Efterhängade effekter

Fransson kom farande runt husknuten i lördags. Två meter efter kom en jakthund lufsande. Fransson for upp på verandan och in i hallen, snabbt som ett jehu. Dagen efter ville inte Fransson gå ut. När vi tvingade ut honom, så satt han på verandan och spanade oroligt.
Igår gick han försiktigt någon meter utanför säkerheten, fortfarande med ögon och öron öppna. När han erbjöds ingång, så tog han chansen direkt. Efterhängande hundskräckseffekt. Undrar hur länge den varar.

- Man kan inte ha svart och blått ihop, sa servicedamen i klädaffären, en gång är jag provade svart kjol och blå tunika.
När jag gick över skolgården idag såg jag att jag fått på mig blåa sockar till svarta tights. Mörkblått är förvillande likt svart i taklampsljus. Jag har försökt gömma nederdelen av benen hela dagen .... Tror att det gått bra, ingen har tittat konstigt på mig. Efterhängande effekt av traditionell färgfelskombination-veta-bäst uttalare.

I söndagens GP kåserade Karin Hjulström kring hur hennes mammas uttalande förföljt henne genom livet.
- Du är hopplös, hade hennes mamma ofta sagt. Hon blev hopplös och känner sig fortfarande ofta hopplös.
Efterhängade effekt av klumpigt vuxenuttalande. Hur ofta säger vi inte dumma saker till våra barn, både som föräldrar och lärare?

- Tänk så många gånger jag har försvarat dej, fick jag höra i den grövsta utskällning jag någonsin varit med om. Så här långt kommen i mitt liv, hade jag aldrig bekymrat mig över om att vara illa omtyckt eller ifrågasatt. Efter denna tidpunkt har jag många gånger funderat på hur jag är sedd, och det har blivit en lite ångestladdad fråga. För är man inte omtyckt, hur gör man då för att bli bekräftad .... ? Jo, då kan man bära sig ganska dumt åt.
En efterhängande effekt av ett uttalande i affekt.

Läser just en bok som heter "Ditt inre centrum". Det är en bok som utgår ifrån psykodynamiskt tänk. I ett kapitel ska man fundera över sitt barndom och på det inre barn som fortfarande finns kvar från denna tid.
En av frågorna lyder "Hur gjorde du för att få bekräftelse ?"
Mitt svar: Jag skulle alltid vara bäst.
Hur är det idag? Joodå, jag vill fortfarande vara bäst ... vilket yttrar sig i att mitt inre barn vill ha bekräftelse för att jag gjort bra saker. Och får inte mitt inre barn den bekräftelsen, så blir det ledset och besviket.
En efterhängande effekt från barndomskraven.

Intressanta tankar blev det ... och att jag halkade in på dem berodde på att jag tog fel färg på strumporna i morse! :)