Vargvinter

Lockades förstås ut av det fina vädret igår eftermiddag. Helt ljuvligt - trots att jag, sedan londonbesöket, endast går ut i vinterväder under protest. I går blev protesterna så ljumma, så att längtan ut segrade. Idag gäller protesterna igen....

Vandrade in mot Moghultsbyn, och längst bort i allén rörde sig ett gråaktigt hunddjur. En varg! Superspännande! Djuret stannade i sin ända av allén - jag i min. Sakta rörde vi oss mot varann... det kändes i magen..... skulle djuret anfalla mig..... hur gör en varg om anfaller människor - hugger det i strupen. Jag drog upp dragkedjan på den röda skiddressjackan, så långt jag kunde.

Men ... är inte vargar skygga ....? En del vargar kan säkert få fel på den instinkten .... kanske är den då ännu farligare......

Som tur var vände djuret och försvann.... Jag kunde andas ut.

Några hundra meter längre fram träffade jag på det grå hunddjuret igen. Den var mer intresserad av en urinfläck på vägen än av mig. Skygg var det minsta den var, jag kunde med lätthet närma mig och klappa den. Dessutom hade den radiosändare runt halsen - ja, hade man träffat på den hunden för trettio år sedan, så hade man varit säker på att det var ett hund-ufo.

Så det kan bli .... vargskräck för ingenting ... är det därför man skjuter mer vargar än som behövs - oc dessutom utan urskiljning?

Hörde för några månader sedan en lokalradiointervju med en kvinna som sett en varg utanför Ulricehamn. Hon berättade med bestörtning om sitt möte med den fruktansvärda besten.Vargen visade sig vara en blandrashund som rymt hemifrån.

Ganska otroligt vad okunskap och mediauppmärksamhet kan skrämma/påverka.

När jag var barn/ung så var UFOs ett av de mediala skrämselobjekten. Idag hör man aldrig talas om UFOs ... vi har tillräckligt med jordiska skrämmande förskräckligheter.

Gårdagens promenad blev lång och jag skickar härmed också en ros till Per som sett till så att det var plogat, hela rundan kring järnvägen. Dum var jag, som istället för de utmärkta inläggssulorna från sportaffären, testade billiga dito inköpta i Ullared. Åtta km Ullaredssula blev synnerligen irriterande för den känsliga vävnaden kring hälsporren. Dumt, dumt av mig.... men så har det onda gett mig anledning att stanna inne hela dagen - och vänta med belastning till kvällens gympapass.....

Snöskatan fick jag också med på bild, ätandes vinteräpplen ... ja, så måste väl äpplena som sitter kvar hela vintern kallas....Dessutom tycktes vinteräppleknoppar vara goda....

Skyltarna som välkomnar till naturreservatet såg ut att höra hemma i fjällvärlden.... men de återfinns precis invid kust-till-kust banan i södra Västergötland. Välkomna hit att spana varg.... man behöver inte ha så stor fantasi för att känna lite vargskräck denna vargvinter.