Ett lite annorlunda, eller iaf otippat , val av selfiefrågor blev det denna måndag. Tack Klimakteriehäxan för att du tänker, fixar och överraskar,
För egen del så har jag ett väldigt kluvet förhållande till kor. Koskräck om jag befinner mig på samma sida stängslet som djuren ( vilket jag försöker se till att inte göra). men njuter storligen att se kreaturen ( på andra sidan stängslet) i sommarhagen.
1. Den fetthalten ska "min" mjölk ha: Brukar se till att ha en liter mellanmjök hemma. Dricker aldrig mjölk. Men det behövs ju till både matlagning och bakning. Samt till gröt, när jag "orkar" fixa mig havregrynsgröt till frukost eller lunch.
2. Den osten vill jag ha: Är inte så noga. Men lite smak ska den ha. Borgmästarost har vi ofta. En ostmacka hör frukosten till.
3. Den "mjölkmaten" är en favorit: Åt keso till kvällsmat i kväll. Gott, med en klick äpplemos eller bär. Eller.... det kanske är lagad mat som avses: Hm... brukar göra pannkakor om vi har mjölk med utgånget datum. Men om det är gott... nä, mer "av nöden tvunget mat"
4. Den yoghurten serveras hos oss: Maken äter naturell lättyoghurt. Jag är filmänniska. Äter knappast aldrig yoghurt. På sommaren, i Halmstad, brukar vi alla äta Vapnös jordgubbsyoghurt. Den är god. Inte så söt som de flesta andra "bäryoghurtar".
5. Om du ska ge namn till en ko, vad ska den heta? Jag har med all sannolikhet fått döpa en och annan ko, eller rättare sagt kalv, då jag var barn. Maja var en snäll ko. Rölla var ilsken. Tror inte Rosa var så vanligt förkommande i vår ladugård. På den tiden så hade en bonde 10-15 kor, plus en del ungdjur. Alla hade namn. Rosetta. Saga. Britta. Disa. Kajsa,,,,, De allra flesta tvåstaviga. Men min ko skulle få heta Maja.
6. Har du något ko-minne? Många. men mycket handlade om att jag var rädd för de stora djuren med de vassa hornen. Värst av allt var just kosläppet på våren. Ystra djur som stått inne i mer än ett halvår, skulle motas till försommarens första bete på "vallen". Jag blev utrustad med ett ett spö, brutet från ett träd i närheten. Jag skullen mota korna så att de inte sprang åt motsatt håll. Far, som nästan alltid var ilsken, var extra stressad och argsint då djuren skulle ut. Jag fick veta att jag var oduglig, som inte alltid klarade att mota "monstren " åt rätt håll. Usch, så hemskt det var....
Men Maja fick jag mjölka. Då var jag liten och inte påtänkt som ko-motare. Fick dricka den spenvarma mjölken. Kväljs nästan vid tanken idag, men som litet barn så tyckte jag att det var gott.
Kommer också ihåg hur det vara att mata kalvarna. De var söta. Några som jag inte behövde känna mig rädd för.
Det är inga roliga kominnen du har. Far var inte så pedagogisk med sin dotter. Att man är oduglig ska inget barn behöva höra.
SvaraRaderaPrecis! Påverkar nog hela livet. På gott och ont!
Raderafina kobilder. men spenvarm mjölk, nej tack. annars hade jag många tillfällen att få mig en slurk när vi hämtade mjölken, min syster och jag. ost måste smaka lite. inte lätt för en liten flicka att mota kor.
SvaraRaderaInte för en stor och rädd flicka heller!
Raderavi ser ju Highlight cattle utanför altanen, köttkor, hamburgare säljs vid fotbollsplanet.
SvaraRaderaNybakade bullar med ett glas kall mjölk är mums! Mikrar en tallrik havregrynsgröt i tallriken. Äter alla sorters yogurth, grekisk, rysk, naturell.
Jag kokar min gröt. Blir krämigare då, tycker jag. Duger såväl som frukost, lunch och kvällsmat. Fast inte på samma dag!
RaderaVill hellre ha svarta vinbärssaft till bullarna. Fast helst kaffe!
har "traumatiska" minnen av svart vinbärssaft från barndomen, för det fick man alltid när man var sjuk, dricker inte saft
RaderaICAs herrgård mellan är godast på mackan tycker jag.
SvaraRaderaPannkakor tycker jag är väldigt gott.
Jag har ridit på en ko en gång. Det var benigt och knotigt, inte det minsta skönt. God kväll! Eval8
Bra, då är jag inte ensam om att inte dricka mjölk och inte tycka om pannkakor heller. Keso är som att äta smaklösa gummikulor - tycker jag.
