Torpateater och Smålandstur

 

Igår var  det dags för det traditionella besöket på Torpa Slottsteater. Har sett alla föreställningar utom en, sedan "Torpaspelen"  startade 1999. Den gången jag missade, så väntade jag tills sista föreställningen, och snopet nog var biljetterna redan uppbokade.

När Torpaspelen började för dryga 25 år sedan, så bestod  ensemblen av tjejer och killar, damer och herrar, i åldrarna 12 till dryga 50 år.  Första uppsättningen handlade om Gustav Vasa, som hämtade sin tredje fru, unga Katarina Stenbock, från Torpa slott.

Teateruppsättningarna har varit av skiftande slag och innehåll, under åren. Detta år hade duktiga manusförfattaren skrivit en föreställning som handlade om Gustav Vasas "problemdotter" Cecilia. Sjörövarprinsessan. 

En intressant och lärorik föreställning. Bra musik, komponerad och framförd av vår tidigare granne, Daniel. 

Som sagt, föreställningen var bra och fartfylld, om än något för lång och något för övertydlig. Men jag tycker det är så synd att Torpa Slottsteater numera består av enbart ungdomar. Daniel med sina 37 år är den absoluta åldersmannen. Tror inte att någon annan är över 25. Det allra "sorgligaste" är att ensemblen, förutom musiker Daniel, detta år består av en enda kille. Resten är tjejer. Det blir lite tokigt att de manliga rollerna, som Erik XIV och Johan III gör av tjejer. Liksom ett par sndra mansroller, bl.a. Cecilias make Kristoffer.

Det är lite för "flickigt", som C-E uttryckte sin uppfattning av föreställningen.

Förra året var det också en ung ensemble...men det fanns en handfull killar med. Synd att det ska vara så svårt att få tag på teaterintresserade unga män.

Men visst är det fantastiskt att i slottsparken, få uppleva sång, musik och teater av duktiga amatörer/halvproffs, sommar efter sommar.

Idag stod service av bilen på agendan. Vi har köpt våra bilar i Värnamo efter det att bilfirman i Grimsås lade  ner för snart tio år sedan.  Så då är det Toyota i Värnamo som gäller, när översyn av bil behövs 

Pojkarna var inte hemma, de var på dagridläger i Gnosjö. Vi åkte upp till Johanna, med den elbilen som vi fick låna,  under tiden som service pågick. Tog en promenad till sjön. Rena nostalgin. Förr så gick vi ofta med Konrad eller/och Karl-Petter ner till sjön, då de skulle sova middag. De brukade hålla sig vakna tills de fått kasta några stenar i Hindsen. På hemvägen somnade de så gott.

.

Numera blir det aldrig promenader till sjön, på "mormors/morfarstisdagarna". Det är inte ett dugg intressant, enligt pojkarna. 

Johanna och en av hennes ridtjejer var ute med storhästarna. 

Det blev ett fint möte på vägen hemåt.

Hästarna tog vägen genom skogen hem. Vi tog körvägen.

Lunch skulle vi ha, innan vi hämtade bilen vid halv två.

Johanna gjorde oss sällskap till nyöppnade restaurangen vid Näsudden, badplatsen vid Hindsen.

Så fint läge och så god mat!

Det passade bra att vi tog med två pojkar hem till oss, efter att dagens femtimmarsläger var över.

I morgon ska vi skjutsa dem till Gnosjö igen, och sedan göra om proceduren, innan sista "lägerdagen" på onsdag. 

Kul att ha dem på besök ett par eftermiddagar.

En tur till skogen blev det mellan fruktsalladsmellanmål och kvällsmat. Kunde det finnas någon kantarell, som vågat sej upp  i torkan?

En enda kantarell hittade Karl-Petter. Den är nu stekt, tillsammans med de köttbullar som ska bli morgondagens lunch för pojkarna.

Två pojkar har precis somnat. K-P läste boken "Labolinas snubbeldag" för mej, innan han somnade..

 

Behagligt sömnig mormor ska också borsta tänderna och krypa ner i sängen. Go natt!