Snurrigt, slingrigt sammelsuriumställe

Min hjärna handlar det om....
Hade kommit femtio meter på promenaden - eller var det hundra- och tanken for genom sammelsuriumstället: "Undrar om pannrummet i Dalstorps bygdegård fortfarande är inpyrt av gammal cigarettrök?".
När man slingrat sig fram och slingrigheten stannat till vid en så konstig tanke, då kommer ju nästa tanke: "Vilka slingrig vägar förde mig hit?"
Varvid man då får tänka baklänges - och sedan framlänges igen för att se om tankebanan verkligen stämmer.
Varvid jag gjorde så och kom fram till följande tanketråd:
"Ska jag ta på mig bruna kjolen och beiga Londontröjan när vi åker till A och P i kväll?"
" Blir bra ... och så något Amandasmycke till det."
" A bär alltid guldsmycken, jag tycker inte alls om att ha guld på mig. Ser inte klokt ut på mig... men passar A alldeles perfekt. Man är nog guldmänniska eller silvermänniska"
" Tänk när jag fick AL att byta från guldhatt till silverhatt. Jag sa att han passade mycket bättre i silver än i guld. Sen bar han silverhatt hela den revysäsongen. Tänk vad lite man behöver säga för att påverka."
" Vilken oordning det var i logerna - jag kommer fortfarande ihåg den speciella lukten!"
" Tänk vad vi rökte, de allra flesta av oss i revygänget. Före föreställningen, efter genomförd sketch, i paus, efter föreställningen. Nästa alla stod i pannrummet utanför "logerna". Undrar om den röklukten fortfarande sitter i?"
Ja, så gick det till när jag plötsligt befann mig i ett rökfyllt, svettdoftande pannrum i Dalstorps Bygdegård. Fast det passerat 18 -20 år i tid var tanken väldigt verklig.....
Hjärnan är en häftig manick!
Naturligtvis vandrade tankarna på under det att jag själv vandrade de fyra km t.o.r till nordsvenskstallet. Grusvägen var blottlagd på de flesta ställen, men här och där fanns några luriga isiga partier.
Tanketråden fortsatte genom den ökände, skräckinjagande tandläkaren som visade sig vara riktigt bra på att skriva revytexter och ännu bättre på att framföra dem. Kom att tänka på en sketch som jag gjorde tillsammans med honom under den allra första revyn, 1988. Det var en kort sketch som visade hur en danskväll började, fortskred och blev framemot slutet. Kroppsspråk och ett berättarröst. Publiken tjöt av skratt! Jag tror att det var något av det roligaste som framfördes av Dalstorparevyn.....
"Så mycket dumt jag har gjort" fortsatte tankarna. "Fast ganska oskyldigt ändå. Och revyåren var fantastiskt roliga" "
"Nä, då var det nog dummare då svärfar övertalade mig ( det var inte svårt) att ge mig in i kyrkopolitiken. "Blev något som kallades församlingsdelegerad - och på första mötet hade jag blivit vald till ordförande för det samma. För att det var många som inte ville se den föreslagne som ordförande.... eller hur det nu var. Dumt var det iallafall, jag var helt oerfaren och det slutade med att jag bytte plats ( mitt förslag) med en erfaren kollega i församlingens kyrkoråd, och så fick jag vara med där i stället. Kyrkvärd ( hemsk erfaenhet) hann jag också vara innan jag avsade mig omval vid nästa kyrkoval. Nä, det var inget för mig .... en delvis positiv - en delvis ångestladdad upplevelse. Många personers tyckande i olika frågor var den bidragande orsaken till att jag valde att lämna kyrkopolitiken.
Tankarna fortsatte sedan till den vanliga tanken, det idiotiska med nationella prov i trean ( återkommer till detta i ett eget inlägg snart) och gick sedan över till kvinnan som telefonerade från Stockholm här om kvällen. Monica Wester hette hon och hade i ett år arbetat i en föräldraförening mot antimobbingsprogram. Hon och hennes föreningsmedlemmar hade sett för mycket av hur dåligt barnen mådde av dessa program och hon var glad över att problemet äntligen uppmärksammats. Hon undrade om vi har några program i kommunen ( vilket jag inte vet) och tackade mig för blogginlägget. I mitt inlägg skrev jag inte ett ord om farlighet, för det vet jag inget om, jag skrev bara att jag tyckte att det var skönt att få bekräftat att schemalagd värdegrund inte ger någon effekt.
Skrev några meningar på FB innan jag gick och la mig på kvällen och blev väldigt förvånad över hur många gillanden och hur många kommentarer det inlägget genererat. Varvid jag i tankarna formulerade frågan: " Är det så att många tycker som jag, men inte vågar framföra detta. Är det så att någon dominerande persons tyckanden kan forma hela arbetslag/skolor?" I så fall är det riktigt skrämmande .... Medan det hela sannolikt är en fråga om enkelt förklarad psykologi

Ska, som sagt, åka till whistspelarvännerna i kväll. Tänker så här: "Nu har damerna vunnit två whistkvällar med 2 -1, så nu kan vi ju låta herrarna vinna. Vilket ju är ett sätt för mig att redan i förväg bortförklara ett nederlag....." Hur ofta möter vi inte skolelever som gör på samma sätt...?
Vårbukett blandade tulpaner inköpt idag. Gillar verkligen alla olika former och färger och växtsätt. Precis som i livet ... olikhet är vackert, intressant och utvecklande ....