann prata en bra stund, under den 25 minuter långa pausen.  Micke heter Riesebek i efternamn, Nettan heter Cappocci, Jag har skrivit en del om dem tidigare, då vi brukar se dem i aktion på scenen då och då. Brukar synas i TV ibland, framförallt då man visar farserna från Vallarna i Falkenberg. Micke har dessutom gjort en massa scenografi för olika adventskalendrar i TV. Just nu håller han på att illustrera barnböcker, berättade han. En verklig mångsysslare. 

Nöjda med en föreställning som dröjer sig kvar i medvetandet och med ett trevligt och oväntat möte, så blev det tjugo minuters promenad tillbaka till Karins bostad. Tre pyjamasklädda barn väntade oss., Ett snabbt hej då, och så var det dags att bege sig hemåt igen. Kvart över nio var det fortfarande ganska så ljust. Härligt!

Johanna hade erbjudit sig att köra en bit, men när vi kommit in på E4an, så var det så lite trafik så att bilen nästan skötte sig själv, med hjälp av farthållare.  Så jag fortsatte att hålla i ratten. Karl-Petter somnade innan vi kommit ut ur Malmö, medan Konrad höll sig vaken och kollade på sin platta en timme. 

Strax efter halv tolv anlände vi till Ulås, Värnamo. Jag hade med mig utrustning för att stanna kvar där över natten, men kände mig så pigg att jag lika gärna kunde köra de dryga sex, välbekanta, milen hem. Körde sakta, det var många rådjur som rörde sig utmed vägarna. Det hade hunnit bli söndag då jag kom hem. Somnade gott i egen säng. Alltid den bästa sovplatsen.

En rolig dag. Tur att jag gillar att köra bil. Det känns inte jobbigt att köra Malmö t.o.r, när det är bra väglag.  Speciellt då man haft en riktigt rolig dag!

Malmö

 Det är många som tycker att det är helt tokigt att köra fram och tillbaka till Malmö över dagen. Har f.ö. hört sådana som även tycker att det hälften så långa resan till Halmstad, är för lång för att bli en dagsresa. Man tycker olika, men för oss har det aldrig varit några problem med varken det ena eller andra. Med tanke på att vi ofta tar med Johanna och killarna från Värnamo, så blir det ju så så att vi lägger lika lång tid på vägen, som den vi tillbringar i Malmö. 

När det är ljust, så tycker jag om att åka/köra bil. När det är mörkt, ja, då är det tråkigare, men det går bra det också. Bara väglaget är bra ! Trots att det varit snöoväder söderut bara för ett par dagar sedan, så var vägbanorna helt bara och nästan torra. Det var bara en bit mellan Lund och Landskrona, där det låg lite knagglig is kvar på några ställen. Man såg också hur snön drivit och lagt sig i konstnärliga former längs vägrenen. Lite intressant att se snötäcket skifta. I våra trakter, så har vi tre-fyra cm snö. I trakten av Värnamo, så var snön inte ens täckande. Längre söderut var det betydligt mer snö. I Malmö, så var det också vitt... ett par cm.

Anledningen till Malmöbesöket var i första hand att Johanna tyckte att barnen skulle få göra ett operabesök, nu när det spelades en familjeföreställning där. Dessutom passade tiden bra, inga hästtävlingar och barn som varit lediga länge och gärna åkte till kusinen i Skåne, trots att  de sågs för bara en vecka sedan. 

Ett väldigt tidigt födelsedagsfirande blev det också. Klokt tänkt. Sannolikt ses man inte förrän tidigast vecka åtta och då är det lika långt efter Konrads sjuårdag, som det är det var före. igår. 

En god tårta hade moster fixat. Och "morbror" Macke bjöd på supergod lunch; svamprisotto och lax, samt pizzaslices till barnen. 

I Folkets Park, tvärs över gatan, från malmöfamiljen, finns det två stora isbanor.  Killarna hade med sina skridskor och Ava skulle pröva sina "nyfådda". Snopet då den stora isbanan tömdes på åkare, precis då vi kom. ( Var tydligen sprickor i isen, som behövde åtgärdas)

Det var bara att bege sig till den lilla banan, där det på sommaren är en grund damm, som faktiskt går att bada i. Konrad åker bra, K-P tyckte att det känns bra att fortfarande ha lite stöd och Ava pinnade på alldeles utmärkt. Så härligt att se glada barn!

Åskådarna var, som tur var, väl påklädda och frös inte allt för mycket i de åtta minusgraderna.

Vid flera tillfällen, så har jag fått så gott godis från Karin. Senast i "goddie-bagen" som jag fick i julklapp. Det är mandlar, som omges av ett mjukt hölje i olika smaker. 

- Var har du köpt det godiset? undrade jag. 

- På Sweeet. På Nobelvägen. Alldeles nära.

Oj, en sådan massa godis. Både finare godis, naturgodis, och sådant godis som finns i andra butiker. Blev en stor påse med hem. Barnen fick välja godis att ta med på Operan.

