Korvstoppning och hästhoppning

... var det i går.


Hela arbetsdagen handlade om diagnosmaterialet "Nya språket lyfter". Det var inläsning, gruppdiskussioner, tvärgruppsredovisningar och på eftermiddagen föreläste en av författarna.


Så det materialet blev både hackat och malet. Jag tycker att det verkade bra - man får hjälp med att få till en varierad undervisning i svenska - så att man inte glömmer t.ex. argumenteringar, boksamtal eller att återberätta....


För något år sean så hade vi studiecirkel ( på kvälltid delvis) kring boken "God läsuveckling". De som bestämmer, bestämde att man skulle använda det diagnosmaterialet.


Det är en av skolans svagheter - att få bestämmer, i detta fall specialpedagogerna - utan att egentligen veta hur det är att ha klass.... de flesta kommer från annan verksamhet.... och det verkliga behovet av alla diagnoser. Visst behövs diagnoser för en del barn, för att hjälpa dem som har det svårt med läsning och skrivning - men diagnoser behövs inte för de duktiga eleverna, vi lärare är professionella nog att se att de följer en god språkutvecklingskurva, utan att ta tid till diagnostisering.
En annan svaghet är att man ( = de som bestämmer) aldrig ger oss en tidsbegränsad period - minst 3-5 år - för att jobba med ett material och sedan utvärdera det. I stället så är det en sak som gäller ett år, en annan ett annat och en tredje trend det tredje året. Det blir inte bra! Vi som jobbar i verksamheten daligen, vi borde få mycket större inflytande över skolans verksamhet.

Förr i tiden ( och det är inte länge sedan) så var det få diagnoser och knapphändig dokumentation. Vi gamlingar konstaterade under gårdagen, att många av våra elever som inte skulle ha nått målen i dagens diagnoser och prov, har lyckats väldigt bra i sitt liv. Goda företagsledare, framstående tjänstemän.... vad skulle hänt med dem om de blivit behängda med inte godkänt och åtgärdsprogram. Hade deras liv utvecklats i den självuppfyllande profetians rikting eller hade de ändå haft sitt jäklar anamma, och lyckats bra...?


Idag diagnostiseras och dokumenteras alldeles för mycket tycker jag .... vår kloke rektor ställde frågan: - Hur ser det ut om 20 år - och vad säger man om 20 år om den tid som idag är? Hoppas att man får vara med i diskussionerna som pigg pensionär...




Tindra gjorde sin första tävlingshoppning utanför klubbhoppningarna. Igår ställde hon och hennes duktiga ryttare upp i 90 och 100 cm klasserna i Gislaved. Eftersom det ligger på bra avstånd från G-s, och eftersom K kom "hem" igår och gärna ville se sin systers häst i aktion, så åkte vi dit. Tänk, vad hästar kan se glada ut när de kommer in på den granna hoppbanan och vet att de får göra något riktigt kul - hoppa högt!

Tindra fick rosett för felri 90 runda. Hon gjorde dessutom en utmärkt 100-runda, trots att det blev en vägran och en rivning.

<

Idag, på terminens tredje arbetsdag, kompar jag ut åtta timmars intjänad kompetensutvecklingstid. Vill gärna passa på när lilla dottern äntligen har tid att göra ett besök. På förmiddagen blir det den sedvanliga shoppingturen till Gällstad, Lager 157. På vägen hem tittar vi till farmor och Svea på Hjälmå, och sen ska vi nog hinna ta en promenad till K och titta på årets fölungar. I kväll är det dags att åka vidare till nästa semesterort - till J och M.
Och till Tindra och till Ks gamla katt Kitty, som numera bor i Hjälshammar.



I morrn åker jag till en folkhögskola som ligger på en plats som heter Viebeck.... för uppstart med övernattning. Jag har bestämt mig för att vara positiv i höst - inte gnälla eller dominera - MEN uppstart med övernattning skulle jag gott klara mig utan.... Vi är olika - en del tycker att det är jättekul.....som tur är så går det över på dryga 30 timmar.... Det är väl ett positivt sätt att se på saken...?