Till Nordpolen

 Idag har jag varit på Nordpolen. Äntligen blev det av. Det hör lite till "allmänbildning" i vår del av världen att ha besökt Nordpolen och att ha en uppfattning om platsen.

Svägerskan har varit sjukskriven ett tag. Jag tyckte att det var en bra ide att hon tog mej med på resan norrut, innan hennes sjukskrivning var slut. Idag var det dags.

Nordliga vindar mötte oss,  då vi tog en längre paus på vår resa och vandrade fyrakilometersrundan på Vänga Mosse. 

Lätt vandring i vacker omgivning. Vattenklövern tokblommade längs Säveån.

Resan gick norrut. Jag fick inte igång gps på bilens display. Svägerskans mobil-gps visade än hit, än dit.  

Vi passerade mängder av rapsfält. Jättestora fält. Så gott det doftade. Jag som alltid trott att det var i Skåne som man odlade raps!

Så äntligen, efter lång tid men med få kilometer, på småvägar, nådde vi vårt mål.

Konditori Nordpolen i Vara. Ett konditori som öppnades 1905 och som sedan dess  funnits i samma gamla vackra byggnad.

Massor av godis! 

Godis för alla, inte bara för bakelse och kakälskare. Fanns en disk med kondiskakor också och en med vetebröd i alla möjliga varianter.

Konditoriet serverade en enkel lunch. Två sorters sallad och en soppa fanns det att välja mellan.

Svägerska valde räksallad, jag valde en sallad med ost och bacon. 

Gott bröd ingick. Vatten och kaffe likaså.

Samt att man fick äta hur mycket man ville av den bakelsebuffe som stod framdukad, och som hela tiden växlade innehåll, då länsade brickor ersattes av nya.

Så här såg min måltid ut. Proppmätt blev jag. SÅ gott! Testade tre bitar av bakelse.  De var så goda, för de var inte ett dugg söta. Bara krämigt välsmakande.

Vi var bara några mil från Alphems arboretum. Tyckte vi kunde ta en titt på den vackra trädgården, som anlades under nittonhundratalets första hälft.

Vad sägs om rosafärgade Liljekonvalj.

Eller snödroppsträdet...

Buskar och träd i olika nyanser.  Vid varje växt står en skylt som talar om vad växten heter. På svenska.

Johan Gegerfeldt var namnet på mannen som anlade parken. Hans eget lilla hus är så inbjudande.  Men stängt för besökare.

En buskblomma i vitaste vitt. Har glömt namnet.

En vacker vallmo.

Körde på småvägar hem till svägerskans hus, vilket är detsamma som mitt barndomshem.

En kul dag i vackraste natur.

Och naturligtvis måste jag ju ta en bild på favoritutsikten, ett par hundra meter från barndomshemmet.

Många träd i vägen bara...