Till Sweeet kommer jag att återvända.

Efter en stund hemma i lägenheten och hämtmat från bästa hämtstället ( falafel, kebab mm) Babylon, så var det dags att bege oss till Operan. Karin och Ava tog cykeln. Vi tog bilen. Vi anlände till Operan samtidigt.

Det blev en liten tur i den jättelika foajen/restaurangdelen. Det var inte mycket folk, så det gick bra att testa fina möbler och röra sig i de stora lokalerna.

Malmö Operas stora salong är verkligen stor ( googlar: 1500 platser drygt). Skulle gissa att det var 3-400 i publiken igår. 

Johanna hade fixat biljetter på rad 1. ( Morfar fick sitta på rad 2) Kul att kunna kolla ner i orkesterdiket. 

Nu börjar det snart!

Det är inte så lätt att hänga med i handlingen, då man knappast hör vad som sjungs. Sopraner blir lite otydliga. Altar och mansstämmor är mycket lättare att höra. Sen var det en del duetter/körer, då man sjunger olika text. För oss vuxna var det lätt att följa med via textningen under scenen. 

Fartfullt och underhållande var det iallafall. Barnen förstod det mesta av handlingen och  var nöjda. Med såväl att besöka stora operan, som att ha en godispåse att snaska ur, under den en timma långa föreställningen.

En kul dag i ett vintrigt Malmö.

På vägen hem kom Johanna på att vi nog borde boka biljett till Roxettemusikalen, på Malmö Opera, i höst. Hon kollade med Karin om hon också ville gå med. Fyra biljetter blev bokade till söndagen den 3 nov. Spridda platser! Känns lite så där att boka en föreställning tio månader i förväg. Men nu är det gjort!

Förhoppningsvis kommer vi att besöka den skånska centralorten ett antal gånger innan dess. Och kanske t.o.m övernatta någon gång.... 

Malmö levererar

 

Jag gillar Malmö. Naturligtvis beror det till stor del av att dottern och hennes lilla familj bor där.  Men den korta ( obefintliga) vintern, den ljumma hösten och alla vackra planteringar gör också sitt till. Sen gillar jag själva stadskärnan också, även om det numera är mycket sällan som man hinner gå dit under besöken i Sveriges tredje största stad. 

Ava fyllde sex år förrförra veckan. Vid något tillfälle, så har hon haft kalas för både mammans och pappans närmsta släkt. Numera tycker vi att det är bra om vi kan komma ensamma, eftersom vi då får möjlighet att rå om Ava på ett helt annat sätt, under några värdefulla timmar.

Det blir ofta så att vi samordnar resan med tre fjärdedelar av värnamofamiljen, då vi åker till Malmö. Kusinerna vill gärna ses, och systrarna vill också gärna träffas. På det sättet blir det en resa på 29 mil, enkel resa, varje gång. Lika mycket.. eller mer ...tid på vägen, än hos Ava. Men det finns så mycket värde av att vi tar  de extra tre och en halv milen över  Värnamo. Det sociala, det ekonomiska och det miljömässiga. Nu hoppas  vi i alla fall få till en egen resa, jag och C-E, i samband med höstlovet, med övernattning på hotell och med stadsbesök, och kanske en liten rundtur i städerna söder om Malmö. Och sedan ta med oss Ava till oss, under några av höstlovets dagar.

Lekplatser, i närheten av Avas boende, det är vi experter på. En tur, till Folkets Park, tvärs över gatan. är ett måste. 

Därefter blir det oftast en promenad... gissningsvis en kilometer... till Mary Anderssons Park. Mindre folk,  men många roliga aktivitetsmöjligheter.

Rinnande vatten är alltid extremt lockande.

Kön till glasskiosken är inte alls lika lång, som den brukar vara i folkets Park. Igår var det ingen kö alls. 

Sorgenfriskolan har vi gått förbi många gånger, men aldrig gått in på skolgården. Men nu när Ava börjat förskoleklassen i den anrika skolan, så ville hon ju gärna visa skolgården. 

Det var en väldigt trevlig lekmiljö, på den stora gården. Trodde inte att det fanns så stora, och så välordnade skolgårdar i en storstad.   Men för hundra år sedan, så tog man tydligen i rejält, när man skulle bygga en skola. 

Även ett förskolebarn kunde hitta riktigt roliga grejer på skolgården.

En fin dag, tillsammans med de allra bästa, det blev det. Hann träffa Avas pappa en kort stund innan han gick iväg och jobbade, och hann träffa killarnas pappa en liten stund, i samband med att vi hämtade upp dem. Så alla "viktiga" fanns med på den lyckade dagen, på något sätt.

Liksom det härliga solskensvädret, som  nästan alltid Malmö levererar.

Sexårsjubileum

 

Idag firar jag sexårsjubileum.  Som mormor.

