Argentum anniversary

På "Alla hjärtans dag" 1986 ingick jag och C-E äktenskap. Det var en ren formalitet, en försäkran på att två människor som valt att leva ihop gav varandra juridisk trygghet.
Det var allt det var, så långt ifrån bröllop som man kan tänka sig. "Vigselförrättaren " i Forums stora sal, barnen i iklädda overaller sittandes på en bänk, två personer som arbetade i kommunhuset som de vittnen som var nödvändiga att ha. På ett par minuter var juridiken fixad.
Det var så vi ville ha det ... och absolut jag, C-E kanske hade kunnat tänka sig en familjemiddag i samband med det hela.
Det var en tillfällighet att äktenskapsundertecknandet inföll på "Alla hjärtans dag" - en dag som för tjugofem år sedan ännu inte fått någon större betydelse. Men varje år blir jag påmind av den idag uppmärksammade dagens datum, och räknar alltid tillbaka till 1986, när det är Valentindagen. Tänker efter hur många år som gått, och idag fann jag att det gått hela tjugofem år. Usch, vad tiden går. Tänker förstås tjugofem år framåt - om man får vara med då, så har man blivit 82. Svindlande tanke.... men alla bli äldre för varje dag som går, och det tycker jag är rättvist.
Nä, bröllop var inte min grej ... och har inte blivit heller. Kan inte förstå hur man kan ställa sig själv i centrum på det sättet.... Men tycker förstås att det är upp till var och en, att göra precis som den tycker.
Har inte varit på så många bröllop, vem vill bjuda en tråktant som jag? De flesta jag tillställningar jag bevistat har varit mer eller mindre tråkiga - lite beroende på om det serverats lite vin eller ej.... Ska man ha vin någon gång, så är det väl på en bröllopsfest. Det hade man ju även när Jesus var med, han hjälpte ju t.o.m. till att ordna nytt vin när det gamla tagit slut...
En gång var jag och C-E vidtalade att vara värdpar... och eftersom jag är mer fixare än firare, så blev det bröllopet det klart roligaste jag varit på. Ett annan fest som var kul, var när födelsedagsinbjudningen också visade sig vara en bröllopsfest. Vigseln avklarad med bara vittnen, därefter en rolig fest.....
Många tycks tycka, säger de iallafall, att bröllop är det roligaste man kan gå på. Kanske tänker de som man borde: "Det är kul att göra bröllopsparet glada". För naturligtvis är det det viktigaste. Pratade nyss med någon som berättade om döttrarnas olika bröllop. Det var det roligaste hon varit med om. Och det har jag ju inte testat .... så mina kära döttrar, låt inte era föräldrars inställning till bröllop påverka er.....Lovar att jag ska stå för vinet!