SvaraRaderaVisste inte att du var uppvuxen med "egna" kor. Då förstår jag att du har så många ko-namn på lager. Sedan kan jag tycka att din far verkar inte har varit alldeles för sympatisk. Jag menar att låta en liten skräckslagen tjej (eller kille för den delen) mot en gigantisk ko åt rätt håll är människoplågeri i mina ögon. Nu tror ju fäder alltid att "det ska böjas i tid", men nej usch!!!
Vad gäller "färsk" komjölk så minns jag den som den bästa mjölken jag någonsin druckit. Vi köpte också mjölk direkt från bonden, vilket ju var förre pastöriseringens tid om man säger så. Men jag minns smaken så väl. GOTT!
Nej, min far var ingen bra far. Men det var väl ofta så. Dålig kommunikation med barnen.
RaderaNär vi fick tank och kylda mjölken så var den god.
Kul att läsa dina svar! Maja hette vår katt som vi hade i 18 år <3
SvaraRaderaJag var också rädd för kossor som liten, de är ju så stora! Kul att du mjölkat en ko! Varm mjölk...nja...då ska man ha en semla till ;-)
Ha det gott!
Gott med hetvägg. Länge sedan!
RaderaTrots att vi hade kor/ungdjur och jag fick hjälpa till, så har jag alltid haft koskräck. Vet när pappa tvingade mig att gå hem med korna då de skulle mjölkas. Jag storgrät hela vägen hem, ca 500 meter. Men kossorna i hagen är snälla. Vår arrendator släpper kor bakom våra lador, Astrid och Melker älskar korna, de har inga problem med att gå in till dem.
SvaraRaderaJag dricker heller ingen mjölk, men vi har alltid lactosfri mellanmjölk hemma, Stefan tar gärna varm o´boy till frukost då det är kyligt. Annars så är mjölken till matlagning och bakning.
Ha en bra dag! Kram Lisa
Ytterligare en pappa som inte fattade!
RaderaVi barn fick också mota korna när vi släppte ut dem på försommaren. Rädd var jag då... tyckte att det var skrämmande när de kom vårystra springande rakt mot stängslet och mig. De ändrade alltid riktning, så det var egentligen ingen fara. Men så liten jag kände mig då.
SvaraRaderaNu är jag inte rädd för kor, förutom för de som har horn. Hornen skrämmer.
Men små fjällkor är ju bara gulliga. Ingen rädsla där.
Mjölk dricker jag ibland. Även som måltidsdryck. Inte varje dag. Och nybakade varma bullar med kylskåpsvarm mjölk är supergott.
Fjällkor är inte alls så skräckinjagande. Har varit på samma sida stängslet som dom, några gånger då vi vandrat i fjällen
RaderaVilken mardröm att tvingas mota kossor man är rädd för, jag skulle inte heller vilja göra det när de kommer ångande ur lagården på våren, Har sett ett par kosläpp, de sparkar ju bakut så det står härliga till i ren glädjeyra! Jag tänker mig alltid för en extra gång innan jag går igenom en kohage i en vandringsled, jag vill gärna känna kossorna lite innan jag kommer för nära, annars gillar jag kon som djur, mycket! Borgmästarost har jag aldrig hört talas om! Jag lär mig flera sorter här men tror inte de finns i mina butiker. Jag tyckte om att titta på Farmen under några år, klantiga stadsbor som fick lära sig. Nu tycker jag den serien har överlevt sig själv och är inte skoj längre. Mu-kram från pörtet
SvaraRaderaSåg nog första Farmen. Gillade inte. Men missar inte Bonde söker fru. Lika töntigt det...
RaderaTänker att kor som finns på vandringsleder är uppfostrade att se folk. Kram
Kossor är respektingivande, absolut. Förstår dig till fullo ...fastän jag inte själv har känt den rädslan, men jag har inte haft med kossor att göra på det sättet, bara lite från sidan om och som deras pannkliare från andra sidan stängslet.
SvaraRaderaKul att läsa dina svar!
Kram
Går så bra från andra sidan stängslet!
RaderaVid ett tillfälle sneddade vi genom en hage med ystra tjurkalvar och det gör jag inte om igen kan jag säga.
SvaraRaderaOst gillas och oftast blir det Herrgårdsost när det gäller pålägg. Sedan finns det många andra goda ostar men hjälp, så dyrt ost har blivit!
Yoghurt äter jag ofta och det ska vara naturell sådan och gärna den syrligare varianten. Filmjölk tycker jag inte alls om.
Kram och god kväll!
Fint att läsa ditt inlägg och kan känna igen mig i en del svar.
SvaraRaderaÄr ju inte med själv längre men visst funderar jag alltid på hur jag skulle svarat på Klimakteriehäxans olika frågor.
Är delvis uppvuxen på svenska landsbygden i Västergötland och på den norska så kor ligger mig varmt om hjärtat. Och rädsla för kor har jag nog inte känt. Men min mamma gjorde det en gång när jag var liten och lämnade mig som tvååring i kohagen till en väninna och sprang. Och korna följde efter...