Han föddes mitt i natten, en timme in på det nya dygnet. Jag hade precis somnat i gästsängen, efter en kväll med hårt dunkande hjärta, och antagligen alldeles för högt blodtryck. Den blivande pappan hade ringt vid fyratiden på eftermiddagen och meddelat att nu åkte man iväg, nu fick vi ( blivande mormor och morfar) komma och släppa in hästar och utfodra dem.  Naturligtvis vaknade jag direkt av meddelande på Whats-App. Nu hade Konrad kommit, allt hade gått bra, alla mådde bra. Kunde jag somna om ? Nej! Det var nu som jag skickade ut ett kryptiskt meddelande på Facebook. Något om att det största hade hänt. Det var inte så många som visste om att jag skulle bli mormor. Hade inte sagt det till så många. Har ju alltid tyckt så illa om dem som "skryter" vitt och brett om det kommande mormors/farmors-skapet. 

Tror att jag träffade Konrad första gången då han var fyra dagar gammal. Då hade han varit hemma ett par dygn. Han var så liten, och jag var livrädd för att ta i honom. Men man vande sig snart vid det lilla livet. Liksom vid de två små som kom inom 22 månader, från det att jag fått min nya titel "mormor".

Det är bara att konstatera; det är en stor ynnest att få vara mormor. Så värdefullt att få känna sig så omtyckt och så viktig. Inte trodde man att man skulle få en sådan speciell relation till sina barnbarn, som det blivit. En otroligt fin relation och känsla. 

Konrad ville gärna fira sin födelsedag hos sin enda kusin, och sin enda moster. Två personer som han ( och lillebror) också har en speciell och kärleksfylld relation till.

Firandet fick  äga rum en dag före födelsedagen. Det blir en lång dag då man åker ända till Malmö , bara över dagen. Bäst att göra den resan på en lördag, så hinner man vila upp sig på söndagen.

Firarbanderoll och ballonger var uppsatta dagen till ära. Fyra paket var gömda i lägenheten. Med lite ledtrådar, och hejarop från kusin och namnsdagsfirande lillebror, hittades alla. 

Nyfikenheten var stor, både från mamma och lillebror, då paketen öppnades. Innehållet gillades stort av födelsedagsbarnet.

Avas "pappa Marcus" hade fixat god lasagne till lunch. Lite lek inomhus efter det.

En stund utomhus, det behöver man, även under fest-dagar.

Mormodern kollade hur långt våren kommit i Malmö. Yes! Vintergäcken hade börjat blomma. snödropparna hade dock inte visat sig ännu. Men visst blir man glad av att de allra första vårblommorna fanns på flera ställen i den stora trädgården.

Lekplatserna i Folkets Park, tvärs över gatan, var förstås målet för barnen. 

När man är sex, så vågar man klättra en bra bit upp i det höga klätterställning. Som tur var, dock inte till toppen.....

Eller så kan man betala för en åktur. Men så blev det inte denna gång.... Sitta upp är gratis!

'En stor isbana fanns i parken. Där var det fullt med skridskoåkare. På dammen fanns en slags plast som fungerade på samma sätt som is. Där var det OK att roa sig, utan  skridskor på fötterna. Några rejäla rovor blev det!

Ava, hon klättrade till toppen på lilla klätterställningen. Tillräckligt högt tyckte mormor... 

Trots ett par plusgrader, så var det rätt rått  och kallt i Malmö. Det är oftast så, under vintern. Det har vi insett efter att ha besökt Karin någon gång varje vinter, under de tjugo år som hon bott i stan.

Dags att gå hem och dekorera tårtan, Lite sned och vind blev tårtan, som mormodern bakat och försett mellanlägg och överdrag hemma i Stockremma.  Två personer i vår nio-personsfamilj är känsliga mot grädde/mjölk. Har under många år gjort två olika tårtor. En med grädde och en med soja-grädde. 

Sojagrädde är inte gott! Sedan en tid tillbaka finns vispbar havregrädde. Den smakar nästan som vanlig grädde. Funderade på om det skulle gå att vispa den så hårt så att den "höll ihop". Det gjorde det.

Jag tyckte att tårtan blev riktigt god. Chokladbottnar, hallonfromage och chokladmousse.

Konrad godkände också tårtan. Han hade fått den precis som han önskat. ju.

Lite "Smarties" som extra mellanlägg, gjorde den ännu godare.

Tre lite trötta barn tog plats i soffan för att titta på barn-underhållning. Efter kvällsmaten så  fick man dessutom var sin påse lördagsgodis att mumsa på.

Vid sjutiden sa vi hej och tack, och åkte hemåt igen. Sju och en halv timme ihop med Ava och hennes familj, det är absolut värt resan.  Knappa två och en halvtimme senare överlämnade vi två nyvakna barn till pappan, som väntade därhemma. Mormor och morfar, de hade ytterligare sex mil kvar att köra, innan de var hemma. Sex synnerligen välkända mil, körda minst en gång i veckan under de sex år som de kunnat titulera oss mormor och morfar...